Gästbloggen - Gästblogg: "Var stolt ägare till er nordsvensk”
JAN
04

Gästblogg: "Var stolt ägare till er nordsvensk”


Stjärneblessen (e. Teigeblessen 1872 u. Blenda 23222) Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG:
När Sara Käck förlorade sin häst var hon inte säker på om hon någonsin skulle ha en fyrbent kompis igen. Men så hittade hon Stjärnblessen, en nordsvensk brukshäst, och nu tvekar hon inte längre. Sara tävlar "Blessen" i både hoppning och dressyr. Här berättar hon om deras resa mot Lätt A och Medelsvår. 

"Var stolt ägare till er nordsvensk”

"Jag har utbildat och ridit före detta travare och innan dess halvblod. När min älskade Eminenta Star vandrade vidare till de gröna ängarna, 20 år gammal, på grund av en skada i hagen blev jag förtvivlad. Jag visste inte om jag ville ha någon ny häst igen. Men jag började leta efter en ny travare och hittade många som var intressanta men ingen som föll mig riktigt i smaken.

Under 13 års tid har jag haft mina hästar inackorderade hos Annki Ehnberg. En dag sa hon ”vad fasiken ska du med en travare till? Köp dig en nordsvensk", men jag var tveksam. Efter ett tag tänkte jag, varför inte, jag får väl prova och leta upp en foderhäst. Sagt och gjort, det blev så.

När jag besökte Stjärneblessen för första gången hos Eva och Zerny Johansson blev det kärlek vid första ögonkastet. Jag blev så förtjust i "Blesse" med en gång. Vi klickade direkt och honom ville jag ha. Blesse kom till mig vid midsommar 2013. Han var då sju år gammal och endast grundutbildad. Han hade bara ridits ett fåtal gånger. Så nu började vår långa resa.

På grund av en tidigare incident hos uppfödaren fanns det en risk att Blesse skulle kunna ha några skador som inte upptäckts. Och ju mer vi tränade desto svårare blev han att rida, han visade tecken på att ha ont någonstans. Jag beslutade mig för att åka till en veterinär och en kiropraktor för att se om vi kunde hitta något fel på honom. Det visade sig att han hade ett förvridet bäcken, och att det gick att åtgärda.

Nu började Blesses behandling, och bara efter en gång mådde han bättre. Vi gick till kiropraktorn sex gånger och än i dag besöker vi henne cirka var sjätte månad då jag är mån om min häst och vill kontrollera så att han mår bra.

Vi började träna dressyr för en tränare men efter två år kändes det som att vi stod stilla i vår utveckling. Jag beslutade mig för att sluta träna för instruktören och börja rida för en annan tränare. Vi fann den bästa vi har i dag, Jeanette Ek, och nu, två år senare har hon tagit oss från Lätt D till Lätt A i dressyr. Bytena börjar komma i galoppen, slutorna tränas det för fullt på. 

Blesse har även tävlat en hel del i hoppning, där vi har fått hjälp av Eva Sunnanväder och Karolina Strid. De är kända ryttare båda två och tävlar själva på höga höjder. Vi har tränat upp till 110 men startat 95 centimeter på tävling med godkända resultat. Förutom våra tävlingar rider vi uppvisningar på bland annat mässor. Vi har alltid fått stor respons och många ögon på oss, många påtalar att han är så vacker.

I dressyren har vi som mest ridit ihop 65 procent i Lätt B:2. Vi har tävlat både lokalt och regionalt och har som mål att under 2019 rida Lätt A/Medelsvår. Vi tränar för Jeanette cirka en gång i veckan. Hon är pedagogisk och visar på många bra sätt från marken hur hon tänker och så rider hon hästarna hon har i träning lite då och då för att känna på individen så att hon har undervisat rätt. 

Att rida en nordsvensk är inte alltid lätt. Den har svårare för att bära sig, då den inte är avlad för dressyr. Men nu sitter det, och Blesse är 167 centimeter i mankhöjd och en något smäckrare variant. Ute på tävlingar tittar många på honom, en del vill klappa honom men det händer också att det tisslas och tasslas bakom ryggen på oss. Men jag är en stolt ägare till en nordsvensk. Det kommer jag alltid att vara, jag kommer stå för mina mål och vår fantastiska ras.

Blesse har ett tufft temperament och kan verkligen sätta sig på tvären när han inte får som han vill. Men det är mycket sällan. I all hantering är han mycket lugn och sansad och han lastar sig själv. Jag arbetar mina hästar mycket med kroppsspråk och i markhantering vilket lönar sig i framtiden. Blesse är också en pärla med unghästar. Han uppfostrar gärna de yngre individerna och så älskar han shetlandsponnyer.

Vårt måtto i träningen är att träna effektivt och att inte ge upp. Så träna och kämpa på, så vi ses på tävlingsbanan! Mitt råd till er är: Var en stolt ägare till er nordsvensk!

/Sara Käck"

Följ Sara och Blesse på Facebook.


Läst 49182 ggr





Fler inlägg

AUG
05

Gästblogg: "Hästhållningen skiljer sig åt men kärleken till hästen är densamma"


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lovisa Berggren bor i Tyskland sedan åtta år och flyttade dit på grund av ett icke-hästrelaterat jobb. I Sverige hade hon egna hästar och tränade och tävlade i främst dressyr upp till Lätt A, hon har även ridit montélopp. I Tyskland rider och tränar hon ett par olika hästar och hoppas kunna börja tävla i dressyr när hon har tagit tysk tävlingslicens.

Böljande frodiga vingårdar. I mitten en ridanläggning som rymmer 50-talet hästar två stora ridhus, två longeringshallar, hoppbana, skrittmaskin... Och två, hör och häpna, löpband för hästar. Detta är bilden som möter mig varje dag när jag åker till stallet i sydvästra Tyskland. I mångt och mycket är det en drömbild av den tyska ridvärlden. Men i mina svenska ögon är det något som saknas: HAGAR!

Sammantaget har anläggningen motsvarande ytan av ett fotbollsfält ”vinterhagar” och kanske två fotbollsfält ”sommarhagar”. För över 50 hästar. Stallhyran på runt 500 euro – cirka 5 000 kronor – inkluderar foder, fodringar, strö, mockning med mera. MEN vill du att hästen ska få komma ut i hage kostar det extra, även om du sköter in- och utsläpp själv. För de hästar som faktiskt kommer ut är det tre timmar i en hage 10x20 meter som gäller. Förutsatt att det inte regnar, är för varmt eller för kallt. Minusgrader betyder per automatik att alla hästar står inne.

Det är flera saker som skiljer hästhållningen i Tyskland mot vad jag är van vid i Sverige. Det mest uppenbara är (bristen på) utevistelse för hästarna. Det som i Sverige ses som ett minimikrav, att hästarna få gå i hage varje dag, ses i Tyskland som en lyx – eller i andra fall som en säkerhetsrisk.

Men man gör så gott man kan. Jag bor i en mycket tätbefolkad del av Tyskland och mark är dyrt. De flesta hästarna har en paddockbox, vilket innebär att boxen har en utedel (ungefär 1,5 gånger så stor som boxen) där hästen fritt kan gå in och ut, dygnet runt. Även om detta på intet sätt motsvarar att springa fritt på gröna ängar så erbjuder det i alla fall lite omväxling tillsammans med 30 minuter i skrittmaskinen eller på löpbandet. Det är så här det ser ut i merparten av stallen i regionen där jag bor, inga hagar men stall med paddockboxar. I norra och östra Tyskland är det annorlunda, där finns det mer mark.

Med svenska mått mätt är detta kanske oacceptabelt. Men vad är alternativet? Att flytta stallet längre från tätorten går inte, för där tar nästa stad vid. Det finns inte mer mark, eller marken som finns är för dyr. Att inte ha hästar är kanske ett alternativ. Men vilka är vi att döma i glesbefolkade Sverige, där mark är förhållandevis lättillgängligt. Vi stänger också in våra hästar i boxar, styr hur länge de kan vara ute och mycket annat som knappast kan ses som optimalt utifrån hästens perspektiv.

Jag lämnar de gröna vinfälten och stallet bakom mig med blandade känslor. Vad är ”måsten” för sund hästhållning? Beror det på omständigheterna? Vem har rätt att döma? Det enda som är säkert är att det finns minst en viktig sak som inte skiljer sig mellan svensk och tysk hästhållning: Kärleken till hästarna och viljan att göra det bästa med de medel man har.


Läst 63190 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
02

Gästblogg: Glöm inte av munnen när du köper häst

OM DENNA GÄSTBLOGG
Nina Lundgren är veterinär och hästodontolog. Hon är verksam i Skåne men även i Stockholmsområdet. Nina har arbetat som veterinär sedan 2001 och driver sedan 2009 Svenska Hästtandvården. Vi har fått Ninas tillåtelse att dela ett inlägg hon gjort på Facebook. Där berättar hon om en häst med stora problem med käken, vilket inte uppmärksammats vid besiktningen. Hon vill råda alla som ska köpa häst att begära en fullständig genomgång av munhålan.

Dagens ledsammaste fall. Nyköpt jättehärlig häst som några veckor efter inköpet från utlandet upptäcks hålla underkäken snett när han inte äter.
Jag anlitas, och hittar flera småfel redan utanpå huvudet såsom ojämna tuggmuskler, skillnad på tjocklek vänster och höger underkäksgren samt att kindbenet ser olika ut på höger och vänster sida. Underkäken är helt låst åt ena hållet och överdriven åt det andra.
  
Öppnar munnen och konstaterar att det här är inte alls bra. Hästen kan inte centrera käken på grund av en gammal tandfraktur i höger underkäke, som orsakat kraftiga smärtor. Så kraftiga smärtor att han inte alls har använt höger halva av munnen under mycket lång tid, med kraftigt saxbett, trappbett och inaktivitetsfärgning som följd. Ruttet foder och var i frakturhålan. Tanden är död och måste dras ut, och saxbettet successivt korrigeras (vilket tar flera år när det är av den här graden) om inte hästen ska avlivas.
  
Otroligt tapper häst som käkat på, låtit sig ridas och lyckats maskera smärtan för alla i omgivningen. En något matt hårrem, lite dålig andedräkt och en ”ovana” att blöta höet i vattenkoppen – det var allt han visade för ett otränat öga. Och den sneda käkpositionen som man kunde se om man särade på läpparna, då.
 
Framtiden är oviss för denna unga häst. Åtgärderna blir kostsamma och långdragna och hästen har även andra problem i kroppen. Det är oklart hur käkleder och andra vävnader i tuggapparaten påverkats och hur – eller om – de kommer läka. Hur den här hästen kunde gå igenom en veterinärbesiktning är en gåta. Sånt här gör mig riktigt ledsen. Jag hoppas han tar sig igenom pärsen han har framför sig. Men han verkar vara en fighter. Det finns visst hopp.
  
Kontentan av detta. Lär dig lyfta på läpparna och undersöka andedräkt och åtminstone framtänderna på din häst, och andras. När du ska köpa häst, kräv en fullständig genomgång av munhålan med sederad häst, urspolad munhåla, spegel och sond och en bra ljuskälla.
Dåliga munnar blir dyrt och långdraget. Och besiktningar kan man inte alltid lita på. Framför allt inte utomlands där det inte alltid är så noga, i synnerhet inte i den lägre prisklassen, där sälj är viktigare än nöjd kund och frisk häst.
  
/Nina Lundgren, veterinär och hästodontolog


Läst 86244 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Gästblogg: "Hästar är dumma och elaka"



Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hanna Nordin, i Hälsingland, beskriver sig själv som en hästmänniska, inte en människa som har häst. Hon är nivå II-instruktör i Centrerad ridning och driver bloggen Ridning i centrum tillsammans med sina tre kollegor från olika delar av Sverige; Elettra Sonedotter, Hedvig Ahlsten och Madelene Libonius.

Nu tänker jag ta ett steg in i ett område som känns lite läskigt. Dock är detta något som jag känner så starkt och min träning bygger ju också till stor del på det. Här kommer det.
Uttalanden såsom att en häst är dum eller att en häst gör något för att vara elak är något som jag har svårt för att höra. Ska jag vara helt ärlig från hjärtat så tycker jag också att uttryck som dessa är korkade.

Innan jag gör någon upprörd så vill jag bryta ned mina åsikter kring detta lite. Jag tänker ta en häst som stått mig nära som exempel. En individ som varit med om saker som präglade honom att bli skeptisk mot vår sort, människan. Hans syn på världen blev att attackera innan han utforskade. Jag och de runt mig har många gånger fått höra hur elak han är, hur dum han är och så vidare.

Men vi hade en annan syn på individen än de som kom med dessa uttalande. Innan man känner en individ som har dessa reaktioner i olika situationer så behöver vi börja leta och förstå vad som gör att ett beteende finns. Sedan har vi något att jobba utifrån. Vi lär oss hur vi ska presentera olika nya miljöer, nya moment och framför allt hur vi trots individens svårigheter, får ett samspel som gör oss till en enhet istället för två stridande.

Jag menar inte att det alltid är lätt, för jag vet att det finns så många välmenande människor som gör allt för våra fyrbenta älsklingar som är av det slag som tar längre tid att förstå. Några har skador som vi behöver anpassa oss runt. Några har ett sinne som vi behöver hantera.
Några behöver befästa träning på ett vis och andra på ett annat vis.
Alla behöver en god vägledare som är tydlig och trevlig.

Här spelar allt runtomkring roll. Maten som vi väljer att ge till vår häst, genre som vi väljer att presentera för vår häst. Skoning eller verkning som vi människor väljer. Omgivning i hagar och stall som vi människor väljer. Allt spelar in och vi har ansvar för allt. Vi är också priviligerade att ha förmågan till dessa val. Vi har så många möjligheter att lära oss om varje del.
I förhållande till detta breda spektra om hur vi kan utveckla oss till goda ryttare och ägare till en häst så tycker jag att ge en kommentar om att en häst är elak eller dum känns så korkat och platt utan substans.

Hästar är individer och vi behöver ta vårt ansvar att se olika individer. Ingen häst är dum eller elak. Om du gör något som inte ger det resultat som du vill så är det dags för oss alla att byta ut meningar som har med hästen att göra till: Hur ska jag göra detta annorlunda.
Vi kan välja mellan att vara en person som har häst eller en hästmänniska.
Om vi är en hästmänniska som älskar hästen så ska vi inte heller rida som om vi var en människa som ogillar hästar.

/Hanna Nordin


Läst 109995 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv