Gästbloggen - Gästblogg: "Våra tävlingskamrater hästarna"
DEC
06

Gästblogg: "Våra tävlingskamrater hästarna"


Foto: Privat och Hippson

OM DEN HÄR GÄSTBLOGGEN
Susanne Ankermark är en rutinerad ponnykusk som har kört i svenska landslaget, hon bor med sin familj på en gård i Skåne. På sin blogg publicerade Susanne nedanstående text, ett inlägg med tankar om den tragiska händelsen när Fredrik Perssons Luma de Lux dog på Friends arena. Vi har fått tillåtelse att publicera texten här i Gästbloggen. 

"Så händer det igen...

En häst dör, och kommentarerna haglar. De som man känner igen namnen på beklagar, är ledsna för teamet, känner stor empati med hästägare, barn och alla inblandade – och många tänker att hästen dog lycklig.
Men... Så finns det de som bara måste raljera ut sina åsikter och beskylla, hata och anklaga...
  
Vad är det som gör att man har så lite empati för en annan människa, som hamnar i en fruktansvärd situation, där glädje över en fin prestation (där för övrigt hästarna ser glada och peppade ut, jag har sett filmerna flera gånger nu och det var fint kört!) på några sekunder byts ut i chock, sorg och tomhet?
Är svensken i dag så otroligt empatilös och måste man spy ut sin galla på alla tillgängliga medier bara för att "man kan"? Finns det verkligen ingen eftertänksamhet, där man reflekterar över hur det kommer att kännas för den som är berörd när anklagelserna haglar, mitt uppe i sorgen och chocken? Jag känner sorg över det.
  
Hur var det då egentligen för hästen? Ja, det kan vi ju inte veta med säkerhet och inte innan obduktionen är helt klar. Vi får faktiskt bara vänta och se, något som mobben inte verkar kunna mer än sekunderna det tar att skriva en elak kommentar på nätet.
Jag vet inte heller, men om jag ska fundera utifrån vår egen häst Windy, som i tolv år var vår tävlingskamrat och kungen i stallet. Han och vi tog hem nästan 20 mästerskapsmedaljer och vi pensionerade honom från tävlandet efter SM 2016, efter att han hade tagit ett silver i sin sista start. Han är helt fräsch i kroppen, en besiktning gjordes några veckor innan sista tävlingen. Han har alla tänder kvar, han håller hullet, är vild och busig – precis som han alltid varit. Han är snart 25 år.
  
Han körs tre till fyra dagar i veckan och är lika fin i sina hovar som han alltid har varit. Konditionen är det inget fel på, även om vi har dragit ner lite på antalet dagar, han ska ju vara halvpensionär...
Windy har alltid älskat att resa och han har rullat och busat på parkeringar runt om Europa i alla år. Historierna om vår tokiga häst är många.
Han har aldrig varit så mysig och kelig som på tävlingsplatserna och han har varit kung! Windy har fått som Windy har velat – det har varit vår filosofi eftersom han har gett allt i varenda start i sitt långa tävlingsliv hos oss. Lite av en diva!
I gengäld har han fått den bästa maten vi har kunnat ge honom, och mycket mat har han krävt för att vara i topp! Mycket mer än vad foderstatsuträkningen har angett. Han har också blivit kollad av veterinär i landslaget ofta, ibland varje månad. 
  
Han har blivit skodd, masserad, fått tänder kollade, blivit klippt, fått all tänkbar utrustning, och vårdats så bra som vi bara har haft kunskaper och möjligheter till.
Han har dessutom tränats med förstånd, både vårt eget och genom några olika tränares – alla med A-behörighet och därmed ansedda att kunna sin sak. 
Vi har tillsammans med dem lagt upp en plan, hållit oss till den, och sedan utvärderat.
Han har fått leva ett liv i närhet av andra hästar, med en ren box, en hage med kompisar och mycket utevistelse. Vi har skyddat honom mot insekter, blöt snö som kyler och iskallt regn som gör detsamma. 
 
Han har mött oss i hagen varenda dag när vi har velat träna, med samma glädje och vilja, samma sug efter att ställa sig framför vagnen och vara till lags. Han gör det fortfarande – lika go och glad! Han går fortfarande lika glatt upp i transporten och åker med oss när vi vill det!
Den 17:e december ska en ny kusk starta honom i lätt klass i Vinslövs hjulkul och jag är helt säker på att Windy kommer att göra det med samma glädje och tokerier som alltid – och han är snart 25 år...
  
När ska jag säga till honom att han inte får vara med längre? Jag är medveten om att han är 25 år gammal, men han verkar inte vara medveten om det. Hästen räknar inte dagar och år... 
Jag tror personligen att Fredriks häst Luma dog utan smärtor, trygg ihop med sina spannkompisar i en miljö där han kände sig trygg, då det var en bekant miljö. Han var omgiven av sin kusk, sin hästskötare, sina hästvänner. 
Var inte det "the place to go", i stället för att gå som avdankad pensionär i hagen, inte längre kungen i stallet, utan all uppmärksamhet och kärlek från de som har skött den minutiöst i många år?
  
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde förutse när Windy ska lämna in, för jag vill vara närvarande, vill vara vid hans sida och vara med honom när det är dags, se honom i ögonen en sista gång. 
Vi är alla olika och har olika åsikter som sig bör – men för mig kommer Lumas död att vara vacker, på sin arena, tillsammans med sina hästvänner och sina människovänner. Precis som det var för Filur...
  
Mina tankar går till Fredrik och hans närmaste, speciellt till hans barn. Hästhimlen har fått en ny stjärna.
  
/Susanne Ankermark"


Läst 88665 ggr





Fler inlägg

MAJ
13

Låt hästarna vänja sig vid gräset långsamt

OM DENNA GÄSTBLOGG
Distriktsveterinärerna i Kungsbacka uppmanar i ett inlägg på Facebook hästägare att ta det lugnt, när det nu är dags att släppa hästarna på gräs. Den här årstiden får de behandla många fall av kolik och fång då övergången från hö till gräs har gått för snabbt. Vi har fått lov att dela deras inlägg här i Gästbloggen.

 
Foto: Adobe Stock
  
"Efter regn kommer … grästillväxt!

Just nu behandlar vår jourhavande veterinär tyvärr flera hästar med fång och kolik som har smakat på det goda gräset. Gräset växer snabbt efter regnet och att äta gräs innebär för en hästs grovtarmsbakterieflora (det är den man egentligen matar) inkörd på hö eller hösilage att man gör ett stort foderbyte.
Hästar är ju gjorda för att äta gräs men tarmens bakterieflora, som ska bryta ner cellulosan så att hästen kan tillgodogöra sig näringsämnena, hanterar inte stress så bra. Den kräver helt klart lite längre övertalning och övertygelse än hästen om att ett foderbyte är den rätta vägen att gå.
  
Tre veckors anpassning
För att anpassa bakteriefloran i hästens grovtarm till ett nytt foder är bakteriernas handläggningstid cirka tre veckor, om du har fyllt i ansökan korrekt! Att överraska eller överbelasta bakterierna kan resultera i bland annat kraftig gasbildning eller i sämsta fall att de utsöndrar gift som påverkar tarmen och hästen negativt. 
Ta det försiktigt i början och lite i taget, så att bakteriefloran hinner anpassa sig. Less is more under lite längre tid om de inte är vana att gå på gräs!"


Läst 16170 ggr Kommentarer Kommentera

APR
17

Yrkeschaufförens uppmaning till hästägare

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lotta Grip är yrkeschaufför och kör buss. Hon är också ridsporttjej, har tidigare haft egen häst och har då kört mycket med hästtransport. I sin vardag som chaufför ser hon ofta hur förare till bilar med hästtransport kör ut mitt framför henne. I en uppmaning via Facebook vill hon få hästägare mer medvetna om att även de har ett ansvar i trafiken. Vi har fått tillåtelse att återpublicera hennes text.

 
Foto: Privat och Adobe Stock
 
Yrkeschaufförens uppmaning till hästägare: ”Kör inte ut mitt framför – olyckor kan hända!”
  
Hej alla hästägare! Jag har en uppmaning till er som är ute och kör med era transporter, kanske det också kan bli en liten tankeställare. Jag kör tung yrkesmässig trafik, kör långa sträckor, ungefär 50 mil om dagen. Och jag blir väldigt upprörd när jag gång på gång ser att många med hästtransport väljer att svänga ut framför mig och min buss, ofta på vägar med hög hastighet och när det är en kort sträcka mellan mig och korsningen.
  
Föraren väljer inte att gasa på eller att lägga sig åt sidan, utan kör ut mitt framför mig. Med passagerare kan min buss väga över 19 ton, då är det inte så roligt att panikbromsa eftersom det skjuter på en hel del. Vi vill inte köra in i era transporter, jag vet att ni älskar era hästar, så var då mer rädd om er och tänk lite på det här. Ni vet ju själva hur det skjuter på bakifrån när ni kör med transport och måste bromsa, då kan ni tänka er hur det är att bromsa med lastbil eller buss.
  
Sedan vet jag att jag har kolleger som tyvärr älskar att ligga tätt bakom och det är inte heller okej.
  
I helgen körde en transport ut framför mig, som tur var kunde jag köra om eftersom jag inte fick möte just då. Att bromsa hade inte varit okej, eftersom jag hade en passagerare som just då var på toaletten. Om jag hade bromsat hade min passagerare kunnat skada sig svårt.
Just den här transporten körde ut framför mig och körde sedan väldigt sakta för att svänga av vägen 800 meter senare. Väldigt onödigt, tycker jag!
  
Det är mycket för oss yrkeschaufförer att tänka på, vi har alla ett ansvar men jag ber även er hästägare att tänka till och kanske hellre vänta en extra gång än att svänga ut framför ett tungt fordon.
  
/Lotta


Läst 51119 ggr Kommentarer Kommentera

APR
16

Anna Hassö: ”Täckesträsket har blivit djupare än man kunde ana”

Foto: Ida Röök och Tomas Holcbecher

OM DENNA GÄSTBLOGG
Fälttävlansryttaren och ridsportprofilen Anna Hassö vill hålla sina hästar så naturligt det bara går – med mycket utevistelse och kompisar i hagen. Hon oroas över utvecklingen att många hästar går med täcke på, oavsett väder och temperatur. I sin blogg tar hon upp ämnet, vi har fått tillåtelse att återpublicera texten nedan.

"Angående täckesträsket

I måndags hade vi 20 grader (Förra veckan, reds anm.). Mina hästar som hade gått 1,30–1,40 i helgen rullade sig svarta och hade en skön vilodag i hagen. 
Sedan ser man x antal bilder och filmer på hästar som går ut och rullar sig frenetiskt, vilt påhejade av täckesfanatiker. Till och med fortfarande med halstäcke, trots den sköna vårvärmen.
  
Man ser tydligt att
hästarna gör allt för att bli av med täckena. Vissa går in för att poängtera vad som är rätt och fel. Känner inte att man behöver ge sig in i den diskussionen. Man vet ju liksom redan.
I dag dök denna upp. En kompis i England, som i morse fick SAMTALET. ”The call” från Badminton att han hade fått en plats, från den i rankingordning gigantiska väntelistan... Här är bilden på hans häst i dag. ”Jag får nog ta in och klippa den”, sa han.
Jag brukar undvika att vara nedlåtande, men en sak är säker. De flesta av er, eller era hästar, kommer aldrig att ställas inför en så hård ansträngning som väntar dem om en månad. 

Alla har vi våra svagheter, dåliga ursäkter och bekvämlighetsskäl. Låt oss hoppas att de flesta hästar slipper lida av de här dåliga orsakerna. Onödig värme är svårare för en häst att ta hand om än lite kyla. Vilket leder mig in på en annan täckessituation.
Vi hade en föreläsning med en veterinär på en landslagsträff. Han förklarade hur förkastligt det är att lägga täcke på för snabbt efter ansträngning, speciellt om det är hög luftfuktighet (typ när regnet hänger i luften).
 
Då det är torr luft avdunstar överskottsvärmen från hästen lättare. När luften är fuktig så har hästen svårare att göra sig av med fukt och värme på grund av att luften är mättad med fukt. Kroppstemperaturen stiger ju vid arbete och hästen får då svårare att återfå normal kroppstemperatur.
Visste ni att man har uppmätt temp på hästar i hårt arbete upp till 43 grader? Det kan ta upp till två timmar innan den är tillbaka i normaltemp. Kan vara värt att tänka på när man har ridit ett hårdare pass. Vänta med täcket lite!
  
Jag har en massa terrängträningar och en hel del hoppträningar. Har lite svårt för att man rider och hoppar med fladdrande ländtäcken. Tror någon på allvar att ett flaxande täcke på rumpan ger någon typ av värme?
Jag kan köpa att en helklippt häst i isregn behöver skyddas under framskrittning, men sen har det verkligen ingen betydelse! Dessutom finns det en del hästar som blir spända av att det fladdrar bakom sadeln, men det kan man ju hoppas att ryttaren känner.
  
Det pågår en ganska vild diskussion om man kan ha täcke på avelsston. Jag tycker verkligen inte att oklippta hästar behöver täcke, när det gäller dräktiga ston så behöver de alla ADE-vitaminer de kan få av solen (solen går igenom molnen, så ja, det finns sol även under den mörkare årstiden) och när de fölar och är digivande kan jag inte se en enda anledning som motiverar att ha täcke. Om de är frusna får de hellre vara inne en stund.
Jag har sett motiveringar om att de är flugkänsliga, har eksem och annat. Då får man hitta andra lösningar med tak, olika typer av solskydd – inte täcke som fölet kan fastna i… Att de blir smutsiga är inte en anledning att täcka ett avelssto!
  
Täckesträsket har blivit djupare än man kunde ana. Det är inte så enkelt att en spegelblank, välryktad häst är den som alltid mår bäst, det finns något under leran som kanske inte syns.
  
Heja våren som kämpar på, det gör vi också.
  
PS. Glöm inte att kolla in Ben Hobday i Badminton!

/Anna Hassö"


Läst 72270 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Antagningsprov

Hippologbloggen

Planering!

Therese

Massor av träningar!

Saras vardag

Till Husbloggarna