Gästbloggen - Gästblogg: ”Varför är vi i ridsporten så snabba att döma andra?”
JAN
18

Gästblogg: ”Varför är vi i ridsporten så snabba att döma andra?”


Foto: Privat/Erika Näsberg

OM DENNA GÄSTBLOGG
På sin Facebook-sida delade Maria Stigsson, för ett tag sedan, med sig av sina tankar kring det här med att vi är så hårda att döma varandra inom ridsporten. Vi har fått tillåtelse av henne att återpublicera texten här i Gästbloggen.
Maria Stigsson är 33 år och arbetar som ridskolechef på Vissmålens ridklubb i Jönköping. ”Jag skrev inlägget för min egen skull, men också för andra inom ridsporten och kanske framför allt för mina elever. Jag vill tro att vi kan vara bra förebilder för unga, och kan hjälpa och stötta varandra så mycket mer än jag många gånger upplever att vi gör i dag”, säger hon.
På bilden rider Maria Flash On, en sjuåring e. Florencio – Rohdiamant, uppfödd av Pia Blom. Det är också honom texten handlar om. 


"Vet ni vad?
Det här inlägget har jag funderat på ett tag. Det här med att vi i ridsporten är så snabba med att döma andra. Att det inte är tillåtet att göra fel eller misslyckas. Vad ger det för signaler till våra unga i sporten? Hur mår vi själva av att efterleva allas krav? Om du dömer mig efter det här inlägget så säger det förmodligen mer om dig än om mig.
  
Vi gör alla fel, så även jag.
 För några månader sedan skulle jag göra framdelsvändning på min häst. Det var lite motigt, han tyckte att det var svårt. Jag är inte ryttaren som tycker att man ska tvinga igenom sin vilja och använde varken spö eller sporrar för att förstärka hjälpen. 
Men där och då tyckte min häst att jag försatte honom i en situation som han inte redde ut och tvärstannade.
Min häst är inte en sådan som man "går på" eller "skäller på", han är väldigt snäll men har mycket nerv och är väldigt känslig. 
Trots fortsatt ridpass utan några som helst krav var han väldigt "spänd i hjärnan". Det kändes inte alls bra – men jag förstod inte då hur mycket jag hade ställt till det, de där få minuterna.

  
Dagen efter tog han inte skänkeln alls. När jag gav framåtdrivande hjälp slog han i niten och blev helt blockerad. 
Jag bestämde där och då, i samråd med min tränare, att han skulle få vila ett par veckor och därefter arbetas från marken innan jag satt upp igen.

I tömkörning och longering har han varit helt avspänd och har arbetat väldigt bra. Vi har flyttat skänkelvikning på marken och har fått det att fungera bra där.
 Innan det var dags att sitta upp igen bad jag min veterinär kolla på honom för att försäkra mig om att det inte var smärtrelaterat.
  
Månader har gått och vi har backat tillbaka till att rida på samma sätt som när man rider in treåringar. Det vill säga – första tiden bli longerad där linföraren har stått för den framåtdrivande hjälpen. När det har fungerat har jag ridit korta stunder lös och kravlöst. Det har gått med myrsteg framåt, men vi har varit väldigt noga med att det ska gå just framåt. Att arbetsglädje är det som är viktigast.
Han har gett mig spänning i form av luftsprång och har visat missnöje vid uppsittning, men har slappnat av och gått bra efter fem-tio minuter. Ofta har då spänningen han har burit på gjort att när han väl har slappnat av, då finns det bara fem minuter av bränsle kvar innan han har blivit jättetrött och det har varit dags att sitta av.
  
Men vet ni vad? I förrgår tränade vi igen, tränaren har hjälpt mig med honom hela vägen genom det här. Då hade jag en häst som efter några luftsprång och försök till att bocka av sig lite överskottsenergi i galoppen var så arbetsglad och full av energi, hela passet på 30 minuter! 
När jag i går satt upp fanns inte ett luftsprång och spänningen var nästintill obefintlig. Jag vet inte när jag var så lycklig på hästryggen sist!
  
Jag ställde till det, det är så fruktansvärt skört det där förtroendet vi har från hästen, tänk på det. En framdelsvändning några sekunder för länge kan förstöra det på en känslig häst. 
Man får inte vara sämre än att man kan rannsaka sig själv och be om hjälp.
Ingen blir bättre på att rida av att inte träna. Min tränare har varit guld värd i det här och jag menar inte att jag är helt i mål, men vi är en god bit på vägen. Att höra en häst frusta och dansa precis som du ber honom om är det bästa vi vet, men det är ett privilegium – inte en rättighet.
Stort tack framför allt till min tränare Marie-Louise Lind och min kollega Linda Andersson som longerat mig i tid och otid. Ni är guld värda.
  
Innan jag sätter punkt vill jag bara säga. Du gör också fel, var inte sämre än att inse att det är DU som måste bryta mönstret och be om hjälp – och var inte fördömande mot andra. Nästa gång kanske det är du själv som gör fel. 
Vi älskar alla hästar! Låt oss stötta varandra i stället.

/Maria Stigsson"

taggar


liknande webbartiklar


Läst 44367 ggr





Fler inlägg

AUG
05

Gästblogg: "Hästhållningen skiljer sig åt men kärleken till hästen är densamma"


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lovisa Berggren bor i Tyskland sedan åtta år och flyttade dit på grund av ett icke-hästrelaterat jobb. I Sverige hade hon egna hästar och tränade och tävlade i främst dressyr upp till Lätt A, hon har även ridit montélopp. I Tyskland rider och tränar hon ett par olika hästar och hoppas kunna börja tävla i dressyr när hon har tagit tysk tävlingslicens.

Böljande frodiga vingårdar. I mitten en ridanläggning som rymmer 50-talet hästar två stora ridhus, två longeringshallar, hoppbana, skrittmaskin... Och två, hör och häpna, löpband för hästar. Detta är bilden som möter mig varje dag när jag åker till stallet i sydvästra Tyskland. I mångt och mycket är det en drömbild av den tyska ridvärlden. Men i mina svenska ögon är det något som saknas: HAGAR!

Sammantaget har anläggningen motsvarande ytan av ett fotbollsfält ”vinterhagar” och kanske två fotbollsfält ”sommarhagar”. För över 50 hästar. Stallhyran på runt 500 euro – cirka 5 000 kronor – inkluderar foder, fodringar, strö, mockning med mera. MEN vill du att hästen ska få komma ut i hage kostar det extra, även om du sköter in- och utsläpp själv. För de hästar som faktiskt kommer ut är det tre timmar i en hage 10x20 meter som gäller. Förutsatt att det inte regnar, är för varmt eller för kallt. Minusgrader betyder per automatik att alla hästar står inne.

Det är flera saker som skiljer hästhållningen i Tyskland mot vad jag är van vid i Sverige. Det mest uppenbara är (bristen på) utevistelse för hästarna. Det som i Sverige ses som ett minimikrav, att hästarna få gå i hage varje dag, ses i Tyskland som en lyx – eller i andra fall som en säkerhetsrisk.

Men man gör så gott man kan. Jag bor i en mycket tätbefolkad del av Tyskland och mark är dyrt. De flesta hästarna har en paddockbox, vilket innebär att boxen har en utedel (ungefär 1,5 gånger så stor som boxen) där hästen fritt kan gå in och ut, dygnet runt. Även om detta på intet sätt motsvarar att springa fritt på gröna ängar så erbjuder det i alla fall lite omväxling tillsammans med 30 minuter i skrittmaskinen eller på löpbandet. Det är så här det ser ut i merparten av stallen i regionen där jag bor, inga hagar men stall med paddockboxar. I norra och östra Tyskland är det annorlunda, där finns det mer mark.

Med svenska mått mätt är detta kanske oacceptabelt. Men vad är alternativet? Att flytta stallet längre från tätorten går inte, för där tar nästa stad vid. Det finns inte mer mark, eller marken som finns är för dyr. Att inte ha hästar är kanske ett alternativ. Men vilka är vi att döma i glesbefolkade Sverige, där mark är förhållandevis lättillgängligt. Vi stänger också in våra hästar i boxar, styr hur länge de kan vara ute och mycket annat som knappast kan ses som optimalt utifrån hästens perspektiv.

Jag lämnar de gröna vinfälten och stallet bakom mig med blandade känslor. Vad är ”måsten” för sund hästhållning? Beror det på omständigheterna? Vem har rätt att döma? Det enda som är säkert är att det finns minst en viktig sak som inte skiljer sig mellan svensk och tysk hästhållning: Kärleken till hästarna och viljan att göra det bästa med de medel man har.


Läst 47884 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
02

Gästblogg: Glöm inte av munnen när du köper häst

OM DENNA GÄSTBLOGG
Nina Lundgren är veterinär och hästodontolog. Hon är verksam i Skåne men även i Stockholmsområdet. Nina har arbetat som veterinär sedan 2001 och driver sedan 2009 Svenska Hästtandvården. Vi har fått Ninas tillåtelse att dela ett inlägg hon gjort på Facebook. Där berättar hon om en häst med stora problem med käken, vilket inte uppmärksammats vid besiktningen. Hon vill råda alla som ska köpa häst att begära en fullständig genomgång av munhålan.

Dagens ledsammaste fall. Nyköpt jättehärlig häst som några veckor efter inköpet från utlandet upptäcks hålla underkäken snett när han inte äter.
Jag anlitas, och hittar flera småfel redan utanpå huvudet såsom ojämna tuggmuskler, skillnad på tjocklek vänster och höger underkäksgren samt att kindbenet ser olika ut på höger och vänster sida. Underkäken är helt låst åt ena hållet och överdriven åt det andra.
  
Öppnar munnen och konstaterar att det här är inte alls bra. Hästen kan inte centrera käken på grund av en gammal tandfraktur i höger underkäke, som orsakat kraftiga smärtor. Så kraftiga smärtor att han inte alls har använt höger halva av munnen under mycket lång tid, med kraftigt saxbett, trappbett och inaktivitetsfärgning som följd. Ruttet foder och var i frakturhålan. Tanden är död och måste dras ut, och saxbettet successivt korrigeras (vilket tar flera år när det är av den här graden) om inte hästen ska avlivas.
  
Otroligt tapper häst som käkat på, låtit sig ridas och lyckats maskera smärtan för alla i omgivningen. En något matt hårrem, lite dålig andedräkt och en ”ovana” att blöta höet i vattenkoppen – det var allt han visade för ett otränat öga. Och den sneda käkpositionen som man kunde se om man särade på läpparna, då.
 
Framtiden är oviss för denna unga häst. Åtgärderna blir kostsamma och långdragna och hästen har även andra problem i kroppen. Det är oklart hur käkleder och andra vävnader i tuggapparaten påverkats och hur – eller om – de kommer läka. Hur den här hästen kunde gå igenom en veterinärbesiktning är en gåta. Sånt här gör mig riktigt ledsen. Jag hoppas han tar sig igenom pärsen han har framför sig. Men han verkar vara en fighter. Det finns visst hopp.
  
Kontentan av detta. Lär dig lyfta på läpparna och undersöka andedräkt och åtminstone framtänderna på din häst, och andras. När du ska köpa häst, kräv en fullständig genomgång av munhålan med sederad häst, urspolad munhåla, spegel och sond och en bra ljuskälla.
Dåliga munnar blir dyrt och långdraget. Och besiktningar kan man inte alltid lita på. Framför allt inte utomlands där det inte alltid är så noga, i synnerhet inte i den lägre prisklassen, där sälj är viktigare än nöjd kund och frisk häst.
  
/Nina Lundgren, veterinär och hästodontolog


Läst 70902 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Gästblogg: "Hästar är dumma och elaka"



Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hanna Nordin, i Hälsingland, beskriver sig själv som en hästmänniska, inte en människa som har häst. Hon är nivå II-instruktör i Centrerad ridning och driver bloggen Ridning i centrum tillsammans med sina tre kollegor från olika delar av Sverige; Elettra Sonedotter, Hedvig Ahlsten och Madelene Libonius.

Nu tänker jag ta ett steg in i ett område som känns lite läskigt. Dock är detta något som jag känner så starkt och min träning bygger ju också till stor del på det. Här kommer det.
Uttalanden såsom att en häst är dum eller att en häst gör något för att vara elak är något som jag har svårt för att höra. Ska jag vara helt ärlig från hjärtat så tycker jag också att uttryck som dessa är korkade.

Innan jag gör någon upprörd så vill jag bryta ned mina åsikter kring detta lite. Jag tänker ta en häst som stått mig nära som exempel. En individ som varit med om saker som präglade honom att bli skeptisk mot vår sort, människan. Hans syn på världen blev att attackera innan han utforskade. Jag och de runt mig har många gånger fått höra hur elak han är, hur dum han är och så vidare.

Men vi hade en annan syn på individen än de som kom med dessa uttalande. Innan man känner en individ som har dessa reaktioner i olika situationer så behöver vi börja leta och förstå vad som gör att ett beteende finns. Sedan har vi något att jobba utifrån. Vi lär oss hur vi ska presentera olika nya miljöer, nya moment och framför allt hur vi trots individens svårigheter, får ett samspel som gör oss till en enhet istället för två stridande.

Jag menar inte att det alltid är lätt, för jag vet att det finns så många välmenande människor som gör allt för våra fyrbenta älsklingar som är av det slag som tar längre tid att förstå. Några har skador som vi behöver anpassa oss runt. Några har ett sinne som vi behöver hantera.
Några behöver befästa träning på ett vis och andra på ett annat vis.
Alla behöver en god vägledare som är tydlig och trevlig.

Här spelar allt runtomkring roll. Maten som vi väljer att ge till vår häst, genre som vi väljer att presentera för vår häst. Skoning eller verkning som vi människor väljer. Omgivning i hagar och stall som vi människor väljer. Allt spelar in och vi har ansvar för allt. Vi är också priviligerade att ha förmågan till dessa val. Vi har så många möjligheter att lära oss om varje del.
I förhållande till detta breda spektra om hur vi kan utveckla oss till goda ryttare och ägare till en häst så tycker jag att ge en kommentar om att en häst är elak eller dum känns så korkat och platt utan substans.

Hästar är individer och vi behöver ta vårt ansvar att se olika individer. Ingen häst är dum eller elak. Om du gör något som inte ger det resultat som du vill så är det dags för oss alla att byta ut meningar som har med hästen att göra till: Hur ska jag göra detta annorlunda.
Vi kan välja mellan att vara en person som har häst eller en hästmänniska.
Om vi är en hästmänniska som älskar hästen så ska vi inte heller rida som om vi var en människa som ogillar hästar.

/Hanna Nordin


Läst 94708 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv