Gästbloggen - Gästbloggen: ”Alla borde få en chans att älska hästen"
SEP
25

Gästbloggen: ”Alla borde få en chans att älska hästen"


Foto: Adobe Stock och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Susanne Hobohm, journalist med bakgrund på bland annat Expressen och Dagens nyheter, är nybliven hästägare till en häst vars ryttare rider i eliten. Här skriver hon träffsäkert om hur det är att, som icke hästkunnig, ta sig in i den ibland ganska komplicerade ridsporten.

 ”Hästen gör inte skillnad på människor – det borde inte ridsporten heller göra”
 
Om någon för ett år sedan hade frågat mig om mitt liv, då skulle jag antagligen ha visat en bild i mobilen på mina älskade söner. Men nu tar jag fram en bild på en häst. Min häst. Världens vackraste skimmel, om ni frågar mig.  En sju år gammal hingst.
När jag matar honom med morötter är jag inte en vuxen kvinna, 60+, utan en tolvårig hästflicka som fått en dröm uppfylld.
  
Omständigheterna är lite speciella mellan min häst och mig. Våra vägar kommer inte att korsas på hästryggen. Han är inte avsedd för en amatörryttare som jag, utan för hoppelit.
Jag äger honom – till hälften i ärlighetens namn – för att det är så kolossalt roligt att bli hästmänniska, att få kliva in i en ny värld där ett av världens mest magiska djur, equus, står i centrum.
På mindre än ett år har jag blivit en sådan som hoppar med höger ben i soffan framför hopptävlingarna i tv, som vet att en röd rosett i hästens svans inte är en dekoration utan en varningssignal, som har fattat att fälttävlan innehåller tre helt olika grenar. Detta visste jag inte förut.
    
Jag älskar verkligen hästarna. Men jag har också kommit att gilla hästmänniskorna: ryttarna, underbart nördiga människor som i en tid av tilltalande narcissism, där alla ska känna vad de känner och hur tarmen sköter sig, har fokus på hästen, inte sig själva. ”Hur mår du”? ”Jo, min häst är halt.”
Jag beundrar duktiga ryttare bottenlöst för deras fina samarbete med hästen. Hur gör ni när ni får den att hoppa över en mur, 2,10 meter, som jag såg i Falsterbo?  Eller rakt ner i vattnet, som i terrängritten på VM i Tryon? Och hur vet hästen att den ska göra en piaff fast det ser ut som om ryttaren ingenting gör, bara sitter stilla i sadeln?  Jag som inte ens fick ridskolehästen Daniella att gå ut i hörnen i manegen i somras.
  
Men jag har också fått en djup respekt för hästskötare. De som jag har lärt känna råkar vara kvinnor, ingen alldeles tillfällighet. Lugna, stadiga människor som utstrålar den innerligaste kärlek till hästen, den största omsorg om djuret, men som också har en märkvärdig auktoritet: ”Häst, jag är din bästa vän, men passa dig väldigt noga att gå över min gräns.”
Och som, när som helst på dygnet, langar in hästarna i lastbilen med prylar och allt, och kör i ljus som i mörker med sina värdefulla laster. Vilka tuffingar!
Well. Hur har då hästvärlden tagit emot mig, en nybörjare, både som ryttare och hästägare? På det personliga planet kan jag inte klaga. Öppna famnen, skulle jag säga. Men generellt har jag en del synpunkter.
  
Kommentatorer: Ett event som VM i Tryon lockar tittare i alla åldrar – och ska inte underskattas för den avgörande rekryteringen till sporten. Men då måste ni tala så att tittarna förstår, och inte som om två proffs har ett expertsamtal sinsemellan. Är det detta som ni vill ha, kan ni lika gärna ringa varandra.
”Som ni ju vet blir det koefficient två på det här felet”, sa någon kommentator under dressyrsändningarna från Tryon.
Sorry, men nej. Vad koefficient två innebär har jag – och övriga tusentals tittare, ingen aning om.
När ni suckar och säger ”nej men vad tråkigt”, då hänger vi inte med. Vad är det som blev fel? Förklara, förklara, förklara.
Vad är kür? En oxer? Förvänd galopp? Nolla?
Förklara, förklara; förklara!
  
Ridskolor: Jag vill verkligen inte generalisera, jag kan alldeles för lite. Men tänker man tillräckligt utanför traditionerna? Om det nu till exempel finns en stor skara så kallade återvändare, äldre som vill börja rida igen, kan man kanske göra speciella grupper för dem där det ges lite extra hjälp. Fatta hur svårt det är att hitta rätt hål i ett slitet stigläder i en mörk manege när man inte har glasögonen på. Där rök halva den lektionen.
Ridsporten är en folksport med minst 500 000 anhängare varav majoriteten är unga kvinnor. Den självkänsla och det ansvarstagande som det ger en ung tjej att samarbeta med en häst går inte att överskatta. Den som kan sätta gränser för 600 kilo häst kan sätta gränser för det mesta.
  
Därför måste ridsporten fortsätta slåss för resurser till sina utövare. Och vissa sportjournalister som aldrig suttit på en häst, sluta att vara så föraktfulla mot sportens hängivna supportrar och hjältar.
Men vad ska sporten göra åt den socioekonomiska segregation som verkligen slagit mig under året. Ridning är en dyr sport, hjälp vilken shopping det finns på större tävlingar, och alla har inte föräldrar som kan strö pengar omkring sig.
Hur ska de som inte har kunna känna sig välkomna? Ingen lätt fråga, men viktig.
  
För alla människor som vill borde få chansen att älska hästen. Detta vackra, uthålliga, duktiga, knasiga, modiga, fega, smarta djur har ett hjärta för alla som behandlar det väl; ung som gammal, glad som ledsen, svensk som osvensk; fattig som rik.
Hästen gör inte skillnad mellan människor. Det borde ridsporten heller inte göra.
  
/Susanne Hobohm


Läst 33771 ggr





Fler inlägg

OKT
08

Gästbloggen: Åtta år tillsammans – en livstid utan dig


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Maria Svane är 14 år och rider både ponny och storhäst. Hon tävlar i hoppning och fälttävlan och bloggar om sitt hästliv. I fredags togs det tunga beslutet att låta den älskade foderponnyn Laeryds Ikaros somna in, 25 år gammal. Maria skrev då följande inlägg, som först publicerades i hennes blogg.

  
"Vi fick åtta år tillsammans
, åtta år av glädje, kärlek men också oro. Glädjen när du hoppade, busade och var lycklig. Kärleken man fick när du gnäggade, pussades eller bugade. Oro när vi för fem år sedan trodde att du skulle få galoppera vidare men klarade dig. Värmen man kände inombords när du gnäggade för att vi kom, pussarna vi fick, alla rosetter du gett till oss. Allt det där som aldrig mer kommer hända. Allt det där man kommer att sakna.
  
I går fick vår älskade Ikaros somna in efter 25 år här på jorden. 25 år som han har spridit glädje runt sig varav de senaste åtta här hos oss. I går fick vi träffa hans ägare, men varken vi eller de var lyckliga. Det var dags för honom att få dansa vidare. De mörka ögonen som alltid varit så pigga hade tappat glansen. Den ponny vi känt under så många år är borta. Ponnyn som hjälpt oss när vi har varit ledsna kommer inte trösta oss mer.
  
Den tacksamhet jag känner
över allt han gjort för oss är enorm. Den tiden vi fick tillsammans skulle jag aldrig kunna byta bort och jag hoppas att jag aldrig glömmer honom. I går fick han äntligen äta grönt gräs, hoppa över skyhöga hinder och slippa smärtan och de dåliga tänderna.
 
Jag klarade inte av att vara med när han togs bort, inte heller kunde jag kolla när han väl var borta. Den Ikaros jag vill minnas är pigg och älskar livet, med massor av glans i sina ögon. Den ponnyn som har varit borta ett tag och där vi redan i våras, tillsammans med ägarna, beslutade att det blir hans sista sommar.
I dag red jag förbi graven, jag visade Nova var han låg men också var Queen låg, jag visade platsen där Bella skulle ha legat. Nu är Ikaros tillsammans med Queen, Bella, Karinka och många fler. Jag bad honom hälsa dem och sa att jag älskar honom.
 
Jag är så tacksam över tiden vi fick ihop, men skulle kunna göra vad som helst för att han skulle få ha varit här längre. Tack Laeryds Ikaros för allt du gjort för mig, min familj och dina ägare. Det blev åtta år tillsammans, resten av tiden ska jag klara av själv utan din hjälp och kärlek. Jag hoppas vi ses snart igen. <3

/Maria"


Läst 21189 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
04

Har du koll på produktbeskrivningen? Hästens hårrem är bästa täcket!


Foto: Helena Kättström och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Helena Kättström arbetar som chefsveterinär på Växa Sverige. Hon har varit veterinär i över 25 år och har förutom kliniskt arbete även jobbat på Jordbruksverket.
Helenas privata blogg, som inlägget nedan kommer från, utgår från familjens uppfödning av fjordhästar. Stuteriet drivs i liten skala, fokus är kvalitet snarare än kvantitet.
Hela bloggen hittar du här: http://stuterikry.blogg.se

"Varmfodrat utetäcke i slitstarkt material, som har förmåga att reparera sig självt. Fungerar lika bra inomhus tack vare andasfunktion, automatiskt reglerbart efter utetemperatur och väderförhållanden. Fylls med ett isolerande luftlager vid stark kyla och blir tunnare vid högre temperatur. Utmärkt isolerande förmåga, som gör att snö inte smälter ner och kyler huden på den känsliga ryggen och korset. Naturligt vattenavstötande med utmärkt avrinningsfunktion. Helt utan risk för skavsår.
  
Levereras komplett, men bör borstas av dagligen för bästa glans och funktion. Undvik tvätt med schampo eller såpa för att inte riskera att störa regnskyddet. Spola av vid behov, tvätt vid max 38 grader, gärna svalare. Matchande vackra färger med mjuka övergångar.
  
Kan vid extremt regnväder i samband med kraftig blåst kombineras med ett enkelt regntäcke. I normalfallet behövs det dock inget utom grovfoder. Ger bra skydd för känslig muskulatur över rygg och kors.
  
Luddar eller släpper av hår periodvis, men detta påverkar inte funktionen utan är bara en naturlig del i reparationen och för att uppnå maximal glans. Ingen negativ påverkan på hästens kroppsspråk eller rörelse, och ger full möjlighet att njuta av att bli kliad.
  
Leverans av säsongens modell sker endast vår och höst. Gratis.
  
Har du tänkt över alla dessa fördelar innan du helklipper? Tänk gärna en gång till om det verkligen är nödvändigt att förstöra något som naturen har skapat så överlägset. Men kanske gör du det för att du har missat produktbeskrivningen?
 
/Helena Kättström

PS. Jag tycker att de är vackra i sin fina vinterpäls, dessutom – skönhet sitter i betraktarens öga, så fundera gärna över det."
 


Läst 60605 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
03

Gästblogg: Uppmanar alla att titta på bra ridning


Cecilia på Lennox red EM i Rotterdam. Foto: Tomas Holcbecher

OM DENNA GÄSTBLOGG
Dressyrryttaren Cecilia Andrén Dorselius besökte Saab International Grand Prix Dressage på Flyinge i helgen och blev förvånad över att det var glest på läktaren. Hon vill uppmana alla hästintresserade att ta del av bra ridning på tävlingar och på clinics. Inlägget nedan publicerades först på Facebook.

Att titta på bra ridning är en investering

"En viktig uppmaning
till alla hästintresserade och till de föräldrar som har barn som rider. Det anordnas många fina hästtävlingar i Sverige. Förutom de allra största, som alla känner till, har vi helgens tävlingar på Flyinge och under året erbjuds vi Elmia, Breeders, Dressage Power med mera. Jag blir så otroligt besviken när jag ser att det är glest på läktarna på flera fina tävlingar och clinics. Utan publik riskerar vi att sporten tappar sponsorer och att alla som lägger ner sin själ i dessa evenemang tappar sugen.
  
Det finns de som menar att inträdet till dessa evenemang är dyrt, men glöm inte vilken bra investering det är att titta på bra ridning. Jag hade inte kommit upp på elitnivå om jag inte hade spenderat många timmar med att titta på bra ridning.
Jag minns än i dag hur jag sög i mig allt som Kyra Kyrklund sa på sina clinics. Jag satt där i publiken, 14 år gammal, och åkte hem fullmatad med kunskap och motivation och försökte testa allt jag hade lärt mig på min C-ponny. När jag sedan skulle utbilda Lennox till Grand Prix åkte jag till Grand Prix-tävlingar och såg alla ekipage – för att se vilka tekniker olika ryttare använde.
  
För unga ryttare på ridskolor och andra ridutbildningar borde dessa tävlingar och clinics vara ett måste. När vi hade ridskola anordnade vi varje år en resa till Gothenburg Horse Show genom att använda intäkter från kiosk och bingolotter till att betala bussen. Sedan fick man biljetter till rabatterade priser. Många av dessa tävlingar erbjuder även i dag rabatterade priser på biljetter, speciellt till ridföreningar eller ridskolor.
  
Jag vill även tillägga att bristande publikintresse också påverkar ryttarna. Det är så otroligt mycket roligare att få rida inför publik och de juniorer och young riders som i helgen har ridit inför nästan tomma läkare, de hade sannolikt åkt hem med ännu mer motivation om de efter sina ritter hade fått njuta av en härlig applåd från en stor publik. Det finns även många utställare på plats som säljer fina saker och som får åka hem med låga försäljningssiffror.
  
Jag har denna helg njutit av otroliga ekipage på Flyinge och har tagit till mig värdefull kunskap från Klaus Balkenhol och Therese Nilshagen, trots att jag inte längre rider aktivt. Därför ber jag alla hästälskare därute att komma på tävlingarna och att se förstklassig sport LIVE.
  
Ett tillägg: Jag vet sedan tidigare att det har varit vissa problem med biljettförsäljningen på nätet till helgens tävlingar på Flyinge. Min uppmaning är dock generell och handlar inte enbart om helgens tävlingar. Jag har hört att vissa av höstens evenemang (tävlingar och clinics) har låg biljettförsäljning i dagsläget och vill därför gå ut med denna uppmaning för att stötta vår älskade sport.
  
/Cecilia"
  
Fotnot: Anna Nyström, pressansvarig på Flyinge under Saab International Grand Prix Dressage, bekräftar att det stundtals har varit problem med biljettförsäljningen online. "Vad vi kan se har det sålts biljetter online varje dag under tävlingens gång, så några har uppenbarligen lyckats köpa. Tickster kommer att utreda vad det är som har hänt", säger hon.
  
Under helgen var det cirka 2 000 besökare på Flyinge.


Läst 63543 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Ridlära rakt av skulle jag säga.

Kajsa Boström

WOW, vilken helg!

Therese

Lidköping

Saras vardag

Till Husbloggarna