Gästbloggen - Gästbloggen: Att gå från ridrädsla till ridkänsla
JUN
19

Gästbloggen: Att gå från ridrädsla till ridkänsla


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Emma Geerhold har ridit sedan hon var tre år gammal och hon har alltid varit orädd. Men när hon skulle rida in sin unghäst hände det något mentalt. Emma tappade tron på sig själv och sin kunskap, och var nära att ge upp och sälja sin fina häst. Två år senare har hon övervunnit sina mentala hinder.
  
Här berättar Emma om sin resa, som hon hoppas ska inspirera andra att kämpa vidare och utveckla ridkänsla i stället för ridrädsla. Just nu har hon två egna uppfödningar i stallet, Destiny (född 2013 e. Luxus CML – Metall – Guinness) och Picture Perfect (född 2016 e. Frienship – De La Gardie). Emma jobbar till vardags som hovslagare i Västmanland.

 
Att gå från ridrädsla till ridkänsla: ”Arg på mig själv som byggde upp mentala hinder”
 
Den 29 maj 2013 stod han där
i hagen, vacker som få och med en utstrålning utan dess like. Destiny – det var så han skulle heta, detta vackra framtidshopp. Destiny var precis den där jag som uppfödare önskat mig, vacker, välbyggd, proportionerlig och med väldigt trevliga gångarter. Jag hade också riktat in mig från hopp till dressyr och tanken var en blivande tävlingshäst med potential att nå de höga klasserna.
 
Jag hanterade Destiny så som jag gjort med alla mina föl och unghästar – så han fick tidigt vänja sig vid människans samvaro, borstning, lyfta hovar, ha träns, tömkörning och så vidare. Han var relativt lugn och nyfiken men reaktiv. Destiny förbereddes för körning och drog däck och slanor, men vagn gillade han aldrig riktigt och då han visat på bakskygghet lät jag inkörningen stanna där.
Inridningen tog vid och han reagerade inte på sadeln, att jag hängde på honom och så vidare. Jag velade länge kring om han skulle behållas som hingst, men jag valde att kastrera honom vid två års ålder vilket jag inte har ångrat.
Kastreringen var dock inte helt okomplicerad och efter detta var han sig inte riktigt lik. Han reagerade väldigt stark på allt som kom emot honom på höger sida och hade gått från lugn till ängslig.
  
När det var dags för uppsittning på Destiny tog jag hjälp av en tjej i stallet och när hon suttit in honom i skritt och lite trav kände jag mig trygg att hoppa upp. Men jag hann inte mer än upp så låg jag på marken, jag hade lyckats komma åt hans känsliga sida och skrämt honom. Då bestämde jag mig för att lämna i väg Destiny till Nina Lilja i Mantorp för fortsatt inridning, Nina jobbade på och visade Destiny på treårstestet, han blev klass 1 och kom hem för sommaren.
Jag började sakta komma i gång och rida honom igen, enbart i skogen och i skritt till en början. Ridbanan gjorde mig nervös och det kändes som att spärrar och hinder hela tiden dök upp i mitt huvud. Men så en dag när vi var ute och red på höstkanten travade vi och allt kändes avslappnat, jag bestämde mig för att prova galoppen. Två steg och så kände jag den där rundade ryggen och hur Destiny vände i luften. Jag flög av – igen.
I rena adrenalinkicken hoppade jag upp på hästen och travade i väg, allt gick fint. Vid den här tidpunkten hade jag precis dragit i gång mitt hovslageri på heltid och var livrädd att skada mig allvarligt, så här tog ridningen av Destiny slut. Jag tömkörde, longerade och var ute och gick, han åkte också till Nina och genomförde kvalitetstävlan för fyraåringar. Där var han något spänd men han gjorde det väldigt bra.
  
Destiny blev kvar hos Nina till hösten då tanken var att sälja honom, jag vågade mig inte upp och blev mer och mer nervös för hans känsliga sida. Jag blev också arg på mig själv för att jag tillät mig att bygga upp mentala hinder som växte sig allt större. Det blev så illa en period att jag blev nervös över att sitta upp på min äldre, superstabila häst och det var här jag började inse att jag hade börjat utveckla ridrädsla.
Som utbildad beteendevetare var jag väl medveten om att detta endast satt mentalt och jag tvingade mig att rida oftare och att utsätta mig för obekvämligheterna med min stabila häst, det lossnade relativt fort med honom. Destiny kände jag mig dock fortfarande obekväm med. Det gjorde även de som provred, så Destiny kom hem igen. Men vad skulle jag göra nu? En så fin häst kan inte bara bli stående så jag longerade, tömkörde och skrittade uppsuttet med full panik inombords.
I december 2017 fick vi möjlighet att hyra ett eget stall på en större anläggning där de hade skrittmaskin, ridhus och flertalet ridbanor. Jag försökte och försökte, men kom bara till den förbannade skritten och blev han spänd hoppade jag av.
  
Så kom snön och mycket snö blev det, mot slutet av februari 2018 var jag ute och gick i snön på fältet. Usch så jobbigt det var, så jag hoppade upp och tänkte att vad fasen, det är i alla fall mjukt om han nu ska kasta av mig. Vi travade och plötslig galopperade vi och det var en sådan rund, härlig, underbar galopp.
Tårarna sprutade och hästen galopperade tills vägen tog slut, vi vände och galopperade och galopperade och galopperade lite till. Jösses vilken underbar känsla, jag skakade av lycka och red hela vägen hem – rätt in på gårdsplanen där jag tidigare sett alla faror.
  
Sedan började jag rida i ridhuset, först när ingen annan var där, sedan när det var fullt med folk och hästar, därefter när de hopptränade samtidig och det gick hur bra som helst. Ibland flög han i luften när jag nuddade honom med skänklarna för långt bak. Men han bockade aldrig, han vände aldrig, utan han tuffade på.
Det blev vår och snöraset började från ridhustaket, det gick hur bra som helst, han vinklade bara ett öra. Vi red också på ridbanan i ljus och i mörker, ja jisses vad vi red! Det har nu gått ett halvår och jag hoppar upp utanför stallet och rider i väg helt obekymrad om vilka faror som kan dyka upp. Så nu rör vi oss i trafiken, förbi skällande hundar, över broar med mera. Det är en fantastisk känsla och jag planerar för vår tävlingsdebut under sommaren.
  
Mitt råd till er som är i samma sits är att våga ta hjälp, utmana gränserna och låt det ta tid. Att komma över ett mentalt hinder tar tid och det måste det får göra, processen behöver mogna och gränserna behöver flyttas. Men ge inte upp och omge er med människor vars inverkan är positiv.
Det värsta ni kan göra i en liknande situation är att låta andra människor trycka ner er självkänsla och invagga er i tron om att ni inte kan och inte klara! Det gör ni visst, men var kloka och välj dagar då ni känner er på topp och är lugna. På de nervösa och ansträngda dagarna kan ni göra annat med hästen.
  
/Emma

taggar


liknande webbartiklar


Läst 60629 ggr





Fler inlägg

DEC
11

Gästblogg: Summera året – och få bästa starten på 2020


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Katarina Torstensson är C-tränare i hoppning, verksam framför allt i Småland och Blekinge. Hon försöker hjälpa eleverna med ett helhetstänk, samtidigt som hon själv lär sig nya saker hela tiden. Katarina tävlar upp till svår klass i hoppning och har utbildat mängder av hästar som har gått bland annat championat, bruksprov och unghäst-VM. Under ponnytiden tog hon NM-guld 1988.
Inlägget nedan postades i december förra året på Stall Nobelles sida på Facebook. Det har åter fått spridning och är lika tänkvärt i år.

 
Nu har jag haft
årets sista träning och vill tacka alla fantastiska elever för detta år! Att få hjälpa er i med- och motgång är så inspirerande och jag tycker att det är roligare än någonsin att vara tränare. Jag är så stolt över er och ert tålmodiga arbete. Ni som har gjort fina resultat förstås – men kanske ännu mer ni som har haft motgångar, hamnat på fel spår, fått backa och ta ett steg tillbaka. Ni som har förstått att tålamod, förändring och förståelse för hästen leder in på rätt spår igen. Ni vet vilka ni är.
Denna tid på året innebär tävlingsfritt för de flesta, med lite lätt träning eller kanske vila en period. Det vill säga ett ypperligt tillfälle att utvärdera och planera.
 
Ett par tips i juletid

  • Förhoppningsvis mår hästen bra i kroppen efter säsongen, men gör hellre en "vetcheck" nu så att du kan chilla lite och äta julmat med gott samvete, samt återuppta träningen med en fräsch häst!
  • Ta väl hand om hästen även under vilan. Hur är hullet? Muskulaturen? Benen? Hovarna? Planera in hovslagare, vaccination och avmaskning. Och har du kollat tänderna?
  • Lägg hellre pengar på ovanstående än på ett nytt schabrak, träns eller pannband.
  • Ta hand om dig själv! Att bara slappa och äta julgodis är inte sjysst mot hästen. Håll i gång din egen fysträning på något sätt! Kanske vet du om att du sitter snett på hästen? NU är det läge att ta tag i det. Boka genast naprapat, sjukgymnast, PT eller vad du nu kan behöva! 

TA FRAM PAPPER OCH PENNA
Summera året! Var ärlig mot dig själv, gå igenom era resultat – bra och mindre bra. Har du tävlat på "rätt" nivå med mycket felfria rundor? Består resultatlistan mest av fyra eller åtta fel? Eller är det en blandning av felfritt och uteslutet? Varför? Vad kunde du ha gjort annorlunda?
  
MÅL FÖR KOMMANDE ÅR
Till exempel "stabila i Lätt B under våren", "debutera Lätt A i maj" eller Karl-Oskar Cup, Falsterbo etcetera. Utgå ifrån årets resultat så att du sätter realistiska mål (drömmar är något annat!). Gå igenom tävlingsterminen i alla fall fram till midsommar. Börja med årets "huvudmål" och gör en preliminär kalender med möjliga tävlingar och klasser utifrån det.
  
Vilka förbättringar behöver du göra för att nå målen?
Öva galoppombyten? Förbättra din sits (Ja, alltid! Men vad och hur?)? Din egen form? Sitter du optimalt i din sadel? Hur länge klarar du galopp i lätt sits? Hästens kondis? Rida bättre vägar? Kunna reglera och variera galoppen bättre? Öva långa anridningar? Öva korta anridningar? Rida rakt? Hoppa mitt på hindren (i båda varven)? Få hästen mer lösgjord och liksidig (ja, troligen)? Hoppa mer titthinder? Träna kombinationer? Tävla mer? Tävla mindre? Återigen, var ärlig mot dig själv och rådfråga gärna din tränare.
  
TRÄNA INFÖR TRÄNINGEN
Till sist... Om du ska få ut optimalt av den där timmen hoppträning en gång i veckan (eller varannan) gäller det att öva mellan träningarna. Mer galoppbommar och småhinder i din vardag. Att komma med en orastad häst som inte har hoppat på två veckor gör varken dig, mig eller de andra i gruppen lyckliga.
  
Ha nu en en härlig jul, så ses vi igen nästa år!

/Katarina Torstensson
  

Hippsons julkalender

Fram till den 24/12 publicerar vi ett erbjudande per dag. Observera att det kan finnas erbjudanden som enbart gäller "sin" dag.

Läst 5315 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
03

Gästbloggen: "Vänta inte ut hovbölden"

OM DENNA GÄSTBLOGG
På Vaggeryds hästklinik har man sett många hovbölder den senaste månaden. I ett inlägg på Facebook vill kliniken därför informera hästägare om hovbölder och vad de kan innebära. Hippson har fått tillåtelse att dela deras inlägg i Gästbloggen. 

Foto: Adobe Stock och Vaggeryds hästklinik
  
Ena dagen kan
hästen plötsligt vara blockhalt. Hältan kan också komma smygande eller komma och gå. 
En hovböld är en infektion i hovens läderhud. Bakterier kan ha tagits dit via exempelvis trampskador, spiktramp, sömstick, sprickor, röta eller hålväggar.
Hästen kan få ökad puls till hoven och bli varm och svullen. Svullnaden kan gå upp över kotan. Hästen kan även bli hängig.
  
Oftast sitter bölden i väggläderhuden och det gäller att säkerställa diagnosen och hitta var bölden sitter. Det kan även vara andra orsaker till att hästen är kraftigt halt.
Hovslagaren eller veterinären känner noga igenom hoven med en visitertång. Ibland är det svårt att hitta bölden, ofta läggs ett våtvarmt omslag över natten.
  
När bölden lokaliserats gäller det att tömma den nedåt. Detta görs av veterinär eller hovslagare. När bölden väl tömts och spolats ur räcker det oftast med bandagering och vila en kortare tid. Ibland behöver hästen skos med en sula efteråt.
Vid svårare infektioner krävs antibiotika. Stelkrampsskydd kontrolleras.
  
Vänta inte ut hovbölder. Det kan handla om infektioner som kräver antibiotika eller stelkrampsskydd. Bölden kan också sprida sig och bli mycket stor om den inte dräneras i tid.
Framför allt så har hästen mycket ont, när bölden tömts brukar smärtan släppa snabbt.
  
/Vaggeryds hästklinik


Hippsons julkalender

Fram till den 24/12 publicerar vi ett erbjudande per dag. Observera att det kan finnas erbjudanden som enbart gäller "sin" dag.

Läst 21302 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
23

Gästblogg: Interaktiv övning till uteritten

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Kerstin Olsson med sin 13-åriga SWB-valack Archi (e. Camaro M – Icro Marco) rider varierat och ofta ute i naturen. Vid uteritt ville valacken tidigare bara gå först i ledet, men som en lösning på problemet kom Kerstin på en bra övning. Här i Gästbloggen delar hon med sig av övningen – som passar alla som rider i grupp och som vill öka samspelet under uteritten.

Jag kom på denna övning för en tid sedan när min häst – som jag ofta rider ut med själv – tydligt visade att han inte accepterade att gå efter en annan häst när vi ibland hade sällskap på uteritterna. Övningen rids med fördel på grusvägar eller bredare skogsstigar.

Ni behöver vara minst två ekipage och övningen rids enligt följande:

1. Börja med att skritta, på tygeln, i ett led efter varandra.

2. Den som är sist gör en övergång till trav och travar förbi den eller de som är framför. När ekipaget är främst i ledet görs en övergång till skritt. Under tiden ska alltså den eller de hästar som blir omridna fortsätta att skritta på samma sätt som tidigare.

3. Den som nu är sist gör en övergång till trav, travar förbi övriga ekipage och gör en övergång till skritt när ekipaget är främst i ledet.

Det blir alltså en evighetsövning och när grunden fungerar bra kan svårighetsgraden ökas. Bara fantasin sätter gränser för hur övningen kan varieras, men här är några exempel:

– Arbeta i galopp i stället för trav under "omkörningen".

– Flytta hästen sidvärts undan höger skänkel innan "omkörningen", samt undan vänster skänkel när ekipaget är främst i ledet – för att komma i linje med övriga igen.

– Rida öppna och sluta under delar av övningen.

För mig räckte det med ett par "omkörningar" för att min häst skulle acceptera att vänta och fortsätta att skritta fint tills det blev hans tur att "köra om" igen. Samtidigt kan övningen vara bra för att träna övergångar och sidvärtsrörelser på ett annat sätt än på ridbanan, samt när andra hästar finns i den omedelbara närheten. Det vill säga att hästen tränas till att inte bryr sig om vad de andra gör, utan fortsätter att fokusera på ryttaren.

Med vänliga hälsningar
Kerstin Olsson, hobbyryttare


Läst 45948 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv