Gästbloggen - Gästbloggen: Att gå från ridrädsla till ridkänsla
JUN
19
2018

Gästbloggen: Att gå från ridrädsla till ridkänsla


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Emma Geerhold har ridit sedan hon var tre år gammal och hon har alltid varit orädd. Men när hon skulle rida in sin unghäst hände det något mentalt. Emma tappade tron på sig själv och sin kunskap, och var nära att ge upp och sälja sin fina häst. Två år senare har hon övervunnit sina mentala hinder.
  
Här berättar Emma om sin resa, som hon hoppas ska inspirera andra att kämpa vidare och utveckla ridkänsla i stället för ridrädsla. Just nu har hon två egna uppfödningar i stallet, Destiny (född 2013 e. Luxus CML – Metall – Guinness) och Picture Perfect (född 2016 e. Frienship – De La Gardie). Emma jobbar till vardags som hovslagare i Västmanland.

 
Att gå från ridrädsla till ridkänsla: ”Arg på mig själv som byggde upp mentala hinder”
 
Den 29 maj 2013 stod han där
i hagen, vacker som få och med en utstrålning utan dess like. Destiny – det var så han skulle heta, detta vackra framtidshopp. Destiny var precis den där jag som uppfödare önskat mig, vacker, välbyggd, proportionerlig och med väldigt trevliga gångarter. Jag hade också riktat in mig från hopp till dressyr och tanken var en blivande tävlingshäst med potential att nå de höga klasserna.
 
Jag hanterade Destiny så som jag gjort med alla mina föl och unghästar – så han fick tidigt vänja sig vid människans samvaro, borstning, lyfta hovar, ha träns, tömkörning och så vidare. Han var relativt lugn och nyfiken men reaktiv. Destiny förbereddes för körning och drog däck och slanor, men vagn gillade han aldrig riktigt och då han visat på bakskygghet lät jag inkörningen stanna där.
Inridningen tog vid och han reagerade inte på sadeln, att jag hängde på honom och så vidare. Jag velade länge kring om han skulle behållas som hingst, men jag valde att kastrera honom vid två års ålder vilket jag inte har ångrat.
Kastreringen var dock inte helt okomplicerad och efter detta var han sig inte riktigt lik. Han reagerade väldigt stark på allt som kom emot honom på höger sida och hade gått från lugn till ängslig.
  
När det var dags för uppsittning på Destiny tog jag hjälp av en tjej i stallet och när hon suttit in honom i skritt och lite trav kände jag mig trygg att hoppa upp. Men jag hann inte mer än upp så låg jag på marken, jag hade lyckats komma åt hans känsliga sida och skrämt honom. Då bestämde jag mig för att lämna i väg Destiny till Nina Lilja i Mantorp för fortsatt inridning, Nina jobbade på och visade Destiny på treårstestet, han blev klass 1 och kom hem för sommaren.
Jag började sakta komma i gång och rida honom igen, enbart i skogen och i skritt till en början. Ridbanan gjorde mig nervös och det kändes som att spärrar och hinder hela tiden dök upp i mitt huvud. Men så en dag när vi var ute och red på höstkanten travade vi och allt kändes avslappnat, jag bestämde mig för att prova galoppen. Två steg och så kände jag den där rundade ryggen och hur Destiny vände i luften. Jag flög av – igen.
I rena adrenalinkicken hoppade jag upp på hästen och travade i väg, allt gick fint. Vid den här tidpunkten hade jag precis dragit i gång mitt hovslageri på heltid och var livrädd att skada mig allvarligt, så här tog ridningen av Destiny slut. Jag tömkörde, longerade och var ute och gick, han åkte också till Nina och genomförde kvalitetstävlan för fyraåringar. Där var han något spänd men han gjorde det väldigt bra.
  
Destiny blev kvar hos Nina till hösten då tanken var att sälja honom, jag vågade mig inte upp och blev mer och mer nervös för hans känsliga sida. Jag blev också arg på mig själv för att jag tillät mig att bygga upp mentala hinder som växte sig allt större. Det blev så illa en period att jag blev nervös över att sitta upp på min äldre, superstabila häst och det var här jag började inse att jag hade börjat utveckla ridrädsla.
Som utbildad beteendevetare var jag väl medveten om att detta endast satt mentalt och jag tvingade mig att rida oftare och att utsätta mig för obekvämligheterna med min stabila häst, det lossnade relativt fort med honom. Destiny kände jag mig dock fortfarande obekväm med. Det gjorde även de som provred, så Destiny kom hem igen. Men vad skulle jag göra nu? En så fin häst kan inte bara bli stående så jag longerade, tömkörde och skrittade uppsuttet med full panik inombords.
I december 2017 fick vi möjlighet att hyra ett eget stall på en större anläggning där de hade skrittmaskin, ridhus och flertalet ridbanor. Jag försökte och försökte, men kom bara till den förbannade skritten och blev han spänd hoppade jag av.
  
Så kom snön och mycket snö blev det, mot slutet av februari 2018 var jag ute och gick i snön på fältet. Usch så jobbigt det var, så jag hoppade upp och tänkte att vad fasen, det är i alla fall mjukt om han nu ska kasta av mig. Vi travade och plötslig galopperade vi och det var en sådan rund, härlig, underbar galopp.
Tårarna sprutade och hästen galopperade tills vägen tog slut, vi vände och galopperade och galopperade och galopperade lite till. Jösses vilken underbar känsla, jag skakade av lycka och red hela vägen hem – rätt in på gårdsplanen där jag tidigare sett alla faror.
  
Sedan började jag rida i ridhuset, först när ingen annan var där, sedan när det var fullt med folk och hästar, därefter när de hopptränade samtidig och det gick hur bra som helst. Ibland flög han i luften när jag nuddade honom med skänklarna för långt bak. Men han bockade aldrig, han vände aldrig, utan han tuffade på.
Det blev vår och snöraset började från ridhustaket, det gick hur bra som helst, han vinklade bara ett öra. Vi red också på ridbanan i ljus och i mörker, ja jisses vad vi red! Det har nu gått ett halvår och jag hoppar upp utanför stallet och rider i väg helt obekymrad om vilka faror som kan dyka upp. Så nu rör vi oss i trafiken, förbi skällande hundar, över broar med mera. Det är en fantastisk känsla och jag planerar för vår tävlingsdebut under sommaren.
  
Mitt råd till er som är i samma sits är att våga ta hjälp, utmana gränserna och låt det ta tid. Att komma över ett mentalt hinder tar tid och det måste det får göra, processen behöver mogna och gränserna behöver flyttas. Men ge inte upp och omge er med människor vars inverkan är positiv.
Det värsta ni kan göra i en liknande situation är att låta andra människor trycka ner er självkänsla och invagga er i tron om att ni inte kan och inte klara! Det gör ni visst, men var kloka och välj dagar då ni känner er på topp och är lugna. På de nervösa och ansträngda dagarna kan ni göra annat med hästen.
  
/Emma

taggar


liknande webbartiklar


Läst 62581 ggr





Fler inlägg

JUN
29
2020

Foto: Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Christian Gillinger har Cyklistbloggen tillsammans med Jeroen Wolfers. De är två Stockholmscyklister som huvudsakligen använder cykeln i vardagen. De cyklar istället för att köra bil eller åka kommunalt och de vill att cykling ska kännas lika säkert och få samma villkor som alla andra trafikslag. Christian läste om olyckan där hästen Poker blev skrämd av cyklister, bröt benet och fick avlivas. Christian berördes av händelsen och sökte information om hur man bäst möter och passerar häst och ryttare med cykel. Det var så vi på Hippson kom i kontakt med honom. Det hela har mynnat ut i ett blogginlägg som vi på Hippson fått tillåtelse att dela.

"Jenny Ek och hästen Poker var ute på en lugn skrittrunda längs en ridväg i Säve när två personer på cyklar plötsligt kom i hög fart bakom dem. Poker skrämdes av de skrikande bromsarna, skenade och bröt benet.
– Det var blod överallt, säger Jenny till Hippson."
Så börjar en text som dök upp i våra flöden. Det handlar om en häst som skrämts av cyklister och skrämdes så mycket att han störtade utför ett stup, bröt benet och fick avlivas. Eftersom Cyklistbloggen träffar hästar rätt ofta inne i stan på väg till jobbet, tänkte vi därför att det var dags att ta reda på mer om hur man bör göra som cyklist när man möter hästar.

Kortversionen: Ta det lugnt, stanna gärna om du möter ett hästekipage, använd inte ringklockan och om du rider ikapp, gör det i låg hastighet utan att göra plötsliga ljud. Håll ordentliga avstånd, särskilt bakom hästen. Småprata gärna för att ge häst och ryttare en chans att upptäcka dig.

Sju tips till cyklister som möter ryttare. Först, i fallet med hästen Poker så red ekipaget på en påbjuden ridväg, som är uppmärkt med vägmärke D8:

Tips nummer ett: Här får man inte cykla. Precis som man inte får köra bil på en cykelbana. Så tips ett är alltså att inte cykla på påbjudna ridvägar. Enkelt. Men, hästar och cyklister kan ju träffa på varandra i trafiken ändå – på skogsstigar, eller – som i vårt fall – i blandtrafik inne i stan där både Djurgårdsförvaltningen och Kungliga Hovstallet har hästar – för att inte tala om ridande polisen. Vi kollade med våra ridande vänner och bekanta och hörde också av oss till ridsporttidningen Hippson för att få bättre koll på vad man ska tänka på när man närmar sig en häst på hoj. Först, hästar är flykt- och flockdjur. Att de är flyktdjur betyder att deras främsta försvar mot rovdjur är att fly. Konkret innebär det att en häst som blir skrämd av något reagerar snabbt med att sätta fart. Flyktdjur är ständigt beredda på att snabbt fly iväg. Det var alltså det som hände med Poker. Hästar kan bli skrämda av nästan vad som helst – något som fladdrar, plötsliga höga ljud, eller när något med starka färger dyker upp. Det betyder att en cyklist som kommer i hög fart och plingar på ringklockan och är iförd reflexväst lätt kan skrämma slag på en häst.

Tips nummer två: Så, tips nummer två när du som cyklist möter en häst: Sänk hastigheten i god tid, utan att tvärbromsa. Använd inte ringklockan. Men prata gärna lugnt så att häst och ryttare får en chans att upptäcka dig. Om hästen verkar nervös (trippar fram, fnyser eller svänger fram och tillbaka) är det klokt att stanna tills ekipaget passerat.

Tips nummer tre: Hästen är ett flyktdjur, inte ett rovdjur. Det gör att synfälten fungerar annorlunda än på till exempel människor. Hästen ser nästan 360 grader runt sig, men har dåligt djupseende och därmed svårt att bedöma avstånd. Det innebär att den har lätt att uppfatta potentiella faror – och dit räknas alltså även cyklister. Rakt framifrån är synen sämre och samma sak precis bakom hästen – där ser den inte alls. Hinner du upp ett ryttarekipage, var alltså medveten om att du inte syns alls bakifrån och att du kan dyka upp väldigt plötsligt när du cyklar om. Och tänk också på att hästar använder bakbenen mot faror – cykla därför aldrig precis bakom en häst.

Tips nummer fyra: Hästar är som sagt lättskrämda, så tänk på att en häst plötsligt kan bli skrämd av vad som helst, även något annat än dig. Det betyder att den plötsligt kan röra sig oförutsägbart – och då gäller det att inte vara i vägen. Håll avstånden!

Tips nummer fem: Hästen är alltså ett flockdjur och vill därför hålla ihop gruppen. Kommer det flera hästar, låt dem passera tillsammans.

Tips nummer sex: Hästar som vanemässigt rids i stadsmiljö, till exempel polishästar och Beridna högvakten, är tränade för det och är också hästar som är speciellt utvalda för att fungera i den tuffare miljön. Men de är fortfarande hästar, så visa hänsyn ändå.

Tips nummer sju: Har du otur och möter hästar som kommer i hög fart, var extra försiktig. Galopperande hästar brukar vara mer fokuserade på galoppen än på omgivningen, så om det är på en grusväg, gå åt sidan och låt passera. Men göm dig inte, , stå tydligt och synligt. Du vill inte vara den där läskiga överraskningen.


Läst 21741 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
22
2020

OM DENNA GÄSTBLOGG
Viktoria Sporre är veterinär och driver en ambulerande hästpraktik på Gotland. I ett inlägg på Facebook berättar hon med humor om när hon skulle kolla tänderna på ett litet russ. Men ibland blir det inte alls som man tänkt sig – men slutet gott allting gott – och Viktoria är på välbehövlig semester. Vi har fått hennes tillåtelse att publicera inlägget.

Hur man vet att det börjar bli dags för semester? Man åker till jobbet en helt vanlig torsdag. Man träffar en häst. Eller, ja, man träffar en ponny. Eller, ja alltså man träffar ett Gotlandsruss. Dessa kungar och drottningar av egen vilja , hyss och upptåg. Dessa fantastiska, vackra varelser så fulla av ofog att hälften kunde vara nog.

En fux. Ja, men såklart! Det är väl inget konstigt med det, tänker man, den ska ju bara kolla tänderna. Det borde ju gå vägen utan större problem. Man har gjort det förr. Man klappar lite på ponnyn, ger den lite lugnande, även detta förvånansvärt enkelt med tanke på ras, ålder och så vidare. Åååh den står så snällt. Direkt träff i blodkärl. Man känner sig på g. Inte någonstans misstänker man att det finns en hake – än. Man börjar plocka fram lite grejer och ska just sätta på munstegen.

POFF! Det lilla söta russet bestämde sig för att jag hade ABSOLUT gett den ALLDELES för mycket knark så nu gick det minsann inte att stå upp ens. Totalt väck. Som en vintervilande björn i december. Som en mumie i Egyptens pyramider. Ok, vi väntar väl lite då. Och killar lite på honom......retas lite.... Icke, sa Nicke.

Veterinärvård Mc Gywer-style påbörjas. Med mattes hjälp släpar vi fram med vattendunkar, spännband, täcken och – HÄPP – så hade man "Ernstat" ihop en mobil tandvårdsenhet för liggande (svordom svordom röda svordom svordom) russ. Av med vargtänderna blev iallafall den lille kraken. Och alldeles strax efter ställde han sig SÅÅÅ snällt upp.

Och jag VET att han egentligen aldrig ens VAR sådär jättetrött som det påstods. Han är bara russ. That's it. Och detta mina vänner, är hur man vet att det är dags för semester!

//Viktoria Sporre

HOPPHÄSTVECKA PÅ HIPPSON!
Hitta din nästa hoppstjärna på Hippson Market

Ovan visas de tio senaste annonserna inom kategorin:
"Hästar | Hoppning".
Samtliga hopphästar hittar du HÄR

Har du en egen häst att sälja?
Det jätteenkelt att lägga upp annonser på Hippson Market, oavsett om du använder en mobil eller dator. Som säljare bestämmer du själv när du vill lämna ut dina kontaktuppgifter och många av användarna är verifierade med BankID, vilket ger extra trygghet.
Publicerar du en annons under kategorin "Hästar | Hoppning" visas den just nu även på Hippson.se. Vill du ha hjälp med att komma med kan du kontakta: info@hippsonmarket.se

Läst 36598 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
21
2020

OM DENNA GÄSTBLOGG
Anna-Clara Pettersson är ridlärare, b-tränare i hoppning och hippolog. Hon har arbetat som ridlärare på Ridskolan Strömsholm. I dag har hon sin verksamhet på Hässelby gård med inriktning på tävling, utbildning och inridning av hopphästar. Hon är också koordinator för Svenska ridsportförbundets ryttarutveckling. I ett inlägg på Facebook uppmanar hon om vikten av att tempa hästarna regelbundet för att hindra smittspridning. Hippson har fått Anna-Claras tillåtelse att dela inlägget.

Min första känsla när Covid-19 blev känt var att vi ryttare är ganska vana vid risken för kontamination genom mediciner men också smittrisker som till exempel ringorm, kvarka och abortvirus. Jag måste ändå säga att det är just dom smittorna som i vardagen skrämmer mig mest. Jag har dock stor respekt för att jag med stor säkerhet ändrar min åsikt om/när den dagen infaller som jag eller människor i min närhet smittas. Corona har gjort de flesta upplysta om hur man bör agera för att inte smitta eller bli smittad.

Jag är så taggad över första tävlingsdagen. Men inser också hur förskonade vi varit från smittor under tävlingsstoppet. Jag tror också att människor generellt sett tvättar händer mer vilket också varit bra för spridningen av hästsmittor. Vi har alltid virkon och desinfektionsmedel hemma för att rengöra lastbil, stall och borstar så det fanns ett lager när handdesinfektion blev en bristvara. Alla hästar i mitt stall tempas varje morgon. En rutin som jag upplever besparat oss smittspridning men som också gett oss stor insikt i hästarnas allmäntillstånd. Det är klart att det tar tid att tempa kanske 16 hästar men med en termometer som mäter tempen på 20 sekunder så är det helt klart värt det.

Normalt ligger hästarna i stallet någonstans mellan 36,8-37,8 normalt sett. Mest förekommande är temperatur mellan 37,1-37,4 på morgonen. Jag ser ganska stora individuella skillnader mellan hästarna. Att tempa en frisk häst över tid ger oss möjlighet att snabbt agera om det blir en skillnad. Tänk på att hästen har högre temp efter rörelse/hagvistelse och framförallt ridning vilket kan ge falsk indikation. Tänk på att unghästar och framförallt föl har en högre temperatur då ämnesomsättningen är högre. Det är helt normalt att det skiljer upp till 0,5 grader under ett dygn på en häst. Det man skall reagera på är skillnader större än det.

De åtgärder vi gör om vi ser en högre temperatur hos häst än vad som är normalt är:

  • Isolera hästen direkt från övriga hästar
  • Tempa alla hästar i stallet
  • Informera övriga som är i stallet för att minimera smittspridningen
  • Byt kläder och tvätta händer vid hantering
  • Tempa regelbundet för att se en eventuell feberkurva
  • Försök få hästen att dricka
  • Var vaksam om tempen kommer av smärta, typ lymfangit, kolik, behövs veterinär?
  • Ta bort kraftfodret om hästen ställs på box
  • Led hästen för hand (ej vid andra hästar)
  • Notera eventuellt näsflöde eller hosta
  • Kolla hästens slemhinnor
  • Kolla hästens puls och andning

Kom ihåg att tempa din häst innan du åker till tävling och träning men också under långa resor. Vi har vid fler tillfällen isolerat en häst helt i onödan men tänk den dagen som det är något då har vi förhoppningsvis kunnat stoppa smittspridningen.

Vi ses på tävling- ÄNTLIGEN


Läst 46317 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv