Gästbloggen - Gästbloggen: Att tämja hästar i Uruguay
JAN
04

Gästbloggen: Att tämja hästar i Uruguay

OM DENNA GÄSTBLOGG
Sara Hiller är iväg på världens äventyr i Uruguay. I Gästbloggen berättar hon vid ett par tillfällen under sin vistelse om kulturkrockar, vilda unghästar och om hur Monty Roberts kan komma till hjälp på andra sidan jordklotet.


Hur tämjer man en vild häst? Och hur tränar man en vanlig, ung ridhäst? Vad finns det för likheter och vad skiljer dem åt? Det är ju ändå hästar båda två. Vad kan råka göra att den unga hästen blir vild och hur kan man få en sådan vild häst tam?
Jag kommer att klura lite extra på de här frågorna de närmsta månaderna då jag just nu befinner mig i Uruguay på en 7000 hektar stor ranch med ett 50-tal hästar, varav ungefär 10 ska tränas för att kunna bli användbara ridhästar. Dessa 10 är alla unga, vissa är vilda och en del har blivit svårt skrämda vid tidigare kontakt med människor – så det är minst sagt en utmaning jag har framför mig. Resterande hästar har jag inte sett än för de är helt enkelt inte i närheten av själva gården, men vi kommer rida ut och titta på dem nån dag längre fram vilket jag ser jättemycket fram emot.

Jag vill gärna dela med mig av vad jag får vara med om under den här spännande resan och kommer därför blogga så mycket jag kan om äventyret. Jag som skriver heter Sara Hiller. Jag är 28 år gammal, ridlärare, ingenjör och Monty Roberts-instruktör. Jag älskar djur, glass, sovmornar, spännande äventyr och jag tycker inte om bilköer, skoskav, solkräm och att försova mig. Jag har provat att ha ett ”vanligt jobb” på kontor, men det passade inte riktigt mig, i alla fall inte då, eller än på ett tag heller för den delen. Så nu är det helt enkelt hästar som gäller!
Familjen som jag bor hos här på ranchen kommer ursprungligen från Tyskland, men har av olika anledningar hamnat ända här borta i Sydamerika. Dottern i familjen, Mimi, är en 15-årig hästtokig tjej som var på kurs i Kalifornien när jag gjorde praktik på Monty Roberts gård. Hon vill att hennes hästar ska få en så bra start som möjligt i livet och har därför bett mig och en till Monty Roberts-instruktör att hjälpa henne träna dem.
Att vara hästtjej i Uruguay är inte riktigt som hemma i Sverige. Gubbarna som jobbar här på ranchen och på gården i Salto har tydligen pratat en hel del om att vi har kommit hit för att träna hästar åt familjen. De verkar se på oss som några exotiska europeiska häxkvinnor som påstår att vi kan träna hästar utan hårda tag. Här är det nämligen bara män som tränar hästar och de vill gärna att hästarna ska se lite vildare ut när de rider, så de bryr sig inte så mycket om att hästarna ska känna sig lugna och bekväma.
På Mimis ridskola är det rätt bra blandning mellan killar och tjejer, men själva träningen av hästar görs av män och här ute på landet är det inga tjejer som rider alls. Ibland står gubbarna en bit bort och kikar på när vi jobbar och de verkar tycka att det är rätt intressant. Eftersom det är mer hårdhänt hantering som är normen här är vårt sätt att träna hästarna verkligen något annorlunda.

Systemet eller konceptet vi utgår ifrån kallas för Join-Up® (utvecklat av Monty Roberts) vilket kort sagt är ett tränings-/utbildningssystem som är väldigt säkert, effektivt och framför allt lätt för hästen att förstå oavsett ålder, ras, temperament, tidigare erfarenheter eller utbildningsnivå.
Systemet bygger på att man först bygger upp hästens förtroende för människan och sedan jobbar mycket med tydligt kroppsspråk samt tryck och eftergift, både via träningsgrimma och lina eller med hästen lös, för att lära hästen vad vi nu vill lära den.
Grundläggande saker som vi vill lära hästarna är t.ex. att stå stilla, bli ledd, backa i olika riktningar, lyfta fötterna, kunna hantera att olika material rör vid kroppen, klara av att bära en sadel, kunna styras från marken via två långa linor, göra allt ovan på olika platser. Allt detta tränas in från marken först med hjälp av bra timing och kunskap om inlärningspsykologi.
Grimman vi använder är en speciell träningsgrimma som använder sig just av tryck och eftergift, och precis som vid ridning är det den väl timade eftergiften som hästen lär sig av. När dessa grundläggande bitar är på plats är hästen väl förberedd för en ryttare och då blir det väldigt mycket lättare för hästen att förstå vad som förväntas av den.
Det finns många sätt att träna hästar på och det går ofta att nå liknande resultat även med hårda träningsmetoder. Men att få en häst att vilja jobba tillsammans med människan istället för att tvinga den är inte bara säkrare utan känns också mycket bättre. Så känner i alla fall jag.
Vill man nå riktigt långt med sin häst på tävlingsbanan är det extra viktigt att jobba tillsammans med hästen och inte emot den, för att den verkligen ska vilja ge det där lilla extra. Många duktiga tävlingsryttare är väl medvetna om detta, kalla det vad ni vill, men de som har känsla för hästar är de som vinner i längden det är jag helt säker på. Och det vinner självklart hästarna på med. :)

Nu har jag varit på ranchen i nästan en vecka och jag har börjat komma in i rutinerna och lära känna hästarna. Det går framåt för alla och vi har lagt upp en individuell plan för varje häst, för att vara säkra på att vi inte går för fort fram eller missar något viktigt. Varje kväll avslutar vi med att skriva upp ett par korta kommentarer om varje häst för att kunna gå tillbaka och hålla koll på vem som gjort vad och om det var något särskilt viktigt som vi vill minnas.
Med flera hästar i träning tycker jag att det är det bästa sättet att hålla koll på vad man gjort med vilken häst, och det blir mycket lättare att planera nästa träningspass om man kan kolla exakt vad man gjorde sist. Hittills har vi t.ex. lagt på första sadel på en av hästarna som redan var ledtam, satt på grimma och börjat leda en av de ohanterade och börjat med den absolut första träningen med en av de vilda hästarna.
Vi har även tränat på att långlina/tömköra några av de mer tränade hästarna, för att de ska vara bättre förberedda för ryttare. Två av dem är redan ridna en del men vi har kanske lite olika syn på vad som menas med att en häst är inriden.
Med andra ord har jag fullt upp här i Uruguay och jag har hur kul som helst. Nu hoppas jag på att hästarna fortsätter att utvecklas lika fint som hittills. Om ni vill hänga med på resan får ni gärna titta in på min egen blogg här, annars ses vi här på Hippson om ett par veckor när jag återkommer med mer info om hur det hela går!

Ta hand om er och era hästar hemma i Sverige! Och kom ihåg att det är roligare att jobba med hästen istället för mot den, och att det alltid går att lösa eventuella problem utan att ta till hårdhandskarna. Med tydliga regler och väl timad eftergift kommer man långt. :)
  
Hörs om ett par veckor!
// Sara och vildhästarna

 


Tvååringen Henry åker transport för första gången.


Mimi med ridhästen Zaina.


En av de ohanterade hästarna som fått namnet Quila.


Jag och Quila i rundpaddocken.


Delar av flocken utanför gården.


Läst 23343 ggr





Fler inlägg

JAN
15

Gästbloggen: Sårskada på häst – så agerar du

OM DENNA GÄSTBLOGG
Sårskador på häst kan ofta se dramatiska ut och det gäller att hantera dem rätt för att hästen ska kunna läka optimalt. Veterinär Johanna Almerén, på Brunmåla hästklinik, delade på Facebook med sig av tips och råd. Vi har fått tillåtelse att publicera dem här i Gästbloggen.

Plötsligt en dag händer det. Hästen kommer in från hagen med ett sår! Vad gör du då?
Ibland ser det ganska dramatiskt ut. En bra början är att spola bort blod och smuts med ljummet vatten för att tydligare se omfattningen av skadan. 
  
Lokalisera var sårskadan sitter. Är det nära en led, senskida eller ett öga bör man så snart som möjligt kontakta en veterinär. Likaså om det ser ut att gå in mot buken eller andra organ.
Sedan får man göra en bedömning om såret ser djupt ut. Sticksår kan vara luriga, det kan se litet ut för ögat men gå väldigt djupt vilket försvårar rengöring. 
Om såret blöder är det bra att sätta på ett rent bandage för att hämma blödningen och skydda såret. Bandaget hindrar även vävnaden runt såret från att svälla upp.
  
Ta även tempen på hästen regelbundet. Vid feber – kontakta veterinär. Normaltemperatur för en häst är lägre än 38,2. Kontrollera även om hästen är halt genom att skritta i stallgången.
Verkar såret vara ytligt som ett skrubbsår, och hästens allmäntillstånd är bra, kan du avvakta och skydda såret med ett bandage. Tänk på att låta det luftas ibland då det hjälper läkningsprocessen och håll hästen under uppsikt.
  
Kontakta alltid veterinär om:

  • Såret sitter nära en led/senskida/senor/öga.
  • Om såret är djupt.
  • Om såret går in mot bröst/bukhåla eller involverar andra organ.
  • Om hästen har feber.

/Johanna Almerén


Läst 12643 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
13

Gästblogg: Styrka och övergångar – med skottkärran och ensilagebalen


Foto: Adobe Stock och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG 
Eva Glebenius är ryttare, sjukgymnast och intresserad av rörelse, anatomi och biomekanik. Hon har gått flera kurser på både Strömsholm och SLU samt har tränat och tävlat en hel del i dressyr. I ett inlägg på Facebook vill hon öka ryttarens förståelse för hur hästen bygger styrka med hjälp av övergångar. Detta förklarar hon med en liknelse mellan en skottkärra och en ensilagebal. Hippson har fått Evas tillåtelse att dela inlägget i Gästbloggen. 


I dag hade jag en ny liknelse som gjorde att ryttarna fick en liten aha-upplevelse. 
SKOTTKÄRRAN och ENSILAGEBALEN! Hur ska jag styrketräna min häst för att bygga muskler? Svar: Övergångar. 
 
Varför? Jo, det handlar om att flytta vikt och massa. Start och stopp. Ponnyn väger 350 till 400 kilo, som en ensilagebal. Tänk dig att du lastar balen på en skottkärra och ska ta tag i handtagen och starta för att köra framåt. Du behöver använda (bak-)benen och trycka på framåt med kraft för att få rull på den tunga skottkärran. När den rullar framåt och du vill stanna måste du bromsa med ryggen och (bak-)benen.
 
Det är tungt att få stopp på 400 kilo och det kräver styrka och balans för att inte välta. Båda dina ben jobbar liksom rygg, nacke och båda armarna. Du måste balansera skottkärran ännu mer på böjt spår när du svänger, det vill säga rama om med samsidiga inner- och ytterhjälper. Du kan inte ställa och förböja inåt och släppa ytterhjälperna för då välter skottkärran.
 
Allt handlar om balans och tajmning i ridningen. För mycket eller för lite i övergångarna blir inte bra. Alltså håll i handtagen och balansera både sista och första steget i övergången. Du kan inte släppa handtagen när du lyfter med rygg och bakbensdriv, inte ens för en sekund. Mjukna och andas utan att släppa allt, välta eller tappa ramen.
  
Rätt bärighet kommer av styrketräningen i och med viktändringen i övergångarna. Gas och broms. Hela ekipaget är då på rätt väg (linje) i lämplig takt och tempo, vilket ger balans och lätthet.

En häst som är obalanserad och svår att göra övergångar på är inte tillräckligt stark och behöver öva mer på just det. Det har ingenting att göra med munnen eller vilket bett man har eller tror sig behöva byta till. Den liknelsen funkade jättebra i dag.

Ride on!
/Eva Glebenius


Läst 19414 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
30

Gästbloggen: Det finns inte en mall för alla hästar

OM DENNA GÄSTBLOGG
Liza Gryning är handikappridledare i grunden, hon har haft stuteri och ridskola och har jobbat med hästar i 34 år. Nu vill hon slå ett slag för att vi ska börja tänka mer på vad som faktiskt passar ens egna fyrbenta vän. Att diskutera och ifrågasätta andras val kring hästen är inte alltid av godo. Det är ju individen som ska bestämma. Läs hennes tänkvärda text nedan.


Foto: Privat och Adobe Stock

  
I stället för att tycka och tänka, varför lyssnar vi inte på våra hästar? Kan de prata? Oooooo ja! Har de en åsikt? Absolut!
Bett/bettlöst, lösdrift/stall, täcke/naket, listan kan göras hur lång som helst. Men, är det egentligen viktigt vad jag tycker? Det är ju min häst som drabbas. Om vi börjar med bettfrågan:
  
Jag vet faktiskt inte hur många hästar jag har ridit in i mitt liv, jag tappade räkningen för många år sedan. Innan det är dags att sitta på hästen är det en lång förberedelse i form av markarbete, utprovning av utrustning med mera. Vad fäller då avgörandet vad det slutligen blir för utrustning? Hästen så klart! Något annat vore väl dumt?
Jag börjar för det mesta med repgrimma. Vissa hästar förstår signalerna enkelt redan där, andra har svårare att göra kopplingen. Jag har sidepull, olika hackamore, bett och alla möjliga huvudlag. Jag provar mig fram tills jag ser att hästen känner sig bekväm och så enkelt och avslappnat som möjligt kan läsa mina signaler. Erfarenheten säger mig att ett stort antal hästar ”väljer” ett bettlöst alternativ, men det förekommer absolut de som trivs bättre med bett. Då oftast på grund av att de är obekväma med nosgrimma.
  
Lösdrift vs stall då? Ja, där måste jag säga att jag upplever hästarna som periodare. Mina hästar har tillgång till både stall och lösdrift, ibland vill de vara inne, ibland vill de gå ute. Ibland vill de gå in och äta eller vila ifred en stund, sen vill de gå ut igen och då får de göra det.
Samma sak gäller täcken. Ibland fryser de, ibland gör de det inte. Vissa hästar är mer frusna än andra och vissa väder passar dem sämre än andra. Känns det igen? Det borde det, för det är ju precis så vi människor har det också. Det varierar helt enkelt.
Nu har inte alla det lika förspänt som jag, som har tillgång till både och, och dessutom är hemma så pass mycket att jag kan tillgodose hästarnas behov. Det förstår jag och så måste det ju få vara, men då får man se till hur hästen OFTAST vill ha det.
Som min ena valack, han gillar INTE lösdrift! Han avskyr all form av nederbörd och ställer sig demonstrativt utanför stalldörren med öronen bakåt och väntar om det börjar duggregna lite. Han är tydlig! En annan av mina hästar kan tänka sig att komma in och äta sina mineraler, men sen hänger han över boxdörren och fullkomligt skriker ”släpp ut mig”.
  
Jag tror att vi behöver bli duktigare på att se att HÄSTARNA är olika. För det är de faktiskt! Ett av argumenten som ofta kommer upp är:
”Men, har vildhästar täcken på sig?”
Nej, det har de inte. Men de har däremot enorma ytor att röra sig på, de har skogar som skydd, kan röra sig för att hålla värmen och äta. Men, sedan dör vissa av dem som inte klarar av att anpassa sig efter habitatets förhållanden. Det är så evolutionen ser till att de blir bättre och bättre anpassade.
Vi människor avlar på andra saker än täta pälsar, starka hovar och de egenskaper som är viktiga för hästens överlevnad utomhus. Vi avlar för VÅR skull, inte deras, alltså bör det även vara VÅR skyldighet att hjälpa dem med de ”brister” som vi eventuellt avlat fram. På bästa sätt.
 
Om jag nu ändå väljer att ha täcke, trots att hästen inte behöver det. Jag väljer att lära hästen att ha bett i munnen, trots att den redan visat att den är bekvämare med sidepull. Ja, då får jag erkänna att jag inte utgår ifrån hästen, utan ifrån mig själv.
Är det djurplågeri? Nej, inte enligt lagens mått mätt. Egoistiskt? Kanske... 
All utrustning som finns är framtagen av en anledning. Strykkappor finns för att skydda benen på de hästar som slår sig själva när de rids. Gör alla hästar som har strykkappor det? Mest troligt inte. Lider de av att ha det ändå? Förmodligen inte. Går det att rätta till beteendet, ja, i många fall.
  
Det finns nyanser, anledningar, förklaringar och åsikter. Hur många som helst! Vad jag vill komma fram till med denna text är att jag tar för givet att DU känner DIN häst och vet vad du håller på med, och DU får lita på att JAG känner MIN häst och tillgodoser dess behov.
Denna lilla tanke räcker för att lösa alla dessa konflikter. För nej, det finns inte EN mall som gäller alla hästar, lika lite som det gör det för oss människor.
 
/Liza


Läst 38049 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv