Sara Hiller är iväg på världens äventyr i Uruguay. I Gästbloggen berättar hon vid ett par tillfällen under sin vistelse om kulturkrockar, vilda unghästar och om hur Monty Roberts kan komma till hjälp på andra sidan jordklotet.
Hur tämjer man en vild häst? Och hur tränar man en vanlig, ung ridhäst? Vad finns det för likheter och vad skiljer dem åt? Det är ju ändå hästar båda två. Vad kan råka göra att den unga hästen blir vild och hur kan man få en sådan vild häst tam?
Jag kommer att klura lite extra på de här frågorna de närmsta månaderna då jag just nu befinner mig i Uruguay på en 7000 hektar stor ranch med ett 50-tal hästar, varav ungefär 10 ska tränas för att kunna bli användbara ridhästar. Dessa 10 är alla unga, vissa är vilda och en del har blivit svårt skrämda vid tidigare kontakt med människor – så det är minst sagt en utmaning jag har framför mig. Resterande hästar har jag inte sett än för de är helt enkelt inte i närheten av själva gården, men vi kommer rida ut och titta på dem nån dag längre fram vilket jag ser jättemycket fram emot.
Jag vill gärna dela med mig av vad jag får vara med om under den här spännande resan och kommer därför blogga så mycket jag kan om äventyret. Jag som skriver heter Sara Hiller. Jag är 28 år gammal, ridlärare, ingenjör och Monty Roberts-instruktör. Jag älskar djur, glass, sovmornar, spännande äventyr och jag tycker inte om bilköer, skoskav, solkräm och att försova mig. Jag har provat att ha ett ”vanligt jobb” på kontor, men det passade inte riktigt mig, i alla fall inte då, eller än på ett tag heller för den delen. Så nu är det helt enkelt hästar som gäller!
Familjen som jag bor hos här på ranchen kommer ursprungligen från Tyskland, men har av olika anledningar hamnat ända här borta i Sydamerika. Dottern i familjen, Mimi, är en 15-årig hästtokig tjej som var på kurs i Kalifornien när jag gjorde praktik på Monty Roberts gård. Hon vill att hennes hästar ska få en så bra start som möjligt i livet och har därför bett mig och en till Monty Roberts-instruktör att hjälpa henne träna dem.
Att vara hästtjej i Uruguay är inte riktigt som hemma i Sverige. Gubbarna som jobbar här på ranchen och på gården i Salto har tydligen pratat en hel del om att vi har kommit hit för att träna hästar åt familjen. De verkar se på oss som några exotiska europeiska häxkvinnor som påstår att vi kan träna hästar utan hårda tag. Här är det nämligen bara män som tränar hästar och de vill gärna att hästarna ska se lite vildare ut när de rider, så de bryr sig inte så mycket om att hästarna ska känna sig lugna och bekväma.
På Mimis ridskola är det rätt bra blandning mellan killar och tjejer, men själva träningen av hästar görs av män och här ute på landet är det inga tjejer som rider alls. Ibland står gubbarna en bit bort och kikar på när vi jobbar och de verkar tycka att det är rätt intressant. Eftersom det är mer hårdhänt hantering som är normen här är vårt sätt att träna hästarna verkligen något annorlunda.
Systemet eller konceptet vi utgår ifrån kallas för Join-Up® (utvecklat av Monty Roberts) vilket kort sagt är ett tränings-/utbildningssystem som är väldigt säkert, effektivt och framför allt lätt för hästen att förstå oavsett ålder, ras, temperament, tidigare erfarenheter eller utbildningsnivå.
Systemet bygger på att man först bygger upp hästens förtroende för människan och sedan jobbar mycket med tydligt kroppsspråk samt tryck och eftergift, både via träningsgrimma och lina eller med hästen lös, för att lära hästen vad vi nu vill lära den.
Grundläggande saker som vi vill lära hästarna är t.ex. att stå stilla, bli ledd, backa i olika riktningar, lyfta fötterna, kunna hantera att olika material rör vid kroppen, klara av att bära en sadel, kunna styras från marken via två långa linor, göra allt ovan på olika platser. Allt detta tränas in från marken först med hjälp av bra timing och kunskap om inlärningspsykologi.
Grimman vi använder är en speciell träningsgrimma som använder sig just av tryck och eftergift, och precis som vid ridning är det den väl timade eftergiften som hästen lär sig av. När dessa grundläggande bitar är på plats är hästen väl förberedd för en ryttare och då blir det väldigt mycket lättare för hästen att förstå vad som förväntas av den.
Det finns många sätt att träna hästar på och det går ofta att nå liknande resultat även med hårda träningsmetoder. Men att få en häst att vilja jobba tillsammans med människan istället för att tvinga den är inte bara säkrare utan känns också mycket bättre. Så känner i alla fall jag.
Vill man nå riktigt långt med sin häst på tävlingsbanan är det extra viktigt att jobba tillsammans med hästen och inte emot den, för att den verkligen ska vilja ge det där lilla extra. Många duktiga tävlingsryttare är väl medvetna om detta, kalla det vad ni vill, men de som har känsla för hästar är de som vinner i längden det är jag helt säker på. Och det vinner självklart hästarna på med. :)
Nu har jag varit på ranchen i nästan en vecka och jag har börjat komma in i rutinerna och lära känna hästarna. Det går framåt för alla och vi har lagt upp en individuell plan för varje häst, för att vara säkra på att vi inte går för fort fram eller missar något viktigt. Varje kväll avslutar vi med att skriva upp ett par korta kommentarer om varje häst för att kunna gå tillbaka och hålla koll på vem som gjort vad och om det var något särskilt viktigt som vi vill minnas.
Med flera hästar i träning tycker jag att det är det bästa sättet att hålla koll på vad man gjort med vilken häst, och det blir mycket lättare att planera nästa träningspass om man kan kolla exakt vad man gjorde sist. Hittills har vi t.ex. lagt på första sadel på en av hästarna som redan var ledtam, satt på grimma och börjat leda en av de ohanterade och börjat med den absolut första träningen med en av de vilda hästarna.
Vi har även tränat på att långlina/tömköra några av de mer tränade hästarna, för att de ska vara bättre förberedda för ryttare. Två av dem är redan ridna en del men vi har kanske lite olika syn på vad som menas med att en häst är inriden.
Med andra ord har jag fullt upp här i Uruguay och jag har hur kul som helst. Nu hoppas jag på att hästarna fortsätter att utvecklas lika fint som hittills. Om ni vill hänga med på resan får ni gärna titta in på min egen blogg här, annars ses vi här på Hippson om ett par veckor när jag återkommer med mer info om hur det hela går!
Ta hand om er och era hästar hemma i Sverige! Och kom ihåg att det är roligare att jobba med hästen istället för mot den, och att det alltid går att lösa eventuella problem utan att ta till hårdhandskarna. Med tydliga regler och väl timad eftergift kommer man långt. :)
Hörs om ett par veckor!
// Sara och vildhästarna
Tvååringen Henry åker transport för första gången.
En av de ohanterade hästarna som fått namnet Quila.
Läst 27353 ggr
Fler inlägg

Bilden till vänster är en häst med rotation och sänkning på hovbenet. Till höger ser ni samma hov nio månader senare efter vila och anpassad skoning.
Foto: Brunmåla hästklinik
OM DENNA GÄSTBLOGG
Brunmåla hästklinik finns i Stockholm. I ett inlägg på Instagram tar de upp risken av att hästarna drabbas av fång året om. Det måste inte hänga samman med frodigt sommarbete. Hippson har fått Brunmålas tillåtelse att dela inlägget här i Gästbloggen.
Ofta tänker man att hästar drabbas av fång under sommarmånaderna när gräset är som frodigast. Så kan det absolut vara, men många hästar drabbas också på hösten i samband med att den första frosten kommer, då sockersammansättningen i gräset påverkas. Hästarna kan även drabbas under vår-vintern då deras ämnesomsättning går på "sparlåga" och vi gärna utfodrar dem för fullt.
Typiska symtom vid fång är:
- Puls i kärlen som går över kotan (cirka klockan 4 och 8 om klockan 12 är mitt fram på benet)
- Fångställning med frambenen framför sig och bakbenen inunder sig
- Varma hovar
- Svårighet att vända
- Ovilja att röra sig (därav namnet fång – hästen är fångad)
- Sjukdomsförloppet kan vara snabbt och komma över några timmar, eller vara mer långsamt med försämring över en längre tid.
Bakgrund
Hovkapseln sitter fast i hovbenet med hjälp av så kallade lameller. Vid fång uppstår en inflammation i dessa lameller och svullnaden som inflammationen medför gör att fästet mellan hovkapsel och hovben blir sämre och lossnar, vilket gör att hovbenet kan rotera eller sänkas.
Orsaken till fång är fortfarande inte helt fastställd
Vissa studier har visat att cirka 90 procent av alla fall av fång beror på en endokrin sjukdom – PPID (pituitary pars intermedia dysfunction) eller EMS (equint metabolt syndom).
Om du vill veta mer om PPID och EMS rekommenderar vi att du besöker www.hastsverige.se – där finns det information baserat på forskning.
En häst kan även utveckla fång till följd av hormonell påverkan i samband med dräktighet och vid överbelastning till exempel på det friska benet vid ett benbrott där hästen inte vill belasta båda benen lika. Detta är dock mer ovanligt.
Om du misstänker att din häst drabbats av fång ska du omgående:
- Ställa den på strikt boxvila med en tjock spånbädd
- Kontakta veterinär!
- Ta bort allt kraftfoder
Läst 4540 ggr | Kommentarer | Kommentera |

Foto: Privat och Adobe Stock
OM DENNA GÄSTBLOGG
Emil Johansson, södra Skåne, arbetar som klinikhovslagare på en av Sveriges största hästkliniker, Evidensia Specialisthästsjukhuset Helsingborg. Han driver också det egna företaget Emils Hovslageri sedan över tjugo år tillbaka. Med det stora intresset för hovens anatomi, fysiologi och balans har det fallit sig naturligt att arbeta framförallt med sporthästar och flera av Emils kunder tävlar på internationell nivå. Hippson har fått hans tillstånd att dela inlägget om strålröta i Gästbloggen.
Läst 39051 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Johanna Habbe bor i Åseda och arbetar som veterinär. Hon bor på en gård med sin familj och deras djur. Johanna driver Facebook-sidan Veterinär Johanna Habbe för att ge människor tips och information om stort och smått som rör djur.
Fång. De torra nedbetade hagar vi har nu verkar INTE vara ett skydd mot fång. Det har varit en hel del fall de senaste veckorna. Det är inte längre bara små feta ponnyer som kommer ut på bete som får det. Det drabbar så många olika slags hästar. Gemensamt för MÅNGA av dem är att de går på beten där det "inte finns något att äta" men hästarna är ändå tämligen runda eller till och med feta. (Precis, då FINNS det rätt mycket att äta ändå).
Om det finns nästan ingen mat på en STOOR yta kan man genom att titta på hur hästarna ser ut avgöra om de får i sig "ingen" mat (hästarna magrar av), "kanske ändå rätt lagom" med mat (håller hullet) eller "hoppsan, kanske rätt mycket" mat (lägger på hullet). Pyttelite mat på många kvadratmeter/hektar blir rätt mycket mat för en liten (eller stor) häst. Tänk på att de betar upp till 18 timmar om dygnet.
Huruvida gräset är stressat och nu bildar extra mycket socker eller om det beror på något annat är svårt att säga för mig. MEN det som jag KAN säga är att en häst som lägger på sig på betet behöver få en betydligt mindre hage ELLER betydligt färre timmar i hagen. Ordentlig motion gör också nytta, men helst i kombination med mindre hage/färre timmar i hagen. Resten av tiden bör hästen stå inne, gå i en gruspaddock eller något annat som förhindrar matintaget.
Önskar er en fin sommar utan fång, men ibland gör man faktiskt allt rätt och drabbas ändå av denna skitsjukdom. Då ska vi göra allt för att få hästen att må så bra som möjligt igen.
/Johanna Habbe
Läst 87195 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Gästbloggen »
Här hittar du alla våra husbloggare
Inbjudens senaste
- Hästar kan drabbas av fång året om
- Hovslagarens tips mot strålröta
- Veterinären: Torra hagar verkar inte vara ett skydd mot fång
- My blev hjärntrött efter krasch på tävling
- Gästblogg: "På grund av våra mammor som vi kan göra det vi älskar"
- "Ögonen tåras, lite av farten men mest av ren och skär lycka"
- Gästblogg: "Så vinner du kriget mot leran"
- Gästblogg: Om skammen om smitta
- Gästblogg: Vikten av att lyssna på sin häst!
- Att börja i fel ände …
- Helena Mansén: "Mycket mer än ”bara” två awards"
- Gästblogg: Ha koll och undvik sandkolik
- Svullna hästben – vanligt förekommande på sommaren
- Gästbloggen: Hovslagarens uppmaning i torkan
- En sannsaga med ponnyerna Frippe och Svante
- Gästblogg: Smarta boende-lösningen i samband med meeting
- Gästbloggen: Vad händer med din häst när du dör?
- Hästen Golden om att tävla: "Då skulle domaren varit med"
- När det som inte får hända händer
- Dags för pälsfällning – tänk på det här
Arkiv
- September 2023
- Augusti 2023
- Juni 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- December 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- December 2021
- November 2021
- Augusti 2021
- Juni 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Januari 2021
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- December 2019
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Augusti 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014