Gästbloggen - Gästbloggen: Det finns inte en mall för alla hästar
DEC
30

Gästbloggen: Det finns inte en mall för alla hästar

OM DENNA GÄSTBLOGG
Liza Gryning är handikappridledare i grunden, hon har haft stuteri och ridskola och har jobbat med hästar i 34 år. Nu vill hon slå ett slag för att vi ska börja tänka mer på vad som faktiskt passar ens egna fyrbenta vän. Att diskutera och ifrågasätta andras val kring hästen är inte alltid av godo. Det är ju individen som ska bestämma. Läs hennes tänkvärda text nedan.


Foto: Privat och Adobe Stock

  
I stället för att tycka och tänka, varför lyssnar vi inte på våra hästar? Kan de prata? Oooooo ja! Har de en åsikt? Absolut!
Bett/bettlöst, lösdrift/stall, täcke/naket, listan kan göras hur lång som helst. Men, är det egentligen viktigt vad jag tycker? Det är ju min häst som drabbas. Om vi börjar med bettfrågan:
  
Jag vet faktiskt inte hur många hästar jag har ridit in i mitt liv, jag tappade räkningen för många år sedan. Innan det är dags att sitta på hästen är det en lång förberedelse i form av markarbete, utprovning av utrustning med mera. Vad fäller då avgörandet vad det slutligen blir för utrustning? Hästen så klart! Något annat vore väl dumt?
Jag börjar för det mesta med repgrimma. Vissa hästar förstår signalerna enkelt redan där, andra har svårare att göra kopplingen. Jag har sidepull, olika hackamore, bett och alla möjliga huvudlag. Jag provar mig fram tills jag ser att hästen känner sig bekväm och så enkelt och avslappnat som möjligt kan läsa mina signaler. Erfarenheten säger mig att ett stort antal hästar ”väljer” ett bettlöst alternativ, men det förekommer absolut de som trivs bättre med bett. Då oftast på grund av att de är obekväma med nosgrimma.
  
Lösdrift vs stall då? Ja, där måste jag säga att jag upplever hästarna som periodare. Mina hästar har tillgång till både stall och lösdrift, ibland vill de vara inne, ibland vill de gå ute. Ibland vill de gå in och äta eller vila ifred en stund, sen vill de gå ut igen och då får de göra det.
Samma sak gäller täcken. Ibland fryser de, ibland gör de det inte. Vissa hästar är mer frusna än andra och vissa väder passar dem sämre än andra. Känns det igen? Det borde det, för det är ju precis så vi människor har det också. Det varierar helt enkelt.
Nu har inte alla det lika förspänt som jag, som har tillgång till både och, och dessutom är hemma så pass mycket att jag kan tillgodose hästarnas behov. Det förstår jag och så måste det ju få vara, men då får man se till hur hästen OFTAST vill ha det.
Som min ena valack, han gillar INTE lösdrift! Han avskyr all form av nederbörd och ställer sig demonstrativt utanför stalldörren med öronen bakåt och väntar om det börjar duggregna lite. Han är tydlig! En annan av mina hästar kan tänka sig att komma in och äta sina mineraler, men sen hänger han över boxdörren och fullkomligt skriker ”släpp ut mig”.
  
Jag tror att vi behöver bli duktigare på att se att HÄSTARNA är olika. För det är de faktiskt! Ett av argumenten som ofta kommer upp är:
”Men, har vildhästar täcken på sig?”
Nej, det har de inte. Men de har däremot enorma ytor att röra sig på, de har skogar som skydd, kan röra sig för att hålla värmen och äta. Men, sedan dör vissa av dem som inte klarar av att anpassa sig efter habitatets förhållanden. Det är så evolutionen ser till att de blir bättre och bättre anpassade.
Vi människor avlar på andra saker än täta pälsar, starka hovar och de egenskaper som är viktiga för hästens överlevnad utomhus. Vi avlar för VÅR skull, inte deras, alltså bör det även vara VÅR skyldighet att hjälpa dem med de ”brister” som vi eventuellt avlat fram. På bästa sätt.
 
Om jag nu ändå väljer att ha täcke, trots att hästen inte behöver det. Jag väljer att lära hästen att ha bett i munnen, trots att den redan visat att den är bekvämare med sidepull. Ja, då får jag erkänna att jag inte utgår ifrån hästen, utan ifrån mig själv.
Är det djurplågeri? Nej, inte enligt lagens mått mätt. Egoistiskt? Kanske... 
All utrustning som finns är framtagen av en anledning. Strykkappor finns för att skydda benen på de hästar som slår sig själva när de rids. Gör alla hästar som har strykkappor det? Mest troligt inte. Lider de av att ha det ändå? Förmodligen inte. Går det att rätta till beteendet, ja, i många fall.
  
Det finns nyanser, anledningar, förklaringar och åsikter. Hur många som helst! Vad jag vill komma fram till med denna text är att jag tar för givet att DU känner DIN häst och vet vad du håller på med, och DU får lita på att JAG känner MIN häst och tillgodoser dess behov.
Denna lilla tanke räcker för att lösa alla dessa konflikter. För nej, det finns inte EN mall som gäller alla hästar, lika lite som det gör det för oss människor.
 
/Liza


Läst 48248 ggr





Fler inlägg

JAN
22

Gästblogg: "SIS" – något många hästar lider av


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Johanna Habbe bor i Åseda och arbetar som veterinär. Hon bor på en gård med sin familj inklusive katt, häst och hönor. För fyra år sedan startade hon Facebook-sidan Veterinär Johanna Habbe för att ge människor tips och information om stort och smått som rör djur.

Inlägget nedan, om SIS, skrev hon efter diskussioner i veterinärkretsar.
”Det började egentligen med ’användbarhetsförsäkringen’ och hur många hästar det trots allt är, som på grund av ryttarens okunskap eller inkompetens, rids till skador. Skador som ibland blir återkommande och där hästen döms ut. Tyvärr finns det en del ryttare där häst efter häst drabbas av detta. En diagnos som sällan sätts ’utåt’ är just SIS, som i värsta fall kan orsaka förslitningsskador på hästen och i ’bästa’ fall bara ger en icke-optimal ridning, där små förändringar i sitsen och inverkan gör stor skillnad för resultatet”, säger Johanna.

Just nu arbetar hon med sin ridtränare för att förbättra sina diagonala hjälper, efter att ha ridit länge utan tränare och har hamnat i det hon kallar för ”stark-i-innertygeln-träsket”.
”Det är fascinerande hur bra det gå när man bara gör rätt och rider med hästen i stället för mot hästen. Förhoppningsvis tänker några av läsarna till över inlägget”.


Vet du vad SIS är?
Något som tyvärr många hästar lider av. Mycket svårbehandlat i många fall. Omöjligt att se i hagen, men kan få förödande konsekvenser för hästen. Alla borde känna till detta, men förvånansvärt få är medvetna om denna åkomma och dess följder. Det finns de som har flera hästar som drabbas. Ofta under många år.

Jag tyckte det gick jättebra. Domaren var inte av samma uppfattning. Men det är sällan domaren det är fel på om det inte "går bra". Den jobbiga sanningen är att det så klart är mitt fel, jag som ryttare. Det är väl okej så länge det bara rör sig om uteblivna höga poäng, som för mig. Värre är det när det går ut över hästen, det kan det göra och gör i många fall.

När sitsen är sned blir inverkan fel. Både du och hästen får kompensera om din sits och därmed inverkan är fel – kompensera och bli sneda med felbelastning som följd. I värsta fall leder kompenseringen till hältor. Hältor som läker ut med vila. Men gissa vad som händer när samma ryttare börjar rida igen? Mmm, just det... Hästen har läkt ut, men samma snedbelastning kommer att ge samma skada igen.

Vem skyller man på? Domaren? Hästen? Veterinären? Stallägaren? Hovslagaren? Säljaren? Uppfödaren? Ungefär alla utom den som är orsaken till problemet...

Jag har tagit hjälp av en sadelutprovare och av en tränare, och jobbar från noll. Första dressyrpasset var det att sätta sig rätt, tre centimeter åt vänster i sadeln och sluta rida med innertygeln. Vi jobbade bara i skritt.

Jag måste lära om och göra rätt. Och oj vad bra det går när jag inverkar korrekt. Får se om det funkar även i trav och galopp. Vi blir nog aldrig något Grand Prix-ekipage, men kanske kan vi lyckas få lite höga procent i Lätt B någon gång.

SIS betyder ju helt enkelt "skit i sadeln". För oss betyder det låga dressyrpoäng. För andra kan det betyda en utdömd häst.

/Johanna Habbe


Läst 32133 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
21

Leila Lindholm om ridningens kraft: ”Varje sekund på hästryggen gör mig lycklig”

OM DENNA GÄSTBLOGG
Kocken Leila Lindholm, känd för sina mat- och bakprogram i tv, är ryttare sedan barnsben. För två år sedan blev hon utbränd, hästarna blev hennes ventil för att komma tillbaka. I ett fint inlägg på Instagram delar hon med sig av vad fyrbeningarna betyder för henne. Vi har fått tillåtelse att publicera inlägget i Gästbloggen.


Foto: Privat

Det finns inget som är härligare än ridning! För två år sedan brände jag ut mig. Efter många år av kanske lite för hektiskt schema sa kroppen ifrån. Det började med yrsel och konstiga smärtor. Jag svimmade hemma hos en vän som hade fest och var borta i flera minuter. Sen fick jag hjärtklappningar och fick genomgå olika läkarundersökningar. Efter bara någon timme på jobbet var jag totalt slut och kunde knappt stå utan att hålla i mig.
  
Jag låg vaken på nätterna och oroade mig för hur jag skulle orka och klara av att driva min verksamhet. Hade ingenting att ösa ur och kände mig som en mus i en hink med vatten som inte orkade simma längre. Nu börjar jag långsamt närma mig min normala kraft och energi igen, men det har tagit tid. Hästarna har varit en stor hjälp i att försöka komma tillbaka. Varje sekund på hästryggen gör mig lycklig. Det är en ventil och så nyttigt att bara vara i nuet med fullt fokus på vad som händer i stunden.
  
/Leila


Läst 52776 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
15

Gästbloggen: Sårskada på häst – så agerar du

OM DENNA GÄSTBLOGG
Sårskador på häst kan ofta se dramatiska ut och det gäller att hantera dem rätt för att hästen ska kunna läka optimalt. Veterinär Johanna Almerén, på Brunmåla hästklinik, delade på Facebook med sig av tips och råd. Vi har fått tillåtelse att publicera dem här i Gästbloggen.

Plötsligt en dag händer det. Hästen kommer in från hagen med ett sår! Vad gör du då?
Ibland ser det ganska dramatiskt ut. En bra början är att spola bort blod och smuts med ljummet vatten för att tydligare se omfattningen av skadan. 
  
Lokalisera var sårskadan sitter. Är det nära en led, senskida eller ett öga bör man så snart som möjligt kontakta en veterinär. Likaså om det ser ut att gå in mot buken eller andra organ.
Sedan får man göra en bedömning om såret ser djupt ut. Sticksår kan vara luriga, det kan se litet ut för ögat men gå väldigt djupt vilket försvårar rengöring. 
Om såret blöder är det bra att sätta på ett rent bandage för att hämma blödningen och skydda såret. Bandaget hindrar även vävnaden runt såret från att svälla upp.
  
Ta även tempen på hästen regelbundet. Vid feber – kontakta veterinär. Normaltemperatur för en häst är lägre än 38,2. Kontrollera även om hästen är halt genom att skritta i stallgången.
Verkar såret vara ytligt som ett skrubbsår, och hästens allmäntillstånd är bra, kan du avvakta och skydda såret med ett bandage. Tänk på att låta det luftas ibland då det hjälper läkningsprocessen och håll hästen under uppsikt.
  
Kontakta alltid veterinär om:

  • Såret sitter nära en led/senskida/senor/öga.
  • Om såret är djupt.
  • Om såret går in mot bröst/bukhåla eller involverar andra organ.
  • Om hästen har feber.

/Johanna Almerén


Läst 65878 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv