Gästbloggen - Gästbloggen: Nya trender i hästvärlden är sällan nya


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Johanna Sällberg driver ponnyuppfödning och inackorderingsstall. I ett inlägg på sin blogg funderar hon kring det här med att det går trender i hur vi hanterar och rider våra hästar. "Jag satt och funderade över hur alla dessa trender går förbi och hur vi som har hållit på hela livet liksom mest konstaterar att vi gör som vi alltid har gjort. Ibland passar jag in och ibland är jag ute, just nu är jag tydligen inne", säger hon. Vi har fått tillåtelse att publicera inlägget i Gästbloggen, här hittar du Johannas blogg.

 
"Ibland är det
intressant att se hur saker och ting som egentligen är rätt så självklara utvecklas till trender. I hästvärlden är detta ett återkommande tema, ibland undrar jag faktiskt lite hur folk är skapta som förundras över dessa nyupptäckta fenomen som oftast är som det alltid har varit.
Ta det här med foder, nu har det forskats i många år om vad hästar ska äta och vad för revolutionerande slutsatser har de kommit fram till? Jo, att hästar ska äta gräs. Allvarligt talat så hade det nog räckt med att gå ut i hagen och kolla vad de står och tuggar på, eller åka ut och kika på några vildhästar i en vecka. De äter gräs och har så gjort i tusentals år.
  
För ganska många år sedan kom en elev till mig som när hon ledde hästen plötsligt började vifta med armarna. Hon hade varit på en kurs i horsemanship, något som var nyaste modet just då, och förklarade glatt för mig att om hon viftade på armarna skulle hästen förstå att den skulle backa och då lära sig att hålla sig bakom när hon ledde den.
Visst backade hästen från henne när hon stod där och vevade – men någon plan för när, hur eller varför hade hon inte eftersom de i första steget bara hade lärt sig själva viftandet.
Horsemanship är ju egentligen något som har funnits lika länge som vi har haft domesticerade hästar, nu försökte man liksom sno begreppet och paketera det som något nytt. Det som glömdes i det hela var att äkta horsemanship inte går att lära ut på en helgkurs. Och om man sätter verktyg i händerna på någon som är outbildad så kommer den personen inte att bygga något stabilt.
Det krävs sedan inte bara kunskap för att bygga en bra relation med en häst, det krävs även känsla och tajming. Det finns fortfarande de som håller på med vad de kallar horsemanship, men deras status som nydanande har försvunnit eftersom det nu har funnits i många år. Nyhetens behag är just bara det, behagligt när det är nytt.
  
Just nu är det inne med frihetsdressyr, hästen ska följa dig utan remmar och utföra trick, helst ligg, stegra och spansk skritt. Lite extra bra är det sedan om det går att rida med halsring eller med två spön som pekpinnar. Lite rolig är denna nya trend för oss som växt upp utan ridskola och övervakande föräldrar, vi gjorde nog det mesta utan att veta att det var något speciellt.
Min första ponny Gina reds nästan dagligen hem från hagen med något litet snöre om halsen, hon stegrade rätt upp på kommando och utförde även diverse kaprioler. Allt detta kunde hon 1988. I dag har detta upphöjts till någon slags konst, det diskuteras flitigt och det går att gå helgkurser (till orimligt höga priser) för att lära sig allt detta. Det finns långa utläggningar om hur det är lämpligast att lära hästen att gå med halsring, komma på inkallning och så vidare, som ofta går ut på hur svårt eller lätt det är. 
  
Egentligen är det hela ganska så enkelt, är du duktig på att läsa din häst och på att motivera den kan du träna den till vad du vill. Vill du att den ska hoppa, gå dressyr eller buga så får du den till det genom att förstå just din hästs mekanismer. Får du inte hästen att göra något av detta så hjälper inte några helgkurser, antagligen behöver du ändra din egen inställning och dessutom öva, öva, öva. Det finns inga genvägar, inga snabba kurser som plötsligt gör dig till en person som är urduktig på horsemanship.  
  
Jag har ju naturligtvis inte kunnat låta bli att hänga på den nya trenden lite grann, men som vanligt på mitt eget lilla vis. Det var någon som sa att det går väl inte att hoppa utan träns, mitt svar blir naturligtvis att det är väl inga problem (vi gjorde det ju 1988...). På med litet snöre om halsen och hoppa lite hinder, plättlätt.
Nästa steg, ta av halsringen och hoppa lite hinder, inga problem. Hur kommer det sig? Jo, om hästen är välriden och samarbetsvillig går det att rida med små hjälper och då kan man oftast rida utan träns.
Jag blev lite nyfiken på det där med att få hästen att lägga sig och fick en entusiastisk förklaring i Friends arena, av en person som håller på med just sådana saker. Efter att ha trixat lite i höstas med Lucy så har vi nu plötsligt löst problemet med hur hon ska lägga sig.
Lucy går bokstavligen genom eld för lite godis och med rätt motivation har hon plötsligt fattat vad jag menar, i dag hoppade hon upp och ner ett antal gånger. Naturligtvis har tipset om hur jag skulle göra modifierats till mitt eget sätt.
  
Denna senaste trend är alltså lite rolig för en person som hela sitt liv har haft hästar som följer utan remmar, går att rida med halsring och utför diverse små trick samtidigt som de är presterande tävlingshästar. Det finns faktiskt egentligen inget motsatsförhållande där, de flesta hästar klarar av att göra mer än en sak.
  
/Johanna"


Läst 33190 ggr



Fler inlägg


Foto: Tomas Holcbecher

OM DENNA GÄSTBLOGG: Daniéla Almqvist är 29 år och bor utanför Växjö där hon driver en mindre hästverksamhet med inackorderingar på hennes pappas gård, Hestrannagård. På gården finns femton hästar varav fyra är hennes egna. Hon tävlar i hoppning, brinner för hästar och har det som livsstil utöver sitt vanliga arbete. Hennes pappa Jan är hovslagare och de delar hästintresset. I texten nedan berättar hon varför Jens Fredricson, som tog lagguld under VM och blev tia individuellt, inspirerar henne så mycket. Inlägget publicerades först på Instagram.


En riktig kylig
januaridag 2019 höll Jens Fredricson
träning/clinic i VFK:s ridhus. Jag var med på träning i en grupp för unga hästar, där Jens skulle kommunicera hur vi bör introducera våra unghästar till hoppning. Jens har verkligen alltid inspirerat mig på ett trollbindande sätt! Jag har funderat mycket och länge på varför det är så. Varför är just han så vansinnigt inspirerande?
Efter träningen så satt jag resten av dagen/kvällen på läktaren och lyssnade. Det är som att tiden står stilla när Jens pratar om hästar:

• ”Det är aldrig någon annans fel. Man har aldrig otur i ridning, hästar och ridning är till 100 procent ett resultat av vad man gör. Ursäkter är helt värdelöst. Orka rannsaka dig själv när det går dåligt eller när du inte tar dig framåt”
”Otur finns inte och hjälptyglar är för hjälplösa”
• ”Var ödmjuka och lägg undan prestigen för att kunna bli ert bästa. Det gäller inte bara i ridningen utan i allt ni gör”
”Prestationen är mycket viktigare än resultatet. MER fokus på prestationen! Ta det lugnt. Tro inte att du kan så mycket”

Det sista Jens gjorde under kvällen var att han själv satt upp på en häst och red inför publiken. ”Detta är en perfekt gubbhäst, den passar mig!”, tjoade han glatt och fick hela läktaren med sig. Fortsatt visade han hur han arbetar med sina hästar hemma. Grundridning, framgångsridning eller dressyrarbete. Kalla det vad ni vill. Men varje gång får han hela rummet att vilja åka hem till sitt stall och arbeta med just det.
”Ingen gör som man säger, de gör som man gör. Man måste bevisa att det fungerar. Annars blir det bara snack och ingen verkstad.”

Jag minns SÅ väl hur han avslutade kvällen där på hästryggen. Hur han på sitt raka och krassa sätt utbrast att det är precis så här alla professionella ryttare arbetar sina hästar. ”Jag gör det, Roffe gör det och Peder gör det. Peder är på topp nu men det är ingen slump. Han har lyckats få till alla detaljer nu. Men vem vet…får jag bara en tillräckligt bra häst så ska jag nog slå honom en dag!”

VM 2022: en ridskolehäst från Strömsholm och med en gård utan ridhus. Jag undrar inte längre varför just du är så inspirerande Jens. Du har visat mig!🥇🇸🇪Tack för uppvisningen!💥 För mig var det Jens gjorde störst.

/Daniéla


Foto: Privat

Foto: Privat


Läst 4424 ggr Kommentarer Kommentera

OM DENNA GÄSTBLOGG
Sommartid är det inte ovanligt att hästar svullnar i benen av olika anledningar. Här försöker Mälaren Hästklinik i ett inlägg på Facebook reda ut vad det kan bero på och vad som är viktigt att känna till. Hippson har fått klinikens tillåtelse att dela inlägget i vår Gästblogg.

Sommartid är det inte ovanligt att hästar svullnar i benen av olika anledningar. Här försöker vi reda ut vad det kan bero på och vad som är viktigt att känna till.

Svullnad i ett enskilt ben
En av de vanligaste orsakerna till svullnad i ett enskilt ben är cellulit. Det är en inflammation i vävnaden under huden som uppstår att av ett trauma eller av att en mikroorganism, såsom en bakterie, har tagit sig in under huden. Svullnaden är oftast mjuk men öm och om du lägger ett tryck med fingret och håller kvar en stund blir det en liten grop efter trycket.

Många hästägare känner till begreppet lymfangit, men det är inte ovanligt att det blandas ihop med cellulit. Lymfangit är en inflammation i hästens lymfsystem och ses oftast på bakbenen. Oftast uppkommer det lokalt, inte sällan genom en sårskada. Såret kan vara så litet att det kan vara svårt att upptäcka. Lymfangit börjar ofta med svullnad högt upp på insidan av låret och sprider sig nedåt. Ofta är hästen öm över svullnaden och påtagligt halt på det affekterade benet. Vid lymfangit och cellulit kan kontrollerad rörelse vara positivt.

Vid akuta senskador kan benet svullna upp allt från lindrigt till kraftigt. Ofta är hästen halt i akutskedet, men hältan kan avta relativt fort trots att skadan kvarstår. Denna svullnad kan vara generell runt benet i akutskedet, men lokaliseras oftast relativt snabbt till det område där den skadade senstrukturen finns, oftast kring böjsenorna. Det är viktigt vid en senskada att hästen inte belastar benet mer än nödvändigt i akutskedet, att skadan kyls och att benet lindas för att skada en kompression av svullnaden.

Vid en plötslig svullnad i ett ben är många oroliga för ormbett. Även om de förekommer så är det väldigt ovanligt. Hästar är av naturen flyktdjur och är generellt bra på att undvika ormar, men ibland är oturen framme. Vid ett ormbett kan ibland två hål ses efter tänderna och hästen kan vara öm i området för bettet. Om hästen har blivit biten av en huggorm som är giftig finns en risk att hästen får en systemisk påverkan. Hästar klarar generellt ormbett bättre än vad hundar gör. Om hästen har blivit huggormsbiten rekommenderas att hästen hålls stilla så att giftet sprider sig så lite som möjligt och att man kontaktar veterinär.

Känner du en förhöjd puls?
Om du känner en förhöjd digitalpuls i benet i samband med svullnad kan det röra sig om en hovböld. De som varit med om hovbölder vet att de kan te sig på många olika sätt. Allt ifrån kraftig akut hälta med hög puls och värme i hoven till smygande hältor som kommer och går utan lika tydliga symtom från hoven förekommer. När symtomen är kraftiga och akuta är det inte ovanligt att hästen svullnar upp i nedre delen av benet, ibland så högt upp som till carpus eller hasen och en del ägare förväxlar det då med en senskada. Svullnaden beror på en kraftig inflammation i hoven som påverkar cirkulationen i benet. När trycket från bölden och inflammationen minskar avtar även svullnaden i benet.

Svullen i flera ben
Granulocytär analpasmos eller anaplasma är en fästingburen sjukdom (tidigare kallad ehrlichias). Det är en bakterie som via fästingen kommer in i blodet och tar sig in i vita blodkroppar hos hästen. Symtomen som uppstår är hög feber och nedsatt allmäntillstånd, ofta i samband med svullna ben, oftast alla fyra. En ökad mängd vätska inuti en led eller en senskida kallas galla. Det är bra att veta var leder och senskidor sitter för att kunna skilja dessa från andra svullnader på benen. Gallor kan hästen få året runt, men ibland ökar de i storlek vid betessläpp. Då är det särskilt kotsenskidorna som påverkas, ofta på bakbenen. En gallig kotsenskida visar sig som en förtjockning på bakre delen av benet just ovanför kotan.

Har du koll på vaccinationen?
Glöm inte att kontrollera så att din häst är stelkrampsvaccinerad! Om hästen får sår är det viktigt att se över stelkrampsskyddet om du som ägare inte är övertygad om att hästen har ett fullgott skydd.

Vad ska du göra?
Om du upptäcker att din häst är svullen i ett eller flera ben så ska du kontrollera tempen och försiktigt undersöka om hästen är halt samt leta noga efter något sår. Kontrollera även om du kan känna förstärkt digitalpuls. Om den är tydligt halt, om den har ett sår nära en led eller ett större sår eller om den har feber så ringer du direkt till veterinären. Om den inte är halt eller har feber och inga sår så kan du kyla benet/benen, linda stödbandage och avvakta lite men låta hästen vila i sjukhage eller på box. Är du osäker så är det alltid bättre att ringa veterinär och rådfråga.

Se inlägget, med bilder, nedan:


Läst 22728 ggr Kommentarer Kommentera


Foto: Adobe Stock och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG (Ursprungligen publicerad 2018-06-05)
Peter ”Peppe” Frosch är utbildad och examinerad på Hovslagarskolan i Skara, han har gesällbrev inom yrket samt har genom årens lopp fortbildat sig återkommande genom hovslagareföreningen. I ett inlägg på Facebook uppmanar han sina kunder att fukta hästarnas hovar så här i torkan. Hovarna blir nämligen betonghårda och hans jobb blir tuffare än vanligt. Vi har fått tillåtelse att låna hans viktiga text. Läs mer om ”Peppe” här

 
”Fukta gärna hovarna innan jag kommer”
  
Nu när det är så här fruktansvärt torrt
 torkar hästhovarna ut, de blir betonghårda och spricker. De går sönder och skorna kommer att sitta löst – klinga och klanga och ramla loss. Går hästarna i riktiga gräshagar brukar det dock inte bli problem.

Är hovarna betonghårda när jag kommer och ska sko så är det nästintill omöjligt för mig att göra ett bra jobb och det sliter otroligt mycket på mina fingrar, handleder, armbågar och axlar.
 Så innan jag kommer, se gärna till att fukta hovarna om de är torra.
  
Låt till exempel hästen stå med hovarna i hinkar med vatten eller linda fuktiga trasor eller liknande runt hovarna en halvtimme innan jag kommer, så kan jag utföra mitt jobb på bästa sätt. 
Ni kan även förebygga torra hovar genom att smörja hovväggarna med vanlig matolja, rapsolja med mera (en studie gjord på Ultuna visar att det funkar bäst). Det ska vara fleromättat fett utan tillsatser.
  
Låt bli alla konstiga hovpreparat som säljs i hästbutiker, de innehåller en massa skumma saker och är mycket dyrare. Är kronranden väldigt torr kan ni smörja den med någon fet salva typ Helosan, Idomin eller Vaselin.

Se även till att det är fuktigt runt vattenhålen/karen/kopparna i hagarna. Ha heller inte för torrt i boxen. 
Låt däremot inte hästen stå i vatten dagligen och spola inte hovarna för ofta, för då riskerar ni att laka ur hästens naturliga skydd och hoven och kronranden blir ännu torrare. Är hovarna elastiska och fina så blir både hovis och häst glada!

/Peppe


Läst 353334 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen

Inbjudens senaste



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.