Gästbloggen: Nya trender i hästvärlden är sällan nya

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Johanna Sällberg driver ponnyuppfödning och inackorderingsstall. I ett inlägg på sin blogg funderar hon kring det här med att det går trender i hur vi hanterar och rider våra hästar. "Jag satt och funderade över hur alla dessa trender går förbi och hur vi som har hållit på hela livet liksom mest konstaterar att vi gör som vi alltid har gjort. Ibland passar jag in och ibland är jag ute, just nu är jag tydligen inne", säger hon. Vi har fått tillåtelse att publicera inlägget i Gästbloggen, här hittar du Johannas blogg.

 
"Ibland är det intressant att se hur saker och ting som egentligen är rätt så självklara utvecklas till trender. I hästvärlden är detta ett återkommande tema, ibland undrar jag faktiskt lite hur folk är skapta som förundras över dessa nyupptäckta fenomen som oftast är som det alltid har varit.
Ta det här med foder, nu har det forskats i många år om vad hästar ska äta och vad för revolutionerande slutsatser har de kommit fram till? Jo, att hästar ska äta gräs. Allvarligt talat så hade det nog räckt med att gå ut i hagen och kolla vad de står och tuggar på, eller åka ut och kika på några vildhästar i en vecka. De äter gräs och har så gjort i tusentals år.
  
För ganska många år sedan kom en elev till mig som när hon ledde hästen plötsligt började vifta med armarna. Hon hade varit på en kurs i horsemanship, något som var nyaste modet just då, och förklarade glatt för mig att om hon viftade på armarna skulle hästen förstå att den skulle backa och då lära sig att hålla sig bakom när hon ledde den.
Visst backade hästen från henne när hon stod där och vevade – men någon plan för när, hur eller varför hade hon inte eftersom de i första steget bara hade lärt sig själva viftandet.
Horsemanship är ju egentligen något som har funnits lika länge som vi har haft domesticerade hästar, nu försökte man liksom sno begreppet och paketera det som något nytt. Det som glömdes i det hela var att äkta horsemanship inte går att lära ut på en helgkurs. Och om man sätter verktyg i händerna på någon som är outbildad så kommer den personen inte att bygga något stabilt.
Det krävs sedan inte bara kunskap för att bygga en bra relation med en häst, det krävs även känsla och tajming. Det finns fortfarande de som håller på med vad de kallar horsemanship, men deras status som nydanande har försvunnit eftersom det nu har funnits i många år. Nyhetens behag är just bara det, behagligt när det är nytt.
  
Just nu är det inne med frihetsdressyr, hästen ska följa dig utan remmar och utföra trick, helst ligg, stegra och spansk skritt. Lite extra bra är det sedan om det går att rida med halsring eller med två spön som pekpinnar. Lite rolig är denna nya trend för oss som växt upp utan ridskola och övervakande föräldrar, vi gjorde nog det mesta utan att veta att det var något speciellt.
Min första ponny Gina reds nästan dagligen hem från hagen med något litet snöre om halsen, hon stegrade rätt upp på kommando och utförde även diverse kaprioler. Allt detta kunde hon 1988. I dag har detta upphöjts till någon slags konst, det diskuteras flitigt och det går att gå helgkurser (till orimligt höga priser) för att lära sig allt detta. Det finns långa utläggningar om hur det är lämpligast att lära hästen att gå med halsring, komma på inkallning och så vidare, som ofta går ut på hur svårt eller lätt det är. 
  
Egentligen är det hela ganska så enkelt, är du duktig på att läsa din häst och på att motivera den kan du träna den till vad du vill. Vill du att den ska hoppa, gå dressyr eller buga så får du den till det genom att förstå just din hästs mekanismer. Får du inte hästen att göra något av detta så hjälper inte några helgkurser, antagligen behöver du ändra din egen inställning och dessutom öva, öva, öva. Det finns inga genvägar, inga snabba kurser som plötsligt gör dig till en person som är urduktig på horsemanship.  
  
Jag har ju naturligtvis inte kunnat låta bli att hänga på den nya trenden lite grann, men som vanligt på mitt eget lilla vis. Det var någon som sa att det går väl inte att hoppa utan träns, mitt svar blir naturligtvis att det är väl inga problem (vi gjorde det ju 1988...). På med litet snöre om halsen och hoppa lite hinder, plättlätt.
Nästa steg, ta av halsringen och hoppa lite hinder, inga problem. Hur kommer det sig? Jo, om hästen är välriden och samarbetsvillig går det att rida med små hjälper och då kan man oftast rida utan träns.
Jag blev lite nyfiken på det där med att få hästen att lägga sig och fick en entusiastisk förklaring i Friends arena, av en person som håller på med just sådana saker. Efter att ha trixat lite i höstas med Lucy så har vi nu plötsligt löst problemet med hur hon ska lägga sig.
Lucy går bokstavligen genom eld för lite godis och med rätt motivation har hon plötsligt fattat vad jag menar, i dag hoppade hon upp och ner ett antal gånger. Naturligtvis har tipset om hur jag skulle göra modifierats till mitt eget sätt.
  
Denna senaste trend är alltså lite rolig för en person som hela sitt liv har haft hästar som följer utan remmar, går att rida med halsring och utför diverse små trick samtidigt som de är presterande tävlingshästar. Det finns faktiskt egentligen inget motsatsförhållande där, de flesta hästar klarar av att göra mer än en sak.
  
/Johanna"