Gästbloggen - Hannahs gästblogg: Att rida med cancer
MAJ
08
2016

Hannahs gästblogg: Att rida med cancer


Foto: Jennifer Kalmeborg

 OM DENNA GÄSTBLOGG
I början av året fick 40-åriga Hannah Weiszhaupt sitt cancerbesked. Hon vet att hon inte blir frisk men inte hur länge hon kommer att leva – här delar Hannah, öppet och ärligt, med sig av hur det är att ha häst i en sådan situation. Hon bloggar i vanliga fall om sitt liv och sin sjukdom på: www.trasdockan.nu


”Hästens schema anpassas efter mina behandlingar”
Jag heter Hannah Weiszhaupt och jag är 40 år fyllda. I januari fick jag diagnosen cancer med prognosen att jag inte kommer att bli frisk. Den här gästbloggen kommer att handla om hur jag hanterar min hästvardag, samtidigt som mina behandlingar. Kanske kan den hjälpa någon annan med en kronisk sjukdom.
Jag har hästen Stella Artois, en egen uppfödning född 2007 e. Spender S, u. Mangarella (varmblodig travhäst). Vi hade vid diagnosen genomfört ett antal 1,15-hoppningar med ett nedslag varje gång, samt startat upp till LB:3 med godkänt resultat i dressyr.
  
Att få en sådan diagnos är så klart en chock, men för mig var det redan från början viktigt att ha rätt inställning. Livet är nu mycket kortare än vad jag hade förväntat mig, och jag kommer successivt att bli sämre. Alltså gäller det att få ut så mycket som möjligt medan jag kan.
Det blev mycket viktigare att nå sina mål snabbt. Som tur är har jag flera bra tränare som stöttar och hjälper mig. Stella står också på helinackordering, vilket hjälper enormt när man har behandling. Mina mål för året är 1,20-hoppning felfritt (och så småningom med placeringar) och LA:1 godkänt.
  
När jag började med cellgifter märkte jag ingen större skillnad, utom att jag blev mer köldkänslig. Det innebar att jag inte kunde rida hur som helst i vilket väder som helst, men eftersom vi har ridhus på gården var det inget större problem. Och det här kunde jag stå ut med, det går att ignorera att det sticker i näsan och i kinderna. Till händerna finns det handskar.
Men redan till behandling två uppstod problem. Jag fick feber av behandlingen och fick läggas in akut två gånger i rad. Det innebar ett större behov av att släppa kontrollen över hästens träning, jag fick hitta alternativa vägar med hjälp av de andra i stallet. Motion är viktigare än träning de här dagarna och det kan vara allt från utevistelse (min häst roar sig gärna med ett race i hagen eller två), lösgalopp eller att någon tar en kortare vända i skogen. En hyfsat välriden häst i god kondition klarar det, tröstar jag mig med.
Sedan är jag ju svagare dagen efter (jag behandlas två dagar i rad) och får då anpassa Stellas motion till tömkörning/dubbellongering. Det innebär att mitt veckoschema, som tidigare innehöll en eller två ”vilodagar” med lättare arbete i form av tömkörning/uteritt/NH, måste göras om till tvåveckorsperioder så att det passar till mina behandlingar.
  
Första behandlingsdagen är jag så trött att jag inte kan rida = vilodag för Stella. Andra dagen kan jag klara ett kortare pass med löslongering/join-up och dag tre är det tömkörning/dubbellongering eller skritt i skogen. Därefter kör jag på så mycket jag orkar med träning och jag försöker följa en av mina tränares råd: Bättre en kvart med 100 procent Hannah än en timme med 25 procent. Stella förtjänar att jag är helt med när jag väl rider, och är jag inte det så är det bättre att göra något annat.
Det finns också andra saker runt omkring som jag får be om hjälp med för att klara ridningen, som ju är prio ett just nu. Jag behöver inte göra allt i stallet själv – utan kan faktiskt ibland behöva hjälp med sadling, tränsning och annat vanligt stallpyssel.
Går det så gör jag det så klart själv, men om jag inte klarar det är det bättre att jag ber om hjälp. Även träningar kan anpassas så att man är med på det man orkar och tränar på det som går att träna på för dagen.
    
Hur går det med mina mål då? Jo, jag har ridit två 1,20 – den första felfritt och den andra med ett pet (och sedan ett stopp, på grund av en för snäv sväng). LA:1 har jag ridit godkänt på programridning, men jag har inte hittat någon klass som passar på tävling ännu.
Jag var förut lite ”hinderskraj” när höjderna kom upp lite, men det finns inte kvar längre. Det finns ju inget att vara rädd för, jag väljer att göra det här och jag njuter av varje språng. Stella är världens snällaste och hoppar i nästan alla lägen, om hon bara vet vilket hinder hon ska på.
    
Om jag ska vara förmäten nog att ge råd till er andra i liknande situation så skulle jag vilja säga följande:

  • Ha så roligt du kan så länge du orkar!
  • Acceptera fakta men ge inte upp. Kämpa genom att ha kul!
  • Välj dina strider – lägg energin på det som gör dig glad.
  • Be om hjälp med det som inte är lika kul, så att du orkar det som ger mest.
  • Bryt ihop när du behöver det! Det finns alltid någon som kan lyssna eller hålla om dig medan du gråter, ibland måste man få ut eländet för att orka vara glad igen.

Slutligen ett stort varmt tack och många kramar till alla ni som finns här för mig: Mina tränare Sara-Li Vestberg som har hjälpt mig från grunden, Anette Holm som funnits här nästan lika länge, Ann-Sofie Oscarsson som finslipar oss några gånger per år och stöttar på avstånd däremellan, och Klaas Stiksma som har tagit över efter Sara-Li nu när jag inte kan träna lika ofta. Min underbara ”extrafamilj” Karlsson på Hjelmskyl och alla mina vänner som följer med på tävlingar, stöttar, peppar och frågar hur jag mår. Likaså familj, kollegor och elever som är ett enormt stöd.
    
Om någon vill veta mer om själva cancern så kan man läsa om det på www.trasdockan.nu där jag bloggar om sjukdomen, men inte om hästen.
   
/Hannah


Läst 101971 ggr





Fler inlägg

AUG
04
2020

Foto: Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Just nu finns det gott om fästingar i skog och hagmarker. Därför tycker Mälaren hästklinik att det kan vara bra att reda ut begreppen vad gäller hästar och fästingburna sjukdomar. Hippson har fått lov att dela inlägget med våra läsare i Gästbloggen.

Nu är fästingsäsongen här och vi tycker det är bra att reda upp begreppen lite kring fästingsjukdomar. Många hästar får fästingar och de flesta får inga men av detta. Men om man stöter på fästingar i den dagliga visitationen är de bra att plocka bort dem direkt, för de kan bära på sjukdom som kan smitta hästen.

Anaplasma, eller granulocytär anaplasmos, är det som man förr kallade för "ehrlichia". Anaplasma (A. phagocytophilum) är en bakterie som överförs från fästingar till hästar. De flesta hästar som drabbas utvecklar inga symptom, utan det enda som händer är att hästens immunförsvar reagerar och bildar antikroppar mot bakterien. Anledningen till att man vet detta är att man provtagit friska hästar och de visade sig då att många av dem bär på antikroppar, det vill säga de har stött på bakterien men inte varit sjuka eller mått dåligt. Man uppskattar att cirka 17 procent av svenska hästar har stött på bakterien, men långt ifrån alla dessa har varit sjuka.

Om hästen blir sjuk uppvisar den oftast symptom såsom hög feber (ofta 39-40 grader), svullna ben, flåsighet, gula slemhinnor, stelhet och trötthet. För att ställa diagnos kan man ta ett blodprov och påvisa bakterien i hästens blod (man vet då att den har en aktiv pågående infektion). Det är alltså inte samma sak som att se att hästen har antikroppar. Har hästen antikroppar har den någon gång under sitt liv stött på bakterien, men det säger inget om hästens problem för tillfället. Hittar man bakterien i hästens blod har den en pågående infektion. När man kollar på blodprovet för att leta efter aktiv infektion så kan man antingen titta på blodet i mikroskop, då kan man se bakterien som små prickar (inklusionskroppar) i hästens vita blodkroppar. Man kan även göra en analys som heter PCR, då påvisas bakteriens DNA i hästens blod.

Många hästar kan läka ut sin infektion själva, det vill säga ingen behandling behövs. Men ibland krävs behandling med antibiotika, vanligast bara ett par dagar och hästen brukar ofta svara snabbt på behandlingen.

Det har tidigare funnits spekulationer om hästar även kan drabbas av borreliainfektion (infektion med Borrelia burgdorferi). Man har gjort en större studie där man letat efter antikroppar mot anaplasma och borrelia på hästar i Sverige och man kunde då se att det finns många hästar som har antikroppar mot borrelia, det vill säga de har träffat på bakterien. Men man har inte i någon forskning kunnat visa på hästar som faktiskt blivit sjuka av borrelia. Borrelia finns i flera varianter i andra delar av världen och vi vet att människor kan bli sjuka av borrelia. Man har tidigare dragit paralleller och misstänkt samma sjukdom hos häst som hos människa men man måste vara försiktig med det eftersom många infektioner och sjukdomar inte fungerar alls på samma sätt hos olika djurslag.

Man har förr behandlat en del hästar mot borrelia med bredspektrumantibiotika och då upplevt att hästen mått bättre. Med det vi vet i dag så är det troligt att hästen egentligen led av någonting annat och blev bättre av vila, samt att den antibiotika man använder även har viss antiinflammatorisk effekt.

 


Läst 6612 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
01
2020


Foto: Frida Wismar och Privat

Johanna Ferlin, 18 år, är sedan åtta år tillbaka tävlingsryttare på ponny och tävlar främst i hoppning på lokal till nationell nivå med olika ponnyer. Förutom detta är hon aktiv på olika sociala medier och nyligen publicerade hon en video på Instagram, där hon tar upp ett problem hon uppmärksammat på tävlingsplatsen. Här i Gästbloggen sammanfattar hon innehållet i videon (som du även kan se nedan) och uppmanar alla att tänka till en extra gång, för barnens skull.

Att vara ryttare innebär oftast en stor press, inte bara från familjen, tränaren, eventuella hästägare utan även från en själv som ryttare. En press man oftast oönskat får, och räknas kunna acceptera och hantera, är pressen från okända utomstående.

Jag har sedan tio års ålder varit aktiv på ponnytävlingar och är i dag arton år gammal. Något jag reflekterat mer över de senaste åren är alla negativa kommentarer som hörs runt om på tävlingsplatsen, inte bara från andra tävlande utan främst från vuxna och speciellt föräldrar. Jag har varit och tävlat på alla olika nivåer och tycker det är likadant överallt. Negativa kommentarer, rent ut sagt taskiga kommentarer slänger folk ur sig överallt och om alla. En sak som jag är medveten om att alla upplevt, men få pratar om.

Framhoppningen sker endast i några få minuter, men så mycket som kan gå fel. Ibland kan man nästan känna nervositeten ligga i luften inför att klassen ska börja och då behöver man kunna fokusera. Mitt i all nervositet och förväntan, sista minuterna innan man lägga allt sitt fokus och prestera inne på banan, då är kommentarerna som värst. Kan vara allt från att "den ryttaren har verkligen inte har kontroll över sin ponny" till att "den ponnyn kommer inte klarar denna höjd, undra hur det kommer gå inne på banan". Kommentarerna kommer från vuxna, föräldrar som ska vara förebilder för sina egna men även andras barn.

Det handlar om barn mellan åldrarna 8 till 20 år gamla som befinner sig där inne. Barn som ofta är inne i en känslig ålder på grund av skolan och kompisar, som vill få en stund att fokusera på annat och känna att man är bra på något. Barn som utövar sin sport som de älskar tillsammans med djuren de älskar. All denna glädje som så lätt påverkas och förstörs, för vad? För att en vuxen människa kände ett behov att prata av sig alla sina negativa tankar till en bekant på framhoppningen. Till vilken nytta kan man undra? Skulle ekipaget de på något sett smutskastar inte ha kontroll, eller inte behandla sin ponny väl, finns det överdomare på plats för att ta hand om detta problem. Att prata elakt om andra ekipage får inte personens egna barn att rida bättre. Det får ingen att rida bättre, må bättre eller få en trevligare upplevelse på tävlingsplatsen.

Att ridning är dyrt, det är det ingen som kan säga emot. Så mycket pengar vi lägger på hästen, träning och tävling, även tiden vi lägger på all förberedelse inför tävlingsdagen som kastas bort på någon sekund för att en vuxen ska uttrycka sig utan att tänka efter. För det är just det de handlar om, att tänka efter. Sätta sig in i den andra personens situation, fundera en gång till på om det man tänkte säga är nödvändigt. Tänk er att ni är barnet som får kommentaren du tänkte säga? Eller att det är ditt barn som får sin tävlingsdag förstörd för att en annan förälder prata illa om hen öppet på tävlingsplatsen. Tror ingen förälder hade uppskattat elaka kommentarer om sitt barn, men kan ändå med att göra det mot någon annans? Skärpning!

Vuxna ska vara förebilder, för sina egna och andras barn. För barn tar efter beteenden, och om du som förälder står och mobbar folk: varför skulle inte barnen få det göra det? Tänk på hur ni beter er, för folk hör mer än ni tror och ni kan vara anledningen till att någons dag eller kanske så illa som framtida karriär blir förstörd.

Mina sista ord till er som läser detta är tänk till. Tänk er in i situationen ni utsätter någon annan för, tänk på hur ni uttrycker er och tänk på att det är barn det handlar om – barn som kanske ser upp till just dig.

Se Johannas Instagramklipp där hon först berörde ämnet:


Läst 22359 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
18
2020


Foto: Privat och Andreas Jonsson

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hippologstudenten Johanna Månsson, 22 år, var nyligen med om en otäck händelse vid stallet i Billdal, när hennes häst Little Ninja skrämdes och blev påkörd av en skåpbil från Postnord. Som tur är klarade sig alla inblandade utan fysiska skador. I ett inlägg på Facebook, som vi återpublicerar här nedan, berättar hon mer med egna ord. Postnord kommenterar händelsen.

"Jag är inte personen som brukar lägga upp den här typen av inlägg men nu räcker det. Kom nyss hem ifrån stallet efter att ha tagit in min häst från hagen. Jag har turen att ha en trafiksäker häst som blivit miljötränad och utsatt för alla möjliga situationer. Men som alla andra flyktdjur reagerar han instinktivt och kan bli rädd.

På väg in till stallet ser jag en skåpbil, Postnord, som är inne och vänder på stallplan. Fint tänker jag då, som redan hunnit gå en bit på vägen. Föraren stannar säkert och låter mig passera. Men icke, bilen vänder och kör ut på vägen. Jag tänker då att föraren säkert sänker hastigheten i höjd med mig och jag håller mig så nära kanten som möjligt. Föraren saktar inte ner farten. Bilen kör inte för snabbt för en vanlig grusväg, men hastigheten är för hög för möte med häst.

Ninja blir skrämd, kastar sig bakåt mot mitten av vägen och blir då påkörd. Varpå jag tappar grimskaftet och han sätter av ut på bilvägen. Tack och lov valde han att stanna hyfsat snabbt och jag kom sedan ifatt honom. Möter sedan föraren på vägen tillbaka som snabbt frågar om det gick bra, innan bilen kör iväg. Ninja mår, av vad jag kunde avläsa, bra. Visar ingen hälta och vi blev nog båda mest chockade.

Men snälla! Håll avstånd, sänk farten eller stanna om nödvändigt vid möte med häst. Jag skiter i om du ska styla för kompisen, testar din nya bil eller är sen/ stressad. Hästar är flyktdjur, de kan blir skrämda och om så är fallet så utsätts alla för fara. Häst, ryttare och du som förare. Det är så enkelt att förebygga olyckor bara genom att visa hänsyn. Det gick bra denna gången men alla har kanske inte samma tur.
/Johanna"

Ber Johanna om ursäkt
Maria Ibsén, pressansvarig på Postnord, skriver i ett mejl till Hippson:
"Det var en tråkig historia. Postnord har tusentals transporter ute varje dag över hela Sverige, och självklart ska alla som kör för oss följa lagar och regler och visa den hänsyn som krävs i trafiken. Vi ber Johanna om ursäkt för den skrämmande upplevelsen och är glada att både hon och Ninja klarade sig oskadda. 
Vi vill gärna veta när och var händelsen inträffade, för att ta det vidare till ansvarig chef som kan säkra att det inte händer igen*." 
*Johanna har kontakt med Postnord.


Little Ninja, kallas för Ninja är en valack född 2011. "Jag har haft honom i lite över tre år. Otroligt charmig och snäll. Nyfiken och med en lite busig karaktär. Vi tävlar främst i hoppning och han är startad upp till 1,15", säger Johanna. Foto: Privat


Läst 51323 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv