Gästbloggen - Hingstauktionen i Verden – och sista träningspasset
OKT
26

Hingstauktionen i Verden – och sista träningspasset

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lina Andersson är dressyrryttare och tävlar upp till Intermediere IB med sin egen uppfödning, nioåriga Sargon, som nu förbereds för Grand Prix. Målet är Lövsta Future Challange nästa år. Lina bor i skånska Vellinge och har åtta hästar i träning, hon har jobbat som beridare hos Adelinde Cornelissen i Holland. Vi får följa med henne under en veckas träningsläger hos tyska dressyrprofilen Jonny Hilberath.

Hej!


Tyskland från sin vackraste sida. Hoppas Sverige är lika fint i morgon...

  
Nu har vi haft vår sista träning för denna gång. Båda hästarna har verkligen jobbat på så himla bra. Idag kändes båda väldigt mycket mer rakriktade och loss genom kroppen än för bara en vecka sedan!

Med Sargon fortsatte vi att jobba med piruettgalopp. Kvalitén i galoppen innan vändningen. Kvickare steg och mer ihop. Det är viktigt och tänka på att kvalitén i förberedelserna inför tex piruett är svaret på om piruetten blir bra eller ej.
Sedan fick jag göra halvpiruetter på kvartslinjen och sedan gjorde jag helpiruetter på medellinjen! Höger är mycket bra nu. Där har jag honom bra på vänster tygel och rundad kring min innerskänkel. Till vänster har jag honom inte riktigt på högertygel. Jag tänker lite sluta in i vänster piruett. För annars tappar jag ut högerbak innan vändningen.

Vi fortsatte med seriebyten och de är redan bättre. Rakare. I bytena i varje fick jag idag ställa honom till höger för att räta ut honom när han hamnar lite på två spår. Det gäller att rätta framdelen efter bakdelen.
Sedan gick vi över till slutor i galopp. För att sedan avslutningsvis göra den svåra "saxen". Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Räkna byte räkna sluta ställd och böjd.. Puuh;)
Men jag fick till några riktigt fina växlingar. Jag fick tänka lite öppna innan bytet. Än en gång är förberedelserna och kvalitén i galoppen det viktigaste!

Idag avslutade vi med piaff. Han gjorde det strålande! Taktfast och jag kunde reglera lite större steg och lite mindre steg. Riktigt kul!!!

Santorini var helt lugn och avslappnad idag. Hon travade fram i den bästa traven på hela veckan tyckte Jonny.
Idag jobbade vi med galoppiruetter på diagonal precis som igår. Hon var mycket duktig! Fina vändningar till båda håll. Jag gör dem fortfarande lite större och bara fokus på kvalitén i galoppen.
Sedan jobbade jag med galoppslutor. Igen behöver jag ha mer kontakt på yttertygel så jag har koll på bogarna.

Sedan jobbade vi med kvalitén på galoppombytena. Idag ville hon i början rusa på lite in i bytena så jag fick igen tänka att jag skulle förbereda piruettgalopp och sedan byta. Jag är väldigt nöjd med hjälpen jag har fått med bytena för det var lite trixig innan när hon ville rusa på in i bytet.
Därefter gjorde jag några byten efter varandra men vi gjorde inga serier idag, utan bara enstaka och fokus på kvalité!

Vi avslutade med lite slutor i trav och sedan fick hon trava på rejält framåt, hon var riktigt fin. Hon bär sig så mycket bättre och med ännu mer "gummi" i kroppen. Det är som att hon nu har hittat en ny växel i trav.

Skritten som verkligen varit svårast har blivit så mycket bättre bara på denna vecka. Nu skrittar hon mer genom kroppen och direkt om hon börjar småtrava så tänker jag "upp på kullen"! Det funkar.

Jag är extremt tacksam för all hjälp jag fått av Jonny denna vecka! Jag och Jonny pratade idag också generellt om hans sätt att se på träningen. Han förklarade hur han fokuserar på hästens rörelsemönster genom kroppen, att kunna arbeta alla olika hästar på det sätt som skapar de bästa förutsättningarna för just den hästen, att prestera och utföra de olika rörelserna så lätt som möjligt.
   

Ikväll har jag och mamma varit på hingstpremieringens avslutande auktion i Verden!!


Mamma med lite "reseglass" på väg till Verden! 


 

 

 

Detta påminner mig om tiden jag jobbade i Holland. Det var det enda som gick att köpa på alla tävlingar ;) samma här i Tyskland...
 

 

 

En av de hingstar (ej godkänd) jag gillade mest e. Furst Romancier såldes för 70.000 euro.

På filmen är en hingst e. Totilas-Sandro Hit.

  
Allt är packat o klart för hemresa i morgon! Vi hörs under morgondagen igen!

Lina :)

taggar


liknande webbartiklar


Läst 11830 ggr





Fler inlägg

NOV
16

Gästblogg: Uppskatta vad varje ridskolehäst har att lära dig


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Dina Aarnes är utbildad hippolog och beridare, i dag arbetar hon som ridlärare hos Vellinge ridcenter. I ett uppmärksammat inlägg på Facebook skriver hon om den negativa inställning som ibland kan märkas i samband med hästutdelning vid ridskolor, något hon i stället vill vända till något positivt. Hippson har fått Dinas tillåtelse att dela hennes inlägg i Gästbloggen.

Ett litet stick i hjärtat är vad man känner när man hänger upp dagens ridlista och man ser ryttare som suckar tungt, sjunker i axlarna eller båda delarna när de läser vilken häst de är tilldelade för dagens lektion. Ett litet stick i hjärtat för den hästen som i en timme ska bära runt på en ryttare som redan bestämt sig för att den inte tycker om sin häst. Ett litet stick i hjärtat för hästen som inte själv valt sin ryttare men som ändå ställer upp lektion efter lektion.

Att rida är ett privilegium och något man själv har valt att göra. Om man valt att rida på ridskola förmodar din instruktör att du faktiskt vill lära dig rida. Instruktörens högsta önskan är att du ska bli bra på det.
Oftast finns det en plan och en tanke om varför du är tilldelad just den hästen. Innan du sitter upp nästa gång, fråga dig själv ”vad kan denna hästen lära mig i dag?”. Alla hästar har något att ge, en känsla eller ett nytt verktyg i lådan.

Konsten ligger ju faktiskt i att kunna få en lat häst i bjudning, att få en osäker häst att ta för sig, en busig häst att fokusera eller en spänd häst att bli lösgjord. Det kräver träning. Om man tycker en häst är tråkig är det allra oftast så för att man inte får till att rida hästen så bra som man själv önskar. Det är inte lätt att bli konfronterad med sina egna tillkortakommanden, men det är i just den situationen man får chans att verkligen växa som ryttare.

Ursäkten om att ”det är inte min typ av häst” är egentligen en riktigt dålig sådan. En bra ryttare kan rida alla typer av hästar. En bra ryttare har tränat många timmar på olika typer av hästar för att bli en bra ryttare. En bra ryttare kan hitta och förvalta guldkornen i varje häst.

Om vi absolut vill rida är det vår uppgift att eftersträva att göra det så bra som det överhuvudtaget är möjligt, även om vi bara rider för skojs skull. Det är vi skyldiga varje häst som bär upp oss.

Peace out och rid fint,
Dina


Läst 13046 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
11

Gästblogg: Att stå inackorderad – självklarhet eller privilegium?

OM DENNA GÄSTBLOGG
Jonna Persson äger och driver Södra Vrams hästgård själv sedan juni 2015, med inackorderings- och försäljningsstall. Men hon har lagt ner i princip båda då hon tycker att lönsamheten i att sälja häst och hyra ut boxar har blivit för liten jämfört med vad man själv lägger ut. Hon har tävlingshästar upp till 1,20-nivå som hon själv har tagit fram och inriktar sig numera på unghästar i första hand. I ett uppmärksammat inlägg på Facebook förklarar Jonna beslutet att lägga ner inackorderingsverksamheten. Hippson har fått hennes tillåtelse att dela inlägget.

Att få ha sin häst inackorderad – är det en självklarhet eller ett privilegium alldeles för många förunnat? Jag har sedan i juni 2015 drivit mitt alldeles egna inackorderingsstall innehavande 26 boxplatser, då 20 hästar fördelat på 20 ägare. Jag kommer så väl ihåg en inackordering som sa så här till mig när jag köpte stallet:
– 
Ja, du ska ju inte vara för tuff för du är ju beroende av oss ekonomiskt.
Då tänkte jag, "jaha, ja det kanske jag är?". Ganska förbryllad men en aning förbannad samtidigt. I dag, fyra och ett halvt år senare, tänker och känner jag helt annorlunda samt är i en helt annan ekonomisk sits.

Jag anser att om alla inackorderingsstall i Sverige hade lagt ner sin verksamhet samt stängt sina stall för utomstående, hade cirka 75 procent av Hästsverige stått utan boxplatser. Så frågan är egentligen vem det är som ska vara tuff? I dag är jag nere på åtta hästar fördelat på fyra ägare, varav två är uppsagda så tre hästar flyttar i slutet av månaden.

Jag anser och upplever samt har upplevt att inackorderingar bara vill ha och ha, utan att själva varken lägga ner tid eller pengar. De anser att de minsann betalar för en massa tjänster, fast gör de verkligen det eller är vi som driver stall bara dumma mot oss själva? I alla fall så har jag kommit fram till att det INTE är värt de här extra fem kronorna som är kvar i slutet av månaden samt all huvudvärk och stress som inackorderingar har gett mig genom dessa åren.

Så ni som står inackorderade och som har era hästar ståendes i stall runt om i Sverige, tänk en gång extra när ni klagar och pratar bakom ryggen på stallägaren. Ni kan lika väl bli uppsagda som att säga upp er plats! Var inte för trygga i er roll när ni går hårt åt stallägaren. Jag ska ärligt säga med handen på hjärtat, ni som står inackorderade, ni har absolut INGEN susning om hur det är att ha häst på riktigt. Alltså 24/7, 365 dagar om året.

I mitt stall har jag en tjej på 15 år som har stått hos mig sedan 2015, henne är jag rädd om. Men vi känner varandra väl, vi litar på varandra. Den tjejen är "tamejfan" den enda tonåringen genom dessa år som är riktigt, riktigt nära på hur det är att ha häst på riktigt. Så för henne är jag tacksam! Ni som driver stall och har den där personen, var rädd om den, för de växer inte i många inackorderingsstall. Så snart har jag ett stall på 26 boxar med fem inackorderade hästar på två ägare samt mina egna. Och vet ni vad? Det ska bli så skönt att kunna andas igen, att komma hem efter jobbet och inte behöva gå någon kontrollrunda för att se vad som inte är gjort eller vad som är glömt eller vad som är sönder.
Nu ska jag njuta av MITT stall.

Till er andra, köp ett eget stall om ni inte trivs med att vara inackorderade. Men det kostar minsann mer än att vara inackorderad, samt att det kostar er TID och tid är pengar.

/Hon med ett stort stall med bara några få hästar, men tomt på bekymmer! 


Läst 65387 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
06

Gästbloggen: Att våga säga till – var går din gräns?



Foto: Zandra Ahl Photography/Zahlo.se

OM DENNA GÄSTBLOGG
Maria Norberg bedriver verksamhet på Gesta gård i Stallarholmen. Hon jobbar på heltid som instruktör inom akademisk ridkonst och är licensierad Bent Branderup Trainer. Tillsammans med Anna Lindh, Camilla Frisell och Anna-Clara Olofsson driver hon Facebooksidan Akademisk ridkonst Stockholm & Mälardalen, där detta inlägg först publicerades. De verkar för att sprida kunskap och väcka tankar, för att få fler att få upp ögonen för akademisk ridkonst.
"Vi brinner alla för att kunna sprida och förmedla denna kunskap genom undervisning. Men också med bland annat inlägg som vi turas om att skriva på vår Facebooksida", hälsar Maria.

Att vara hästägare är en fantastisk och alldeles underbar uppgift. Att få njuta av dessa underbara varelser är en gåva. I vårt hästägande och som ansvariga för våra hästars välmående ligger även ett tungt ansvar och vi måste hela tiden brottas med att fatta en hel mängd beslut för våra hästars bästa. Vi är väldigt många hästägare i detta land och vi alla har olika syn på vad som är bäst för våra hästar. Det kan ibland vara svårt att ge råd till andra, med tanke på att det som känns rätt för mig kanske är helt fel för någon annan.
  
Var går då gränsen? Gränsen för när man ska börja lägga sig i andras förhållningssätt till sina hästar. För mig är detta ett fråga om etik. Vad kan man utsätta andra levande varelser för? Att vi tycker och tänker olika kommer vi aldrig ifrån, men en levande varelse ska inte behöva lida eller bli utsatt för fysiska övergrepp som den inte kan skydda sig emot.
  
Har jag då rätten att gå in och tycka att det jag tänker är rätt? Jag anser att om jag ser någon bruka våld mot sin häst ligger det i min fulla rätt att gå in och avbryta något som skulle klassas som misshandel om det vore i människovärlden. Är det lätt? Självklart inte, särskilt inte om den som utför handlingen kanske tycker sig vara professionell eller välutbildad och kunnig.
  
Vad vill jag då med det här inlägget? Jo, att vi alla som känner att vi står på hästarnas sida vågar stå på oss när vi ser någon missbruka sin position. Att våga säga till och påpeka att vi faktiskt ser vad som sker. Många gånger är personen man konfronterar knappt medveten om vad hen gör mot sin häst. 
  
Det här är en svår fråga och även här tycker vi olika. Var går din gräns? En fråga som är nyttig att fundera lite över. Hur agerar jag i en sådan situation och vågar jag? I min vardag är jag lyckligt förskonad från detta då alla i min närhet är varma och omhändertagande hästmänniskor. Att befinna sig i en miljö av likasinnade gör gott för själen. Jag önskar att alla kunde finna glädjen i att umgås och bygga en riktig relation till sin häst, i stället för att se samvaron med hästen endast som en strid och en kamp för prestation. Att alla kunde få uppleva hur underbart det är när man hittar känslan av harmoni i sin relation till hästen. Och få uppleva den tvåvägskommunikation som finns i ett sunt förhållande.
  
Djurägande är ett stort ansvar men också en av de största gåvorna. Jag önskar er alla att kunna njuta av och med era hästar i en god relation.
  
/Maria


Läst 106055 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv