Gästbloggen - "Hur kan jag äta en av mina finaste vänner?"
DEC
28

"Hur kan jag äta en av mina finaste vänner?"


Foto: Carina Olofsson, Carinas fotosida

OM DENNA GÄSTBLOGG
Helena Ståhl insåg att hon inte kunde rädda sin älskade häst Iffy Mant från smärtan i höger framben. Då beslöt hon att stoet skulle få vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Hon bestämde sig också för att ta vara på hästens kött för eget bruk, ett inte helt okontroversiellt beslut som hon nu hyllas för i sociala medier. Vi har fått lov att återpublicera Helenas text här i Gästbloggen.

"I slutet av oktober fick vi veta vad felet var. En urkalkning i höger framknä. Rätt rejäl också. Min hårda, tuffa tjej som alltid bet ihop och väldigt sällan visade att hon hade ont. Helt plötsligt var hon halt. På riktigt.
  
Sex månader tog det innan jag hade bestämt mig. Den jobbigaste tiden i mitt liv. Tre månader efter beskedet blev jag dumpad. Kanske för att jag tänkte mer på henne än på någon annan. Kanske för att livet tyngde så hårt på mina axlar att jag inte klarade av att vara lika glad som tidigare. I sex månader funderade jag på lösningar, medan hon gick på en fantastisk lösdrift med sina bästa vänner. Glad och rund om magen, men alltid lite halt på höger framben.
  
Att sälja henne var inget alternativ. Hon var en väldigt känslomässig tjej, precis som jag själv. Handlade först och tänkte sedan. Lite rädd för burdusa karlar, inte riktigt trafiksäker. Vem ville förresten ha en halt, avdankad travare? Vad skulle någon vilja ha henne till? Det finns så många fina hästar till salu, och jag ville aldrig se henne hamna på fel ställe.
  
Ville så gärna sätta ett föl i hennes mage, men visste inte hur benet skulle klara den extra belastningen som en dräktighet innebar. Dessutom, vad skulle jag göra med henne sen? Hon skulle inte bli bättre bara för att jag fick en till häst. Beslutet skulle bara bli uppskjutet.
  
Sex månader tog det för mig att inse att det bara fanns en sak att göra. Hon skulle till himlen. Inte med slaktbilen. Vågade inte riskera att hennes sista dygn skulle bestå av rädsla. Jag ville vara med. Kontrollera att hon mådde bra. Jag ville se hur det verkligen gick till. Jag ville inte drömma mardrömmar om hur hennes sista minuter varit.
  
Vi tog bort henne dagen efter Valborg. Min favorithögtid. Stirrade in i majbrasan och kände mig bara tom. På morgonen gjorde jag henne fin, klippte henne i nacken och redde ut alla små tovor som hon hade i manen. Hon gick direkt in i transporten och jag satte mig i bilen och körde mot platsen där vi skulle hålla till.
 
Körde in på en skogsväg och stannade. Gick in i transporten bredvid henne. Jag masserade hennes nacke som hon älskade, pratade med henne hela tiden om alla minnen vi hade tillsammans. Jag grät så mycket att jag inte kunde köra vidare, men efter en halvtimme puttade hon på mig och jag förstod att det var dags. Jag tror inte speciellt mycket på hästpratare, men jag förstod att hon visste. Hon var inte rädd, hon var redo.
  
Jag satte mig i bilen igen och fortsatte köra. Kom fram, lastade av henne, hälsade på han som skulle hjälpa till. Han var så lugn. Hon accepterade honom direkt. Han kliade henne på halsen och pratade med henne. Han frågade om jag var redo? Jag sa hej då och bad henne hälsa till Otto i himlen.
 
Jag såg henne i ögonen hela tiden. Det gick så fort. Först var hon där, så med och vaken som alltid, sedan plötsligt bara borta. Benen vek sig och hennes kropp sprattlade på marken. Jag som oroat mig så otroligt mycket över att behöva se hennes döda kropp kände mig bara lättad. Hon var inte där längre. Jag tänkte att sprattlandet måste vara ett sätt för henne att komma ifrån kroppen. Som om den tog fart för att skicka henne till nästa plats.
  
Han skar upp hennes knä och jag fick titta på skadan. Kände i hela mig att jag hade gjort rätt.
  
Tänker på henne väldigt ofta. När jag hör vinden viska i asplöven på min gård. När solnedgången är så där extra röd. Eftersom jag valde att ta rätt på köttet tänker jag även på henne när jag funderar på vad jag ska äta till middag. Det kanske låter hemskt för vissa, hur kan jag äta upp en av mina allra finaste vänner?
  
För mig var det beslutet en liten fis i jämförelse med allting annat. Antingen åt jag upp henne, eller så gjorde maskarna det. Jag trivs inte alls med att leka Gud, att bestämma vilka som ska få leva eller dö. Att det finns djur som föds i ett enda syfte, för att jag ska kunna köpa deras kött i en liten låda i affären.
  
I en evighet har vi människor ätit djur för att överleva. Djur som vi har tagit hand om och ansvarat över. Som vi har matat varje dag och klappat om varje kväll. På senaste tiden är det inte lika accepterat. Nu är det bättre att vi aldrig ens har träffat djuren. Att någon annan gör jobbet. Hur bryr vi oss mindre och mindre om. Viktigare blir prislappen på maten.
  
154 kilo benfritt kött fick jag av henne. Tillräckligt med mat för att mätta hur många svältande människor som helst. Vem är jag att vara petig? Vem är jag att välja bort det köttet för att det istället ska behöva dödas friska djur för min skull? Jag har alltid älskat naturen och förstått att vi måste vara en del av den. Det fanns aldrig något alternativ för mig.
  
Jag förstår att det kommer som en chock för vissa. Att vissa väljer att kalla mig äcklig och känslokall. Att till och med några av mina närmaste vänner säger åt mig att jag faktiskt inte behöver berätta vad jag äter, att jag får skylla mig själv för att jag provocerar. Förstår ni inte att det här handlar om något större än bara mig själv? Skulle du säga till en homosexuell att det var bäst att hålla det hemligt? Eller åt en mamma som fött ett handikappat barn att inte visa det för någon? Förut var det så. Nu är det så att vi sakta äter upp vår planet. Framtiden kommer att handla om hur vi kan rädda det som vi förstört.
  
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det har jag alltid levt efter. Jag är stolt varje gång jag plockar upp ett paket köttfärs ur frysen. Jag är glad varje gång jag minns alla fina minnen vi haft tillsammans.
  
Kalla mig äcklig. Döm mig ni. Jag har inte sagt att ni måste göra som jag, men alla måste göra något! Börja med att tänka ett steg längre. Ta ansvar och ta hand om dem ni älskar allra mest!
  
Iffy Mant, tack för allt! Du är min tappraste stjärna! Min modigaste prinsessa! Jag kommer alltid att älska dig! <3
  
Tack för att du orkat läsa! Det betyder otroligt mycket för mig! Dela gärna!
  
/Helena"


Läst 58150 ggr





Fler inlägg

FEB
13

Gästblogg: Konditionsträning – så gör och tänker vi

OM DENNA GÄSTBLOGG
Fälttävlansryttarna Anna Freskgård och William Nilson Fryer driver tillsammans en blogg. Där berättar de om sin vardag och tipsar om träning. I ett av deras senaste inlägg skriver de om konditionsträning. Vi har fått tillåtelse att dela deras inlägg här på Hippson. Bilderna är tagna av Sophia Maule för Agria Djurförsäkring.

Kondition handlar om att träna upp hästens uthållighet och hjärt- och lungkapacitet.
Bra kondition hos din häst är viktigt och en stor förutsättning för en långsiktigt hållbar häst, både mentalt och fysiskt – oavsett vilken diciplin man håller med. 
Det ökar prestationen och minskar risken för skador samt bidrar till en mer motiverad häst som känner sig tränad för uppgiften.
 
 
Men därmed inte sagt att alla hästar behöver samma typ av konditionsarbete som en fälttävlanshäst som tävlar på högsta internationella nivå. Det är precis som med allt annat, att det handlar om att anpassa träningen och upplägget efter individen och prestationen.
Men alla hästar mår bra av att få arbeta upp flåset och behöver ibland få göra en riktigt fysisk urtömning, så om du själv som ryttare inte känner dig trygg med att göra detta – ta hjälp av någon ryttare som kan galoppträna din häst åt dig. Likaväl som vi tycker att om man inte har förutsättningarna hemma till att kunna galoppträna sin häst på ett bra sätt, sett till yta och underlag, transportera din häst till ett ställe med rätt förutsättningar. Det ligger oss ofta så nära till hands att lasta hästen och åka iväg för att träna dressyr eller hoppning, lika naturligt i träningen bör det vara att kunna lasta hästen ibland för att åka iväg och göra ett bra konditionsarbete om man som sagt inte har möjligheten att uppfylla detta behov på hemmaplan. 
 
Kondition tränas mest effektivt upp i galopp i intervaller och för att göra det så skonsamt som möjligt så görs det med fördel i uppförsbacke. Det behöver inte vara så brant uppförslut men backen hjälper hästen att galoppera mer på sin bakdel och du uppnår snabbare önskvärd effekt när vi pratar om puls och andning vilket gör att du kan galoppera i ett lägre tempo i uppförslut, och uppnå samma effekt som du gör när du galopperar i ett väldigt högt tempo på plan mark.
Alla har säkert hört uttrycket farten dödar. Ju högre tempot är desto större blir så klart belastningen på hästens leder, senor, ligament och skelett och skaderisken blir därmed högre.
Därför förespråkar vi  galoppintervaller i uppförslut.
 
För att konditionen hos hästen ska förbättras vill vi med galoppintervallerna stegra hästens puls för att komma upp strax under maxpuls. Detta betyder ju att man måste ha koll på vad hästar har för puls.
En hästs vilopuls är mellan 28 till 40 slag per minut och maxpulsen är 240 slag per minut. Vi vill komma upp i en puls mellan cirka 180 till 200 slag per minut.
Om vi gör ett seriöst galopparbete krävs det därför att vi kan ta pulsen på våra hästar under intervallträningen för att ha koll på att intensiteten är rätt och att vi får ut önskad effekt av träningen utan att överträna hästen. Så antingen rider man med en pulsklocka på hästen, vilket är ett väldigt lätt sätt att hålla koll på dess puls, annars bör man ha hjälp från marken med att kunna ta hästens puls.
Pulsen tas lättast under ganaschen eller vid armbågen, framför sadelgjorden på hästen. 
Att ta pulsen bör vara inövat inne i stallet innan för att på ett lätt sätt hitta pulsen när man är ute i skarpt läge. Som ryttare har vi vår terrängklocka till hjälp för att hålla koll på hur länge vi galopperar. Den ställer vi in tiden på och så räknar den ner och piper när det är dags för break.
 
 
Våra hästars konditionsarbete delas upp i inför säsong, under säsong och icke säsong.
Vi är just nu inne i och har påbörjat konditionsarbetet inför säsong. 
Så som schemat ser ut nu är att de sedan mitten på januari galopptränar enligt ovan angivet upplägg var fjärde dag inför säsongsstart i slutet på mars.
Galopparbetet startas upp lugnt med kortare intervaller exempelvis två gånger tre minuter (beroende på hur tränad hästen är sedan innan, kanske endast två gånger två minuter i början om det är en relativ ung eller otränad häst). Sedan stegras detta successivt till att våra hästar, som på tävling kan galoppera upp till cirka tolv minuter, bör kunna galoppera 15 minuter på hemmaplan. Här styr plusen hur mycket träningen stegras. 
När säsongen väl är i gång får man ta med i beräkningen att varje tävling i sig blir ett galoppjobb och om grunden sedan innan är lagd på ett bra sätt gör våra hästar då ett galoppjobb i veckan ungefär, för att sedan efter årets sista tävling inte alls galopparbetas i den aspekten att konditionen ska förbättras, utan får ett break från detta fram till mitten på januari ungefär. 
 
Så här års kan det ju dock vara svårt att på ett bra, säkert sätt konditionsträna sin häst ute eftersom vi lever i ett land med väldigt varierande klimat. En förutsättning för att galopparbetet ska kunna genomföras på ett säkert sätt med så lite risk som möjligt för skador är att underlaget är bra. 
Det ska vara jämnt, halkfritt men med bra svikt. 
 
Snön kan vara ett jättebra sätt att, precis som i backen, öka intensiteten i arbetet.
Nysnö i bra mängd så det hjälper till att hålla underlaget mjukt, galopperar vi gärna i. Men det är viktigt att det inte är skare på snön då hästarna kan skada sig på det och det blir för mycket motstånd.
Att galoppera i djup tösnö är heller inget vi förespråkar då det blir för tungt och motståndet för stort samt att risken för klampor i skorna är stor, och med klampor blir risken för halk- eller vrickningsskador stor. 
Tänk på att snö ökar intensiteten i träningen vilket gör att man inte håller på lika länge som om det vore barmark.
  
På alla hästar som vi galopperar i snön med har vi antingen snösulor, eller som vissa hästar naturligt har i deras skoning en heltäckande sula. Ett tips är även att fetta eller olja in hoven och sulan för att minska risken för att snö fastnar och klampor bildas. 
Har man möjlighet att galoppera på stranden i vattenbrynet och vet att det är bra, säker sandbotten ger det precis som snön en bra ökad intensitet vilket gör att man kan hålla sig i ett relativt lugnt tempo men ändå komma till önskvärd effekt.



 
Precis som med all annan träning så är det viktigt att galopparbetet sker i balans och under kontroll, utan hets och stress. 
Hästen ska galoppera i balans med vikten på sina bakben med en avspänd och följsam överlinje och den ska galoppera genom hela kroppen. 
Vi tycker att det är viktigt så gott det går att försöka hålla hästarna så lugna och avspända som möjligt, även om det ibland kan vara svårt, det flesta hästar tycker det är riktigt kul att galopparbeta och går gärna i gång på uppgiften. Men det är viktigt att hästen i skrittpauserna mellan intervallerna verkligen kan skritta avspänt och hämta andan och slappna av i musklerna och inte då går och hetsar och spänner sig och taktar, då blir det en ökad anspänning och mjölksyran kommer snabbare. På en sådan häst kan vi i stället om det är säkert, sitta av, leda den och sedan sitta upp igen när det är dags för nästa intervall. 
 
Techno sträcker ut i en härlig snögalopp
 
Likväl som att hästen ska galoppera i balans så ska ryttaren vara i balans och störa sin häst så lite som möjligt. 
Ryttaren ska kunna stå upp i lätt sits över sadeln, med vikten och balansen i stigbyglarna utan att hålla balansen i tygeln. 
Inte nudda rumpan i sadeln. I terrängen har vi normalt tre till fyra hål kortare läder än vad vi har i hoppningen, när vi galopptränar kortar vi dem fyra hål till för att verkligen träna på vår egen balans och position och det ger dessutom en härlig styrketräning. Kom ihåg att du ska vara lika mycket atlet som din häst förväntas vara.
När vi har flera hästar som ska galopptränas kan det bli att vi står i jockeyläder i upp till en och en halvtimme på en dag.
 
Ha stigbygeln på den bredaste delen av foten så du får ett bra stöd så det blir skönt och stadigare att stå upp länge. 
Lägg tygeln i en brygga över mankammen för att få lite stöd att kunna luta dig emot i stället för att hålla balansen i hästens mun. 
Börja med att träna din balans och position i skritt först och sedan i trav. 
 
 
Efter avslutat galopparbete när hästen uppnått maxpuls joggar vi ner hästen, hoppar av, tar av sadel och framskydd så hästens senor direkt blir svalkade och leder av hästen. När hästen kommit ner i andning och puls duschas den av med svalt vatten (om det är väder för detta) samt att vi kyler benen med iskallt vatten. Därefter följer ytterligare 30 minuters skritt i antingen skrittmaskinen eller på skrittbandet. 
Därefter kan vi smörja in hästens knän och kotor (både fram och bak) samt senor med arnika och liniment, viktigt att håll koll på eventuella karenstider.
 
 
Som fälttävlansryttare är man beroende av att så här års hitta ett bra upplägg för sitt konditionsarbete inför säsongen. Vi galopperar aldrig på ett underlag som inte är avsett för ändamålet och är det inte galoppbart utomhus går det även bra att göra det inomhus. 
Inför säsongsstart förra året när vi skulle starta upp säsongen redan i slutet av februari med VM-kval i Portugal och vädret utomhus inte tillät galoppträning fick vi tipset och rådet av Yogi Breisner hur vi kunde lägga upp galopparbetet i ridhuset. 
Det skedde på samma sätt som ovan angivet men aldrig i högre tempo, strax över hoppgalopp och det är viktigt även här att hästen galopperar i balans, i rätt galopp så det blir lika mycket galopp i de båda galoppvarven. 
Detta upplägg gav väldigt bra effekt och Fly Away åkte ner till Portugal och genomförde tävlingen mycket fräscht och bra, blev femteplacerad och satte sitt VM-kval.
Det går även att lösgaloppera hästarna i intervaller i ridhuset.
 
Tänk också på att med ökad konditionsträning och att hästen svettas ökar också behovet av elektrolyter.
Vi brukar på våra hästar som galopptränar för att kunna prestera på internationell elitnivå ta blodprov på dem en bit in i påbörjat konditionsarbete för säsongen för att se så att muskelvärdena och elektrolythalterna håller en balanserad nivå. 
Vår legitimerade fysioterapeut, Karin Magnusson, håller regelbunden koll på att våra hästar tar träningen på rätt sätt.
 
Ett långt inlägg med mycket info, hade kunnat göra det ännu längre men vi hoppas att detta blev en bra start och att ni fick något med er i bagaget och att fler blivit inspirerade till att ta tag i sin hästs galoppträning.
   
Lycka till!
Anna & William 
  

Läst 14998 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
11

Gästblogg: ”Älskar du inte din häst – sälj den till någon som gör det”

Foto: Adobe Stock och Privat (porträtt på Jenny till höger)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Jenny Karlsson är ridskolechef på Anebyortens ridskola och driver företaget JK's häst. Hon utbildar hästar, gärna så kallade "problemhästar", och håller träningar i både hoppning och dressyr. För Jenny är det viktigt att tonvikten vid träningarna ligger på långsiktigt lärande, samarbete med hästen och utveckling i positiv anda. Jenny har startat Facebook-gruppen Ryttarpeppen för att främja ett inspirerande, tryggt och motiverande klimat på sociala medier. Inlägget nedan publicerades först på Facebook.

Visst har vi sett dem, delat stall med dem, varit i samma träningsgrupp som dem, varit dem själva...

Inte helt sällan ser jag ekipage där jag undrar om ryttaren verkligen gillar sin häst. Ryttarna är arga och frustrerade. Ibland är de inåtvända och visar inte några känslor alls, ibland är de utåtagerande med arga ord, ben och händer. Och det är ett tydligt mönster. Det är inte en dålig dag eller någon tillfällighet, de här två individerna har helt enkelt ingen god kemi sinsemellan.

Att ha en häst är som att ha ett förhållande. I alla förhållanden kommer det förr eller senare tuffa perioder. Då finns det ett par olika vägar att välja:

– Du kan lunka på, på precis samma sätt. Låta de dåliga sakerna bli till gruskorn i maskineriet som skaver, river sönder och skapar mer ilska, obehag och negativa känslor. På sikt brukar det skapa så mycket negativt att det innebär att relationen är otroligt svår eller till och med helt omöjlig att reparera. 

– Du kan aktivt försöka finna lösningar, strategier och samtidigt behandla din partner med kärlek, respekt och en förlåtande attityd trots att det är lite besvärligt mellan er just nu. Det kräver arbete, engagemang och en stor vilja för att lyckas (och den viljan bygger ofta på äkta kärlek). Det är ingen spikrak väg men målet, vad arbetet ska leda till, är tydligt; en starkare, mer tight relation.

– Du kan själv känna att "visst, det här var en trevlig tid, men nu känner jag att mina känslor inte är tillräckligt starka för att jag ska kavla upp ärmarna och göra det verkliga jobbet. Så därför väljer jag att avsluta relationen".

Just det där sista är ofta hästmänniskor lite rädda för, upplever jag. Visst, jag skriver under alla dagar i veckan på att man inte ska ge upp vid minsta lilla motgång, för livet med hästar består av många sådana... Även av större art! Men kärleken, den äkta kärleken till just den här individen, måste finnas där tycker jag. Vilken häst ska behöva leva sitt liv utan att få känna äkta kärlek? Ha inte kvar en häst som du inte tycker om på riktigt bara för att den har kapacitet, är vacker, för att din tränare tycker att du borde ha den och så vidare.

Det är ditt ansvar att jobba för att din häst ska vara glad och trivas med sitt liv. Hästen är en levande individ som inte har någon som helst plikt att uppfylla dina drömmar, den har ju inte valt sitt liv och ditt mål. Men samtidigt är hästar fantastiska på så sätt, de presterar ofta på toppen av och inte helt sällan lite över sin förmåga om de har en riktigt bra, kärleksfull relation till sin ryttare.

För mig är inte kärlek godis och exklusiva inköp till hästen. Det är respekt, det är en extra klapp, en eftergift, en förlåtande attityd, att jag med mitt röstläge låter den få trygghet och beröm, att jag arbetar med den systematiskt och lyhört, att jag är konsekvent och att jag utstrålar kärlek.

När man träffar ett ekipage (eller ett mänskligt par för den delen) där det finns äkta kärlek så ser man det nästan omgående. Det liksom bara ligger i luften. Allt går inte perfekt, men det som går snett förlåts och görs om tills det sitter, utan ilska och hårda ord. Tydlighet, visst, men med respekt och omedelbart beröm när minsta lilla bit faller på plats.

Jag har själv fått in hästar i träning som jag känt att om jag skulle ha den här hästen år efter år så hade jag inte älska den på riktigt. Det betyder inte att det är en dålig häst, det är bara inte min hästpartner över lång tid. Men eftersom mina uppdrag oftast är tidsbegränsade så är det inget problem, vi hinner sällan längre än till förälskelsefasen.

Så min uppmaning till dig är: Älskar du inte din häst – sälj den till någon som gör det! Både ditt och hästens liv är för kort för kärlekslösa relationer.

/Jenny Karlsson


Läst 42444 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
08

Viktig varning om täckeshängare: ”Fick en fraktur på underkäken”

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hästägaren Tobbe Segebladh har på sociala medier gått ut med en varning kring att ha täckeshängare på boxdörrarna, detta efter att två hästar i hans stall fastnat. Vi har fått tillåtelse att dela den viktiga texten här. Den ena hästen klarade sig utan skador, medan den andra bröt käken, den kommer att bli bra men läkningen tar tid.


Foto: Privat

Tänkte skicka ut en liten varning till er, mina hästvänner.
Vi har haft två incidenter med täckeshängare som sitter på boxdörrarna.
Den ena gick bra, vi lyckades bryta loss hängaren när hästen fastnade med underkäken i den.
Den andra gick mindre bra, då hästen som fastnade slet ut en tand samt fick en fraktur i underkäken, den satt helt lös.

Enligt jourhavande veterinär var det dessutom en så pass vanlig skada så att hästägaren inte ens hann förklara vad som hänt, innan veterinären ifråga fyllde i skadans art och möjliga omfattning.
Så lyd ett gott råd, antingen ta bort stången eller håll luckan till boxen stängd.

/Tobbe Segebladh


Läst 60484 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour

Senaste numret

Hippson nr 1
Special: Bli bäst på helheten. I årets första nummer djupdyker vi i Pether Marknes vinnande system. Tidningen innehåller även unika planeringsmallar för häståret.
Läs mer om innehållet

Dessutom:

  • Rid din häst med takt och schuvung
  • John Hickey tömkör över hinder
  • Rakriktad häst rör sig balanserat
  • Planera ditt foderår
  • Så lägger du ett sårbandage 
  • Fyra dagliga stretchövningar
  • Professorn om träningsfria perioder
  • Tips för ett systematiserat hingstval

Och mycket, mycket mer...

JUST NU – bok på köpet!
Tecknar du en prenumeration får du just nu inte bara vårt specialnummer skickat till dig direkt, utan även succéboken "Träna hästen från marken" utan extra kostnad. Starta året med en riktig inspirationsboost!

Till erbjudandet

Redan prenumerant? Köp Träna hästen från marken för halva priset.




Galleriet på Hippson Market