Foto: Privat
  
"Min son blev retad i skolan – andra tycker att ridning är fjantigt"
  
"Min nio år gamla son, Alvin, började med ridning när jag – hans hästtokiga mamma – kände att jag hade varit utan hästar på tok för länge. Jag slutade rida när jag väntade Alvin.
Alvin hade ridit sina kusiners häst ungefär tio gånger ett år tidigare och visste hur man höll tygeln i skritt, men han hade inte ridit utan ledare. Eftersom han hade visat intresse och i och med att hans tre år gamla lillasyster älskar hästar tänkte jag att 'vi testar och ser'. 
  
Efter fyra veckors letande kom den lilla ponnyn Jack hem till oss. Han var 126 centimeter hög och konstantskimmel. Världens bästa barnponny, han älskade att bli pysslad med och var snäll, men ändå pigg att rida. Alvin som hade haft de lite jobbigt med att han inte hittat någon sport som passat, blomstrade ut och blev mer pigg och glad. Han hittade en bästa vän i ponnyn.
  
Alvin kämpade, han lärde sig efter ungefär tre veckor att rida lätt – plus att han då började lära sig namnen på till exempel grimma, träns och sadel. Han hade INGA förkunskaper alls. Alvin ville gärna börja hoppa så snart han bara hade lärt sig rida lätt och det blev hans passion. Nu har Alvin startat fyra pay and jump och en cup vi hade i stallet där vi hyr in oss.
 
För två månader sedan fick Alvin tyvärr sälja sin bästa vän Jack då Alvin så gärna ville hoppa, men lilla Jack inte ville det. Så nu lär Jack återigen barn att rida. Vi hittade då C-ponnyn Apache och efter att Alvin hade suttit på honom i två minuter sa han att 'den här hästen SKA jag ha', och efter besiktningen fyra dagar senare stod han i stallet. Nu har Alvin hittat en kompis även i Apache och det känns väldigt skönt.
  
Efter sommarlovet har Alvin nämligen blivit retad i skolan för att han rider, andra killar tycker att det är en tjejsport om det ens är en sport alls, det är bara fjantigt och löjligt. Att efter en tuff dag i skolan få krama om sin ponny, det är läkande för ett brustet hjärta.
Nu verkar det ha lugnat sig i skolan och Alvin har bra kompisar som stöttar honom, så nu hoppas vi på att få med några ut till stallet för att testa på ridning. Det är en tuff sport och Alvin har trillat av ungefär 30 gånger. Han har blivit trampad, sparkad och biten bara sedan i januari, en gång har han även ramlat av Apache.
  
Alvin tycker att andra killar borde få testa ridning utan att vara rädda för att bli retade, för det är oftast det som är orsaken till att de inte vill pröva. Med min hjälp skriver Alvin öppet om ridningen på sin Instagram och han hoppas kunna inspirera andra killar att våga rida, hans Instagram har fått mycket positiv feedback.
  
Nu tränar Alvin för Fredrik Hasselberg i hoppning, som hjälper honom att utvecklas och att nå sitt första delmål – att starta en lokal tävling. Alvin drömmer om att kvala till Sverigeponnyn och att då få rida i Scandinavium.
Hans mål är även att jobba ihop sig med stallkompisens storhäst Ralf för att kunna starta childrenklasser på Falsterbo Horse Show. Till slut hoppas Alvin att han ska kunna rida SM och bli lika duktig som sin idol Peder Fredricson. 
  
/Marie"
  
I det här klippet, från februari 2018, har Alvin ridit i två veckor och han kämpar för att lära sig att rida lätt:

Visa det här inlägget på Instagram

De här är jag, 12 februari 2018 med våran ponny Jack. Då har vi haft Jack i tre veckor så då har jag ridit i två veckor och håller på att lära mig att rida lätt och allt annat 😝 gud va vi har skrattat och haft roligt på denna resan, även gråtit och blivit ovänner jag och min mamma. Jag har ramlat av över 20 gånger, blivit sparkad, trampad och biten. Men de här är verkligen så himla kul och de gör att de är värt alla motgångar, för vi lär oss alltid något, eller massor längst vägen 😁👌 #hästkille #hästärbäst #kämpapå #mottoppen #killarsomrider #equestrian #equestrianlife #ryttarinspiration #horzepassion

Ett inlägg delat av ⭐A L V I N⭐ P E T M A N ⭐ (@petmanalvin) 7 Nov 2018 kl. 4:52 PST

 Och i det här klippet, från oktober 2018, hoppar Alvin bana med sin nya ponny Apache:

Visa det här inlägget på Instagram

Han är så cool 👌😍 #BayviewApache #cponny #bästaponnyn #showjumping #horsesofinstagram #killarsomrider #equestrian #equestrianlife #skäck

Ett inlägg delat av ⭐A L V I N⭐ P E T M A N ⭐ (@petmanalvin) 30 Okt 2018 kl. 12:39 PDT

Foto: Privat

"På B-tränarutbildningen var ett ämne som kom upp flera gånger “att den allmänna hästkunskapen” hade försämrats. Folk letade information på annat håll och många gånger på fel ställe.
  
Jag själv upplever som tränare ett problem i att folk lyssnar lite för mycket på alla olika och vänder kappan efter vinden. Det är svårt att se en röd tråd och det är svårt att nå hela vägen fram.
  
Ett fel som jag som tränare ofta ser är hästar som systematiskt lägger tungan över bettet. Jag vet att jag ger mig ut på ett område där många nu kommer att ha åsikter. När jag som tränare sett tungan halva passet ber jag eleven att stanna. Då ser jag att bettet hänger mellan framtänderna och nosgrimman sitter så löst att den inte ger någon effekt alls och tränset i princip skulle kunna ramla av.
  
Då berättar eleven att hästtandläkaren sagt att nosgrimman måste vara väldigt lös och bettet hänga långt ner. Absolut, vi ska inte ha för hårt åtspända nosgrimmor eller bett som sitter för högt, men det finns ett mellanting. Hur bra är det för hästen att gå med bettet mot undersidan av munnen utan att bettet tar i? Hur bra är det för hästen i övrigt att ridas utan någon kontakt med tygeln och sänka ryggen?
  
Hur ska jag här som tränare komma fram. En hästtandläkare talar utifrån hur hästen ser ut när den står still, en tränare ska se helheten och hjälpa till under ridpasset så att allt fungerar. Den har förmodligen inte ens sett ryttaren rida eller hur utrustningen sitter.
  
Ett annat exempel är en häst som går med sänkt rygg, en ryttare som sitter i för liten sadel och därför sitter i obalans. Här går jag fram och känner på manken och inser att sadeln trycker på manken. Jag försöker förklara att ryttaren måste byta sadel för hästens välmående. Då svarar eleven att sadeln är utprovad av en sadelutprovare och ska fungera perfekt. Jag frågar då lugnt om denna sadelutprovare såg eleven rida? Nej, den la bara på hästen sadeln i stallet...
  
Jag har också elever som har räknat ut foderstaten på nätet och följer denna slaviskt. När hästen inte går fram och jag försöker förklara att den behöver mer energi ändrar de inte.
  
Jag vill bara förtydliga vikten av helheten, att alla som ger råd och tips kanske inte alltid ser helheten och det är där vi tränare och professionella med många år i branschen kommer in. Vi ska se till hästen och situationens bästa.
  
Tänk dig att du går till din PT och har googlat dig fram till en fasta du ska ha under dina träningsveckor. PT:n som du betalar 1 000 kronor per pass säger att du behöver energi för att träna, ska du ändå träna utan att äta eller köper du hela konceptet från din PT?
  
Du har också hittat ett par superbra barfotaskor på nätet som ska vara bra att träna med. Men när du andra gånger kommer med sår på fötterna till din PT och denne rekommenderar ett par andra skor, vem lyssnar du då på?
   
Kvinnor som är gravida får oftast 1 000 råd om vad de ska göra och inte göra, de går till sin barnmorska och får hjälp utifrån sin situation med vad som är bäst för just dem. Barnmorskan är varken läkare eller dietist, men jobbar med det bästa för mamman och barnet och de ser väldigt många olika situationer.
  
Jag vill med detta påpeka att det finns 1 000 vägar till Rom, men om du tar hjälp med en vägbeskrivning måste du följa den hela vägen. Din tränare försöker hjälpa dig med en plan och en tydlig linje, du behöver inte följa den exakt men du kan inte heller alltid lyssna på alla andra.
  
KRAM
/Emelie Brolin

Foto: Tomas Holcbecher och Anna Carlsson-Käck

Vikten av en läromästare
 
"När jag började rida som funktionshindrad förstod jag nog inte riktigt vad det innebar. Jag förstod inte vad dressyr var, vad paradressyr var och framför allt inte vad det innebar att göra en satsning. Jag har haft ett fantastiskt team med tränare, medhjälpare och medryttare – men i dag vill jag skriva om hästen.
  
Jag kommer ihåg när jag började rida för lite mer än fyra år sedan. Då på en fantastisk läromästare i western. En arab som bar runt mig så fint och lärde mig att rida på nytt igen, den här gången utan ben. Jag är en gammal ridskoleryttare, men jag skulle nog säga att jag inte kunde så mycket om dressyr, om något alls. Jag hade nog varit hoppryttare om jag hade fortsatt rida när jag var yngre.
  
Men när tankarna på en satsning började växa fram förstod vi ganska snart att en westernhäst inte hade det som krävdes för att tävla paradressyr. Det slutade med att jag köpte ett femårigt arabsto. En häst som jag i dag inte alls kan förstå varför jag köpte.
Det var inte det att hon inte var smart, ambitiös eller lättlärd. Utan hon saknade de kvaliteter som krävdes för en parahäst, gångarterna och även psyket till viss del. Sedan hade jag inte riktigt kunskapen eller kompetensen som krävdes för en unghäst, även fast jag hade ett team som hade betydligt mycket mer erfarenhet.
  
När vi fick chansen att åka på en av paratävlingarna i Tyskland som åskådare förstod vi att det krävdes bra mycket mer än vad vi hade trott, en del hästar på den tävlingen kunde matchas med riktiga Grand Prix-hästar. Där förstod vi verkligen vad som krävdes och åkte hem med en nytändning inför att hitta den där perfekta hästen, men kanske också lite förfärade.
  
I början av 2017 kom Tarot hem till mig. Mitt första intryck när jag såg honom var: "Är det där min framtida mästerskapshäst?" Han stod mitt i ett ridhus med sänkt huvud, öronen pekade ut åt sidorna och han hade en ganska tjock vinterpäls. Men när jag satt upp på honom... Då kände jag direkt att det var DEN hästen. Vi gjorde raketkarriär det året och gjorde vår första internationella starta i april, tog oss vidare till NM och blev nordiska mästare. Tävlade sedan EM i Göteborg i augusti och tog en femteplats i finalen.
 
Men inte nog med att vi har tävlat med bra resultat under de snart två åren jag har haft Tarot. Utan vad Tarot har lärt mig är så otroligt mycket mer. Han har lärt mig hur det ska kännas, den där känslan när allt känns så lätt och man är ett med hästen. Han har lärt mig vad jag ska leta efter hos andra hästar för att uppnå samma känsla. Han har lärt mig hur viktigt det är att jag gör rätt, för annars kommer inte han att kunna göra rätt.
Tarot har lärt mig att jag är kapabel till så otroligt mycket mer än vad jag själv har trott och att det inte spelar någon roll ifall jag har skänklar eller inte. Han kommer ändå att göra så gott han kan, om jag bara låter honom.
  
Vad Tarot har lärt mig är HUR jag ska rida dressyr och det är vikten av en läromästare."

/Felicia

"Vad händer rent fysiskt med hästar som fastnar och blir nedkylda? Och vad kan man själv göra i väntan på hjälp?

Senast i veckan har vi assisterat i en räddningsaktion där en häst fastnat i vatten och det är tyvärr inte första gången vi har fått hjälpa hästar som fastnat i vatten och lera. När vi nu går mot kallare väder kan det vara värdefullt att veta hur man som hästägare kan påbörja vård vid hypotermi, om man nu skulle hamna i den väldigt tråkiga situationen. Vår medicinspecialist Anna Kendall förklarar:
  
Vi har tidigare skrivit om temperaturreglering i samband med feber, men vad händer i kroppen när man blir nedkyld och hur gör man för att förhindra allvarliga skador i samband med nedkylning – eller hypotermi som det heter? För att förstå detta behöver man veta lite om hur de normala kroppsreaktionerna på exponering för kyla fungerar.
  
Kroppens termostat (hypotalamus i hjärnan) har hos den vuxna hästen en förinställning på mellan 37,5–38,2 grader. Hästar är duktiga på att klara av kyla, det finns till exempel hästar i Mongoliet som under vintern lever i så extrema temperaturer som -40 grader Celsius utan att drabbas av köldskador.
När yttertemperaturen sjunker leds kyla bort från kroppen genom att den varma luften stiger från huden och blandas med den svalare lufttemperaturen. För att hindra detta och bevara värmen i kroppen kan man isolera sig med ett skyddande lager av fett innanför huden, eller genom att ha en ordentlig vinterpäls som håller kroppsvärmen kvar innanför (den varma luften blir liksom fångad i pälsen och kan inte stiga bort).
  
När detta inte räcker, drar de små blodkärlen i huden ihop sig vilket gör att huden blir kallare, men då blodet håller sig mer i de centrala delarna av kroppen hålls också kroppsvärmen kvar centralt. Detta är en mycket viktig mekanism för att förhindra avkylning av centrala organ (till exempel lever, lunga och njure) och för att se till att de bibehåller sin funktion. Om inte heller detta räcker för att hålla temperaturen uppe börjar kroppen att skaka. Muskelaktiviteten i skakningarna är ett sätt att skapa kroppsvärme!
  
Ju större ett djur är, desto mindre är risken för nedkylning eftersom kroppsytan i relation till kroppsvikten är mindre. På grund av detta är det mycket mer ovanligt med allvarlig nedkylning hos en häst jämfört med till exempel ett marsvin eller en kanin.
Samma förhållande gäller mellan stora och små hästar, där en mindre häst alltså är lite mer utsatt än en stor. Den allra vanligaste orsaken till undertemp hos hästar är faktiskt att man inte hållit rektaltermometern tillräckligt noga emot slemhinnan i tarmen, eller att spetsen har hamnat inne i en träckboll. Så den första åtgärden vid ”undertemp” utan tydliga yttre faktorer är att göra om mätningen och vara noga med att hålla tempen mot tarmväggen.
  
Hur kan det då komma sig att en häst som kan leva ute i -40˚C kan bli allvarligt nedkyld när den fastnar i åttagradigt vatten? Man har gjort studier på detta på människor och vatten är mycket, mycket bättre på att leda bort värmen från kroppen än vad luft är.
Vatten med en temperatur på 26˚C leder bort värme från kroppen lika effektivt som luft med en temperatur på 5˚C. På grund av detta blir det en potentiellt farlig situation om hästar (eller människor eller andra djur) fastnar i kallt vatten.
  
Vad gör vi med en nedkyld patient?
Inne på kliniken arbetar man för att återställa kroppstemperaturen igen, men detta måste göras utan att man skadar de centrala organen. Därför är inte målet att återställa hästens hudtemperatur, utan att höja den centrala temperaturen.
Hästen får kroppsvarmt intravenöst dropp och man kan också sonda hästen med kroppstempererad vätska direkt ner i magsäcken. Lite mer besvärligt men också effektivt är att ge kroppsvarmt vatten som ett lavemang, man sticker försiktigt in en slang i rektum och sköljer.
I situationer där det är svårt att få upp hästar ur diken eller sjöar kan det krävas att veterinär försöker börja ge kroppsvarmt dropp redan innan hästen dras upp, för att motverka kraftig nedkylning.
  
Utöver detta gör vi saker som man också kan göra hemma och här får du några råd om hur du kan göra i väntan på veterinär om olyckan är framme:
Hästen ska skyddas mot vind, eftersom vind tar med sig kroppstemperaturen bort från kroppen, och ska hållas i ett uppvärmt rum med varma täcken på sig. Täcken hindrar kroppen från att avge värme till omgivningen precis som fett eller päls.
Det är bra om kroppen torkar, men man ska undvika att gnugga huden eftersom detta kan skada den ytterligare om den redan är köldskadad.
  
Det är också mycket viktigt att inte försöka värma huden aktivt med spolning av varmvatten eller varmvattenflaskor. Detta beror på att huden då reagerar på den yttre värmen med att utvidga sina blodkärl. Huden kommer därmed att kännas varmare, MEN detta sker på bekostnad av att den centrala temperaturen sjunker och det vill man absolut inte!
Det finns beskrivna fall på humansidan där man genom att värma utsidan för fort har orsakat blodtrycksfall och chocktillstånd, så allvarliga att de har lett till att patienten dött. Det är alltså bättre att satsa på att hindra att patienten avger värme genom att isolera med kläder (eller täcken, paddar och lindor) och låta kroppstemperaturen stiga centralt först. 
  
Sammanfattning:
– Skydda mot vind i uppvärmt rum och lägg på varma täcken.
– Torka kroppen, men gnugga ej på huden.
– Spola inte med varmt vatten och använd inte varmvattenflaskor i syfte att värma upp hästen (ljummet vatten på mindre ytor är helt okej om det är i syfte att rengöra områden från lera, för att kunna bedöma och behandla eventuella andra skador).
  
Mälaren hästklinik"

"Det är inte bara mugg som drabbar hästar i större utsträckning på hösten jämfört med övriga året, kolik är också något som är vanligare nu. Kolikhästen är faktiskt en av våra vanligaste patienter på jourtid. Alla som någon gång har hittat sin vän i boxen eller hagen med koliksmärtor vet hur jobbigt det är, och det är något som många hästägare fasar över.
  
Men vad är kolik egentligen? Kolik är snarare ett symtom än en sjukdom eller diagnos, det betyder helt enkelt att hästen har ont i magen. Orsakerna till kolik är många. Bland de vanligaste är förstoppning, gas, bandmaskinfektion, magsår och tarmflorerubbning. Men det kan även röra sig om lite ovanligare saker som bukhinneinflammation, infektion med stor blodmask och tarmvred till exempel.
  
Det viktigaste för dig som hästägare är att känna igen symtom på kolik. Ibland är det väldigt tydligt att hästen har ont i magen. Den kan bland annat titta sig mot magen, sparka sig mot magen, rulla sig eller bara vilja ligga ner, skrapa med framhovarna i marken, svettas och vara orolig.
Ibland är det dock inte så tydligt. Den kanske bara är lite introvert, inte har någon aptit, flemar eller ställer sig i urineringsställning. De allra flesta hästar som har kolik är ointresserade av mat. Om din häst plötsligt inte vill äta finns risken att den har kolik.
  
Många kolikanfall går över fort och blir ofta bättre med skrittmotion. Om du hittar din häst i stallet och misstänker att den har kolik kan det därför vara bra att skritta den i 15 minuter. Om ingen förbättring sker kan det vara dags att ringa en veterinär.
  
Det finns många saker du kan göra för att förebygga kolik hos din häst. Förstoppningar är vanligt på hösten och vintern, helt enkelt för att hästarna dricker för dåligt. De bör alltid ha tillgång till vatten, vilket ibland är en utmaning i hagen när det är många minusgrader.
Hästar föredrar när vattnet är runt 18–20 grader och serveras i spann. Hästar som har vattenkopp dricker inte lika mycket som de som har vatten i spann. Om din häst brukar ha problem med förstoppningskolik kan 1–2 deciliter mineralolja/dag ges för att mjuka upp och smörja avföringen. Kom då ihåg att olja även innebär energi och att foderstaten i övrigt kan behöva justeras för att hästen inte ska gå upp i vikt. Betfor fungerar lite på samma sätt och betfor kan med fördel blandas med paraffinolja.
 
Ett liv i stillhet är till nackdel för hästen på många sätt, inte minst för magen. Det är långt ifrån ovanligt att hästar som av olika anledningar ställts av eller flyttats från en stor till en liten hage eller från bete till installning drabbas av kolik, ofta förstoppningskolik.
Hästar mår bra av att röra sig ordentligt varje dag, vilket inte kan tillgodoses genom att enbart vistas i en liten hage (eller för den delen i en stor hage som hästen inte trivs i där den bara står och hänger vid grinden). Hästar behöver ha tillgång till ordentliga hagar med bra underlag och regelbunden motion för att kroppen ska fungera ordentligt!
  
Långa ättider är den viktigaste åtgärden för att undvika magsår. Hästen är gjord för att äta enbart grovfoder och att göra detta under större delen av dygnet. Om din häst inte kan stå på fri tillgång till grovfoder är det bra att fodra i hönät för att förlänga ättiden, att fodra ofta för att undvika långa "tomtider" för magen, och att eventuellt komplettera med foderhalm (inte detsamma som ströhalm) för att hästen ska ha något att tugga på.
  
Tarmflorerubbningar innebär en obalans i mikrofloran i tarmen och kan bero på många saker. Till exempel kan hästarna dricka stillastående, smutsigt regnvatten i hagen, men det kan också bero på avmaskning och övrig medicinering likväl som foderbyten. Så här års är det också vanligt att de pillar i sig ogräs och växter som de annars lämnar när det finns gott om annat att välja på. Om din häst ska medicineras eller avmaskas kan det vara klokt att ge understödjande pro- och prebiotika i samband med detta för att understödja tarmfloran. Foderbyten ska alltid ske successivt för att tarmfloran ska hinna vänja sig.
  
När det är dags att göra träckprover avseende mask, kom ihåg att kryssa i rutan för bandmask (som ofta är en tilläggsanalys) och att odla blodmasken för att se om stor blodmask finns. Bandmask är en vanlig orsak till kolik och stor blodmask kan ge allvarliga skador på tarmens blodkärl. Om hästen bär på någon av dessa parasiter bör den avmaskas.
  
Slutligen, en kolik som inte går över med skrittmotion behöver behandlas av en veterinär. Om din häst har kolik och du behöver hjälp finns vi här för dig, dygnet runt och året om!"

Foto: Privat

  
"Vi fick åtta år tillsammans, åtta år av glädje, kärlek men också oro. Glädjen när du hoppade, busade och var lycklig. Kärleken man fick när du gnäggade, pussades eller bugade. Oro när vi för fem år sedan trodde att du skulle få galoppera vidare men klarade dig. Värmen man kände inombords när du gnäggade för att vi kom, pussarna vi fick, alla rosetter du gett till oss. Allt det där som aldrig mer kommer hända. Allt det där man kommer att sakna.
  
I går fick vår älskade Ikaros somna in efter 25 år här på jorden. 25 år som han har spridit glädje runt sig varav de senaste åtta här hos oss. I går fick vi träffa hans ägare, men varken vi eller de var lyckliga. Det var dags för honom att få dansa vidare. De mörka ögonen som alltid varit så pigga hade tappat glansen. Den ponny vi känt under så många år är borta. Ponnyn som hjälpt oss när vi har varit ledsna kommer inte trösta oss mer.
  
Den tacksamhet jag känner över allt han gjort för oss är enorm. Den tiden vi fick tillsammans skulle jag aldrig kunna byta bort och jag hoppas att jag aldrig glömmer honom. I går fick han äntligen äta grönt gräs, hoppa över skyhöga hinder och slippa smärtan och de dåliga tänderna.
 
Jag klarade inte av att vara med när han togs bort, inte heller kunde jag kolla när han väl var borta. Den Ikaros jag vill minnas är pigg och älskar livet, med massor av glans i sina ögon. Den ponnyn som har varit borta ett tag och där vi redan i våras, tillsammans med ägarna, beslutade att det blir hans sista sommar.
I dag red jag förbi graven, jag visade Nova var han låg men också var Queen låg, jag visade platsen där Bella skulle ha legat. Nu är Ikaros tillsammans med Queen, Bella, Karinka och många fler. Jag bad honom hälsa dem och sa att jag älskar honom.
 
Jag är så tacksam över tiden vi fick ihop, men skulle kunna göra vad som helst för att han skulle få ha varit här längre. Tack Laeryds Ikaros för allt du gjort för mig, min familj och dina ägare. Det blev åtta år tillsammans, resten av tiden ska jag klara av själv utan din hjälp och kärlek. Jag hoppas vi ses snart igen. <3

/Maria"

Foto: Helena Kättström och Privat

"Varmfodrat utetäcke i slitstarkt material, som har förmåga att reparera sig självt. Fungerar lika bra inomhus tack vare andasfunktion, automatiskt reglerbart efter utetemperatur och väderförhållanden. Fylls med ett isolerande luftlager vid stark kyla och blir tunnare vid högre temperatur. Utmärkt isolerande förmåga, som gör att snö inte smälter ner och kyler huden på den känsliga ryggen och korset. Naturligt vattenavstötande med utmärkt avrinningsfunktion. Helt utan risk för skavsår.
  
Levereras komplett, men bör borstas av dagligen för bästa glans och funktion. Undvik tvätt med schampo eller såpa för att inte riskera att störa regnskyddet. Spola av vid behov, tvätt vid max 38 grader, gärna svalare. Matchande vackra färger med mjuka övergångar.
  
Kan vid extremt regnväder i samband med kraftig blåst kombineras med ett enkelt regntäcke. I normalfallet behövs det dock inget utom grovfoder. Ger bra skydd för känslig muskulatur över rygg och kors.
  
Luddar eller släpper av hår periodvis, men detta påverkar inte funktionen utan är bara en naturlig del i reparationen och för att uppnå maximal glans. Ingen negativ påverkan på hästens kroppsspråk eller rörelse, och ger full möjlighet att njuta av att bli kliad.
  
Leverans av säsongens modell sker endast vår och höst. Gratis.
  
Har du tänkt över alla dessa fördelar innan du helklipper? Tänk gärna en gång till om det verkligen är nödvändigt att förstöra något som naturen har skapat så överlägset. Men kanske gör du det för att du har missat produktbeskrivningen?
 
/Helena Kättström

PS. Jag tycker att de är vackra i sin fina vinterpäls, dessutom – skönhet sitter i betraktarens öga, så fundera gärna över det."
 

Cecilia på Lennox red EM i Rotterdam. Foto: Tomas Holcbecher

Att titta på bra ridning är en investering

"En viktig uppmaning till alla hästintresserade och till de föräldrar som har barn som rider. Det anordnas många fina hästtävlingar i Sverige. Förutom de allra största, som alla känner till, har vi helgens tävlingar på Flyinge och under året erbjuds vi Elmia, Breeders, Dressage Power med mera. Jag blir så otroligt besviken när jag ser att det är glest på läktarna på flera fina tävlingar och clinics. Utan publik riskerar vi att sporten tappar sponsorer och att alla som lägger ner sin själ i dessa evenemang tappar sugen.
  
Det finns de som menar att inträdet till dessa evenemang är dyrt, men glöm inte vilken bra investering det är att titta på bra ridning. Jag hade inte kommit upp på elitnivå om jag inte hade spenderat många timmar med att titta på bra ridning.
Jag minns än i dag hur jag sög i mig allt som Kyra Kyrklund sa på sina clinics. Jag satt där i publiken, 14 år gammal, och åkte hem fullmatad med kunskap och motivation och försökte testa allt jag hade lärt mig på min C-ponny. När jag sedan skulle utbilda Lennox till Grand Prix åkte jag till Grand Prix-tävlingar och såg alla ekipage – för att se vilka tekniker olika ryttare använde.
  
För unga ryttare på ridskolor och andra ridutbildningar borde dessa tävlingar och clinics vara ett måste. När vi hade ridskola anordnade vi varje år en resa till Gothenburg Horse Show genom att använda intäkter från kiosk och bingolotter till att betala bussen. Sedan fick man biljetter till rabatterade priser. Många av dessa tävlingar erbjuder även i dag rabatterade priser på biljetter, speciellt till ridföreningar eller ridskolor.
  
Jag vill även tillägga att bristande publikintresse också påverkar ryttarna. Det är så otroligt mycket roligare att få rida inför publik och de juniorer och young riders som i helgen har ridit inför nästan tomma läkare, de hade sannolikt åkt hem med ännu mer motivation om de efter sina ritter hade fått njuta av en härlig applåd från en stor publik. Det finns även många utställare på plats som säljer fina saker och som får åka hem med låga försäljningssiffror.
  
Jag har denna helg njutit av otroliga ekipage på Flyinge och har tagit till mig värdefull kunskap från Klaus Balkenhol och Therese Nilshagen, trots att jag inte längre rider aktivt. Därför ber jag alla hästälskare därute att komma på tävlingarna och att se förstklassig sport LIVE.
  
Ett tillägg: Jag vet sedan tidigare att det har varit vissa problem med biljettförsäljningen på nätet till helgens tävlingar på Flyinge. Min uppmaning är dock generell och handlar inte enbart om helgens tävlingar. Jag har hört att vissa av höstens evenemang (tävlingar och clinics) har låg biljettförsäljning i dagsläget och vill därför gå ut med denna uppmaning för att stötta vår älskade sport.
  
/Cecilia"
  
Fotnot: Anna Nyström, pressansvarig på Flyinge under Saab International Grand Prix Dressage, bekräftar att det stundtals har varit problem med biljettförsäljningen online. "Vad vi kan se har det sålts biljetter online varje dag under tävlingens gång, så några har uppenbarligen lyckats köpa. Tickster kommer att utreda vad det är som har hänt", säger hon.
  
Under helgen var det cirka 2 000 besökare på Flyinge.

Foto: Privat

  
"The British Veterinary Association organiserar varje år en BEVA-kongress, en av världens största veterinära hästkongresser, med de mest framstående veterinärerna och forskarna som kommer och föreläser inom olika områden. Ortopedidelen har så klart en viktig roll och tar upp en stor del av programmet.
Även om kongressen hålls på en hög nivå och i mångt och mycket riktar sig till veterinärer som redan har erfarenhet, så kan man ta med sig väldigt mycket även som veterinärstudent.
  
Inkomplett fraktur i kotbenet 
Under torsdagen på årets kongress hölls bland annat en session som hette ”kotleden”, det märktes att detta är ett viktigt område som intresserar många då salen var väldigt full. Professor Anton Fürst från Zürichs universitet pratade exempelvis om korta, inkompletta frakturer i kotbenet hos sporthästar. Han förklarade att typiska fall är hästar som blir halta en kort period, sedan blir bättre och går vidare i sporten och sedan blir sämre igen.
Det svåra med dessa problem är att frakturen är så vag att den är svår att se på röntgen, egentligen är CT/MRI nödvändigt (speciellt för den kirurgiska terapin och placeringen av skruvar).
Anton var av meningen att alla dessa fall kräver kirurgisk terapi och fixering med hjälp av en till två skruvar för att hästen ska kunna göra comeback i sporten. På deras klinik hade de uppnått en kortsiktig comeback i 90 procent av fallen. Intressant nog kunde de dock se frakturlinjen på röntgen i närmare 70 procent av alla fall i deras mer långsiktiga uppföljning (>1 år). Det här förklarade han delvis med att det var möjligt att ledvätska ändå hade kommit ner i frakturöppningen, vilket försvårar frakturläkningen.
  

Anton Fürst förklarar den kirurgiska terapin vid frakturer i det proximala kotbenet.
 
Sadeln kan glida vid hälta
Fredag handlade en av ortopedi-sessionerna om ”undersökning av underpresterande hästar”. Här föreläste Dr Elizabeth Davidson (Pennsylvanias universitet), Dr Andrew Fiske-Jackson (Royal Veterinary College, RVC) och Dr Carolin Gerdes (Hochmoors hästklinik) om olika orsaker till nedsatt prestation.
Elizabeth visade exempel på att bakbenshälta i många fall orsakar att sadeln glider mot det halta benet och att detta ofta felaktigt blir behandlat som ett ryggproblem i stället för en ren hälta. Här betonade hon vikten av att se hästen riden vid en hältutredning, även efter eventuella bedövningar.
 
Hälta påverkar ryggen
Andrew Fiske-Jackson visade resultat från ett antal interna studier de hade gjort på hästar med ryggsmärtor på RVC. Frågan var hur man skulle börja med ett fall av ryggproblem kombinerat med hälta. Alla i panelen var i princip överens om att det var väldigt viktigt att ta sig an och få bukt med hältan först.
Andrew understödde detta med resultat från deras studier som visade att ryggrörligheten ändrades väsentligt när man hade släckt hältan i majoriteten av fallen. Det var också tydligt att det inte behövde vara någon allvarlig hälta för att den skulle påverka ryggen, de hade med olika typer av sensorer kunnat mäta att en låggradig hälta också hade väldigt stor påverkan.
  
Studera muskulaturen
Andrew kom under sin intressanta föreläsning även in på skillnader i diagnostik mellan den humana och den veterinära sidan. På människor med ryggproblem ser man att multifidus-muskeln (som supportar ryggraden) förtvinar på den smärtsamma sidan inom loppet av några dagar och att det är ett av de viktigaste diagnostiska fynden humant.
Han hävdade att detta antagligen är en viktig del också hos hästar och att vi på något sätt borde använda det veterinärt. Han hade själv börjat ultraljuda dessa hästar för att se eventuell asymmetri. Och även om han intygade att det är svårt att få till en bra ultraljudsundersökning i detta område så kan vi nog vänta oss nya studier inom en snar framtid.
  
Minimera rotation vid fång
Lördagen är alltid hovdagen på BEVA. Här diskuteras ortopediska problem som direkt relaterar till hoven. Veterinärer och hovslagare (vissa både och) föreläste och en diagnos som oundvikligen diskuteras är fång.
Dr Andrew Parks förklarade de olika momenten som påverkar rotation och sänkning av hovbenet. Hovslagarens och veterinärens mål med en sådan patient är självklart att minimera detta. I en sund hov är extensor-/sträckmomentet lika stort som flexor-/böjmomentet, men under en påbörjad rotation vid fång är böjmomentet större eftersom djupa böjsenans ”drageffekt” blir större.
Terapeutiskt vill man minska detta, samtidigt som man vill minska trycket på den översta delen av sulan. Detta kan göras genom att höja hälen och få hoven att rulla över bättre i tån, en sista utväg är att göra en tenotomi (avskärning) av djupa böjsenan. Vid (symmetrisk) sänkning har sträck- och böj-momenten mindre inflytande, då handlar det mer om själva sulan som är under kompression. Här kan man använda mjuka sulor och eventuellt gipsa hoven för att immobillisera de nedre lederna.
 

Förklaring av flexor/extensor-inflytandet på hovbenets position.
  
Behandling eller avlivning?
Under slutet av lördagen hölls en paneldiskussion för veterinärerna och hovslagarna – där Hans Castelijns, Sebastian Caure, Simon Curtis, Martin Oosterlinck och Andrew Parks deltog. De hade alla förberett ett ”case” som de hade varit med om och visade alla, för att få deras input och diskutera vad de hade kunnat göra annorlunda.
Andrew hade med sig ett fall av fång som var väldigt allvarligt, röntgenbilder visade på kraftig rotation på båda frambenen och efter en tid anade man även att hovbensspetsen skulle komma ut genom sulan. Det frågades i publiken vilka som hade valt att gå vidare med detta fall och vilka som hade valt avlivning, majoriteten valde det sistnämnda.
  
Ett mirakelfall – fånghästen blev bra
Men det var så klart inte för intet som Andrew hade tagit med sig detta fall. Hästen blev i första hand satt på mjuka sulor med något upphöjd häl, men då responsen var ganska dålig valde han att snabbt gå över på en tenotomi.
Genom denna behandling, kombinerat med sulor under en längre tid, blev hästen långsamt bättre. Och röntgenbilderna som visades till slut trodde man inte var från samma häst! Sulorna var kraftigt uppbyggda, hovbenet var tillbaka på sin rätta position och vanliga bilder visade väldigt fina hovar helt utan tecken på genomgången fång.
Detta var så klart ett mirakelfall och Andrew sa att han antagligen inte kommer att få se något liknande igen. Men hans ”take home messages” från det här var framför allt:

• Det är viktigt att bedöma och skilja på rotationen och sänkningen. Detta då hans erfarenhet är att rotationsfall kan vara värda att gå vidare med många gånger, även om det ser riktigt illa ut. Terapeutiskt är sänkningarna mycket svårare.
• Tveka inte för länge med en tenotomi, då detta kan göra stor skillnad. Själv gör Andrew alltid tenotomin på skenbensnivån, så att han kan spara området under kotan för en eventuell andra tenotomi (och inte behöva skära i ärrvävnad).

Ovanstående är bara exempel på sådant som togs upp – allt som allt var det en mycket lärorik kongress med otroligt bra genomgångar av ortopediska fall och nya forskningsresultat!
   
/Angelica Enström" 

Läs mer:
På veterinärkongress som steward – så funkar det

"Jag kommer från Sverige men pluggar femte året på veterinärprogrammet i Utrecht, Nederländerna, med inriktning häst. Det här året blev jag antagen som en av årets ”student stewards” på BEVA-kongressen. Detta är en av världens största veterinära hästkongresser som arrangeras varje år i Storbritannien av British Equine Veterinary Association.
 
För att få en chans att bli ”student steward” var man tvungen att ansöka innan sista december 2017 genom att skicka in CV och ett brev med sin motivering. Man är välkommen att ansöka oavsett hur långt man har kommit i sina veterinärstudier, även om jag tror att man har större chans om man har gått några år. Och de vill gärna få in studenten från hela Europa! 
  
Detta är första gången jag kommer till kongressen som ”student steward”, men jag var här förra året (i Liverpool) och tyckte att det var otroligt bra! Som steward är man med och hjälper till att organisera själva kongressen, men man har också mycket tid att gå på föreläsningar. Så det är en riktig win-win.
  

Min badge och inbjudningar till mottagning och ”annual dinner”.
  
Torsdag var officiellt den första kongressdagen, men vi som ”student stewards” flög in redan på tisdagen för att förbereda. Vi började med en kort introduktion och lunch med resten av teamet, för att på eftermiddagen gå vidare med att packa väskor (drygt 1 200!) med program och broschyrer från utställare till alla besökare. Det här året är vi 20 ”student stewards”, främst från universitet i UK, men vi är också några från övriga länder i Europa.
 
 
Väskpackning med gänget!
  
På kvällen gick vi ut och åt på ett gulligt ställe vid en kanal (Birmingham är så mysigt!) med hela BEVA-organisationen, inklusive BEVA-presidenten och personer från styrelsen.
  

Restaurangen vi åt på.
  
Onsdagen var en lång ”prep-day” som startade vid 07.30 med en tour i kongresscentret ICC, för att vi skulle kunna hjälpa besökarna att hitta (inte för att jag hittade själv efter det här, men ok…). Resten av dagen hjälpte vi utställarna att sätta iordning allt på mässan och att registrera de besökare som kom redan på onsdagen. Detta var inte helt lätt, då det är veterinärer från hela världen här och namnen/uttalet kunde vara lite klurigt. Man hade i alla fall nytta av sin skandinaviska och i mitt fall då även holländska, engelska och lite tyska!
  

Jag och Iris (från Gents universitet i Belgien) vid ”registration desk”.
  

Två av de brittiska studenterna som här hjälper en utställare.
 
Onsdag kväll var det en ”welcome reception” för alla besökare och studenter, ett trevligt sätt att starta kongressen med lite chit-chat och drinkar! Efter det gick vi ut på en sen middag med teamet igen.
  
Torsdag morgon startade allvaret med ”the BEVA run” klockan 06.30, inte obligatoriskt men jag tänkte att det antagligen skulle bli det mest hälsosamma jag gjorde på hela helgen. Så jag drog mig upp på morgonen!
  

Vi var fyra ”students stewards” som var med på morgonjoggen.
  
Som stewards är vi schemalagda att antingen hjälpa till vid registreringsdesken, vid föreläsningarna eller ”roaming” – vilket betyder att man in princip kan göra vad man vill men ska vara beredd att hoppa in om det behövs. Eftersom mitt intresse framför allt är ortopedin försökte jag gå på så många av dessa föreläsningar som möjligt, se även mitt andra inlägg som går in mer på föreläsningarna. Så hela torsdagen hjälpte jag till på kongressen och jag hade även tid att möta upp två kompisar från Sverige som var här.
  
Efter föreläsningarna var det happy hour på utställningsområdet, vilket i princip går ut på att gå runt bland alla utställare och dricka vin! Skämt åsido så är det ett bra tillfälle att skapa nya kontakter och prata med folk på en mer avslappnad nivå.
Efter happy hour var det dags för ännu en tillställning, nämligen ”student reception”. Hit var alla studenter som besökte kongressen välkomna på drinkar och snacks. Även detta är en rolig extragrej för oss studenter, en möjlighet att prata med andra och utbyta erfarenheter från våra olika universitet. Sent på kvällen gick hela gruppen och åt hamburgare innan vi gav oss på nattlivet i Birmingham. Det slutade på Pop world (som tydligen är en ganska känd klubb i UK) där de spelar alldeles för gamla poplåtar, tänk Spice girls och så vidare… Det roliga var att många av besökarna och föreläsarna var där också, så man fick verkligen se veterinärerna släppa loss!
  

Några av våra ”student stewards” svängde sina lurviga.
  
Efter torsdagskvällens bravader var det omöjligt att gå upp för en till ”BEVA run”... I stället såg jag till att i alla fall komma i tid till några intressanta föreläsningar på morgonen, då jag ändå var ”roaming”. I övrigt rullade dagen på ungefär som torsdagen, efter föreläsningarna var det happy hour igen, men många av oss valde att gå hem för en power nap och förberedelse inför kvällen i stället. Klockan 19.30 var det nämligen dags för ”the Annual Dinner” som alla stewards var inbjudna på! Dresscoden var ”black tie” och alla var väldigt fancy. Kvällen bjöd på en trerätters middag, tal och dans med liveband in på småtimmarna, det var riktigt kul att se alla under sådana här omständigheter.
 

Delar av vårt steward-team.
  
Lördagen var riktigt tuff för oss alla och det kom in många ”I’m running a bit late”-meddelanden på vår gruppchatt! Som tur är var vi nu tillräckligt injobbade, så vi visste vad vi skulle göra och klarade av det även med tidvis lite färre stewards. Med mycket kaffe, godis och en powernap här och där gick även den sista kongressdagen riktigt bra.
Efter föreläsningarna var vi bjudna på en liten ”thank you reception” med champagne och små presenter som tack för vår hjälp under veckan. Många begav sig sedan hemåt direkt, men de flesta av oss som flög stannade till söndag morgon.
  
Sammanfattningsvis var det en otroligt lärorik vecka med alldeles för lite sömn men med många nyfunna vänner, tack så mycket för i år BEVA!
  
/Angelica Enström"

Läs mer:
Veterinärkongress – med nya rön om hältor och fång