Gästbloggen
JUN
18

Underskattade serpentinbågar

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hippsons redaktör Ida Röök bloggade från sin kurs på Flyinge sommaren 2014.

Hela gänget samlat efter sista ridpasset. 


Den sista dagen av tre på Flyinges sommarkurs bjöd på härlig galopp både under kontrollerade former – och mindre kontrollerade former, om man säger så.

Under morgonens dressyrpass var det Martin Umareus tur att drilla oss. Den här gången red vi på den fantastiska banan vid Kastanjegården. Där kan man snacka om klassisk mark för ridkonstens frammarsch. I vanliga fall tränas det piaff och passage så det står härliga till där och atmosfären får en att sträcka på sig lite extra.

Jag fick äran att rida ett sto vid namn Natty Light, hon såg inte mycket ut för världen kan jag säga. Liten, nätt, tanig och ja – sömnig kanske. Men icke, hon lurade mig verkligen med sitt lite alldagliga utseende.

Trött Natty? 

I framridningen blev det mycket arbete på egen hand, under Martins övervakande blick så klart. Jag fokuserade på ”ögat” mellan revbenen och kände själv att det faktiskt gav resultat även idag. Tackar Mette Henriksen för det! Läs tidigare inlägg om sitsträningen nedan.

Bågar gör underverk
Vi fick sedan rida tre serpentinbågar över ridbanan.

– Bågarna är ett jättebra sätt att värma upp hästen på. Du kan rida den ganska lång och låg utan att sätta alltför mycket press men samtidigt checka av både dig själv och hästen, sade Martin medan vi snirklade oss fram.

Det är viktigt att man följer med med hela sitsen runt bågen, att axlar och höfter liksom svänger med så att man inte själv fastnar i svängen, med sitsen hjälper man hästen att forma om och rakrikta. Efter det påpekandet fick Natty Light mycket bättre placering på sina bogar i traven och flöt på riktigt fint.

– Serpentinbågarna avslöjar en hel del. Är hästen i balans i båda varven? Är ryttaren i balans i båda varven? Är hästen stel åt något håll? Kan den gå på rakt spår mellan bågarna? Att rida serpentiner som framridning är mycket bättre än att rida runt fyrkanten och lägga någon volt då och då. På bågarna utför du ett arbete tillsammans med hästen, som ger fokus och gör att hästen slappnar av, förklarade Martin mer ingående.

 

Natty Light var ganska skumpig att sitta ner på i traven – små korta steg, liksom. Men för en hoppehäst behövs ingen trav, tyckte hon kanske (hon har gått 1,20-hoppning och dessutom lämnat finfina avkommor, fick jag veta lite senare, hennes pappa är ingen mindre än Cardento). Hennes galopp var bara helt fantastisk. Jag kunde korta och länga, ställa lite hit och ställa lite dit – och hon var på plats, jaja – någorlunda i alla fall med tanke på mitt skumpande på ryggen. Med henne var det även lättare att hålla kvar kontakten, något som jag ju har fått jobba en del med under dagarna här på Flyinge.

Efter det passet var det svårt att hålla det där lite fåniga leendet borta från läpparna, det kändes verkligen riktigt bra!

Jane har gått 1,40-hoppning och tycker att det ska gå fort!

 

Härliga Jane fick på eftermiddagen det stora uppdraget att avsluta min sommarkurs på Flyinge under en uteritt. Hon var mer än glad över detta och tog tyglarna innan jag ens hann tänka tanken själv. ”Full fart, nu på en gång”, tycktes hon be om. Men hon fick, efter en del bestyr, nöja sig med ett par härliga galopper på ängen i parken intill Flyinge, och så en lång skrittrunda efteråt. När jag satte av henne kan jag säga att det brändes härligt i benen. Ni vet den där känslan när man har stickningar i musklerna, när det liksom kryper i dem?

Fullmatad men inte mätt
Ingen kan i alla fall påstå att vi har legat på latsidan de här tre dagarna, det har varit fullt ös från början till slut – vilket så klart har varit oerhört roligt.

 

Nu ska jag bara gå ut och nattfodra Natty Light som så klart fick följa med hem till mitt eget stall… Eller nja, drömma går ju. Tänkte för en stund att hon kunde bli min, de har ju så många hästar på den där riksanläggningen så en borde de väl kunna avvara, eller? Och kanske en fin sadel och ett träns också när vi ändå är igång? ; )

 

Skämt åsido, de här dagarna har varit oerhört givande för mig som ryttare, inte minst när det gäller att få ordning på sitsen. Frågan är bara om man håller i det här arbetet nu när man är åter på ”gammal” häst. Kanske är det dags för en inbiten hoppryttare och införskaffa en dressyrsadel, för att – så att säga – få lite ordning på saker och ting och bryta gamla vanor…

 

Jag hoppas att ni har fått lite tips och inspiration via den här gästbloggen härifrån sommarkursen på Flyinge. Jag känner mig fullmatad men inte mätt – det finns alltid mer att lära när det gäller ridningens ädla konst. 

 

/Ida

Fika och kursutvärdering med ett glatt gäng tjejer. 

När vi fikade reds det fint på Kastanjegårdens bana. 



Läst 19884 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
17

Nyttig longering till häst

Klicka på en bild för att starta bildspelet.
OM DENNA GÄSTBLOGG
Hippsons redaktör Ida Röök bloggade från sin kurs på Flyinge sommaren 2014.

Hej på er!

Det är inte utan att jag får erkänna det – kroppen börjar kännas ganska mör vid det här laget. Det gäller att inte sitta stilla för länge, vi funderar alla på hur vi ska komma upp ur sängen i morgon. Jag kan bara tänka mig hur mina glada kurskamrater som inte rider varje dag känner sig. Jag har ju ändå så att säga rätt muskulatur påkopplad, men tvåbarnsmamman Ulrika som senast satt på en häst för ett år sedan är säkerligen något tröttare i kroppen än vad jag är…

Idag har vi drillats ännu mer både avsuttet och uppsuttet. Vi började med ett ridpass över bommar för Lisa Aspång. Jag fick rida en supertrevlig valack, Jurist. Han var med på noterna nästan från början, men det kändes att han gärna lade sig i en för honom lite behaglig form och tuffade på där. Jag fick därför jobba mycket med skänkeln mot hand – och INTE släppa kontakten när han väl var där ”framme” med aktiva bakben. Det är ett av mina problemområden – att jag låter energin slippra ut genom mina händer. Det är såååå lätt att släppa lite i handen för att så att säga låta hästen komma ner, men då släpper de ju också bakbenen. Att HÅLLA KVAR blev därför mantrat med Jurist. Över bommarna var han riktigt fin och när vi sedan fick hoppa en liten serie taggade han till ytterligare. Kul!

Sedan var det dags för longeringsförevisning, håll utkik här på Hippson.se så kommer en utförlig rapport därifrån vid ett senare tillfälle.

Måste för sjutton andas!
Och så – dagens höjdpunkt: Att bli longerad till häst. Jag bävade lite inför detta, att hoppa upp på en främmande häst, låta någon annan longera den och bara tänka på sig själv är extremt nyttigt men också lite nervöst så klart.

Stoet Fleur skötte sig utmärkt, liksom Anna som höll i linan.
Vi fick börja i skritt. Kände vi båda sittbenen? Höll händerna i tyglarna med burenhet? (vi hade visserligen inga tyglar att hålla i men ändå), var axlarna avslappnade? Tyngpunkten i båda fötterna? Tittade ”ögat” mellan revbenen rakt fram mellan hästens ögon? Blicken framåt – och ANDAS. Det senare var faktiskt svårare än man kan tro. Att andas alltså, ett måste för att kunna rida, liksom.
I traven fick jag till det riktigt bra, Mette Henriksens tips om ”ögat” mellan revbenen har satt sig i huvudet på mig vilket har gett resultat, jag fick också jobba mycket med mina axlar – kutryggen ska BORT! Som sagt, traven var fin men galoppen en mindre katastrof. Stackars Fleur förstod inte mycket när jag drev på med benen och samtidigt tappade överlivet. ”Ska vi stanna eller gå fram?”, liksom.

Rumpan är handen som studsar bollen
Inte helt lätt med koordinationen där. För att rätta till mina axlar som åker fram gav Mette tips om att jag ska tänka att min rygg liksom ska sjunka ner i mitt bäcken, och några galoppsprång kändes det faktiskt som att även detta gick in i både kropp och hjärna. Min kurskamrat Anna (som jag sedan var linförare åt) fick för övrigt tipset att hennes rumpa skulle vara som handen som studsar basketbollen. Den följer ju med lite upp innan den studsar bollen tillbaka mot marken – på samma sätt ska man tänka i sin ridning. Man kan inte möta hästens rygg med en hård och styv sits – den ska ju vara följsam. Liknelsen gjorde underverk – Anna kom verkligen ner i sadeln på ett helt annat sätt!

Nu ska vi snart tillbaka till stallet för att smörja upp all utrustning som vi använt under dagen och sedan kvällsfodra.
I morgon tar vi nya tag med två ridpass och ett teoripass. Ja just det, appropå teori så fick vi snabbt stifta bekantskap med Flyinges foderlärare Sofia Folestam under eftermiddagen. Hon gav oss en en liten inblick i vad Hippologerna utsätts för under foderundervisningen. Bland annat ska de kunna matcha hö med rätt analys – bara genom att känna, se och lukta på det. Inte helt enkelt, skulle jag tro…

På återhörande snart! 

Hälsar en glad, men ganska trött
Ida


Läst 19404 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
16

Jag - en fastklamrande kardborre i sadeln

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hippsons redaktör Ida Röök bloggade från sin kurs på Flyinge sommaren 2014.


Mette Henriksen instruerade sitsens grunder.
   

Hej på er!

Så var första dagen av tre gjord på Flyinge. Till att börja med kan man bara konstatera att det är helt fantastiskt att vara i den här miljön. Ridkonstens historia sitter liksom i väggarna, eller i ridvägarna – eller i stallarna för den delen.
Vi är sex glada tjejer som drillas i dagarna tre – på Flyinges fina skolhästar. Två ridpass – ett med sits- och dressyrinriktning och ett med fokus på avslappning ute i omgivningarna av Flyinge har klarats av.

Fokus dag 1 har legat på att identifiera såväl positiva som negativa sidor av våra kunskaper som ryttare.
Under det första ridpasset filmades vi med det relativt nyinstallerade Film.me-systemet i det stora ridhuset. Ett litet armband sätts på armen på den som ska filmas, på den sitter en sensor som visar vägen för var kamerorna ska riktas.

Sju minuter kan spelas in ett svep – idag blev det dock kortare sekvenser från samtliga ryttare. Dessa länkas direkt upp via Youtube och vips – så kan man se sig själv på storskärm!

Sitsen bygger på tre "lådor"
Att bli filmad när man rider – och att sedan titta på det som filmats för att analysera sin sits – är ett riktigt bra sätt att bli medveten om fördelar och nackdelar. Visst är det lite jobbigt att se sig själv på hästryggen, när det dessutom är flera andra som är med och ser filmen. Men så småningom sjunker det ”dåliga” in och man börjar faktiskt se fördelarna också. För allt är ju så klart inte bara dåligt.

Mette Henriksen är Flyinges sitsguru nummer ett, tillsammans med henne – som också instruerade under dressyrpasset – gick vi igenom ryttare för ryttare.
Hon visade upp ett bra tänk för att förklara sitsens grundstenar – enligt henne är den nämligen uppbyggd av tre olika ”lådor”.

Sittbenen och bäckenet är utgångspunkten för sitsen, nästa ”låda” är magen och ryggen och till den sista lådan hör axelpartiet.
För att kunna sitta i balans rakt över hästen måste alltså alla delar interagera med varandra, men om man har en svagare ”låda” påverkar såklart även den de andra två.
– De är som kugghjul som går i varandra, förklarade Mette.

Alla skumpar – puh!
Det är lättare att jobba hästen i galopp än i trav, i galoppen är det helt enkelt lättare att följa hästens rörelse fram och tillbaka i sadeln. I traven höjs och sänks hästens rygg på ett annat sätt, vilket gör det svårare att sitta ned på den.
– Alla skumpar! Till och med en ryttare som Kyra Kyrklund! Under ett projekt där hon filmades med höghastighetskamera visade det sig att även hon skumpar. Kyra slog skämtsamt vad med filmaren att hon inte skulle lämna sadeln alls, men visst gjorde hon det. Alla skumpar, så är det bara, säger Mette.

I traven ”kostar” det alltså mer att hålla sitsen stabil. Och då är det lätt att klämma med knäna, vilket medför att du spänner rumpa och ljumskar.
– I det läget kan man tänka att man ska flytta ned punkten där knäet ligger an mot sadeln, ungefär fem centimeter. Om man lyckas med det kan man också få en bättre användning av höftleden. När du blir spänd i skänkeln påverkar det inte minst hästens ryggmuskulatur, den får svårt att arbeta korrekt om du klämmer den i sidorna, instruerade Mette.

Det som inte ryms i hennes ”lådor” nämnda ovan är händerna och armarna.
– Handen är vår viktigaste kommunikation med hästen. Armbågen ska vara placerad något framför axeln, och med tummen kan man tänka att man ska göra ett litet tak uppe på handen. Det taket ska du sedan använda för att reglera tygellängden, i stället för som det ofta blir att den glider igenom vid lillfingret, sade hon.

En svankig rygg medför ofta att ryttaren hamnar före hästen i rörelsen, den uppfattar detta som att den ska sakta av. Lägger du där till en knipande skänkel som driver framåt blir det många olika signaler på en gång.
– Jag brukar säga att man ska tänka att man har ett ”öga” precis där revbenen går samman i magen. Ögat ska visa vägen och se igenom hästens öron, förklarade Mette.

Ta en sak i taget
Det är onekligen en hel del att tänka på som ryttare.
– Man kan inte göra allt på en och samma gång utan man får ta en sak i taget, sa Mette innan vi skildes åt för dagen.
Till i morgon har vi fått hemläxa, vi ska identifiera tre ”problem” med vår sits som vi vill att vi riktar in oss på under tisdagens sitspass. Då ska vi nämligen longera varandra och bara fokusera på oss själva. Det ska verkligen bli spännande – och nyttigt!

Just i detta nu har jag minst tio saker som behöver förbättras, men jag får väl sova på saken och vaska fram tre akuta ”måsten”.

Det som kanske fastnade mest under Mettes föredrag var liknelsen mellan en ryttare och en kardborre som klamrar sig fast. Efter att ha sett mig själv i sadeln passar den dessvärre ganska väl in på mig.
Men det ska det förhoppningsvis bli ändring på nu – med hjälp av både fyrbenta och tvåbenta experter! 

Nu är det dags att natta hästarna som står på stall!

Vi hörs!
/Ida
   


Lärorikt att se sig själv på film!


Propell gjorde sitt bästa under första passet.


Läst 19268 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
16

Häng med på sommarkurs!

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hippsons redaktör Ida Röök bloggade från sin kurs på Flyinge sommaren 2014.



Hej!
  
De flesta skolor runt om i landet har väl vid det här laget stängt, och snart stundar semester för såväl hästfolk som ”vanligt” folk. Men ledigheten behöver ju inte betyda att man ligger på latsidan och stänger av hjärnan helt, eller hur?! Många tar tillfället i akt att gå en sommarkurs för att hitta nya kunskaper.
  
Jag är en av dem. I dagarna tre ska jag drillas på anrika Flyinge, där ridning varvas med teorilektioner, stalltjänst och sitsträning.
Vem är då jag? Ida Röök är mitt namn, jag jobbar som redaktör och reporter här på Hippson.se och för tidningen Hippson. När jag inte jobbar passar jag på att hänge mig åt ännu mera häst – nämligen genom att rida mitt 17-åriga halvblodssto, som i dagarna för övrigt konstaterats dräktig så snart kanske jag, förutom att vara hobbyryttare även kan tituleras uppfödare. Spännande!

Men tillbaka till sommarkursen som nu stundar. Flyinge arrangerar ungefär tio kurser på sommaren, de vänder sig till både barn, ungdomar och vuxna ryttare på alla nivåer. Att välja på finns bland annat elitridläger, dressyr- och tömkörningskurser och så den kurs som ni nu ska få ”följa med” på – ”Rid på Flyinges skolhästar”. I sommar ska mellan 80 och 100 personer få ta del av den kunskap som finns på Flyinge.
Så här ser mitt schema ut för de kommande dagarna:

Måndag
8.30 Samling och uppstart i utbildningshuset, Grötrummet
9.00 Säkerhetsgenomgång i stallet
9.30 Göra iordning hästar och därefter ridning
12.00 Lunch
13.00 Samling i stallet, därefter ridning
15.00 Teori Ridlära
16.30 Hela gruppen, eftermiddagsstalltjänst

Tisdag
06.30 Morgonfodring
07.00 Morgonstalltjänst
08.30 Frukost
09.00 Samling i stallet, därefter ridning
11.00 Longering förevisning
12.00 Lunch
13.00 Samling i stallet, därefter sitsträning
15.30 Teori Foderlära
16.30 Hela gruppen, eftermiddagsstalltjänst/hästskötsel

Onsdag
06.30 Morgonfodring
07.00 Morgonstalltjänst
08.30 Frukost
09.00 Ridning
11.00 Teori sjukdomslära
12.00 Lunch
13.00 Återsamling i stallet
13.30 Ridning
15.00 Kursutvärdering och avslutning i utbildningshuset.

Ingen rast och ingen ro alltså, ser fram emot många nya kunskaper och inspiration! Häng med du också, jag hoppas kunna bjuda på några av de lärdomar vi får här!

/Ida
 

Jag och första hästen Propell.
 

Hämtar hästarna i Active stable-anläggningen. 


Läst 14533 ggr Kommentarer Kommentera



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Populära taggar



Arkiv



Galleriet på Hippson Market