FOTO: Privat
  
”En smutsig häst inpackad i gyttja. En dagsfärsk bild på oss i den nyligen finslipade dressyrformen. Eller en morgontur barbacka #detbästasomfinns. Det är så jag brukade dela med mig av min vardag. Det är så alla via sociala medier och andra forum lärde känna mig. Förlängd med fyra andra ben, bakom vita spetsade öron, som ledaren i sadeln på en fantastisk naturkraft. Det jag visade av mig var min häst – min häst som var mitt ansikte utåt.
  
Det var först när jag sålde min fyrbenta vän som jag insåg hur obekvämt och ovant det var att uppdatera mina sociala medier eller profiler, utan namnet på min häst framför eller i stället mitt. Mitt sätt att marknadsföra och presentera mig själv på, blev plötsligt något nytt och främmande.
  
Min häst har alltid fått stå för allt jag är och hon byggde upp mig och mina värden. Jag var van vid att kunna lägga fram mina mål genom att visa bilder eller skriva texter om min hästs stora bedrifter. På så vis visade jag vad jag själv kunde åstadkomma och framhävde mina styrkor.
Alla med- och motgångar förmedlade jag via hästen på ett eller annat sätt, det var ett sätt för mig att dela med mig av saker som hände i mitt liv, utan att helt naket blotta vem jag är och vilka utmaningar jag stod inför. Att vara hästtjej sa mycket i sig. Hästen blev mitt varumärke, den sidan jag sålde in, presenterade och visade för alla andra; för nära och kära, såsom för avlägset bekanta.
  
Under tre års tid studerade jag kommunikation på Lunds universitet och läste om allt som har med marknadsföring och kommunikation att göra. Det var nog då som jag insåg att det jag höll på med faktiskt var en form av strategi. Jag insåg att min häst var mitt varumärke. Hon var så klart mer därtill, för att inte nämna min livskamrat.
Men poängen jag vill klargöra är att alla de bilder och ord jag skrivit i karaktär av min häst byggde upp den jag är i dag. Och det känns så otroligt tomt och främmande att stå utan mitt ”verktyg” – utan den delen av mig som beskriver vem jag är. Strategin att använda begreppet hästtjej och hästägare och lägga ut stallbilder i stället för selfies var för mig en vana.
  
En häst fattigare, förlusten av titeln hästägare och ensam utan min fyrbenta vän, gör att jag nu ifrågasätter vem jag är och hur jag ska visa det på andra sätt. Vad fyller mitt namn om inte hästens egenskaper? Jag befinner mig i en kris att hitta svar på alla dessa frågor och återbygga mitt varumärke, utan att tappa vem jag är.
  
Men det är svårt när jag själv tvivlar. Jag befinner mig i en identitetskris där jag inser att jag måste börja kommunicera annorlunda. Vad jag inte vet är hur jag ska kunna framhäva alla dessa egenskaper som kom gratis av att presentera mig som hästtjej? Hur jag med andra medel, bilder såsom begrepp, ska kunna visa samma goda ledarskapsförmåga och målmedvetenhet (för att inte nämna livsglädje) utan bemästrandet av hästryggen till hjälp?
  
Inga bilder visade det bättre, inga ord beskrev det mer korrekt; min häst var en symbol som stod för så mycket värden och för min identitet. Jag har som sagt var inga svar, utan i dag i stället frågor. Men vad jag inser är, många gånger om, att hästen var mitt varumärke. Och jag sålde det. Här börjar min resa att bygga upp något nytt.”
  
/Petra