Petra Lindström är en västkusttjej på 24 år, och är hästtjej sedan fyra års ålder. Hon är utbildad kommunikatör som brinner för ridsporten och för kommunikation av alla dess slag. ”Jag har nyligen sålt min häst som jag ägt i flera år, och kan för första gången sedan de tidiga tonåren inte titulera mig hästägare. Den titeln har jag haft så mycket nytta av – i jobbsökningsprocesser, i sociala situationer där man ska leta gemensamma nämnare, samt till vardags för hälsa, kropp och själ. Hästägandet har bekräftat mig och gett mig daglig mening”, berättar hon.
FOTO: Privat
”En smutsig häst inpackad i gyttja. En dagsfärsk bild på oss i den nyligen finslipade dressyrformen. Eller en morgontur barbacka #detbästasomfinns. Det är så jag brukade dela med mig av min vardag. Det är så alla via sociala medier och andra forum lärde känna mig. Förlängd med fyra andra ben, bakom vita spetsade öron, som ledaren i sadeln på en fantastisk naturkraft. Det jag visade av mig var min häst – min häst som var mitt ansikte utåt.
Det var först när jag sålde min fyrbenta vän som jag insåg hur obekvämt och ovant det var att uppdatera mina sociala medier eller profiler, utan namnet på min häst framför eller i stället mitt. Mitt sätt att marknadsföra och presentera mig själv på, blev plötsligt något nytt och främmande.
Min häst har alltid fått stå för allt jag är och hon byggde upp mig och mina värden. Jag var van vid att kunna lägga fram mina mål genom att visa bilder eller skriva texter om min hästs stora bedrifter. På så vis visade jag vad jag själv kunde åstadkomma och framhävde mina styrkor.
Alla med- och motgångar förmedlade jag via hästen på ett eller annat sätt, det var ett sätt för mig att dela med mig av saker som hände i mitt liv, utan att helt naket blotta vem jag är och vilka utmaningar jag stod inför. Att vara hästtjej sa mycket i sig. Hästen blev mitt varumärke, den sidan jag sålde in, presenterade och visade för alla andra; för nära och kära, såsom för avlägset bekanta.
Under tre års tid studerade jag kommunikation på Lunds universitet och läste om allt som har med marknadsföring och kommunikation att göra. Det var nog då som jag insåg att det jag höll på med faktiskt var en form av strategi. Jag insåg att min häst var mitt varumärke. Hon var så klart mer därtill, för att inte nämna min livskamrat.
Men poängen jag vill klargöra är att alla de bilder och ord jag skrivit i karaktär av min häst byggde upp den jag är i dag. Och det känns så otroligt tomt och främmande att stå utan mitt ”verktyg” – utan den delen av mig som beskriver vem jag är. Strategin att använda begreppet hästtjej och hästägare och lägga ut stallbilder i stället för selfies var för mig en vana.
En häst fattigare, förlusten av titeln hästägare och ensam utan min fyrbenta vän, gör att jag nu ifrågasätter vem jag är och hur jag ska visa det på andra sätt. Vad fyller mitt namn om inte hästens egenskaper? Jag befinner mig i en kris att hitta svar på alla dessa frågor och återbygga mitt varumärke, utan att tappa vem jag är.
Men det är svårt när jag själv tvivlar. Jag befinner mig i en identitetskris där jag inser att jag måste börja kommunicera annorlunda. Vad jag inte vet är hur jag ska kunna framhäva alla dessa egenskaper som kom gratis av att presentera mig som hästtjej? Hur jag med andra medel, bilder såsom begrepp, ska kunna visa samma goda ledarskapsförmåga och målmedvetenhet (för att inte nämna livsglädje) utan bemästrandet av hästryggen till hjälp?
Inga bilder visade det bättre, inga ord beskrev det mer korrekt; min häst var en symbol som stod för så mycket värden och för min identitet. Jag har som sagt var inga svar, utan i dag i stället frågor. Men vad jag inser är, många gånger om, att hästen var mitt varumärke. Och jag sålde det. Här börjar min resa att bygga upp något nytt.”
/Petra
Läst 108745 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Här hittar du alla våra husbloggare
Mest lästa
Arkiv
- Mars 2023
- Februari 2023
- December 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- December 2021
- November 2021
- Augusti 2021
- Juni 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Januari 2021
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- December 2019
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Augusti 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014