”Dubbelsula ger ökning av ömma hästar efter skoning
  
Så här i slutet av denna extrema sommar sär det väldigt många hästar som har fått en dubbelsula på grund av den ökade tillväxten och torkan. Ni har säkert sett de stora flikarna och sjoken i sula och stråle.
När hästen verkas lossnar dessa ibland av sig själva, eller som på filmen där det inte behövs mycket kraft för att lyfta stora sjok av gammal sula då den liksom ömsar.
  
Detta är i sig inget farligt, men effekten kan bli lite som när hästen har gått med artificiell sula ett tag. Den nya sulan under kan vara något mjukare och tunnare. I normalfallet lämnar man tillräcklig sula vid upprensning med knivarna, men här ställs man utan alternativ. Det går heller inte att lämna dubbelsulan som om den nu sitter kvar både låser hoven och kan komma att ge ett tryck samt stänga in smuts och bakterier.
  
Efter samtal och diskussion med kollegor och veterinärer runt om i Sverige har det framkommit att det på sista tiden skett en ökning med ömma hästar direkt efter skoning och även en del sulläderinflammationer orsakat av detta.
Därför vill jag uppmana att man kanske väntar någon dag med ridning/körning, som i normalfallet går bra, just efter dubbelsulor. Fråga gärna hovslagaren vad hon eller han tänker kring sulan.
  
I vissa fall kan det krävas en skyddande sula av plast eller läder, men de flesta blir bättre på några dagars vila. Många andra reagerar inte alls.
Skulle man upptäcka symtom på sulläderinflammation (ganska likt fång i gång och ömhet, puls och värme), så kontakta hovslagare och veterinär. Hästen kan behöva antiinflammatoriskt och smärtlindring samt stå mjukt.
Givetvis ska man beakta symtom för fång dessa tider med nytt sprudlande grönt gräs och dessutom i kombination med skoning och verkning efter en massiv tillväxt!

/Thomas”

 
Foto: Privat och Adobe Stock

"Höbristen får katastrofala följder – hög tid att försöka påverka 

Snart är hösten här och över 9 500 ridskolehästar står snart i sina boxar och behöver hö på 895 ridklubbar runt om i landet, från norr till söder. Där framför allt barn och ungdomar kommer att rida fem miljoner timmar under kommande år. Ridsporten är den näst största ungdomssporten efter fotboll och nästan hälften av alla ridskolor erbjuder verksamhet för ryttare med funktionsnedsättning (statistik från Svenska ridsportförbundet 2015).
  
Det här är en fråga som berör oberoende av politisk ställning och Lotta Finstorp (M) har skickat ett brev till socialministern. Hon ska få svar den 24 augusti. Vad händer om svaret blir nej?
Jag kan förstå att många ansvariga på ridskolorna och i ridklubbarna runt om i Sverige ligger sömnlösa, med vetskapen om höbristen och de höga priserna på hö efter sommarens torka. Detta kommer att få katastrofala följder som berör så många, framför allt barn och ungdomar, antingen via höjda avgifter eller nedläggningar av ridskolor.
  
Jag tror också att vetskapen och förståelsen för situationen är begränsad, höpriserna är upp till 40 procent högre än vanligt om man ens får tag i tillräckligt med hö. Korta versionen för dyrt hö: Ridskola utan hö = inga hästar = ingen verksamhet.
  
Jag önskar att alla ridsportmänniskor – du som gillar ridsport, har barn som rider knatteridning eller du som tävlar på elitnivå – samordnar sig, hjälps åt, höjer sina röster och trycker på så att det händer något. Vi behöver öka förståelsen bland politikerna för det krävs snabba beslut nu direkt, om ersättning som stöttar ridskolorna så att verksamheterna kan fortsätta i höst.
Det handlar om dagar innan ridskolorna sätter i gång igen och många ridskolor har inte foder ännu. Det har varit ett extremt svårt år och för många ridskolor kommer det att bli avgörande om de får ekonomiskt bidrag för att fortsätta sin verksamhet.
  
Tack till alla ridskolor runt om i Sverige som skapar en plattform för barn och unga att lära sig hästkunskap, att ta ansvar, ordning och reda, respekt och tillit och ovillkorlig kärlek till hästarna. Ridskolan är en plats för många att ha möjlighet att rida och att komma nära djur. All forskning visar att ridning är bra på så många sätt – både för hjärta, kropp och knopp!
Vill du vara med och påverka, skicka ett kort mejl till idrotts- och socialminister Annika Strandhäll (S) på socialdepartementet.registrator@regeringskansliet.se. Skriv gärna att regeringen måste hjälpa ridskolorna, som behöver ekonomiskt stöd i år efter den svåra torkan.
  
Tack och hej från ponnymamman
Caroline Betts Kjäll"

 
Foto: Privat och Adobe Stock
  
Slogs mot fördomar som återvändare

"Jag är en så kallad återvändare till ridsporten sedan fyra år tillbaka. Jag kommer från en hästfamilj och under mina ungdomsår var det bara hästar som gällde. Sedan hände livet med familj, utbildning, jobb och allt vad det innebar. Det gick så långt att jag tyckte det var helt naturligt att det inte fanns några ridbyxor i garderoben.
  
Men en dag gick det inte längre. Jag insåg plötsligt en morgon, med en kaffe latte i handen på väg till min egen lilla juristbyrå, att om jag inte återvänder till hästlivet nu – jag var då 44 år – kommer jag att bli gammal och bitter! Tänkt och gjort så jag skaffade min första häst. Oj, oj vilken pers!
Ur form och med lite för många extrakilon kämpade jag mig igenom de första åren. Inte nog med att jag var tvungen att kämpa mot mig själv, utan även mot alla fördomar mot att en äldre återvändare har mål och inte bara vill hacka runt i skogen.
  
Men jag gav mig inte och det gick så långt att jag nu satsar 100 procent. Jag sålde hus och hem och jobbar heltid i ett dressyrstall samt har två egna unghästar som jag utbildar. Jag såg en tråd i ett forum på Facebook där diskussionen handlade om att många återvändare kände sig lite vilsna och till exempel red på kvällarna för att ingen skulle se dem. De kände sig lite underlägsna de andra i stallet. Jag blev helt förkrossad när jag läste detta.
  
För det är inte sanningen. Visst är man lite ringrostig när man ger sig på det igen och kroppen inte är så samarbetsvillig, dessutom har ridsporten förändrats under åren man har ställt sig utanför. Men faktum är att vi återvändare är en stor och mycket köpstark grupp som genom att vi kommer tillbaka till sporten ger den en hållbar ryggrad.
Dela gärna med er av era erfarenheter. Det är alltid roligt att höra hur andra återvändare känner. Jag vill i förlängningen bli ambassadör för ”återvändarna” och hjälpa dem både avsuttet och uppsuttet.
  
Rid på och ha roligt!

/Elin"