Gästbloggen - Johanna tar ställning mot elaka kommentarer på tävling: "Tänk på hur ni uttrycker er"
AUG
01
2020

Johanna tar ställning mot elaka kommentarer på tävling: "Tänk på hur ni uttrycker er"


Foto: Frida Wismar och Privat

Johanna Ferlin, 18 år, är sedan åtta år tillbaka tävlingsryttare på ponny och tävlar främst i hoppning på lokal till nationell nivå med olika ponnyer. Förutom detta är hon aktiv på olika sociala medier och nyligen publicerade hon en video på Instagram, där hon tar upp ett problem hon uppmärksammat på tävlingsplatsen. Här i Gästbloggen sammanfattar hon innehållet i videon (som du även kan se nedan) och uppmanar alla att tänka till en extra gång, för barnens skull.

Att vara ryttare innebär oftast en stor press, inte bara från familjen, tränaren, eventuella hästägare utan även från en själv som ryttare. En press man oftast oönskat får, och räknas kunna acceptera och hantera, är pressen från okända utomstående.

Jag har sedan tio års ålder varit aktiv på ponnytävlingar och är i dag arton år gammal. Något jag reflekterat mer över de senaste åren är alla negativa kommentarer som hörs runt om på tävlingsplatsen, inte bara från andra tävlande utan främst från vuxna och speciellt föräldrar. Jag har varit och tävlat på alla olika nivåer och tycker det är likadant överallt. Negativa kommentarer, rent ut sagt taskiga kommentarer slänger folk ur sig överallt och om alla. En sak som jag är medveten om att alla upplevt, men få pratar om.

Framhoppningen sker endast i några få minuter, men så mycket som kan gå fel. Ibland kan man nästan känna nervositeten ligga i luften inför att klassen ska börja och då behöver man kunna fokusera. Mitt i all nervositet och förväntan, sista minuterna innan man lägga allt sitt fokus och prestera inne på banan, då är kommentarerna som värst. Kan vara allt från att "den ryttaren har verkligen inte har kontroll över sin ponny" till att "den ponnyn kommer inte klarar denna höjd, undra hur det kommer gå inne på banan". Kommentarerna kommer från vuxna, föräldrar som ska vara förebilder för sina egna men även andras barn.

Det handlar om barn mellan åldrarna 8 till 20 år gamla som befinner sig där inne. Barn som ofta är inne i en känslig ålder på grund av skolan och kompisar, som vill få en stund att fokusera på annat och känna att man är bra på något. Barn som utövar sin sport som de älskar tillsammans med djuren de älskar. All denna glädje som så lätt påverkas och förstörs, för vad? För att en vuxen människa kände ett behov att prata av sig alla sina negativa tankar till en bekant på framhoppningen. Till vilken nytta kan man undra? Skulle ekipaget de på något sett smutskastar inte ha kontroll, eller inte behandla sin ponny väl, finns det överdomare på plats för att ta hand om detta problem. Att prata elakt om andra ekipage får inte personens egna barn att rida bättre. Det får ingen att rida bättre, må bättre eller få en trevligare upplevelse på tävlingsplatsen.

Att ridning är dyrt, det är det ingen som kan säga emot. Så mycket pengar vi lägger på hästen, träning och tävling, även tiden vi lägger på all förberedelse inför tävlingsdagen som kastas bort på någon sekund för att en vuxen ska uttrycka sig utan att tänka efter. För det är just det de handlar om, att tänka efter. Sätta sig in i den andra personens situation, fundera en gång till på om det man tänkte säga är nödvändigt. Tänk er att ni är barnet som får kommentaren du tänkte säga? Eller att det är ditt barn som får sin tävlingsdag förstörd för att en annan förälder prata illa om hen öppet på tävlingsplatsen. Tror ingen förälder hade uppskattat elaka kommentarer om sitt barn, men kan ändå med att göra det mot någon annans? Skärpning!

Vuxna ska vara förebilder, för sina egna och andras barn. För barn tar efter beteenden, och om du som förälder står och mobbar folk: varför skulle inte barnen få det göra det? Tänk på hur ni beter er, för folk hör mer än ni tror och ni kan vara anledningen till att någons dag eller kanske så illa som framtida karriär blir förstörd.

Mina sista ord till er som läser detta är tänk till. Tänk er in i situationen ni utsätter någon annan för, tänk på hur ni uttrycker er och tänk på att det är barn det handlar om – barn som kanske ser upp till just dig.

Se Johannas Instagramklipp där hon först berörde ämnet:


Läst 65452 ggr





Fler inlägg

SEP
28
2020

Foto: Tomas Holcbecher och privat (porträtt)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Axelina Pettersson Häggström, 20 år, är hoppryttare och beridare.Hon har ridit tre Europamästerskap samt har internationella och nationella segrar och placeringar till och med 145-klasser med placeringar både i Falsterbo och Scandinavium. Hon har nu gått ut skolan och rider på heltid. Hon utbildar och rider mestadels egna uppfödningar. Axelina erhöll Ajaxstipendiet 2019. Härom veckan gjorde hon ett inlägg på Instagram som blev mycket uppmärksammat. Det handlar om vilken hoppteknik som hyllas och vad det betyder för hästars välfärd. För Hippson har Axelina utvecklat ämnet ytterligare.

På sociala medier har jag upprepande gånger sett hur folk hyllar och blir imponerade över hästar som hoppar extremt onaturligt. Då fick jag nog och la ut följande text på Instagram:

”VART ÄR VÅR SPORT PÅVÄG!?
Om du på det ena eller andra, inte så hästvänliga sättet får hästen att hoppa extremt onaturliga och ansträngda språng, där hästryggen så gott som går av i luften och frambenen nästan bryts i landningen, hyllas du? Folk blir imponerade? Tycker att det är bra? Är den typen av hoppning något vi som utövar sporten strävar efter med våra hästar? Är det ett hållbart tänk? Vart är vi på väg, om en extrem och onaturlig hoppning för att imponera på Instagram är ”målet”? Alla som har någorlunda erfarenhet av djurarten HÄST, vet att det inte är sockerbitar, klappar och morötter som ligger bakom denna typ av extrema hoppning. Detta är i mina ögon så extremt mycket värre än till exempel en korrigering med spöet eller ett slick på en kaffekopp som riskerar doping.
Hur blir det för oss som säljer hästar, om ovanstående hoppning är det som kunderna letar efter och till och med FÖRVÄNTAR sig? Ovanstående hoppning som egentligen inte finns? Som är så långt ifrån hästhoppning vi kan komma? För SPORTEN och HÄSTARNAS skull, kan vi alla hjälpas åt att INTE normalisera och hylla denna typ av hoppning? Fruktansvärt.”

Efter att jag utryckt mina tankar på Instagram, samt läst all respons har jag funderat ännu mer. Jag har funderat både på hästarnas välfärd och på effekten av sociala medier.

När det gäller hästarnas välfärd vill jag bolla frågan vidare. Vem äger frågan om vart gränsen för hästens bästa går? Jag har inte svaret. Vad säger tränarna om detta? Domarna? Vad säger förbundet? Jag tänker att forumet där den här typen av frågor ska ligga måste vara starkt och mycket tydligt. Därför att nu känns det som att den bild alltför många har av hur en häst ska hoppa avgörs på Instagram. Om denna extrema ”instagrambild” präntas in hos folk där hästar hoppar extremt onaturligt och med ryggar som håller på att knäckas, har den normen snart fler ”likes” än en seger i GP. Först och främst, vad innebär detta för hästarna? Och för det andra, vad innebär det för sporten?

Vi lever i en tid av sociala medier, vi tror gärna att innehavaren av kontot visar upp hela sitt liv. Men på sociala medier lägger vi givetvis inte ut en hel bild. Vi lägger ut den bild vi vill att andra ska se. Stora influensers vräker ur sig ”sanningar” helt utan evidens, och deras trogna följarskara sväljer ”sanningen” och är det någon som har en annan åsikt försvarar följarskaran sin idol likt ”chihuahuavargar”. Mycket otäckt. 

Tänker vi noga efter så någonstans långt där inne kan vi säkert räkna ut att en Instagrambild inte alls är en hel sanning. Men vi har lärt oss att tro på det vi ser och hör och i den tid vi lever i nu känns detta helt plötsligt som ett mycket allvarligt och farligt faktum.

Tittar jag kritiskt på mitt eget Instagramflöde inser jag att även jag lägger ut en del av mig som är mycket liten. Jag lägger ut resor, fina tävlingar, hästar och stylade bilder av mig själv. Ärligt talat, sanningen är att den delen av mitt liv är försvinnande liten, men i mitt flöde så ser det ut som jag lever varje dag av mitt liv i sus och i dus. En bild av mig själv jag verkligen måste ta tag i och fundera över.

I den tid vi lever i är sociala medier är en stor del av vår tillvaro. Det börjar vara allt för länge sedan nu som vi lade ifrån oss Ridhandboken, ersatte gediget kunnande och evidensbaserad fakta och började se ”sanningen” på nätet i stället. Konsekvenserna av detta tål att tänka på, inte minst i detta fall, för hästarnas skull. 

//Axelina Pettersson Häggström

 


Läst 78 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
31
2020

Jockey on her horse leaping over a hurdle, jumping over hurdle o
Foto: Privat och Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Kelly Schild Berglind arbetar som hästutbildare, tävlingsryttare och instruktör på Vellinge Ridcenter hos Jonas Holmberg och Charlotte Andersson. Hon rider allt ifrån unghästar till svårklasshästar i hoppning och bland eleverna finns såväl nybörjare som de som startat SM. I ett uppmärksammat inlägg på Facebook lyfter hon faktumet att många i dag har alldeles för bråttom upp i klasserna, Hippson har fått tillåtelse att dela hennes tankar här i Gästbloggen.

Jag började på Sundby Ridskola hos Mats Mellberg när jag var 7 år gammal. Där red jag i många år, och tävlade på ridskoleponnyer. Men fick alltid rida många starter i den lägsta klassen med bra resultat innan man fick gå vidare uppåt, det blev många rosetter på den tiden. När jag väl fick egen ponny och sedan hästar så fortsatte jag träna för Cathrine Persson och Helena Persson. De var väldigt noga med att man inte skulle rida högre än den klass som var lämplig. Många stabila rundor innan man kunde gå vidare. När man startat en högre klass oavsett resultat var de även noga med att man kunde gå ner en klass för att både häst och ryttare skulle hållas med gott självförtroende hela tiden. Mycket har jag med mig än idag från både ridskolan, Cathrine och Helena.

Nu till det jag tycker man ser alldeles för mycket av idag. Ponnyer och hästar som med sina ryttare hoppar två till tre klasser högre än vad de är lämpade. Föräldrar och barn som är så nervösa för den där starten, förmodligen hade de inte behövt vara lika nervösa om de varit en lägre klass som de känt sig tryggare med. Det måste väl vara roligare att hoppa felfritt och bli placerad än att komma till hinder nummer 4? Man vill gärna hoppa samma klasser som sina kompisar gör. Ibland blir man nog gladare att kunna lägga ut ett bra resultat på Instagram än för resultatet i sig (och det gäller nog även mig). Sociala medier är en farlig värld, man jämför sig gärna med andra och försöker bräcka andra genom finare bilder eller flottare texter. Man tror att mängder av schabrak och fina benskydd kan hjälpa till. Pengar man kunde lagt på bra träning istället. Självklart kan det gå fel hur förberedd man än är. Men är man klok nog backar man bandet om man får problem.

Man stöter på elever som är blir tjuriga eller ledsna för att de inte känner att de får till de, men ändå vill de hoppa högre. Jag har aldrig vågat säga till en tränare att de ska höja hindren, medans det nu för tiden är en vanlig önskan som kan komma både från elever och föräldrar. Förmodligen för att många tränare då faktiskt höjer hinden för att tillfredsställa ryttaren eller föräldrar. Jag är säkert inget undantag och har säkert tidigare gjort liknande tidigare. Bara för att man köper en fin häst eller ponny finns det ingen garanti att man kommer kunna hoppa en viss klass med den. Lätt A/120 är en relativ svår klass, och det är ingen självklarhet att alla ska klara av att rida det. Och samma gäller det här med kval. Bara för att man är kvalad till en viss klass betyder ju inte alltid att man är redo för att rida den.

//Kelly Schild Berglind


Läst 50132 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
25
2020

Foto: Adobe Stock, Annika Grundberg (porträtt)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Helena Richardsson är hästföretagare och driver Stall Adam i Göteborg. På anläggningen har hon ridskoleverksamhet och uppfödning av svenska varmblod. I hennes verksamhet är miljötänket alltid närvarande och hon har tidigare varit engagerad i ett projekt att göra biogas av hästgödsel bland annat. Hon sitter i styrelsen för LRF i Västra Götaland och det är i den rollen som hon debatterar den statliga utredning om åtgärder för att minska övergödningen som just nu är ute på remiss. I den framförs flera förslag som, om de blir verklighet, påverkar hästnäringen i Sverige negativt.

Jag är imponerad av de politiker som håller huvudet kallt och inte rycks med av plötsliga nycker, utan tar sin utgångspunkt i fakta innan de agerar. Men just när det gäller miljömål förefaller det som att många får skygglappar för fakta och vågar inte annat än att springa på varje boll. Endast effektiva åtgärder bör sjösättas, som ger verklig nytta. Det skapar inte trovärdighet att skapa lagar kring sånt som kan lösas på frivillig basis, inte heller att sila mygg och svälja kameler.

Flera projekt är redan igång för hantering av hästgödselfrågan i samverkan med andra aktörer; till exempel genom att öka kunskap om och accelerera genomförandet av åtgärder som kan minska näringsläckage: Greppa näringen (LRF och Jordbruksverket), Varje Skit Räknas (Race For The Baltic) och Skitsmart (HNS). Nu finns också den digitala plattformen Jordmån, där företag inom de gröna näringarna gratis kan registrera sig och mötas i något vi kallar affärslabb.

Här skapar vi enkla, snabba kontaktvägar där hästägare kan få kontakt med närliggande jordbruk i lokala cirkulära bioekonomier, som kan sprida gödseln på egna marker eller köpa tjänsten avhämtning. Som grädde på moset möjliggörs även andra lokala klimatsmarta affärssamarbeten.

Vi behöver värna hästens välgörande inslag i samhället som en brygga mellan stad och land.

//Helena Richardsson, ledamot i regionstyrelsen LRF Västra Götaland.

 


Läst 61830 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv