Gästbloggen - Madde i Vegas, del 1: Flygplatsmisär
APR
14
2015

Madde i Vegas, del 1: Flygplatsmisär

Klicka på en bild för att starta bildspelet.
OM DENNA GÄSTBLOGG
Madelen Isaksson är hästskötare åt Douglas Lindelöw, och är den som tar hand om Casello under världscupfinalen i Las Vegas. Dessutom bloggar hon här under hela finalveckan.

Hejsan Hippson!
  
Först av allt vill jag be om ursäkt för att mitt bloggande har dröjt. Jag har haft problem med att hitta en vettig internetuppkoppling, men nu har jag tagit plats på en traktorskopa där jag har bra signal!
  
Casellos resa kunde inte ha gått bättre än vad den gjorde, han har uppträtt som den världsvanaste hästen trots att han aldrig flugit förr och all min oro var i onödan. Men ni vet ju hur man blir när ens små barn ska ut på äventyr och man inte kan övervaka varje sekund.
  
Min resa gick desto sämre, på grund av förseningar i Amsterdam så missade jag mitt flyg från Atlanta till Las Vegas. Jag hade kort tid att byta flyg redan innan vi var sena, så jag insåg när vi var över en timme sena ifrån Amsterdam att det inte skulle finnas en chans i världen att jag skulle hinna med Vegas-flyget. Vilket gjorde mina nio timmar i en trång flygstol ännu obekvämare. Jag skulle landat 23.20 lokal tid i Las Vegas fredagskväll och var tvungen att vara på tävlingsplatsen senast 09.00 lördag för att ta emot hästarna som kom med flyget.
  
Vi blev ombedda att gå till personalen på Delta Airlines, som med glad röst berättade för mig att hon gärna bokade in mig på ett hotell och att jag kunde flyga till Las Vegas på söndag kväll för det var det tidigaste flyget hon kunde ge mig. Panik uppstår. Jag försöker förklara för henne att det inte går utan att jag måste vara i Las Vegas imorgon bitti, då börjar dom leta frenetiskt efter en lösning och meddelar efter en halvtimme att dom kan flyga mig till Los Angeles och att jag kan ta en hyrbil därifrån för det är tydligen "a really nice drive"...
  
Hur mycket en roadtrip längs USA:s västkust än lockar så var detta inte rätt läge för "a really nice drive "kände jag, och gick in i ett sinnestillstånd jag inte riktigt vet om jag kan beskriva. Mitt i all misär uppenbarar sig människan som jag idag är skyldig mitt liv känns det som. Eller ja, hon uppenbarade sig inte. Vi stod i kö i över en timme innan vi hamnade vid hennes disk och efter två (!!!) timmar hade jag och mitt resesällskap alla fått biljetter på flyg till Las Vegas.
Här var klockan 05.00 på morgonen så det var ena härliga sju timmar av ångest och uppgivenhet innan vi kunde andas ut och äta frukost, och innan jag satte mig på mitt flyg som gick 08.20. Jag minns inte vad damen på Delta Airways hette men jag älskar henne.
  
Så 09.47 lokal tid landade jag här i Las Vegas och i taxin på väg till stallen från flygplatsen körde vi om hästlastbilarna. Så jag hann precis svida om till den utomordentligt snygga karantän-overallen innan det var dags att lasta ur. Slutet gott allting gott och ni kan ju tro att jag sov gott den natten!
  
Hästarna ska ju som sagt stå i karantän i två dygn och då är stallen stängda, så vi har fått promenera inomhus runt runt i stallgången. Idag när dom släppte ut oss kan ni tro att hästarna var glada.
Douglas kom hit idag också, så han har ridit och allting kändes bra! Casello har verkligen tagit den här resan med ro vilket glädjer mig oerhört.
  
Imorgon är det dags för veterinärbesiktning och sen är det uppvärmning på onsdagen. Skulle ljuga om jag sa att jag var väldigt upptagen här borta, men det kan man få vara värd ibland! Nu är klockan 17.00 här och det är matdags för både häst och skötare! Jag ska försöka uppdatera oftare hädanefter eftersom det verkar fungera rätt bra på telefonen. Nu ska jag försöka lägga in lite bilder, oklart om jag kommer få till det men det märker vi!
  
Ha det fint så hörs vi imorgon!
  
/Madde
 

Arkivbild på Madelen från Scandinavium, dock inte med Casello. FOTO: Annelie Lundkvist 


Läst 17753 ggr





Fler inlägg

AUG
04
2020

Foto: Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Just nu finns det gott om fästingar i skog och hagmarker. Därför tycker Mälaren hästklinik att det kan vara bra att reda ut begreppen vad gäller hästar och fästingburna sjukdomar. Hippson har fått lov att dela inlägget med våra läsare i Gästbloggen.

Nu är fästingsäsongen här och vi tycker det är bra att reda upp begreppen lite kring fästingsjukdomar. Många hästar får fästingar och de flesta får inga men av detta. Men om man stöter på fästingar i den dagliga visitationen är de bra att plocka bort dem direkt, för de kan bära på sjukdom som kan smitta hästen.

Anaplasma, eller granulocytär anaplasmos, är det som man förr kallade för "ehrlichia". Anaplasma (A. phagocytophilum) är en bakterie som överförs från fästingar till hästar. De flesta hästar som drabbas utvecklar inga symptom, utan det enda som händer är att hästens immunförsvar reagerar och bildar antikroppar mot bakterien. Anledningen till att man vet detta är att man provtagit friska hästar och de visade sig då att många av dem bär på antikroppar, det vill säga de har stött på bakterien men inte varit sjuka eller mått dåligt. Man uppskattar att cirka 17 procent av svenska hästar har stött på bakterien, men långt ifrån alla dessa har varit sjuka.

Om hästen blir sjuk uppvisar den oftast symptom såsom hög feber (ofta 39-40 grader), svullna ben, flåsighet, gula slemhinnor, stelhet och trötthet. För att ställa diagnos kan man ta ett blodprov och påvisa bakterien i hästens blod (man vet då att den har en aktiv pågående infektion). Det är alltså inte samma sak som att se att hästen har antikroppar. Har hästen antikroppar har den någon gång under sitt liv stött på bakterien, men det säger inget om hästens problem för tillfället. Hittar man bakterien i hästens blod har den en pågående infektion. När man kollar på blodprovet för att leta efter aktiv infektion så kan man antingen titta på blodet i mikroskop, då kan man se bakterien som små prickar (inklusionskroppar) i hästens vita blodkroppar. Man kan även göra en analys som heter PCR, då påvisas bakteriens DNA i hästens blod.

Många hästar kan läka ut sin infektion själva, det vill säga ingen behandling behövs. Men ibland krävs behandling med antibiotika, vanligast bara ett par dagar och hästen brukar ofta svara snabbt på behandlingen.

Det har tidigare funnits spekulationer om hästar även kan drabbas av borreliainfektion (infektion med Borrelia burgdorferi). Man har gjort en större studie där man letat efter antikroppar mot anaplasma och borrelia på hästar i Sverige och man kunde då se att det finns många hästar som har antikroppar mot borrelia, det vill säga de har träffat på bakterien. Men man har inte i någon forskning kunnat visa på hästar som faktiskt blivit sjuka av borrelia. Borrelia finns i flera varianter i andra delar av världen och vi vet att människor kan bli sjuka av borrelia. Man har tidigare dragit paralleller och misstänkt samma sjukdom hos häst som hos människa men man måste vara försiktig med det eftersom många infektioner och sjukdomar inte fungerar alls på samma sätt hos olika djurslag.

Man har förr behandlat en del hästar mot borrelia med bredspektrumantibiotika och då upplevt att hästen mått bättre. Med det vi vet i dag så är det troligt att hästen egentligen led av någonting annat och blev bättre av vila, samt att den antibiotika man använder även har viss antiinflammatorisk effekt.

 


Läst 15235 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
01
2020


Foto: Frida Wismar och Privat

Johanna Ferlin, 18 år, är sedan åtta år tillbaka tävlingsryttare på ponny och tävlar främst i hoppning på lokal till nationell nivå med olika ponnyer. Förutom detta är hon aktiv på olika sociala medier och nyligen publicerade hon en video på Instagram, där hon tar upp ett problem hon uppmärksammat på tävlingsplatsen. Här i Gästbloggen sammanfattar hon innehållet i videon (som du även kan se nedan) och uppmanar alla att tänka till en extra gång, för barnens skull.

Att vara ryttare innebär oftast en stor press, inte bara från familjen, tränaren, eventuella hästägare utan även från en själv som ryttare. En press man oftast oönskat får, och räknas kunna acceptera och hantera, är pressen från okända utomstående.

Jag har sedan tio års ålder varit aktiv på ponnytävlingar och är i dag arton år gammal. Något jag reflekterat mer över de senaste åren är alla negativa kommentarer som hörs runt om på tävlingsplatsen, inte bara från andra tävlande utan främst från vuxna och speciellt föräldrar. Jag har varit och tävlat på alla olika nivåer och tycker det är likadant överallt. Negativa kommentarer, rent ut sagt taskiga kommentarer slänger folk ur sig överallt och om alla. En sak som jag är medveten om att alla upplevt, men få pratar om.

Framhoppningen sker endast i några få minuter, men så mycket som kan gå fel. Ibland kan man nästan känna nervositeten ligga i luften inför att klassen ska börja och då behöver man kunna fokusera. Mitt i all nervositet och förväntan, sista minuterna innan man lägga allt sitt fokus och prestera inne på banan, då är kommentarerna som värst. Kan vara allt från att "den ryttaren har verkligen inte har kontroll över sin ponny" till att "den ponnyn kommer inte klarar denna höjd, undra hur det kommer gå inne på banan". Kommentarerna kommer från vuxna, föräldrar som ska vara förebilder för sina egna men även andras barn.

Det handlar om barn mellan åldrarna 8 till 20 år gamla som befinner sig där inne. Barn som ofta är inne i en känslig ålder på grund av skolan och kompisar, som vill få en stund att fokusera på annat och känna att man är bra på något. Barn som utövar sin sport som de älskar tillsammans med djuren de älskar. All denna glädje som så lätt påverkas och förstörs, för vad? För att en vuxen människa kände ett behov att prata av sig alla sina negativa tankar till en bekant på framhoppningen. Till vilken nytta kan man undra? Skulle ekipaget de på något sett smutskastar inte ha kontroll, eller inte behandla sin ponny väl, finns det överdomare på plats för att ta hand om detta problem. Att prata elakt om andra ekipage får inte personens egna barn att rida bättre. Det får ingen att rida bättre, må bättre eller få en trevligare upplevelse på tävlingsplatsen.

Att ridning är dyrt, det är det ingen som kan säga emot. Så mycket pengar vi lägger på hästen, träning och tävling, även tiden vi lägger på all förberedelse inför tävlingsdagen som kastas bort på någon sekund för att en vuxen ska uttrycka sig utan att tänka efter. För det är just det de handlar om, att tänka efter. Sätta sig in i den andra personens situation, fundera en gång till på om det man tänkte säga är nödvändigt. Tänk er att ni är barnet som får kommentaren du tänkte säga? Eller att det är ditt barn som får sin tävlingsdag förstörd för att en annan förälder prata illa om hen öppet på tävlingsplatsen. Tror ingen förälder hade uppskattat elaka kommentarer om sitt barn, men kan ändå med att göra det mot någon annans? Skärpning!

Vuxna ska vara förebilder, för sina egna och andras barn. För barn tar efter beteenden, och om du som förälder står och mobbar folk: varför skulle inte barnen få det göra det? Tänk på hur ni beter er, för folk hör mer än ni tror och ni kan vara anledningen till att någons dag eller kanske så illa som framtida karriär blir förstörd.

Mina sista ord till er som läser detta är tänk till. Tänk er in i situationen ni utsätter någon annan för, tänk på hur ni uttrycker er och tänk på att det är barn det handlar om – barn som kanske ser upp till just dig.

Se Johannas Instagramklipp där hon först berörde ämnet:


Läst 30956 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
18
2020


Foto: Privat och Andreas Jonsson

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hippologstudenten Johanna Månsson, 22 år, var nyligen med om en otäck händelse vid stallet i Billdal, när hennes häst Little Ninja skrämdes och blev påkörd av en skåpbil från Postnord. Som tur är klarade sig alla inblandade utan fysiska skador. I ett inlägg på Facebook, som vi återpublicerar här nedan, berättar hon mer med egna ord. Postnord kommenterar händelsen.

"Jag är inte personen som brukar lägga upp den här typen av inlägg men nu räcker det. Kom nyss hem ifrån stallet efter att ha tagit in min häst från hagen. Jag har turen att ha en trafiksäker häst som blivit miljötränad och utsatt för alla möjliga situationer. Men som alla andra flyktdjur reagerar han instinktivt och kan bli rädd.

På väg in till stallet ser jag en skåpbil, Postnord, som är inne och vänder på stallplan. Fint tänker jag då, som redan hunnit gå en bit på vägen. Föraren stannar säkert och låter mig passera. Men icke, bilen vänder och kör ut på vägen. Jag tänker då att föraren säkert sänker hastigheten i höjd med mig och jag håller mig så nära kanten som möjligt. Föraren saktar inte ner farten. Bilen kör inte för snabbt för en vanlig grusväg, men hastigheten är för hög för möte med häst.

Ninja blir skrämd, kastar sig bakåt mot mitten av vägen och blir då påkörd. Varpå jag tappar grimskaftet och han sätter av ut på bilvägen. Tack och lov valde han att stanna hyfsat snabbt och jag kom sedan ifatt honom. Möter sedan föraren på vägen tillbaka som snabbt frågar om det gick bra, innan bilen kör iväg. Ninja mår, av vad jag kunde avläsa, bra. Visar ingen hälta och vi blev nog båda mest chockade.

Men snälla! Håll avstånd, sänk farten eller stanna om nödvändigt vid möte med häst. Jag skiter i om du ska styla för kompisen, testar din nya bil eller är sen/ stressad. Hästar är flyktdjur, de kan blir skrämda och om så är fallet så utsätts alla för fara. Häst, ryttare och du som förare. Det är så enkelt att förebygga olyckor bara genom att visa hänsyn. Det gick bra denna gången men alla har kanske inte samma tur.
/Johanna"

Ber Johanna om ursäkt
Maria Ibsén, pressansvarig på Postnord, skriver i ett mejl till Hippson:
"Det var en tråkig historia. Postnord har tusentals transporter ute varje dag över hela Sverige, och självklart ska alla som kör för oss följa lagar och regler och visa den hänsyn som krävs i trafiken. Vi ber Johanna om ursäkt för den skrämmande upplevelsen och är glada att både hon och Ninja klarade sig oskadda. 
Vi vill gärna veta när och var händelsen inträffade, för att ta det vidare till ansvarig chef som kan säkra att det inte händer igen*." 
*Johanna har kontakt med Postnord.


Little Ninja, kallas för Ninja är en valack född 2011. "Jag har haft honom i lite över tre år. Otroligt charmig och snäll. Nyfiken och med en lite busig karaktär. Vi tävlar främst i hoppning och han är startad upp till 1,15", säger Johanna. Foto: Privat


Läst 59916 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv