Gästbloggen - Rapport från dagens roliga träning
OKT
22

Rapport från dagens roliga träning

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lina Andersson är dressyrryttare och tävlar upp till Intermediere IB med sin egen uppfödning, nioåriga Sargon, som nu förbereds för Grand Prix. Målet är Lövsta Future Challange nästa år. Lina bor i skånska Vellinge och har åtta hästar i träning, hon har jobbat som beridare hos Adelinde Cornelissen i Holland. Vi får följa med henne under en veckas träningsläger hos tyska dressyrprofilen Jonny Hilberath.


Hej igen!! :) Här kommer rapport från dagens träning:

Först ut var Sargon. Återigen jobbade vi med rakriktning och kvalitén i trav och galopp. Samma uppvärmning som innan. Jonny är med och hjälper under hela uppvärmningen också vilket är så bra. Han påpekar ofta vikten av lösgjordhet och styrka hos hästarna. En häst skall vara en "happy athlete". En stark häst är en glad häst. Vi jobbade med våra styrkeövningar i galopp. Sluta på volten med några steg samling mot piruett. Kvalité är nr 1.

Vi fortsatte sedan med byten i vartannat. Balans och rakriktning. Redan bättre än igår. Jag behöver mer samling i bytena. Jag vill lätt släppa i väg Sargon lite för mycket och då blir bytena bara långa och jag tappar hans bärighet. Återigen tänk på kvalité och bärighet.

Sedan gick vi över till byten i varje. Jonny ser direkt att jag vill göra lite "för mycket" när jag skall göra byten i varje. Så han sa bara tänk att du bara ska rida en helt vanlig diagonal utan att göra någonting, fast du gör byten i varje .. Och se där, vi satt 15 byten i varje!! Sen gjorde jag det 3 gånger till.. Vilken känsla!! Sargon gillar det, han är så ambitiös han bara vill och vill! Sådan fantastisk arbetskompis!! :)
Sedan ville Jonny att jag skulle ha honom något ställd till vänster i bytena i varje för Sargon drar gärna lite till höger i just bytena i varje. Så jag fick sedan göra en gång med hon ställd till vänster vilket gav mig såklart en rakare häst och linje!



Vi avslutade med passage! Här är det viktigt att jag har honom ännu mer framför mig. Kvickare bakben och en känsla av att han vill iväg samtidigt som han bär sig. Han blir i dagsläget ibland lite för stark och tappar sin bärighet. Så här krävs att han blir starkare i sin kropp. Vi jobbar bara korta sekvenser och sedan trav och skrittpaus. För att sedan göra samma sak igen.

Vi avslutade med några riktigt fina bäriga steg i passage innan vi travade av honom! Jag var så glad :)!

Nästa ut Santorini. Redan bättre än dagen innan. Rakare från start speciellt till höger som varit hennes svåra varv. Samma uppvärmning som innan. Men mer jobb i galopp idag. Förvänd galopp och rakriktning.

Vi fortsatte sedan med styrkejobb. Som jag skrev igår så blir Santorini ibland lite kort bak när vi går in och samlar i piruettjobb. Gårdagens träning gav resultat och idag var hon mycket bättre. Hon bar sig mer och satt under sig istället för att bli lite kort och snabb.

Sedan jobbade vi med galoppombyten. Där har jag fått lov att rida på mer framåt i galoppen för att bytet skall bli bra. Det var rätt tänkt och idag fick jag tänka lite ökad galopp precis innan bytet. (Bara tänka) det räcker för att Santorini ska vara med på noterna. Vänster till höger går fint. Rakt. Men höger till vänster svårare för jag har fortfarande för lite stöd på höger tygel. Så precis innan bytet aktivera henne med vänster skänkel upp till mer stöd på höger tygel och så byt.

Jag gjorde sedan mina rakaste seriebyten någonsin på henne!

Skritten har utvecklats så mycket på dessa dagar! Kul. Jag tänker på att "cykla upp på kullen"

Sedan var det dags för trav. Vi vill få henne att trava ännu mer genom kroppen! Så vi fortsatte med skänkelvikning på långsidorna i ett ganska friskt tempo. Hon måste hitta sin balans och våga stretcha ut sin kropp. Det gav resultat. Jag fortsatte att trava på framåt utan att det på något sätt blev mellantrav eller springigt utan bara vanlig framåt trav. Efter en stund kändes det att hon började förstå -okej det är såhär jag ska göra med kroppen för att trava såhär! Hon Slappnade av och började ta i ännu mer igenom kroppen. Jag kunde sedan länga och minska med god bärighet och balans och hon hade hittat en ny växel! Troligen har hon 10 till....

Jag travade sedan av henne och det kändes lite som en ny häst. Hon gungade genom kroppen och var loss bakom sadeln , balanserad och bärig. Jonny påpekade att han nu såg hur hela musklerna gungade bakom sadeln. Verkligen kul!

Vi pratade också om upplägget över vintern med träningen. Bara styrkejobb och inga "trix". Fokus på en stark, rak och bärig häst. Sedan går resten lätt. Både Sargon och Santorini är extremt ambitiösa så det gäller att förvalta det förtroende som hästarna ger mig.

Än en gång! Jonny är fantastisk i sin undervisning. Så extremt noggrann och engagerad. Han vill verkligen förmedla lätthet i ridningen och hur viktigt det är med en totalt lösgjord häst i balans och harmoni! :)


Bild från sadelkammaren.





Just nu är vi hemma hos familjen Mehrtens och dricker te. Så vi är fortfarande ute på äventyr!!! Jag har sett många fina hästar nu under eftermiddagen! Jag berättar mer i morgon! :)

Ha en bra kväll allihopa!
Lina


Läst 10078 ggr





Fler inlägg

NOV
16

Gästblogg: Uppskatta vad varje ridskolehäst har att lära dig


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Dina Aarnes är utbildad hippolog och beridare, i dag arbetar hon som ridlärare hos Vellinge ridcenter. I ett uppmärksammat inlägg på Facebook skriver hon om den negativa inställning som ibland kan märkas i samband med hästutdelning vid ridskolor, något hon i stället vill vända till något positivt. Hippson har fått Dinas tillåtelse att dela hennes inlägg i Gästbloggen.

Ett litet stick i hjärtat är vad man känner när man hänger upp dagens ridlista och man ser ryttare som suckar tungt, sjunker i axlarna eller båda delarna när de läser vilken häst de är tilldelade för dagens lektion. Ett litet stick i hjärtat för den hästen som i en timme ska bära runt på en ryttare som redan bestämt sig för att den inte tycker om sin häst. Ett litet stick i hjärtat för hästen som inte själv valt sin ryttare men som ändå ställer upp lektion efter lektion.

Att rida är ett privilegium och något man själv har valt att göra. Om man valt att rida på ridskola förmodar din instruktör att du faktiskt vill lära dig rida. Instruktörens högsta önskan är att du ska bli bra på det.
Oftast finns det en plan och en tanke om varför du är tilldelad just den hästen. Innan du sitter upp nästa gång, fråga dig själv ”vad kan denna hästen lära mig i dag?”. Alla hästar har något att ge, en känsla eller ett nytt verktyg i lådan.

Konsten ligger ju faktiskt i att kunna få en lat häst i bjudning, att få en osäker häst att ta för sig, en busig häst att fokusera eller en spänd häst att bli lösgjord. Det kräver träning. Om man tycker en häst är tråkig är det allra oftast så för att man inte får till att rida hästen så bra som man själv önskar. Det är inte lätt att bli konfronterad med sina egna tillkortakommanden, men det är i just den situationen man får chans att verkligen växa som ryttare.

Ursäkten om att ”det är inte min typ av häst” är egentligen en riktigt dålig sådan. En bra ryttare kan rida alla typer av hästar. En bra ryttare har tränat många timmar på olika typer av hästar för att bli en bra ryttare. En bra ryttare kan hitta och förvalta guldkornen i varje häst.

Om vi absolut vill rida är det vår uppgift att eftersträva att göra det så bra som det överhuvudtaget är möjligt, även om vi bara rider för skojs skull. Det är vi skyldiga varje häst som bär upp oss.

Peace out och rid fint,
Dina


Läst 13050 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
11

Gästblogg: Att stå inackorderad – självklarhet eller privilegium?

OM DENNA GÄSTBLOGG
Jonna Persson äger och driver Södra Vrams hästgård själv sedan juni 2015, med inackorderings- och försäljningsstall. Men hon har lagt ner i princip båda då hon tycker att lönsamheten i att sälja häst och hyra ut boxar har blivit för liten jämfört med vad man själv lägger ut. Hon har tävlingshästar upp till 1,20-nivå som hon själv har tagit fram och inriktar sig numera på unghästar i första hand. I ett uppmärksammat inlägg på Facebook förklarar Jonna beslutet att lägga ner inackorderingsverksamheten. Hippson har fått hennes tillåtelse att dela inlägget.

Att få ha sin häst inackorderad – är det en självklarhet eller ett privilegium alldeles för många förunnat? Jag har sedan i juni 2015 drivit mitt alldeles egna inackorderingsstall innehavande 26 boxplatser, då 20 hästar fördelat på 20 ägare. Jag kommer så väl ihåg en inackordering som sa så här till mig när jag köpte stallet:
– 
Ja, du ska ju inte vara för tuff för du är ju beroende av oss ekonomiskt.
Då tänkte jag, "jaha, ja det kanske jag är?". Ganska förbryllad men en aning förbannad samtidigt. I dag, fyra och ett halvt år senare, tänker och känner jag helt annorlunda samt är i en helt annan ekonomisk sits.

Jag anser att om alla inackorderingsstall i Sverige hade lagt ner sin verksamhet samt stängt sina stall för utomstående, hade cirka 75 procent av Hästsverige stått utan boxplatser. Så frågan är egentligen vem det är som ska vara tuff? I dag är jag nere på åtta hästar fördelat på fyra ägare, varav två är uppsagda så tre hästar flyttar i slutet av månaden.

Jag anser och upplever samt har upplevt att inackorderingar bara vill ha och ha, utan att själva varken lägga ner tid eller pengar. De anser att de minsann betalar för en massa tjänster, fast gör de verkligen det eller är vi som driver stall bara dumma mot oss själva? I alla fall så har jag kommit fram till att det INTE är värt de här extra fem kronorna som är kvar i slutet av månaden samt all huvudvärk och stress som inackorderingar har gett mig genom dessa åren.

Så ni som står inackorderade och som har era hästar ståendes i stall runt om i Sverige, tänk en gång extra när ni klagar och pratar bakom ryggen på stallägaren. Ni kan lika väl bli uppsagda som att säga upp er plats! Var inte för trygga i er roll när ni går hårt åt stallägaren. Jag ska ärligt säga med handen på hjärtat, ni som står inackorderade, ni har absolut INGEN susning om hur det är att ha häst på riktigt. Alltså 24/7, 365 dagar om året.

I mitt stall har jag en tjej på 15 år som har stått hos mig sedan 2015, henne är jag rädd om. Men vi känner varandra väl, vi litar på varandra. Den tjejen är "tamejfan" den enda tonåringen genom dessa år som är riktigt, riktigt nära på hur det är att ha häst på riktigt. Så för henne är jag tacksam! Ni som driver stall och har den där personen, var rädd om den, för de växer inte i många inackorderingsstall. Så snart har jag ett stall på 26 boxar med fem inackorderade hästar på två ägare samt mina egna. Och vet ni vad? Det ska bli så skönt att kunna andas igen, att komma hem efter jobbet och inte behöva gå någon kontrollrunda för att se vad som inte är gjort eller vad som är glömt eller vad som är sönder.
Nu ska jag njuta av MITT stall.

Till er andra, köp ett eget stall om ni inte trivs med att vara inackorderade. Men det kostar minsann mer än att vara inackorderad, samt att det kostar er TID och tid är pengar.

/Hon med ett stort stall med bara några få hästar, men tomt på bekymmer! 


Läst 65391 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
06

Gästbloggen: Att våga säga till – var går din gräns?



Foto: Zandra Ahl Photography/Zahlo.se

OM DENNA GÄSTBLOGG
Maria Norberg bedriver verksamhet på Gesta gård i Stallarholmen. Hon jobbar på heltid som instruktör inom akademisk ridkonst och är licensierad Bent Branderup Trainer. Tillsammans med Anna Lindh, Camilla Frisell och Anna-Clara Olofsson driver hon Facebooksidan Akademisk ridkonst Stockholm & Mälardalen, där detta inlägg först publicerades. De verkar för att sprida kunskap och väcka tankar, för att få fler att få upp ögonen för akademisk ridkonst.
"Vi brinner alla för att kunna sprida och förmedla denna kunskap genom undervisning. Men också med bland annat inlägg som vi turas om att skriva på vår Facebooksida", hälsar Maria.

Att vara hästägare är en fantastisk och alldeles underbar uppgift. Att få njuta av dessa underbara varelser är en gåva. I vårt hästägande och som ansvariga för våra hästars välmående ligger även ett tungt ansvar och vi måste hela tiden brottas med att fatta en hel mängd beslut för våra hästars bästa. Vi är väldigt många hästägare i detta land och vi alla har olika syn på vad som är bäst för våra hästar. Det kan ibland vara svårt att ge råd till andra, med tanke på att det som känns rätt för mig kanske är helt fel för någon annan.
  
Var går då gränsen? Gränsen för när man ska börja lägga sig i andras förhållningssätt till sina hästar. För mig är detta ett fråga om etik. Vad kan man utsätta andra levande varelser för? Att vi tycker och tänker olika kommer vi aldrig ifrån, men en levande varelse ska inte behöva lida eller bli utsatt för fysiska övergrepp som den inte kan skydda sig emot.
  
Har jag då rätten att gå in och tycka att det jag tänker är rätt? Jag anser att om jag ser någon bruka våld mot sin häst ligger det i min fulla rätt att gå in och avbryta något som skulle klassas som misshandel om det vore i människovärlden. Är det lätt? Självklart inte, särskilt inte om den som utför handlingen kanske tycker sig vara professionell eller välutbildad och kunnig.
  
Vad vill jag då med det här inlägget? Jo, att vi alla som känner att vi står på hästarnas sida vågar stå på oss när vi ser någon missbruka sin position. Att våga säga till och påpeka att vi faktiskt ser vad som sker. Många gånger är personen man konfronterar knappt medveten om vad hen gör mot sin häst. 
  
Det här är en svår fråga och även här tycker vi olika. Var går din gräns? En fråga som är nyttig att fundera lite över. Hur agerar jag i en sådan situation och vågar jag? I min vardag är jag lyckligt förskonad från detta då alla i min närhet är varma och omhändertagande hästmänniskor. Att befinna sig i en miljö av likasinnade gör gott för själen. Jag önskar att alla kunde finna glädjen i att umgås och bygga en riktig relation till sin häst, i stället för att se samvaron med hästen endast som en strid och en kamp för prestation. Att alla kunde få uppleva hur underbart det är när man hittar känslan av harmoni i sin relation till hästen. Och få uppleva den tvåvägskommunikation som finns i ett sunt förhållande.
  
Djurägande är ett stort ansvar men också en av de största gåvorna. Jag önskar er alla att kunna njuta av och med era hästar i en god relation.
  
/Maria


Läst 106059 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv