Gästbloggen - Ridlägerdebatten: "Det är något som skaver"
AUG
09
2020

Ridlägerdebatten: "Det är något som skaver"

OM DENNA GÄSTBLOGG
Anna Wemlert är hopptränare, tävlings- och lägerarrangör med många års erfarenhet av svensk ridsport. Hon har, i egenskap av lägerarrangör, reagerat på den senaste tidens rapportering i media om ridlägerarrangörer. Dels förfäras hon över arrangörer som missköter sig. Dels förfäras hon över drevet som går och där många gånger så kallade "sanningar" får stå oemotsagda. Hon menar också att ridläger i dag är förhållandevis billiga men att det kanske är dags att höja priset för att kunna tillgodose alla krav som ställs. Anna är ordförande i Sveriges ridlägers riksförbund men skriver detta inlägg i Gästbloggen i egenskap av privatperson.

Lite tankar i egenskap av arrangör av ridläger, entreprenör inom ridsport, tävlingsarrangör, före detta ridskolechef, före detta tävlingsryttare, uppfödare av hopphästar och fyrbarnsmamma sedan snart två decennier.

Jag tycker att det är förskräckligt och hårresande, med allt som tack vare undersökande media har framkommit om olika arrangörer av ridläger i Sverige. En av mina värsta mardrömmar hade varit att lämna mitt eget barn på en gård där man utövar en av världens farligaste och svåraste sporter, under förhållanden som inte är optimala för mitt barn eller de ponnyer som ihop med ledare skall sätta grunden på ett säkert och inspirerande sätt.

Men det är något som skaver. Det skaver när jag ser att föräldrar utan någon egentlig insikt i ridsporten får två minuter i rampljuset med armarna i kors. Det skaver när drevet tagit sådan fart att det inte längre går att skilja på sanning, osanning, överdrifter, indicier, rent hat eller rapporter om så pass stora missförhållanden att myndigheter borde dragit i handbromsen för länge sedan. Det skaver när kränkta ungdomar, som i många fall omöjligtvis har erfarenhet eller kunskap att läsa av med fågelperspektiv och göra sunda bedömningar, drar med ännu okunnigare både vuxna och ungdomar i drevet.

Vi som arrangerar ridläger behöver vara lite av multikonstnärer, liksom alla småföretagare i Sverige. Vi har i det fall man är med i SRR ett regelverk och myndighetskontroll att ta hänsyn till som lägstanivå. Kanske kontrollverktygen blir än fler i framtiden. Många arrangörer väljer andra vägar. En del har små lägerverksamheter för sitt eget nätverk. En del gör det under till exempel föreningsparaply och kör på så länge det går med bristfälligt hobbykök och madrasser på loftet ovanför ridklubbens teorisal.  En del erbjuder endagsläger för att slippa en del myndighetskrångel och för att anpassa sig till vår yngsta målgrupp som inte vill bo hemifrån. Oavsett vilka vi är så har vi troligtvis ett gemensamt mål.  Det är att leverera en härlig upplevelse till våra unga ryttare, som får vänner för livet, lär sig ta ansvar och får bra riderfarenhet för framtiden till det pris våra kunder är beredda att betala.

Liksom med allt annat i den tjejdominerande ridvärlden är det ett ekonomiskt glapp. På ena sidan har vi vad det egentligen kostar att uppfylla myndigheternas krav, erbjuda bra villkor och okej löner till ungdomar utan erfarenhet, erbjuda utbildade ridlärare/tränare ordentlig lön under sommarsemester när barn är skollediga, vad det kostar att sköta hästar enligt konstens alla regler och helt galna kostnader för att driva en hästgård år 2020. På andra sidan har vi vad föräldrar är beredda att betala för att deras guldklimpar skall få en lagom utmanande och härlig hästvecka.

Vi arrangörer kanske borde ta varandra i hand och tredubbla priserna på ridläger (ridskolor, tävlingar, träningar, stallplatser också för den delen om vi pratar ridsport generellt). Eller fortsätta jobba dygnet runt, vädja till ideella krafter, kisa för myndigheters krav, låta barn med hemlängtan somna ensamma för man ej har råd att betala någon ordentlig husfru med ob-tillägg, och man själv troligtvis redan stupat efter lång dag på gården, kanske i någon traktor när man kört vatten till sommarbetet långt bort. Listan är lång, men jag tror ni fattar vart jag vill komma.

Hade man som lägerarrangör kunnat ta kostnadsbaserade priser istället för att vara fast i kundbaserad prissättning så hade mycket sett annorlunda ut i dag tror jag. Marknaden styr, det vill säga i detta fall föräldrarna.

Jag personligen välkomnar en ordentlig prishöjning för alla ridlägerbarns, hästars och lägerarrangörers säkerhet redan till nästan sommar. Till skillnad från semesterresan till Grekland, kräver ridläger 24 timmars råkoll med ansvar för minderåriga utan närvarande målsmän ihop med stora djur som skall pareras mellan matallergier, gruppdynamik och borttappad dyr ridutrustning som föräldrar med stor omsorg packat med i väskan.

Det finns alltid rötägg i alla branscher, men majoriteten vill väl. De flesta trollar med knäna, jobbar dubbla jobb och sliter som vargar för att erbjuda lägerlycka till föräldravänliga priser. Nu dessutom med drevets piska hack i häl för att eventuellt brännas på bål om man haltar.  

Jag, liksom de flesta av mina kollegor brinner för det här. Jag lever och får kickar av att följa och leda utvecklingen av våra blivandes ryttarstjärnor under en veckas hårdträning.  Men jag kan intyga att det inte är ett lätt jobb, UTAN att för den delen ge stöd åt rötägg som ej sköter djur väl eller struntar i myndigheternas minimumkrav. Ridläger kan vara den viktigaste veckan på året för unga ryttare. De skapar nätverk för livet, lär sig ta ansvar och växer som människor. De får gedigen kunskap, häst- och ridvana. Hoppas att vi på sikt tillsammans kan se värdet i tjänsten som erbjuds, så vi till slut kan hamna på en prisnivå där schyssta villkor är lika självklart som inom andra branscher.

Anna Wemlert, entreprenör i ridbranschen och mamma

 

taggar


liknande webbartiklar


Läst 59846 ggr





Fler inlägg

SEP
29
2020

OM DENNA GÄSTBLOGG
Frida Treschow är advokat verksam vid Advokatbyrån Treschow & Partner i Göteborg. Hon har lång erfarenhet av att jobba med hästjuridiska frågor och har skrivit boken "Hästjuridik i vardagen". I ett inlägg i Gästbloggen ger hon råd om vad man bör tänka på när man köper häst av en hästhandlare eller företag.

Först och främst bör du veta vad som gäller i samband med ditt hästköp. Största fördelen med att köpa häst från en näringsidkare, som till exempel ett försäljningsstall, är att de många gånger kan erbjuda dig som köpare bättre service än privata säljare. En annan fördel är att du som köpare många gånger har möjlighet att provrida flera hästar samtidigt. Dessutom ger många hästhandlare både prövotid och bytesrätt.

Vad innebär prövotid och bytesrätt? Att du får ha hästen under en prövotid innebär att säljaren låter dig ha hästen på prov för att se om du vill köpa hästen eller inte. Rent lagligt är det fortfarande säljaren som äger hästen och har ansvaret för denne. Som säljare är det därför viktigt att ha hästen ordentligt försäkrad om man väljer att lämna ut hästen på prov. Då många hästar utsätts för större påfrestningar i och med ny ryttare, underlag och utrustning under prövotiden. Om säljaren går med på att hästen säljs med bytesrätt innebär det istället att du köper hästen och står som ägare till denna. Men utifall att du inte skulle trivas med hästen ger hästhandlaren dig en möjlighet att byta till en annan häst. Ett problem som man bör vara medveten om som ofta uppstår är att säljaren går med på att byta hästen med vill ha en mellanskillnad för att bytet ska gå igenom. Med andra ord får du som köpare i praktiken betala mer pengar för att få till bytet. För de fall man köper en häst med bytesrätt bör man skriva in en klausul om detta i köpeavtalet.

Nackdelar med att köpa häst från en hästhandlare. Som tidigare nämnts så kan det finnas flera fördelar med att köpa häst från en hästhandlare men det finns även några nackdelar. I min yrkesroll som advokat med inriktning mot hästjuridiska frågor stöter jag många gånger på köpare som köpt häst av en hästhandlare som inte har vetat så mycket om hästens bakgrund. I vissa fall kanske hästen inte har varit mycket mer än och vänt på hästhandlarens stallbacke. Då är det för en hästhandlare inte lätt att veta hur till exempel hästen reagerar i olika situationer. Därför är det till stor fördel om du som köpare har möjlighet att kontakta den tidigare ägaren för att ta reda på hur hästen exempelvis är att rida ut, klippa, sko och lasta etcetera.

Största fördelen för dig som köpare. När du som privatperson köper häst av en hästhandlare är det konsumentköplagens regler som blir tillämpliga på köpet. Dessa regler är tvingande till dig som köpares fördel och går inte att avtala bort. Med andra ord så kan en hästhandlare aldrig avtala bort lagen så att köparen får sämre villkor än de som lagen uppställer. Därför erbjuder många hästhandlare istället bytesrätt vilket inte är ett ”krav” enligt konsumentköplagen.

Hästhandlaren har stort ansvar. Viktigt att känna till då du köper en häst från en hästhandlare är att hästhandlaren har bevisbördan för att felet inte fanns vid försäljningen under de första sex månaderna. Det vill säga om hästen visar sig ha något fel och detta visar sig inom sex månader så anses felet ha funnits där redan vid försäljningen. Dessutom kan man få skadestånd av hästhandlaren om hästen anses ha varit skadad vid försäljningen. Skadeståndet kan i så fall omfatta kostnader för transporter, stallplats, foder och veterinärkostnader med mera.

Vad innebär befintligt skick? Om hästhandlaren vill ha med en klausul om att hästen säljs i "befintligt skick" anses fortfarande hästen vara "felaktig" om den är i sämre skick än köparen kunnat anta med hänsyn till hästens pris och övriga omständigheter. Resultatet av att ha med en klausul om befintligt skick i ett avtal mellan hästhandlare och en köpare är att klausulen inte alltid får någon ansvarslindrande verkan överhuvudtaget.

Avtala bort reklamationsrätten går inte. Emellanåt kommer jag i kontakt med personer som har skrivit på ett köpeavtal med en klausul att köparen går med på att avtala bort rätten att reklamera. Eftersom konsumentköplagen är tvingande till köparens fördel går det inte att avtala bort en sådan rättighet. Följden av detta blir därför att köparen har rätt att reklamera enligt de tvingande lagreglerna i konsumentköplagen. Konsumentköplagen ger dessutom en säljare rätt att reklamera ett fel på hästen upptill tre år efter köpet. Vad en köpare bör tänka på, är att de fel som man vill reklamera ska ha funnits vid försäljningen för att man ska kunna vinna framgång.

Här hittar du information om du är osäker. Om du ska köpa häst av en hästhandlare eller redan har köpt en häst och undrar vad som gäller rent juridiskt kan det vara bra att känna till att konsumentköplagen är den lag som reglerar köpet. Konsumentköplagen blir tillämplig då en privatperson köper en häst av en näringsidkare. Kom ihåg att konsumentköplagen är tvingande så även om ni har avtalat om ett villkor som är sämre för dig som köpare så gäller inte detta utan istället konsumentköplagens tvingande bestämmelser.


Läst 6384 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
28
2020

Foto: Tomas Holcbecher och privat (porträtt)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Axelina Pettersson Häggström, 20 år, är hoppryttare och beridare.Hon har ridit tre Europamästerskap samt har internationella och nationella segrar och placeringar till och med 145-klasser med placeringar både i Falsterbo och Scandinavium. Hon har nu gått ut skolan och rider på heltid. Hon utbildar och rider mestadels egna uppfödningar. Axelina erhöll Ajaxstipendiet 2019. Härom veckan gjorde hon ett inlägg på Instagram som blev mycket uppmärksammat. Det handlar om vilken hoppteknik som hyllas och vad det betyder för hästars välfärd. För Hippson har Axelina utvecklat ämnet ytterligare.

På sociala medier har jag upprepande gånger sett hur folk hyllar och blir imponerade över hästar som hoppar extremt onaturligt. Då fick jag nog och la ut följande text på Instagram:

”VART ÄR VÅR SPORT PÅVÄG!?
Om du på det ena eller andra, inte så hästvänliga sättet får hästen att hoppa extremt onaturliga och ansträngda språng, där hästryggen så gott som går av i luften och frambenen nästan bryts i landningen, hyllas du? Folk blir imponerade? Tycker att det är bra? Är den typen av hoppning något vi som utövar sporten strävar efter med våra hästar? Är det ett hållbart tänk? Vart är vi på väg, om en extrem och onaturlig hoppning för att imponera på Instagram är ”målet”? Alla som har någorlunda erfarenhet av djurarten HÄST, vet att det inte är sockerbitar, klappar och morötter som ligger bakom denna typ av extrema hoppning. Detta är i mina ögon så extremt mycket värre än till exempel en korrigering med spöet eller ett slick på en kaffekopp som riskerar doping.
Hur blir det för oss som säljer hästar, om ovanstående hoppning är det som kunderna letar efter och till och med FÖRVÄNTAR sig? Ovanstående hoppning som egentligen inte finns? Som är så långt ifrån hästhoppning vi kan komma? För SPORTEN och HÄSTARNAS skull, kan vi alla hjälpas åt att INTE normalisera och hylla denna typ av hoppning? Fruktansvärt.”

Efter att jag utryckt mina tankar på Instagram, samt läst all respons har jag funderat ännu mer. Jag har funderat både på hästarnas välfärd och på effekten av sociala medier.

När det gäller hästarnas välfärd vill jag bolla frågan vidare. Vem äger frågan om vart gränsen för hästens bästa går? Jag har inte svaret. Vad säger tränarna om detta? Domarna? Vad säger förbundet? Jag tänker att forumet där den här typen av frågor ska ligga måste vara starkt och mycket tydligt. Därför att nu känns det som att den bild alltför många har av hur en häst ska hoppa avgörs på Instagram. Om denna extrema ”instagrambild” präntas in hos folk där hästar hoppar extremt onaturligt och med ryggar som håller på att knäckas, har den normen snart fler ”likes” än en seger i GP. Först och främst, vad innebär detta för hästarna? Och för det andra, vad innebär det för sporten?

Vi lever i en tid av sociala medier, vi tror gärna att innehavaren av kontot visar upp hela sitt liv. Men på sociala medier lägger vi givetvis inte ut en hel bild. Vi lägger ut den bild vi vill att andra ska se. Stora influensers vräker ur sig ”sanningar” helt utan evidens, och deras trogna följarskara sväljer ”sanningen” och är det någon som har en annan åsikt försvarar följarskaran sin idol likt ”chihuahuavargar”. Mycket otäckt. 

Tänker vi noga efter så någonstans långt där inne kan vi säkert räkna ut att en Instagrambild inte alls är en hel sanning. Men vi har lärt oss att tro på det vi ser och hör och i den tid vi lever i nu känns detta helt plötsligt som ett mycket allvarligt och farligt faktum.

Tittar jag kritiskt på mitt eget Instagramflöde inser jag att även jag lägger ut en del av mig som är mycket liten. Jag lägger ut resor, fina tävlingar, hästar och stylade bilder av mig själv. Ärligt talat, sanningen är att den delen av mitt liv är försvinnande liten, men i mitt flöde så ser det ut som jag lever varje dag av mitt liv i sus och i dus. En bild av mig själv jag verkligen måste ta tag i och fundera över.

I den tid vi lever i är sociala medier är en stor del av vår tillvaro. Det börjar vara allt för länge sedan nu som vi lade ifrån oss Ridhandboken, ersatte gediget kunnande och evidensbaserad fakta och började se ”sanningen” på nätet i stället. Konsekvenserna av detta tål att tänka på, inte minst i detta fall, för hästarnas skull. 

//Axelina Pettersson Häggström

 

HOPPVECKA PÅ HIPPSON MARKET
Hitta din nästa hopphäst på Hippson Market!


Ovan visas de sex senaste annonserna inom kategorin:
"Hoppning | Alla".
Har du en egen hopphäst att sälja?
Det jätteenkelt att lägga upp annonser på Hippson Market, oavsett om du säljer som privatperson eller som företag. Som säljare bestämmer du själv när du vill lämna ut dina kontaktuppgifter och många av användarna är verifierade med BankID, vilket ger en extra trygghet.
Publicerar du en annons under kategorin "Hopphästar" visas den just nu även på Hippson.se. Vill du ha hjälp kan du kontakta: info@hippsonmarket.se

Läst 33911 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
31
2020

Jockey on her horse leaping over a hurdle, jumping over hurdle o
Foto: Privat och Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Kelly Schild Berglind arbetar som hästutbildare, tävlingsryttare och instruktör på Vellinge Ridcenter hos Jonas Holmberg och Charlotte Andersson. Hon rider allt ifrån unghästar till svårklasshästar i hoppning och bland eleverna finns såväl nybörjare som de som startat SM. I ett uppmärksammat inlägg på Facebook lyfter hon faktumet att många i dag har alldeles för bråttom upp i klasserna, Hippson har fått tillåtelse att dela hennes tankar här i Gästbloggen.

Jag började på Sundby Ridskola hos Mats Mellberg när jag var 7 år gammal. Där red jag i många år, och tävlade på ridskoleponnyer. Men fick alltid rida många starter i den lägsta klassen med bra resultat innan man fick gå vidare uppåt, det blev många rosetter på den tiden. När jag väl fick egen ponny och sedan hästar så fortsatte jag träna för Cathrine Persson och Helena Persson. De var väldigt noga med att man inte skulle rida högre än den klass som var lämplig. Många stabila rundor innan man kunde gå vidare. När man startat en högre klass oavsett resultat var de även noga med att man kunde gå ner en klass för att både häst och ryttare skulle hållas med gott självförtroende hela tiden. Mycket har jag med mig än idag från både ridskolan, Cathrine och Helena.

Nu till det jag tycker man ser alldeles för mycket av idag. Ponnyer och hästar som med sina ryttare hoppar två till tre klasser högre än vad de är lämpade. Föräldrar och barn som är så nervösa för den där starten, förmodligen hade de inte behövt vara lika nervösa om de varit en lägre klass som de känt sig tryggare med. Det måste väl vara roligare att hoppa felfritt och bli placerad än att komma till hinder nummer 4? Man vill gärna hoppa samma klasser som sina kompisar gör. Ibland blir man nog gladare att kunna lägga ut ett bra resultat på Instagram än för resultatet i sig (och det gäller nog även mig). Sociala medier är en farlig värld, man jämför sig gärna med andra och försöker bräcka andra genom finare bilder eller flottare texter. Man tror att mängder av schabrak och fina benskydd kan hjälpa till. Pengar man kunde lagt på bra träning istället. Självklart kan det gå fel hur förberedd man än är. Men är man klok nog backar man bandet om man får problem.

Man stöter på elever som är blir tjuriga eller ledsna för att de inte känner att de får till de, men ändå vill de hoppa högre. Jag har aldrig vågat säga till en tränare att de ska höja hindren, medans det nu för tiden är en vanlig önskan som kan komma både från elever och föräldrar. Förmodligen för att många tränare då faktiskt höjer hinden för att tillfredsställa ryttaren eller föräldrar. Jag är säkert inget undantag och har säkert tidigare gjort liknande tidigare. Bara för att man köper en fin häst eller ponny finns det ingen garanti att man kommer kunna hoppa en viss klass med den. Lätt A/120 är en relativ svår klass, och det är ingen självklarhet att alla ska klara av att rida det. Och samma gäller det här med kval. Bara för att man är kvalad till en viss klass betyder ju inte alltid att man är redo för att rida den.

//Kelly Schild Berglind


Läst 83901 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv