Gästbloggen - Suzanna genomförde Mongol Derby
AUG
30

Suzanna genomförde Mongol Derby

OM DENNA GÄSTBLOGG
Suzanna Holmqvist är äventyraren som genomförde en 200 mil lång ritt med fjordingen Krumelur förra sommaren. Då, i augusti 2016 när hon nådde fram till Jokkmokk, berättade hon att nästa mål var att rida Mongol Derby. Nu har hon gjort just det och i Gästbloggen berättar hon om ritten.

"Att rida Mongol Derby har varit en väldigt häftig upplevelse, både otroligt tuff men samtidigt fantastisk. Det tog mig nio dagar att rida i mål och min tanke från början var att vara i främre ledet och satsa. Men efter en dålig start och efter att till slut ha hunnit i kapp några tjejer som jag hade blivit vän med innan racet – och som ville ta det lugnt – bestämde jag mig för att haka på dem.
  
Fördelen med att ta det lugnt var att jag lättare kunde ta in upplevelsen utan den ständiga pressen att stressa framåt. Vi tog lite avvikande turer ibland och tog tid på oss på stationerna, där vi kommunicerade med lokalbefolkningen och såg oss omkring. Var du i främre ledet hann du många gånger inte ens sätta dig mellan bytena.
  
De tre första dagarna var värst. Jag mådde väldigt dåligt, hade stora svårigheter med att få i mig mat och blev uttorkad. Kroppen skrek rätt ut, då var jag redo att ge upp. Men jag såg andra som hade det ännu värre och insåg vilken tur jag hade som inte råkat ut för någon olycka och hade hälsan i behåll. Så jag tog mig i kragen och efter dag tre blev allt mycket lättare.

Jag vande mig vid maten och kroppen vande sig vid den ständiga påfrestningen. Det som faktiskt gjorde det hela tuffare än man kanske tror, i alla fall för mig och mina kamrater, var bristen på hygien. Det fanns inga toaletter och väldigt begränsade möjligheter till att ens tvätta händerna.
Kläderna du hade svettats i hela dagen sov du med, hade du tur var det tillräckligt varmt så att du kunde ta av dem över natten. Men då var de fuktiga på morgonen när det var dags att ta på dem igen.
  
Och stanken – ALLT luktade illa. Vi kände verkligen hur det osade om oss av svett, häst, get och unket. Det låter kanske larvigt men det påverkar en mer än man föreställer sig. Dock hade vi turen en gång på slutet att bo vid en flod. Tyvärr var det för mörkt när vi anlände för att vi skulle kunna bada, men familjen vi bodde hos gav oss en liten balja så att vi kunde tvätta av oss. Det gjorde vår dag, haha. 

Boendena över lag bestod av så kallade "gers", som är som vita tält med en kamin i mitten. Familjen hade oftast en egen, sedan trängde vi ryttare in oss i en där vi sov. Då vi bara fick ha fem kilo med oss var det många som sov direkt på marken. Vi kunde också campa men arrangörerna ville helst inte att vi gjorde det på grund av säkerhetsrisken, så vi avstod. Dessutom fanns det inga träd så skulle du campa blev det väldigt jobbigt att se efter hästen, jag vet någon som sov med grimskaftet bundet till foten.
  
Det var en del olyckor också. Till exempel fick flera stycken åka till sjukhus på grund av brutna ben, hypothermia och nackskador. Det var väldigt många avåkningar med sparkar till följd, ofta för att hästen blev skrämd av någon anledning. Någon hamnade i en riktig storm som skrämde hästen så att han åkte av och fick hjärnskakning. En annan vars häst blev jagad av hundar blev skrämd och bockade av sin ryttare som bröt ett revben. En annan häst trampade ner i ett hål och gick omkull så att ryttaren bröt nyckelbenet. Ytterligare en annan blev sparkad i ansiktet efter en avåkning som skrämde hästen. Någon åkte av i samband med uppsittning och blev sedan översprungen. Detta är bara några av olyckorna som hände. 

Men vi ska också komma ihåg att det var över 1.200 hästar som blev ridna, så det är inte konstigt att olyckor sker. Hästarna i sig var helt fantastiska och hade blivit noga utvalda till att vara kapabla att klara 40 kilometer. Det var även veterinärkontroller vid varje byte, så alla var noga med att se efter sina hästar.
  
Att olyckor sker har helt enkelt mycket att göra med otur, samt att det så klart är ett extremt äventyr vi genomförde. Vi var inte vana vid hästarna och de var inte vana vid oss. Men på det stora hela gick det väldigt bra för alla och ingen blev allvarligt skadad, alla kunde återses i slutet av racet.
I år var tydligen det längsta och snabbaste racet hittills, då vinnarna avslutade på dag sju och hela sträckan var 1.020 kilometer.
    
/Suzanna"

taggar


liknande webbartiklar


Läst 48412 ggr





Fler inlägg

AUG
05

Gästblogg: "Hästhållningen skiljer sig åt men kärleken till hästen är densamma"


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lovisa Berggren bor i Tyskland sedan åtta år och flyttade dit på grund av ett icke-hästrelaterat jobb. I Sverige hade hon egna hästar och tränade och tävlade i främst dressyr upp till Lätt A, hon har även ridit montélopp. I Tyskland rider och tränar hon ett par olika hästar och hoppas kunna börja tävla i dressyr när hon har tagit tysk tävlingslicens.

Böljande frodiga vingårdar. I mitten en ridanläggning som rymmer 50-talet hästar två stora ridhus, två longeringshallar, hoppbana, skrittmaskin... Och två, hör och häpna, löpband för hästar. Detta är bilden som möter mig varje dag när jag åker till stallet i sydvästra Tyskland. I mångt och mycket är det en drömbild av den tyska ridvärlden. Men i mina svenska ögon är det något som saknas: HAGAR!

Sammantaget har anläggningen motsvarande ytan av ett fotbollsfält ”vinterhagar” och kanske två fotbollsfält ”sommarhagar”. För över 50 hästar. Stallhyran på runt 500 euro – cirka 5 000 kronor – inkluderar foder, fodringar, strö, mockning med mera. MEN vill du att hästen ska få komma ut i hage kostar det extra, även om du sköter in- och utsläpp själv. För de hästar som faktiskt kommer ut är det tre timmar i en hage 10x20 meter som gäller. Förutsatt att det inte regnar, är för varmt eller för kallt. Minusgrader betyder per automatik att alla hästar står inne.

Det är flera saker som skiljer hästhållningen i Tyskland mot vad jag är van vid i Sverige. Det mest uppenbara är (bristen på) utevistelse för hästarna. Det som i Sverige ses som ett minimikrav, att hästarna få gå i hage varje dag, ses i Tyskland som en lyx – eller i andra fall som en säkerhetsrisk.

Men man gör så gott man kan. Jag bor i en mycket tätbefolkad del av Tyskland och mark är dyrt. De flesta hästarna har en paddockbox, vilket innebär att boxen har en utedel (ungefär 1,5 gånger så stor som boxen) där hästen fritt kan gå in och ut, dygnet runt. Även om detta på intet sätt motsvarar att springa fritt på gröna ängar så erbjuder det i alla fall lite omväxling tillsammans med 30 minuter i skrittmaskinen eller på löpbandet. Det är så här det ser ut i merparten av stallen i regionen där jag bor, inga hagar men stall med paddockboxar. I norra och östra Tyskland är det annorlunda, där finns det mer mark.

Med svenska mått mätt är detta kanske oacceptabelt. Men vad är alternativet? Att flytta stallet längre från tätorten går inte, för där tar nästa stad vid. Det finns inte mer mark, eller marken som finns är för dyr. Att inte ha hästar är kanske ett alternativ. Men vilka är vi att döma i glesbefolkade Sverige, där mark är förhållandevis lättillgängligt. Vi stänger också in våra hästar i boxar, styr hur länge de kan vara ute och mycket annat som knappast kan ses som optimalt utifrån hästens perspektiv.

Jag lämnar de gröna vinfälten och stallet bakom mig med blandade känslor. Vad är ”måsten” för sund hästhållning? Beror det på omständigheterna? Vem har rätt att döma? Det enda som är säkert är att det finns minst en viktig sak som inte skiljer sig mellan svensk och tysk hästhållning: Kärleken till hästarna och viljan att göra det bästa med de medel man har.


Läst 42644 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
02

Gästblogg: Glöm inte av munnen när du köper häst

OM DENNA GÄSTBLOGG
Nina Lundgren är veterinär och hästodontolog. Hon är verksam i Skåne men även i Stockholmsområdet. Nina har arbetat som veterinär sedan 2001 och driver sedan 2009 Svenska Hästtandvården. Vi har fått Ninas tillåtelse att dela ett inlägg hon gjort på Facebook. Där berättar hon om en häst med stora problem med käken, vilket inte uppmärksammats vid besiktningen. Hon vill råda alla som ska köpa häst att begära en fullständig genomgång av munhålan.

Dagens ledsammaste fall. Nyköpt jättehärlig häst som några veckor efter inköpet från utlandet upptäcks hålla underkäken snett när han inte äter.
Jag anlitas, och hittar flera småfel redan utanpå huvudet såsom ojämna tuggmuskler, skillnad på tjocklek vänster och höger underkäksgren samt att kindbenet ser olika ut på höger och vänster sida. Underkäken är helt låst åt ena hållet och överdriven åt det andra.
  
Öppnar munnen och konstaterar att det här är inte alls bra. Hästen kan inte centrera käken på grund av en gammal tandfraktur i höger underkäke, som orsakat kraftiga smärtor. Så kraftiga smärtor att han inte alls har använt höger halva av munnen under mycket lång tid, med kraftigt saxbett, trappbett och inaktivitetsfärgning som följd. Ruttet foder och var i frakturhålan. Tanden är död och måste dras ut, och saxbettet successivt korrigeras (vilket tar flera år när det är av den här graden) om inte hästen ska avlivas.
  
Otroligt tapper häst som käkat på, låtit sig ridas och lyckats maskera smärtan för alla i omgivningen. En något matt hårrem, lite dålig andedräkt och en ”ovana” att blöta höet i vattenkoppen – det var allt han visade för ett otränat öga. Och den sneda käkpositionen som man kunde se om man särade på läpparna, då.
 
Framtiden är oviss för denna unga häst. Åtgärderna blir kostsamma och långdragna och hästen har även andra problem i kroppen. Det är oklart hur käkleder och andra vävnader i tuggapparaten påverkats och hur – eller om – de kommer läka. Hur den här hästen kunde gå igenom en veterinärbesiktning är en gåta. Sånt här gör mig riktigt ledsen. Jag hoppas han tar sig igenom pärsen han har framför sig. Men han verkar vara en fighter. Det finns visst hopp.
  
Kontentan av detta. Lär dig lyfta på läpparna och undersöka andedräkt och åtminstone framtänderna på din häst, och andras. När du ska köpa häst, kräv en fullständig genomgång av munhålan med sederad häst, urspolad munhåla, spegel och sond och en bra ljuskälla.
Dåliga munnar blir dyrt och långdraget. Och besiktningar kan man inte alltid lita på. Framför allt inte utomlands där det inte alltid är så noga, i synnerhet inte i den lägre prisklassen, där sälj är viktigare än nöjd kund och frisk häst.
  
/Nina Lundgren, veterinär och hästodontolog


Läst 65732 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Gästblogg: "Hästar är dumma och elaka"



Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hanna Nordin, i Hälsingland, beskriver sig själv som en hästmänniska, inte en människa som har häst. Hon är nivå II-instruktör i Centrerad ridning och driver bloggen Ridning i centrum tillsammans med sina tre kollegor från olika delar av Sverige; Elettra Sonedotter, Hedvig Ahlsten och Madelene Libonius.

Nu tänker jag ta ett steg in i ett område som känns lite läskigt. Dock är detta något som jag känner så starkt och min träning bygger ju också till stor del på det. Här kommer det.
Uttalanden såsom att en häst är dum eller att en häst gör något för att vara elak är något som jag har svårt för att höra. Ska jag vara helt ärlig från hjärtat så tycker jag också att uttryck som dessa är korkade.

Innan jag gör någon upprörd så vill jag bryta ned mina åsikter kring detta lite. Jag tänker ta en häst som stått mig nära som exempel. En individ som varit med om saker som präglade honom att bli skeptisk mot vår sort, människan. Hans syn på världen blev att attackera innan han utforskade. Jag och de runt mig har många gånger fått höra hur elak han är, hur dum han är och så vidare.

Men vi hade en annan syn på individen än de som kom med dessa uttalande. Innan man känner en individ som har dessa reaktioner i olika situationer så behöver vi börja leta och förstå vad som gör att ett beteende finns. Sedan har vi något att jobba utifrån. Vi lär oss hur vi ska presentera olika nya miljöer, nya moment och framför allt hur vi trots individens svårigheter, får ett samspel som gör oss till en enhet istället för två stridande.

Jag menar inte att det alltid är lätt, för jag vet att det finns så många välmenande människor som gör allt för våra fyrbenta älsklingar som är av det slag som tar längre tid att förstå. Några har skador som vi behöver anpassa oss runt. Några har ett sinne som vi behöver hantera.
Några behöver befästa träning på ett vis och andra på ett annat vis.
Alla behöver en god vägledare som är tydlig och trevlig.

Här spelar allt runtomkring roll. Maten som vi väljer att ge till vår häst, genre som vi väljer att presentera för vår häst. Skoning eller verkning som vi människor väljer. Omgivning i hagar och stall som vi människor väljer. Allt spelar in och vi har ansvar för allt. Vi är också priviligerade att ha förmågan till dessa val. Vi har så många möjligheter att lära oss om varje del.
I förhållande till detta breda spektra om hur vi kan utveckla oss till goda ryttare och ägare till en häst så tycker jag att ge en kommentar om att en häst är elak eller dum känns så korkat och platt utan substans.

Hästar är individer och vi behöver ta vårt ansvar att se olika individer. Ingen häst är dum eller elak. Om du gör något som inte ger det resultat som du vill så är det dags för oss alla att byta ut meningar som har med hästen att göra till: Hur ska jag göra detta annorlunda.
Vi kan välja mellan att vara en person som har häst eller en hästmänniska.
Om vi är en hästmänniska som älskar hästen så ska vi inte heller rida som om vi var en människa som ogillar hästar.

/Hanna Nordin


Läst 89549 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv