Foto: Privat och Adobe Stock

"Höbristen får katastrofala följder – hög tid att försöka påverka 

Snart är hösten här och över 9 500 ridskolehästar står snart i sina boxar och behöver hö på 895 ridklubbar runt om i landet från norr till söder, där framför allt barn och ungdomar kommer att rida fem miljoner timmar under kommande år. Ridsporten är den näst största ungdomssporten efter fotboll och nästan hälften av alla ridskolor erbjuder verksamhet för ryttare med funktionsnedsättning, (statistik från Svenska ridsportförbundet 2015).

Det här är en fråga som berör, oberoende av politisk ställning och Lotta Finstorp (M) har skickat ett brev till socialministern. Lotta Finstorp ska få svar 24 augusti. Vad händer om svaret blir nej?
Jag kan förstå att många ansvariga på ridskolorna och i ridklubbarna runt om i Sverige ligger sömnlösa med vetskapen om höbristen och de höga priserna på hö efter sommarens torka. Detta kommer att få katastrofala följder som berör så många, framför allt barn och ungdomar, antingen via höjda avgifter eller nedläggningar av ridskolor.
Jag tror också att vetskapen och förståelsen för situationen är begränsad, höpriserna är upp till 40 procent högre än vanligt om man ens får tag i tillräckligt med hö. Korta versionen för dyrt hö: ridskola utan hö = inga hästar = ingen verksamhet.

Jag önskar att alla ridsportmänniskor både du som gillar ridsport, har barn som rider knatteridning eller du som tävlar elitnivå samordnar sig, hjälps åt och höjer sina röster, och trycker på så det händer något. Vi behöver ökar förståelsen bland politikerna för det krävs snabba beslut nu direkt, om ersättning som stöttar ridskolorna så att verksamheterna bland landets alla ridskolor kan fortsätta i höst. Det handlar om dagar innan ridskolorna sätter i gång igen och många ridskolor har inte foder ännu. Det har varit ett extremt svårt år och för många ridskolor kommer det bli avgörande om de får ekonomiskt bidrag för att fortsätta sin verksamhet.

Tack till alla ridskolor runt om i Sverige som skapar en plattform för barn och unga att lära sig allt från hästkunskap, ta ansvar, ordning och reda till respekt och tillit, ovillkorlig kärlek till hästarna, ridskolan är en plats för många att ha möjlighet att rida och komma nära djur. All forskning visar att ridning är bra på så många sätt, både för hjärta, kropp och knopp!
Vill du vara med och påverka skicka ett kort mejl till idrotts- och socialminister Annika Strandhäll (S) på socialdepartementet.registrator@regeringskansliet.se. Skriv gärna att regeringen måste hjälpa ridskolorna, som behöver ekonomiskt stöd i år efter den svåra torkan.

Tack och hej från ponnymamman
Caroline Betts Kjäll"

 
Foto: Privat och Adobe Stock
  
Slogs mot fördomar som återvändare

"Jag är en så kallad återvändare till ridsporten sedan fyra år tillbaka. Jag kommer från en hästfamilj och under mina ungdomsår var det bara hästar som gällde. Sedan hände livet med familj, utbildning, jobb och allt vad det innebar. Det gick så långt att jag tyckte det var helt naturligt att det inte fanns några ridbyxor i garderoben.
  
Men en dag gick det inte längre. Jag insåg plötsligt en morgon, med en kaffe latte i handen på väg till min egen lilla juristbyrå, att om jag inte återvänder till hästlivet nu – jag var då 44 år – kommer jag att bli gammal och bitter! Tänkt och gjort så jag skaffade min första häst. Oj, oj vilken pers!
Ur form och med lite för många extrakilon kämpade jag mig igenom de första åren. Inte nog med att jag var tvungen att kämpa mot mig själv, utan även mot alla fördomar mot att en äldre återvändare har mål och inte bara vill hacka runt i skogen.
  
Men jag gav mig inte och det gick så långt att jag nu satsar 100 procent. Jag sålde hus och hem och jobbar heltid i ett dressyrstall samt har två egna unghästar som jag utbildar. Jag såg en tråd i ett forum på Facebook där diskussionen handlade om att många återvändare kände sig lite vilsna och till exempel red på kvällarna för att ingen skulle se dem. De kände sig lite underlägsna de andra i stallet. Jag blev helt förkrossad när jag läste detta.
  
För det är inte sanningen. Visst är man lite ringrostig när man ger sig på det igen och kroppen inte är så samarbetsvillig, dessutom har ridsporten förändrats under åren man har ställt sig utanför. Men faktum är att vi återvändare är en stor och mycket köpstark grupp som genom att vi kommer tillbaka till sporten ger den en hållbar ryggrad.
Dela gärna med er av era erfarenheter. Det är alltid roligt att höra hur andra återvändare känner. Jag vill i förlängningen bli ambassadör för ”återvändarna” och hjälpa dem både avsuttet och uppsuttet.
  
Rid på och ha roligt!

/Elin"

Foto: Tomas Holcbecher (stall) och Privat (Birgitta)

”Vi på Varbergshoppet har under senare år haft ryttare (läs föräldrar) som anmäler sig till vår sommartävling med box – och sedan avbokar i sista minuten när pengarna ska dras. Och de är många!
Vi har provat med att boxavgiften dras en tid innan anmälningsavgiften, men då väljer de att inte ha pengar kvar på kontot eller att återanmäla när de vet att de får plats på tävlingen. När vi har skickat fakturor till dem som har avanmält utan anledning, men har betalt box, blir de vansinniga och hotar med än det ena och än det andra.
  
Vi som arrangör måste anmäla antalet boxar två veckor innan tävlingsstart. Om man då avbokar boxen dagen innan betaldatum står vi med en massa boxar som vi måste betala. Och de är DYRA!

Det vore så tacksamt om folk kunde förstå att om vi ställer krav på betalning, så finns det en anledning. Vi har nu Varbergshoppet om en knapp vecka och vi har 14 avbokade boxar, som vi måste betala för. Grundhyran blir nästan 1 000 kronor per box inklusive moms och rengöring (krav från Jordbruksverket).
Vid uthyrning tillkommer dessutom spån, som vi tillhandahåller, och bortförsel av gödsel. Detta är ju en kostnad som inte drabbar oss för de tomma boxarna, men kan vara en förklaring till tävlingsdeltagare om varför boxhyran är hög.
  
Birgitta Gunnesson, Varbergs ridklubb”