Gästbloggen - Underskattade serpentinbågar
JUN
18

Underskattade serpentinbågar

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hippsons redaktör Ida Röök bloggade från sin kurs på Flyinge sommaren 2014.

Hela gänget samlat efter sista ridpasset. 


Den sista dagen av tre på Flyinges sommarkurs bjöd på härlig galopp både under kontrollerade former – och mindre kontrollerade former, om man säger så.

Under morgonens dressyrpass var det Martin Umareus tur att drilla oss. Den här gången red vi på den fantastiska banan vid Kastanjegården. Där kan man snacka om klassisk mark för ridkonstens frammarsch. I vanliga fall tränas det piaff och passage så det står härliga till där och atmosfären får en att sträcka på sig lite extra.

Jag fick äran att rida ett sto vid namn Natty Light, hon såg inte mycket ut för världen kan jag säga. Liten, nätt, tanig och ja – sömnig kanske. Men icke, hon lurade mig verkligen med sitt lite alldagliga utseende.

Trött Natty? 

I framridningen blev det mycket arbete på egen hand, under Martins övervakande blick så klart. Jag fokuserade på ”ögat” mellan revbenen och kände själv att det faktiskt gav resultat även idag. Tackar Mette Henriksen för det! Läs tidigare inlägg om sitsträningen nedan.

Bågar gör underverk
Vi fick sedan rida tre serpentinbågar över ridbanan.

– Bågarna är ett jättebra sätt att värma upp hästen på. Du kan rida den ganska lång och låg utan att sätta alltför mycket press men samtidigt checka av både dig själv och hästen, sade Martin medan vi snirklade oss fram.

Det är viktigt att man följer med med hela sitsen runt bågen, att axlar och höfter liksom svänger med så att man inte själv fastnar i svängen, med sitsen hjälper man hästen att forma om och rakrikta. Efter det påpekandet fick Natty Light mycket bättre placering på sina bogar i traven och flöt på riktigt fint.

– Serpentinbågarna avslöjar en hel del. Är hästen i balans i båda varven? Är ryttaren i balans i båda varven? Är hästen stel åt något håll? Kan den gå på rakt spår mellan bågarna? Att rida serpentiner som framridning är mycket bättre än att rida runt fyrkanten och lägga någon volt då och då. På bågarna utför du ett arbete tillsammans med hästen, som ger fokus och gör att hästen slappnar av, förklarade Martin mer ingående.

 

Natty Light var ganska skumpig att sitta ner på i traven – små korta steg, liksom. Men för en hoppehäst behövs ingen trav, tyckte hon kanske (hon har gått 1,20-hoppning och dessutom lämnat finfina avkommor, fick jag veta lite senare, hennes pappa är ingen mindre än Cardento). Hennes galopp var bara helt fantastisk. Jag kunde korta och länga, ställa lite hit och ställa lite dit – och hon var på plats, jaja – någorlunda i alla fall med tanke på mitt skumpande på ryggen. Med henne var det även lättare att hålla kvar kontakten, något som jag ju har fått jobba en del med under dagarna här på Flyinge.

Efter det passet var det svårt att hålla det där lite fåniga leendet borta från läpparna, det kändes verkligen riktigt bra!

Jane har gått 1,40-hoppning och tycker att det ska gå fort!

 

Härliga Jane fick på eftermiddagen det stora uppdraget att avsluta min sommarkurs på Flyinge under en uteritt. Hon var mer än glad över detta och tog tyglarna innan jag ens hann tänka tanken själv. ”Full fart, nu på en gång”, tycktes hon be om. Men hon fick, efter en del bestyr, nöja sig med ett par härliga galopper på ängen i parken intill Flyinge, och så en lång skrittrunda efteråt. När jag satte av henne kan jag säga att det brändes härligt i benen. Ni vet den där känslan när man har stickningar i musklerna, när det liksom kryper i dem?

Fullmatad men inte mätt
Ingen kan i alla fall påstå att vi har legat på latsidan de här tre dagarna, det har varit fullt ös från början till slut – vilket så klart har varit oerhört roligt.

 

Nu ska jag bara gå ut och nattfodra Natty Light som så klart fick följa med hem till mitt eget stall… Eller nja, drömma går ju. Tänkte för en stund att hon kunde bli min, de har ju så många hästar på den där riksanläggningen så en borde de väl kunna avvara, eller? Och kanske en fin sadel och ett träns också när vi ändå är igång? ; )

 

Skämt åsido, de här dagarna har varit oerhört givande för mig som ryttare, inte minst när det gäller att få ordning på sitsen. Frågan är bara om man håller i det här arbetet nu när man är åter på ”gammal” häst. Kanske är det dags för en inbiten hoppryttare och införskaffa en dressyrsadel, för att – så att säga – få lite ordning på saker och ting och bryta gamla vanor…

 

Jag hoppas att ni har fått lite tips och inspiration via den här gästbloggen härifrån sommarkursen på Flyinge. Jag känner mig fullmatad men inte mätt – det finns alltid mer att lära när det gäller ridningens ädla konst. 

 

/Ida

Fika och kursutvärdering med ett glatt gäng tjejer. 

När vi fikade reds det fint på Kastanjegårdens bana. 



Läst 20252 ggr





Fler inlägg

AUG
05

Gästblogg: "Hästhållningen skiljer sig åt men kärleken till hästen är densamma"


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lovisa Berggren bor i Tyskland sedan åtta år och flyttade dit på grund av ett icke-hästrelaterat jobb. I Sverige hade hon egna hästar och tränade och tävlade i främst dressyr upp till Lätt A, hon har även ridit montélopp. I Tyskland rider och tränar hon ett par olika hästar och hoppas kunna börja tävla i dressyr när hon har tagit tysk tävlingslicens.

Böljande frodiga vingårdar. I mitten en ridanläggning som rymmer 50-talet hästar två stora ridhus, två longeringshallar, hoppbana, skrittmaskin... Och två, hör och häpna, löpband för hästar. Detta är bilden som möter mig varje dag när jag åker till stallet i sydvästra Tyskland. I mångt och mycket är det en drömbild av den tyska ridvärlden. Men i mina svenska ögon är det något som saknas: HAGAR!

Sammantaget har anläggningen motsvarande ytan av ett fotbollsfält ”vinterhagar” och kanske två fotbollsfält ”sommarhagar”. För över 50 hästar. Stallhyran på runt 500 euro – cirka 5 000 kronor – inkluderar foder, fodringar, strö, mockning med mera. MEN vill du att hästen ska få komma ut i hage kostar det extra, även om du sköter in- och utsläpp själv. För de hästar som faktiskt kommer ut är det tre timmar i en hage 10x20 meter som gäller. Förutsatt att det inte regnar, är för varmt eller för kallt. Minusgrader betyder per automatik att alla hästar står inne.

Det är flera saker som skiljer hästhållningen i Tyskland mot vad jag är van vid i Sverige. Det mest uppenbara är (bristen på) utevistelse för hästarna. Det som i Sverige ses som ett minimikrav, att hästarna få gå i hage varje dag, ses i Tyskland som en lyx – eller i andra fall som en säkerhetsrisk.

Men man gör så gott man kan. Jag bor i en mycket tätbefolkad del av Tyskland och mark är dyrt. De flesta hästarna har en paddockbox, vilket innebär att boxen har en utedel (ungefär 1,5 gånger så stor som boxen) där hästen fritt kan gå in och ut, dygnet runt. Även om detta på intet sätt motsvarar att springa fritt på gröna ängar så erbjuder det i alla fall lite omväxling tillsammans med 30 minuter i skrittmaskinen eller på löpbandet. Det är så här det ser ut i merparten av stallen i regionen där jag bor, inga hagar men stall med paddockboxar. I norra och östra Tyskland är det annorlunda, där finns det mer mark.

Med svenska mått mätt är detta kanske oacceptabelt. Men vad är alternativet? Att flytta stallet längre från tätorten går inte, för där tar nästa stad vid. Det finns inte mer mark, eller marken som finns är för dyr. Att inte ha hästar är kanske ett alternativ. Men vilka är vi att döma i glesbefolkade Sverige, där mark är förhållandevis lättillgängligt. Vi stänger också in våra hästar i boxar, styr hur länge de kan vara ute och mycket annat som knappast kan ses som optimalt utifrån hästens perspektiv.

Jag lämnar de gröna vinfälten och stallet bakom mig med blandade känslor. Vad är ”måsten” för sund hästhållning? Beror det på omständigheterna? Vem har rätt att döma? Det enda som är säkert är att det finns minst en viktig sak som inte skiljer sig mellan svensk och tysk hästhållning: Kärleken till hästarna och viljan att göra det bästa med de medel man har.


Läst 42629 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
02

Gästblogg: Glöm inte av munnen när du köper häst

OM DENNA GÄSTBLOGG
Nina Lundgren är veterinär och hästodontolog. Hon är verksam i Skåne men även i Stockholmsområdet. Nina har arbetat som veterinär sedan 2001 och driver sedan 2009 Svenska Hästtandvården. Vi har fått Ninas tillåtelse att dela ett inlägg hon gjort på Facebook. Där berättar hon om en häst med stora problem med käken, vilket inte uppmärksammats vid besiktningen. Hon vill råda alla som ska köpa häst att begära en fullständig genomgång av munhålan.

Dagens ledsammaste fall. Nyköpt jättehärlig häst som några veckor efter inköpet från utlandet upptäcks hålla underkäken snett när han inte äter.
Jag anlitas, och hittar flera småfel redan utanpå huvudet såsom ojämna tuggmuskler, skillnad på tjocklek vänster och höger underkäksgren samt att kindbenet ser olika ut på höger och vänster sida. Underkäken är helt låst åt ena hållet och överdriven åt det andra.
  
Öppnar munnen och konstaterar att det här är inte alls bra. Hästen kan inte centrera käken på grund av en gammal tandfraktur i höger underkäke, som orsakat kraftiga smärtor. Så kraftiga smärtor att han inte alls har använt höger halva av munnen under mycket lång tid, med kraftigt saxbett, trappbett och inaktivitetsfärgning som följd. Ruttet foder och var i frakturhålan. Tanden är död och måste dras ut, och saxbettet successivt korrigeras (vilket tar flera år när det är av den här graden) om inte hästen ska avlivas.
  
Otroligt tapper häst som käkat på, låtit sig ridas och lyckats maskera smärtan för alla i omgivningen. En något matt hårrem, lite dålig andedräkt och en ”ovana” att blöta höet i vattenkoppen – det var allt han visade för ett otränat öga. Och den sneda käkpositionen som man kunde se om man särade på läpparna, då.
 
Framtiden är oviss för denna unga häst. Åtgärderna blir kostsamma och långdragna och hästen har även andra problem i kroppen. Det är oklart hur käkleder och andra vävnader i tuggapparaten påverkats och hur – eller om – de kommer läka. Hur den här hästen kunde gå igenom en veterinärbesiktning är en gåta. Sånt här gör mig riktigt ledsen. Jag hoppas han tar sig igenom pärsen han har framför sig. Men han verkar vara en fighter. Det finns visst hopp.
  
Kontentan av detta. Lär dig lyfta på läpparna och undersöka andedräkt och åtminstone framtänderna på din häst, och andras. När du ska köpa häst, kräv en fullständig genomgång av munhålan med sederad häst, urspolad munhåla, spegel och sond och en bra ljuskälla.
Dåliga munnar blir dyrt och långdraget. Och besiktningar kan man inte alltid lita på. Framför allt inte utomlands där det inte alltid är så noga, i synnerhet inte i den lägre prisklassen, där sälj är viktigare än nöjd kund och frisk häst.
  
/Nina Lundgren, veterinär och hästodontolog


Läst 65717 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Gästblogg: "Hästar är dumma och elaka"



Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hanna Nordin, i Hälsingland, beskriver sig själv som en hästmänniska, inte en människa som har häst. Hon är nivå II-instruktör i Centrerad ridning och driver bloggen Ridning i centrum tillsammans med sina tre kollegor från olika delar av Sverige; Elettra Sonedotter, Hedvig Ahlsten och Madelene Libonius.

Nu tänker jag ta ett steg in i ett område som känns lite läskigt. Dock är detta något som jag känner så starkt och min träning bygger ju också till stor del på det. Här kommer det.
Uttalanden såsom att en häst är dum eller att en häst gör något för att vara elak är något som jag har svårt för att höra. Ska jag vara helt ärlig från hjärtat så tycker jag också att uttryck som dessa är korkade.

Innan jag gör någon upprörd så vill jag bryta ned mina åsikter kring detta lite. Jag tänker ta en häst som stått mig nära som exempel. En individ som varit med om saker som präglade honom att bli skeptisk mot vår sort, människan. Hans syn på världen blev att attackera innan han utforskade. Jag och de runt mig har många gånger fått höra hur elak han är, hur dum han är och så vidare.

Men vi hade en annan syn på individen än de som kom med dessa uttalande. Innan man känner en individ som har dessa reaktioner i olika situationer så behöver vi börja leta och förstå vad som gör att ett beteende finns. Sedan har vi något att jobba utifrån. Vi lär oss hur vi ska presentera olika nya miljöer, nya moment och framför allt hur vi trots individens svårigheter, får ett samspel som gör oss till en enhet istället för två stridande.

Jag menar inte att det alltid är lätt, för jag vet att det finns så många välmenande människor som gör allt för våra fyrbenta älsklingar som är av det slag som tar längre tid att förstå. Några har skador som vi behöver anpassa oss runt. Några har ett sinne som vi behöver hantera.
Några behöver befästa träning på ett vis och andra på ett annat vis.
Alla behöver en god vägledare som är tydlig och trevlig.

Här spelar allt runtomkring roll. Maten som vi väljer att ge till vår häst, genre som vi väljer att presentera för vår häst. Skoning eller verkning som vi människor väljer. Omgivning i hagar och stall som vi människor väljer. Allt spelar in och vi har ansvar för allt. Vi är också priviligerade att ha förmågan till dessa val. Vi har så många möjligheter att lära oss om varje del.
I förhållande till detta breda spektra om hur vi kan utveckla oss till goda ryttare och ägare till en häst så tycker jag att ge en kommentar om att en häst är elak eller dum känns så korkat och platt utan substans.

Hästar är individer och vi behöver ta vårt ansvar att se olika individer. Ingen häst är dum eller elak. Om du gör något som inte ger det resultat som du vill så är det dags för oss alla att byta ut meningar som har med hästen att göra till: Hur ska jag göra detta annorlunda.
Vi kan välja mellan att vara en person som har häst eller en hästmänniska.
Om vi är en hästmänniska som älskar hästen så ska vi inte heller rida som om vi var en människa som ogillar hästar.

/Hanna Nordin


Läst 89534 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv