Gästbloggen - Veterinären hyllar ridskolorna och deras hästar


Foto: Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Veterinär Tove Forslund driver Hästspecialisten, en mobil veterinärklinik. Bland kunderna finns Örebro fältrittklubb där hon nyligen var och kontrollerade tänderna på ridskolans omkring 60 hästar. Efteråt skrev hon ett inlägg på företagets Facebook för att hylla ridskolorna och det fina omhändertagande som ridskolehästar får. Vi har fått lov att dela inlägget här i Gästbloggen.
Angående ridskolehästar. Många hästägare skulle aldrig kunna tänka sig att sälja sin häst till en ridskola.
”Den får det mycket bättre som privathäst”
”Nej, stackars ridskolehästar. De får jobba jättemycket (alldeles för mycket)”
”De får inte rätt skötsel”
”De pysslas inte om”

Jag skulle personligen mycket hellre sälja till en ridskola än till många privatryttare!!!
Varför det undrar då många. Jo, för att:
Ridskolehästar sköts om av professionella, utbildade människor.
De får rätt foder och bra skoning.
De rids visserligen av många olika ryttare, men det innebär att de får olika belastning i såväl munnen som på rygg och ben.
Varje ridpass övervakas av ett proffs.
De får gå i flock i hagen och går oftast i stora hagar.
De får flera timmars motion varje dag istället för en timme. Hästar mår bra av mycket rörelse.

Jag har ett tiotal ridskolor i min kundkrets och sköter också om munnarna på många av dem.
Under november har jag gått igenom munnarna på alla Örebro fältrittklubbs skolhästar. Cirka 60 stycken. En enda häst har haft en minimalt sår i en mungipa. Annars har de varit felfria i mungiporna och lanerna.

Jag ser BETYDLIGT mycket mer betselrelaterade skador hos privatägda hästar.
Så med detta vill jag HYLLA alla Sveriges FANTASTISKA RIDSKOLOR.

Läst 68878 ggr



Fler inlägg




Foto: Privat

Att drabbas av kvarka är det sista en hästägare vill vara med om. Emma Nilsson driver Hässleberga Horse Center, där ett par hästar har drabbats av kvarka. Genom ett inlägg i sociala medier, som Hippson har fått tillstånd att dela här i Gästbloggen, vill hon uppmana flera att prata om smitta och inte skämmas för att man fått in det i stallet. För att kunna stoppa smittan behöver man vara ärlig, menar hon. 
"Folk måste få se sanningen och vi försöker sprida den erfarenhet som vi samlar på oss genom denna vidriga sjukdom", säger Emma. 

Obs. Varning för starka bilder längst ned i inlägget.


Kvarka, vi har blivit drabbade av kvarka.
Från "ingenstans" har våra ston blivit drabbade av kvarka. Stona som går på lösdrift en bit ifrån anläggningen. En grupp om nio hästar som har gått helt isolerade, utan några som helst tecken på sjukdom. Sex av dem har blivit sjuka och tre symtomfria har vi lyckats isolera, varav två högdräktiga ston.

Hjärtat går sönder när man ser hästarna i så dåligt skick. En riktigt vidrig sjukdom som man inte önskar att någon fick uppleva. Varken hästar eller människor.
I vårt fall är det några som blivit riktigt sjuka medans någon har klarat sig bättre. Allt ifrån feber, snuva, snor, slem och extremt stora bölder. Det är fruktansvärt! Och just det här med "tysta smittbärare" gör det hela 1000 gånger jobbigare.
Våra hästar kommer att provtas fram tills att alla är negativa.

Något vi också upptäckt i denna förödelse är att det på något vis verkar ligga en skamlig stämpel över det hela. Kvarka, något man inte vill ta i med tång. Vem är det som är syndabocken? Vem har dragit det med sig? Till den grad att folk drar sig för att berätta att man har det.
Av alla samtal vi haft med folk verkar det vara vanligare än man tror, ändå får man inte höra talas om det? Och mer exakt var det befinner sig när det väl är ett utbrott. Hur kommer det sig? Det har uppkommit så många frågor för oss i all denna misär. Samtidigt som vi vänder ut och in på oss för att hantera detta på bästa möjliga sätt.

Statusen för oss i dagsläget är att stona räknas som en egen anläggning för att de går så pass isolerade från andra hästar. Och har gjort hela tiden, just av den anledningen att vi inte vill riskera att våra dräktiga ston utsätts för smitta. Och vad vi vet har det inte tagit sig vidare till våra andra lösdrifter och stallar. Anläggningen är inte stängd av veterinär men vi håller alla våra hästar på hemmaplan ändå några veckor framöver, tempar och är extra uppmärksamma på sjukdomstillstånd för att verkligen säkerställa läget.
Utöver det är det galet mycket omplanering i arbetet, desinfektionsmedel, sjukrockar, mediciner, och alla kläder man äger har blivit söndertvättade. Skinnet på kroppen är nästan bortskrubbat. Och Vi vet att detta kan bli en väldigt lång resa..

MEEN det kommer gå över, det är bara en fråga om tid. Och vi hoppas på att allt går så bra det kan fram tills dess. Det är verkligen en vidrig sjukdom, men det är inte världens ände även om det känns så ibland. Vår tanke med detta inlägg är inte att skrämma upp folk, vi vill bara informera och upplysa om detta.
Vad det gäller clinic och andra evenemang så kommer vi genomföra det såvida vi vet att det är 100% fritt från smittorisk, och det är inget vi tummar på, tro mig!!!
Tack för den stöttning, varma hälsningar och hejarop vi har fått!
Är det några frågor kring läget så är det bara att höra av er.

/Emma Nilsson




Läst 13244 ggr Kommentarer Kommentera


Foto: Elisabeth Elmseld

OM DENNA GÄSTBLOGG: Nathalie Svartensjö bor i sydöstra Skåne norr om Tomelilla med sina hästar. Hon är ryttare och uppfödare, tävlar själv i flera grenar, senast med egna uppfödningen Guns N'Roses EQ. Guns N'Roses EQ deltog i Breeders Trophy i fälttävlan som fyraråring 2022.  Hon vill med sitt inlägg uppmana alla att lyssna på sina hästar. Vi har fått Nathalies tillstånd att dela inlägget här i Gästbloggen.

"För två veckor sedan körde jag punktering. I samband med bytet av detta hjulet insåg vi att ett hjullager var totalt kollapsat.

Efter att dessa två saker blivit bytta körde jag min gula unghäst ner till grannen för löshoppning. Hon var riktigt dum att köra (vilket hon aldrig varit innan). Jag bortförklarade detta med att hon var i brunst och kanske därför var stökig.

Dock gjorde min tävlingshäst likadant de två gånger jag körde henne efter detta, dock bara i vänster svängar. Denna häst känner jag utan och innantill. Egen uppfödning, som är mycket resvan. Alltid, ALLTID, stått som ett tänt ljus oavsett vad som hänt när man kört. Så detta gav mig en tankeställare. Nått är fel! Hon försöker säga mig något.

Såååå jag lånade en kompis släp och körde en sväng med min häst. Och hon stod återigen stilla. Och då kom jag på incidenten några dagar tidigare med unghästen. Det är definitivt något mer fel på min släp!
Så en kompis fick köra mig ett varv i släpen, och jodå. Mycket riktigt. Vibrationer och missljud.

Idag byttes övriga hjullager på släpen. Två av tre var brända/överhettade, ett av dem mer än de andra.
Så summa summarum. Lyssna på era hästar om de plötsligt blir "dumma". Det finns en anledning.

Imorgon åker vi på tävling. Förhoppningsvis är allt lika lugnt som vanligt då.

Var rädda om varandra!"


Guns N'Roses på Breeders Trophy hösten 2022


Guns N'Roses på Breeders Trophy hösten 2022


Läst 28557 ggr Kommentarer Kommentera

OM DENNA GÄSTBLOGG: Annika Strömberg driver bloggen Dressyrtanterna, hon är en medelålders kvinna som har tre egna hästar. Det är Googles, 19 år, Mocca, 16 år, och minstingen Princip sex år. Hon har tävlat upp till medelsvår A dressyr och 1,20 i hoppning. Hästarna har hon hemma på gården tillsammans med höns och en katt. Hon jobbar som stödassistent till funktionshindrade och tränar, det gör hon för Bo Tibblin. I sitt senaste blogginlägg, som fått stor spridning, funderar hon på det är med hästvälfärd och vad det betyder för olika hästar. Vi har fått Annikas tillstånd att dela inlägget här i Gästbloggen.

"I dag är det solsken, vårkänsla och jag har en helt ledig dag efter jobbhelg. Mycket skönt! Sitter i solen utanför stallet med ett stort kaffeglas intill mig. Hönsen går muttrande omkring på gräsmattan och pickar i sig vitt skilda delikatesser, allt från maskar till gräs och hästskit. Hönsen har kommit igång värpa fint nu efter vintern så kan till och med sälja nån kartong ägg här och där. Riktiga ägg när det är som bäst, och man vet hur hönsen har det. Extra vårlikt är det ju när man han hänga ut saker på tork i solen.

Funderat en del senaste dagarna om debatten med hästvälfärd och hur tokigt saker kan bli av olika orsaker. Som någon artikel om Casall som blivit prisad som århundradets hingst i Holstein. I kommentarsfälten kan man ju genast läsa exempelvis detta; 

Ja, men nu börjar man ju se hur nyanserna går i sociala medier. Att hästvälfärd enbart räknas i om hästen går på lösdrift, i flock, barfota och rids bettlöst. Det finns liksom inga alternativ på skalan nu för tiden. Inga nyanser alls. Alla med lite kunskap om hästar, etologin och hur hormoner funkar hos en häst vet att det sällan går släppa en avelshingst i en flock med hästar utan att det händer olyckor. Alla som hanterat hingstar hemma eller borta vet hur de funkar. Och framför allt avelshingstar som fem månader om året hoppar på bocken för spermasamling. Gissningsvis är folk rätt rädda om sin dyrbara hingst. Men gissar han går ute i hage med i alla fall en hästkompisar av något slag. För fler hingstar ihop funkar sällan bra.

Lösdrift är säkert en bra lösning för många, men det passar varken alla hästar eller ägare. Lösdrift kan vara både stressande och påfrestande för många hästar medan andra trivs toppen. Man lär ju kunna se till individen att det kanske inte funkar för alla. Då ser man att debatten någonstans blivit tokig. När bara den egna åsikten är den enda rätta och alla andra faktiskt kan anses som djurplågare. Allt från att ha bett och järnskor till att ha nosgrimma på eller ha hästen på box. Det finns en del (bland annat några equiterapeuter och liknande) som framhåller mer och mer att barfotagång är det enda rätta för att få en frisk häst. De delar artiklar i sociala medier om olika ”forskningsfynd” om hur många fel som orsakas av järnskor. Det visas exempel på hur dåliga hovvinklar orsakat diverse skador och förslitningar på hästen. Om hästar som tävlas i världseliten utan skor. Om hästar som räddats från slakt när man tagit av skorna, och så vidare, och så vidare. Ifrågasätter man tas kommentarerna många gånger bort eller man blir blockerad.

Folk börjar mixtra med att hästar ska gå barfota ”för det gör ju Peder och Henke med sina” utan att ha en tanke på sina egna förutsättningar att hålla barfota hästar. Är det bättre barfota men ömfotad? Hellre barfota med återkommande stengallor och hovbölder än att ha skor på? Allt har blivit så nyanslöst. Och var och en är salig på sin tro.
Det är synd!
Jättesynd!
Och det känns som att verkligen börja i fel ände. Hur vore det om vi började i rätt ände av skalan i form av utbildning och hästkunskap.

Kunskap. Ja, av människorna såklart. Människoutbildning för häst. Eleverna på ridskolorna går inte på lektionerna då de vet att det är teori för de allra flesta vill bara rida. Inte betala för att ha teori. Hur löser man det problemet? Teori är ju grunden för praktik. Utan kunskap ingen förståelse. Om man inte vet varför man gör och hur man gör en sak så lär man sig ju aldrig att göra det ordentligt. Utan då bara gör man. Utan eftertanke. ”Nä men det bara är så man gör ” Ja men varför är det så? Orsak och verkan. Hela tiden i hästlivet. Och låt för all del människor med kunskap göra det de gått i skolan för. Låt veterinärer med utbildning på häst utreda och behandla hästen om det händer något eller hästen behöver kollas upp. Mixtra inte med örter och silvervatten, kinesiotejp eller gummiband på hästen om den verkar sjuk eller dålig på något vis. Åk till en veterinär och ta hjälp.

Att visitera är viktigt, vad ska man titta och känna efter? Hur ser man om hästen är sjuk? Vad ska man hålla koll på? Och vad gör man då? Vad behöver hästen för vaccinationer? Avmaskning? Tandvård? Folk behöver lära sig hur en häst är uppbyggd i kroppen. Vilka kroppsdelar som har vilken funktion och var de sitter. Hästens kroppsdelar är rätt viktiga. Låt hovslagare med riktig utbildning avgöra om din häst behöver skor eller klarar att gå barfota. De kan avgöra det, jag lovar. De har gått lång utbildning och kan en del om hästens anatomi. Och känner de din häst dessutom så ser de nog vad just den hästen behöver. De har inte gått nån helgkurs till ”hovformsspecialister”. Att sen Peder och somliga andra kan tävla barfota beror mer på att de har egna hovslagare som kommer ofta till dem. De rider enbart på preparerade underlag som gräsbanor, anlagda slingor i naturen eller på fibersand. De rider inte på grusvägar, över stock och sten i skogen eller de underlag vi vanliga hobbyryttare vanligtvis har runtom hemma.

Man behöver lära sig vad en häst äter, hur den tas omhand, hur ett stall ska se ut och hur man sköter det. Man behöver lära sig vad en häst behöver för mat för att må bra. Det funkar inte så bra att bara lyssna på fodertillverkares rekommendationer på de påsarna som gör mest reklam för sig ”till normalstor häst ge 0,5kg per dag” eller annat generellt. Man behöver veta vilket sorts hö man ger, hur mycket energi och protein det är i och hur mineralerna är. Det avgör ju hur mycket och om hästen behöver kraftfoder. Och om höet är bra, dammigt, mögligt, för låg torrsubstans etcetera. Att det finns orsaker till att man ska ta bort ALL plast och nät från hösilagebalarna i hagen trots att det blir mer jobb för oss lata människor och lite mera besvär att hålla rent. Se bara på denna filmen så förstår ni varför:

Hur ett flyktdjur fungerar och hur man läser av det. Hur man hanterar hästen. Stora djur kan lätt bli farliga om man inte vet hur de ska hanteras och hur man läser av dem. Hur man förutser situationer och gör något åt dem innan det händer något. Hur man passar in utrustning. Hur ska tränset sitta? Är bettet lagom stort och passande? Ligger sadeln bra? Hur utrustningen passar hästen. När man ser sådant här i sociala medier från en så kallad elitryttare blir man ju fundersam när nosgrimman sitter långt nere över näsborrarna. Fast det spelar väl mindre roll hur utrustningen sitter, tränset kostar ju drygt 4 000 kronor ändå så det är nog bra.

Eller de som rider och inte känner att hästen är halt. Nä den är nog lite stel bara? Går ju över efter en stund. Eller får samma skada gång efter annan och många gånger på flera hästar. Då önskar man ju de kunde vara ödmjuka att ta hjälp av någon som kan mer. Tränar jag ”fel”? Behöver jag göra annorlunda? Hur rider jag hemma? Ta hjälp av tränare/ ridlärare. Gärna nån med utbildning som har kunskap. Vara ärlig mot sig själv och framförallt ärlig mot hästen. En hållbar häst är väl det som alla ryttare vill ha? Det finns så himla mycket som gått snett i debatten. Och så mycket grundläggande kunskap som försvunnit. Så mycket om hur man tar om hand en häst, hur den funkar och vad den behöver. Vanlig vardagskunskap som hur man ryktar, sköter hovar, putsar grejor. Till sårvård, smittskydd och sunt förnuft. I dag handlar det mesta om det som syns i sociala medier, det som är inne och det som följer strömmarna av inflytande. Inte om kunskap. Inte om erfarenhet. Inte om ödmjukhet.

Jag är verkligen inte något orakel men en del har man lärt genom åren. Man lär sig att lyssna direkt man öppnar stalldörren på morgonen. Man känner in direkt om allt är som vanligt. Är hästarna som vanligt? Har de legat ner under natten? Hur mycket vatten är det kvar i hinkarna? Har de ätit upp maten? Beter de sig som vanligt? Hummar Mocca? Bankar Goggles i dörren och ställer sig sen och kissar när jag kommer med kraftfodret? Har de bajsat ungefär som vanligt? Är boxen ovanligt stökig? Kort och gott – är allt som vanligt denna morgon? Vid intag hör man om det är fyra klapprande hovar på stallgången eller har någon sko rykt under dagen? Svullen någonstans? Några sår? Kliar Mocca extra mycket i dag? Jag har lärt mig att mina hästar behöver skor om de rids på de underlag jag har hemma. Och att det är asjobbigt att leta efter tappskor i fyra hektar hage. Har en toppenbra hovis som fixar med det mesta om det behövs. Att ta hjälp av en bra tränare med erfarenhet och kunskap som gör att både jag och hästarna utvecklas och blir hållbara. Har en outstanding tränare som stöttar och hjälper.

Att mina hästar behöver vara ute mycket i stor hage för att må bra. De är olidligt jobbiga när de får stå inne mycket. Har lärt mig oändligt tålamod. Att de behöver äta mycket hö för att vara nöjda, och att mutgodis är oöverträffat för att lura hem korkade hästar som upptäckt strömmen inte gick runt hagen riktigt. Har väldigt snälla grannar och vänner dessutom. Att ju äldre man blir desto ondare gör det att ramla av. Har en bra hjälm! Stålhätteskor är en suverän investering. Och riktiga handskar. Grimskaft ger lätt blåsor. Balsnören, Vetflexbandage och kniv kan fixa till det flesta problemen i ett stall.

Framförallt har jag lärt mig att jag aldrig någonsin blir fullärd."


Läst 41521 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen

Inbjudens senaste



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.