Det blir ingen resa...

Ibland blir allting inte riktigt som man planerar och tyvärr kan man inte se in i framtiden. Hade man kunnat och vetat så hade vi aldrig bokat resan i slutet av augusti. Nu har inte jag någon skyldighet att sitta och förklara här men vill ändå berätta lite för att det inte ska bli några missförstånd.

Jag har inte mått kalasbra i höst direkt. Väldigt mycket upp och ner. Gått på ex antal läkarbesök, tagit ännu mer blodprover, blodtryck och allt annat. Det var därför jag valde att stänga ner min andra blogg i oktober, jag kände att allt bara var för mycket. I oktober gick jag också till en ny läkare i privatvården och blev för första gången tagen på allvar. Andra veckan i december var det dags för återbesök då jag har känt mig kass igen och jag blev rekommenderad att inte åka på resan i januari. Själva resan hade väl inte varit några problem men mitt huvud och kropp är inte tillräckligt bra för att åka iväg och plugga intensivt i två veckor.

Hade det varit för ett halvår sedan hade jag inte lyssnat på varken kropp eller läkare och kört på ändå. Men jag måste lära mig att faktiskt stanna upp och känna efter. Hade jag gjort det från första början hade jag antagligen varit stabilare än vad jag är idag.

Därför blir det ingen resa och kostrådgivareutbildning i januari. Något som känns både ledsamt, tråkigt och surt. Jag skulle ha åkt med min syster (hon kommer inte heller att åka) men hon förstår mig och vet betydligt mer om allt än det jag väljer att skriva här. Har haft en hel del planer inför 2013 som jag hade hoppats kunna genomföra med en kostrådgivareutbildning i ryggen. Men det finns fler utbildningar och framförallt fler tillfällen. Chansen försvinner inte bara för att jag inte kan åka i januari.

Jag vet orsaken till varför det har blivit så här och det är skolan. Men för varje dag som går nu så blir skolan ett minne blott och för varje dag som går släpper den inre stressen ett litet snäpp. Nu rullar vi snart in på 2013 och det känns skönt. 2012 har varit ett riktigt upp och ner år. Mycket bra men också mindre bra saker, precis som livet brukar vara med andra ord.

Nu arbetar jag med mitt företag och gör något jag dels tycker är fantastiskt roligt men också att jag kan arbeta i princip när jag känner för det. Med andra ord är det perfekt för mig när jag försöker komma i balans igen. Inga hemska tentor jag sitter uppe och pluggar halva nätterna till och inga uppdrag på 13 uppgifter.

Tråkigt att det inte blir någon resa men samtidigt är jag en sådan person som tror mycket på ödet och det var helt enkelt inte meningen att vi skulle åka. Som sagt finns och kommer det fler chanser. Så jag deppar inte ihop för det utan blickar istället framåt. För jag vet att saker och ting löser sig, det gör det alltid :). När jag väl blir frisk från mitt utmattningssyndrom så kommer jag att bli ännu starkare än vad jag var innan. Och bara den tanken gör ju att man blir peppad!

Ha det fint.

/ Karin