Min hästhistoria

Det är snart fjorton år sen mamma tog mig till ridskolan för första gången. Intresset växte sig sedan bara starkare och starkare. Efter en rejäl avåkning träffade jag på herr rädsla och tog en paus. En paus som inte blev så långvarig och snart stod jag igen i mammas inackoderingsstall och klappade på min medryttarponny.

De två ponnyer som har betytt mest för mig är mina d-ponnyer Twiggy och Önnarps Darkwin, Dacke. De ponnyer jag fortfarande har svårt att prata om efter vårt sista turbulenta år.

Vi fann Twiggy djupt inne i de småländska skogarna den sjunde juni 2007. Jag ville ha en ponny som kunde hoppa och det fick jag också. Markarbetet var knackigt men det blev bara bättre ju mer vi kämpade på. Under vårt första år startade vi någon enstaka märke 1 dressyr, för hon kunde inte ta galoppfattningarna. Den 14 februari 2008 fann jag henne med ett spiktramp i hagen. Hon fick boxvila i tre månader. Vi började om på noll och sakta men säkert började vi hitta tillbaka. Under hösten startade vi våra första clear rounder på låg höjd. För jag vågade inte hoppa högre.

- Jag och Twiggy, vintern 2009/2010

I januari 2009 beslöt vi oss för att kolla på en till häst, nu inriktning dressyr. Nere i Ramlösa hittade vi min dröm. Connemaraponnyn Önnarps Darkwin. Hans hjärta, likt hans päls, var av guld och 2009 kom att bli mitt bästa hästår någonsin. Vi tävlade upp till LA men tränade MSV. Jag ryser när jag tänker på hans galopp och hans entusiasm. Med Twiggy gick hoppningen bättre än någonsin och markarbetet likaså. Jag var så stolt över mina ponnyer och även mig själv.

I oktober drabbades jag av en axelskada. Blev skev som jag vet inte vad och helt plötsligt hade jag en stor, ond knöl på min vänstra axel. Trots smärtorna hade jag två hästar att rida varje dag och jag genomförde ofta ridpassen med tårar i ögonen.

- Dacke och jag redo för att gå in på banan, hösten 2009.

Vi beslutade oss för att låna ut Dacke, jag klarade bara av att rida en häst och ville satsa på hoppningen. Vi hittade ett bra hem till honom och han åkte dit i slutet av februari 2010. Här började Twiggy bli konstig, ändrade sitt beteende och gick inte att rida. Vi tog ut veterinären 2-3 gånger, trodde det berodde på hennes jobbiga brunster (som hon alltid hade haft). I april åkte vi in till Skara där vi fick ett besked vi helst inte hade velat ha.

På tisdagen fick vi reda på att Twiggy hade en äggstockstumör stor som en näve. Två dagar senare ringde fodervärdarna och berättade att Dacke var halt. Twiggy opererades via buken veckan efter och drabbades av ett allvarligt blodtrycksfall på kvällen. Med Dacke hamnade vi i en tvist med fodervärdarna som slutade med att vi tog hem honom. Samtidigt som allt detta hände höll vi på att flytta från vår hästgård vi hade bott på i sex år till en bostadsrätt sex mil söderut.

I september 2010 fick Dacke somna in. Vi hade då behandlat honom mot hans gaffelbandskada i flera månader och det blev aldrig bättre, snarare sämre. Han skulle inte ens klara av att gå som promenadponny. En förlust som tog enormt hårt på mig. Det som hjälpte mig var att jag hade Twiggy kvar. Tyvärr skulle även vår berättelse snart att få ett slut.

Efter operationen blev hon aldrig ridbar igen. Vi försökte med olika sadlar, kiropraktor, laser. Åkte runt till olika veterinärer. Men det gick inte. Samtidigt blev hon mer och mer förändrad i huvudet. Sex månader efter att Dacke hade fått somna in var det Twiggys tur att vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Efter nästan fyra år tillsammans skiljdes våra vägar åt. De hittade pålagringar i ryggen men operationen (som vi var tvungna att göra) innebar en hel del risker och antagligen var det något som hände i samband med den eller blodtrycksfallet som sedan fick konsekvenser.

Efter detta bestämde jag mig för att ta en paus från hästarna. Jag har förlorat hästar innan men att mista sina två bästa vänner inom ramen av ett halvår tog krafterna ur en. Trots detta har ridsporten fortfarande en stor plats i mitt hjärta. Det är en fantastisk sport och jag har under det senaste halvåret försökt att lista ut hur jag kan vara kvar i den utan att ha häst. Hälsa för ryttare blev ett av mina projekt och det är här jag är idag.