Hej!
För 10 år sedan hörde man inte så ofta om hästar som hade problem eller behandlades i halskotpelaren. Inte heller diskuterades det lika mycket om att det kunde vara ett problem på våra ridhästar. Jag upplevde då att veteriärer som sade sig hitta problem där (dock inte alltid) inte blev betrodda på samma sätt som om man t.ex. hittade en skada i ett ben - OM det nu inte var så att hästen hade uppenbara fynd på röntgen av halsen eller hade tydliga neurologiska symptom (läs om t.ex. wobblers syndrome för er som är intresserade).
Ökade undersökningsmöjligeter och utveckling både inom veternärmedicin men även inom fysioterapi på häst har gjort att mer och mer pekar på att många hästar har problem från detta område. Detta kan leda till smärta och nedsatt prestation, precis som när hästen har problem på vilket annat område som helst. Genom att man på senare tid börjat att undersöka området mer, hittar man också fler saker, det svåra är dock att veta vilka fynd som spelar roll för hästen. Det är idag inte ovanligt att man undersöker halskotpelaren med vanlig röntgen, ultraljud och ibland även scintigrafi och CT (CT av hela halskotpelaren har man nu möjlighet till på hästsjukhuset i Helsingborg).
MEN, nu kommer vi till Men. Det svåra med att diagnosticera problem i halskotpelaren är att den, precis som hästens ben och rygg, kan ha många olika typer av problem. Hästen kan t.ex. vara:
- Muskelöm i halsen, både efter träning men även efter trauma
- Den kan ha artros mellan halskotorna vilket ger stelhet och sannolik smärta (inte alltid)
- Den kan ha skador i ligament i och kring nacken
- Den kan ha förträngningar i ryggmärgskanalen som trycker både på ryggmärg och olika nerver som går ut i kroppen och sannolikt ger smärta
- Den kan ha subluxation av kotor
- Den kan ha missbildade kotor
- Den kan ha hälta som ej går att bedöva bort
- Den kan ha frakturer (även mindre sådana som kanske bara ger nedsatt prestation och inget större symptom vilket gör att det kan vara svårt att hitta)
-Den kan till och med ha tumörer
De två första punkterna anser man inom veterinärmedicinen vara relativt vanliga, medan de andra sakerna är mer ovanliga. I undersökningar har man dock sett att närmare 60 % av ridhästar i normala populationer har förändrat skelett i halskotpelaren (artros), ffa mellan den 6:e och 7:e halskotan. Det ses alltså på hästar som inte visat nedsatt prestation eller tecken på problem. Varför? Det vet vi inte - ÄN. Man har också sett att frekvensen av artros ökar ju äldre hästarna blir. Kanske blir hästarna stelare med åren, men ej smärtsamma (?). Det varierar sannolikt mellan individer. Det beror säkert också på vilken typ av arbete som hästen utför.
Men, låt oss nu säga att man hittat artros i en så kallad facettled i halsen. Man misstänker att detta ev. sänker hästens prestation eller orsakar ett smärtsamt beteende. Vid en vanlig hälta kan man bedöva hästen för att se om den släcker sin hälta, men man vill som regel inte lägga bedövningsmedel i närheten av halskotpelaren eftersom man av misstag skulle kunna få bedövningsmedel in till ryggmärgen, och det vill man INTE. Detta gör att det generellt är svårt att avgöra betydelsen av de förändringar man hittar. Man behöver undersöka hästen noggrant, utesluta problem i andra delar av kroppen och som veterinär gäller det att vara påläst kring hur problem från dessa områden ter sig. Man får pussla och lägga ihop fynd med hela den kliniska undersökningen av hästen med ev. ridprov och beteende under ryttare. Det kan också vara till stor hjälp att ha en duktig fysioterapeut som kan palpera halsen mycket specifikt och leta efter avvikleser från det man anser normalt. Det kan t.ex. handla om rörelseomfång , d.v.s hur rörligheten i halsen och mellan halskotorna är.
Som regel kan man säga att de hästar som har ordentliga tryck på ryggmärgskanalen inte har någon lysande prognos. Men dessa hästar har valigen mer allvarliga symptom som inte enbart handlar om nedsatt prestation. Dessa hästar visar ofta tydligare neurologiska symptom och hamnar sällan i kategorin av hästar som man missar. Men, utvecklingen går framåt, och idag utför man ibland operationer där man stelopererar halskotpelaren på vissa områden för att minska på hästens symptom. Läs bland annat på följande länk om aktuellt fall med hingsten Dalwhinnie:
Dalwhinne svårt skadad – har opererats
Facettledsartros kan som regel behandlas med kortisoninjektioner via ultraljudsguide, det kan åtminstone hjälpa till att minska på inflammation och smärta även om man inte tar bort själva artrosen. Många hästar med artros i halskotpelaren får man att fungera (det vet vi också eftersom många hästar har det utan att man ens märkt av det), men vissa fungerar ej. Min egen förra dressyrhäst Wosario, hamnade i kategorin hästar som ej gick att hjälpa. Han blev med tiden mer och mer stel i halsen och kunde till slut inte samla sig och vända till höger utan tydliga protester. Han blev tillfälligt hjälpt av kortisoninjektioner men det fungerade inte i längden.
Det var lite att bita i!
Ha en fin kväll!
/Izabella
Hallå!
Tiden går och hästdiskussioner av alla de slag går varma mellan de aktiva i sporterna och på sociala medier. Jag tänkte dela med mig av en mycket intressant dag, nämligen sadelutprovningsdagen, dagen med stort D, då min sambos unghäst skulle prova ut en sadel.
Alla har vi säkert hört diskussioner om utrustning och hur otroligt viktigt det är att sadel och även träns passar. Vi måste komma ihåg att hästen inte är gjord för att ridas på, och har vi ändå bestämt oss för att göra det så gäller det att vi med alla medel vi kan, försöker få hästen så bekväm & nöjd som möjligt och ser till så att den mår bra både fysiskt och psykiskt. Denna dag ledde till otroligt intressanta diskussioner mellan sadelutprovaren Monica Andersson, min sambo, ryttare & SJV Godkända hovslagaren Michael Billow, och så jag, veterinär med specialintresse inom hältor och nedsatt prestation.
Dagens huvudperson var den fyraåriga islandshästhingsten Kolur, inriden och totalt sutten på i ca fem månader hos sin förra ägare, då vi nyligen köpt honom.
Både jag, Micke och Monica jobbar alltså på heltid med hästar & träffar hundratals hästägare årligen, och vi får alla höra om de problem som finns. Men, det finns en viktig sak som skiljer oss. Vi jobbar med olika utmaningar inom ridningen och ser därför saker från lite olika synvinklar.
Det intressanta var att vi var rörande överens om flera saker. Bland annat hästens rygg, muskulatur, hur den stod, hur den belastade etc. Men vi kom fram till det på olika sätt. Monica som ser extremt många ryggar och fokuserar på hur hästen står, går och hur den bär upp sadeln och ryttaren kunde genom att observera hästen stående, berätta för oss vilken som var hästens starka respektive svaga sida. Detta genom att enbart observera hur den tog belastning och vad den gjorde med ryggen när den började bli trött och vart den sköt över vikten och sadeln.
Detta kunde konfirmeras av Micke som ryttare, men även som hovslagare, då han genom att kolla på hur hästen slitit skorna, kunnat se var den väljer att lägga mer resp. mindre belastning även om det var en extremt liten skillnad.
Jag som ser många hästar (både friska på hälsokontroller) men även halta vid hältutredningar, ser att i princip alla hästar har en stark och en svag sida. De är höger- eller vänsterhänta (enklare förklarat) vilket är helt naturligt. Jag såg redan vid besiktningen vilken som var den starka och svaga sidan (alt. "rakare" och "mer rörliga" sidan) och har i mitt huvud analyserat rörelsemönstret, steglängd, ryggaktivitet etc. Jag ser ofta hur hästar har mer utvecklad muskulatur på ena sidan än den andra och ibland är det tom en hälta på den sidan som hästen är mindre musklad på.
Det jag villa komma fram till med inlägget var att beroende på från vilken "vinkel" man ser ekipaget så framkommer olika saker. Det är därför många som jobbar med hästar tycker att just deras område är det viktigaste, men egentligen är alla våras områden precis lika viktiga och vi skulle egentligen behöva se hästarna tillsammans hela tiden!
Generellt kan man säga att om man misstänker sadelproblem åker man till sadelutprovaren, om hovarna är olika stora och växer ojämnt kontaktas hovslagaren. Veterinären kontaktas om hästen ser halt eller oren ut, fysioterapeuten om hästen behöver hjälp med musklerna, tränaren om hästen sitter fast i ena sidan, etc.
Ponera ATT: sadeln sitter snett, skjuts över åt ena sidan för att hästen är extremt oliksidig, belastar hovarna snett p.g.a detta, så det spelar ingen roll vad hovslagaren gör för hästen kommer se likadan ut vid nästa skoning ändå. Musklerna blir spända och låsta p.g.a detta och hästen blir även halt p.g.a den långa snedbelastningen den fått utstå. Tränaren får hela tiden jobba med oliksidigheten som egentligen beror på att ryttaren faktiskt sitter snett......eller...så var det sadeln som tryckte...eller en dold skada någonstans som startade hela hjulet...förstår ni dilemmat?
OM alla kunde kolla samtidigt, diskutera direkt med ekipaget framför sig, tror jag vi snabbare skulle komma fram till "orsaken" och därmed hitta en bättre strategi för att lösa problemet.
För att återgå till en annan mycket intressant sak som jag funderar mer & mer över, nämligen den starka och svaga sidan. Detta är något jag inte alls stött på under min utbildning, men som jag är medveten om genom min ridning och alla de hästar jag ser. Jag tror att det är otroligt viktigt att ryttaren är medveten om detta och att skillnaden mellan sidorna inte blir för stor. Det jag menar är att om hästen blir alltför oliksidig, så kommer den inte belasta jämnt på alla fyra benen, halsen, ryggen etc och i längden kan detta leda till problem, överbelastningar & hältor och starta ett hjul av händelser som till slut involverar alla yrkesgrupper jag nämnt i detta inlägg.
Sen kan den ju också vara oliksidig p.g.a ett problem, men detta måste man ha "koll" på och kan vara bland det viktigaste över huvud taget för att hålla hästen sund. I princip alla hästar jag ser som är halta är oliksidiga, och detta "mer" än de friska hästarna. Jag brukar säga till hästägare att de måste ha koll på detta hos sin egen häst, och om den plötsligt blir mer oliksidig eller "sitter fast" i ena sidan bör man utreda varför.
Genom att ha insikt i hur hästen normalt tar belastning, hur snabbt den faktiskt blir trött (ffa unghästar) och vad som händer då, kan man bättre utforma träning efter hästen. Det är helt normalt med en stark och en svag sida men man bör ha som mål att eftersträva liksidighet och symmetri. Dock kan felaktig eller för tuff träning lika väl leda till motsatsen; att man istället förstärker oliksidigheten vilket leder till att hästen i längden belastar kroppen ojämnt. Detta syns på hovar, hur skorna slits, hur musklerna känns, hur sadeln ligger och i värsta fall en hälta.
Jag tror att hästen bör tränas oftare och kortare intervaller på den nivå den "klarar av" och långsamt byggas upp så att man inte tränar den för mycket på en nivå där den ständigt går med mjölksyra. Den kommer då inte orka bära upp sig själv och ryttaren, och den "naturliga" oliksidigheten förstärks, vilket i längden orsakar en hel del av de träningsrelaterade skador och problem vi ser idag. När vi har ett problem, oavsett sadel, hov, muskel, ben, så bör man se över alla dessa saker inklusive sig själv som ryttare.
Tack Monica, Micke och Kolur för en rolig och nördig hästdag:
/Izabella
Läst 479365 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hallå!
Det är nu tredje året för mig på den internationella specialistutbildningen i ortopedi vid namn ISELP. Jag går under dessa dagar block 6/8 som handlar om hästens knäled och området ovanför, låret. Som vanligt är det otroligt spännande och intressant att vara på ISELP, som denna gång går av stapeln utanför Milano, Italien.
Det är minst sagt fullspäckade dagar där man proppas med information. 3 hela dagar med undervisning från 08-18 där man "bara" pratar om ett visst parti på hästen. Vi går igenom "allt" som finns i detta område på detaljnivå, dvs skelett, muskler, senor, ligament, kärl och nerver. Vi diskuterar sedan hur områdena kan skadas, hur man kan hitta dessa skador, hur de behandlas och vad man kan göra för att förebygga dem. Utbildningen är också mycket praktisk eftersom det är dissektioner och ultraljudsundersökningar via storbildsskärm. Det är sedan en dag med praktisk ultraljudsträning på området som kursen handlar om. Man ska då träna på det som professor Denoix visat dagarna innan samtidigt som man har hjälp utav så kallade "certified iselp instructors".
När man gått alla 8 utbildningar finns möjlighet att avlägga en examen som görs i Frankrike. Än så länge finns det bara en veterinär i Sverige som har klarat denna examen och det är veterinär och ortoped Christian Pedersen i Helsingborg. Självklart är examen mitt mål. Jag börjar närma mig slutet av utbildningen nu! ISELP är verkligen en fantastisk vidareutbildning för veterinärer som jobbar med hältor och ortopedi, och jag vet inte hur många hästar jag kunnat diagnosticera tack vare denna utbildning. Alla som jobbar med ortopedi på kliniken där jag jobbar (Mälaren Hästklinik), går denna utbildning, så vi är ett helt gäng här nu som utvecklas tillsammans.
Om ni läst förra inlägget här i bloggen, gästblogg utav Julia Söderström, så har hon varit på en klinik i USA som ägs utav en certifierad ISELP veterinär. Tänket hon berättar om i det inlägget är precis vad vi får lära oss här.
För att jag skulle kunna åka på denna utbildning så har både sambo Micke och bebisen Love fått följa med eftersom jag inte kan vara borta från Love så länge. De har hängt på hotellet och kollat på barnprogrammet babblarna medan jag grottat i anatomi dagtid. Det var Loves första flygresa, kändes bra att han inledde med att åka på hästkurs:) Efter kursen ska vi ha semester några dagar i Milano!
Här kommer några inledande bilder från kursen:
Nedan ser ni en skiss som föreställer ett bakknä inifrån, med fokus på korsbanden. Visste ni att en vanlig skada på rid och tävlingshästar är just korsbanden, men att det ofta missas vid problem med bakknäna eftersom detta inte ses på vanlig röntgen(!). Det finns hela 14 ligament i hästens knäled. Hur många kan ni rabbla?;)
Boken på bilden nedan är skriven professor Denoix. Det är mitt senaste inköp som jag också blev tipsad om genom denna kurs. Den handlar om biomekaniken bakom skadorna - ett måste att förstå om man ska kunna jobba förebyggande!
Live demo ultraljudsundersökning. Hästen fick komma in i konferensrummet på hotellet. På en skärm visas anatomibild av området, på en annan skärm ser man själva ultraljudsundersökningen från ultraljudsskärmen, och på en tredje skärm ser man hur proben hålls på hästens ben:
Silvertejpstofflor är bra så man inte förstör golvet på hotellet=)
Ha det fint! Nu ska vi snart äta middag och ladda inför sista dagen!
/Izabella
Läst 536332 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Läst 550918 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.
– TEMA: Hållbarhet i stallet
– Porträtt: Tinne Vilhelmson Silfvén
– Öppna för fina slutor
– Balans och rymt mellan hindren
– Motivationen - vad är du?
– Bota vanliga hudproblem
...och mycket, mycket mer!