Hej!
Det finns otroligt mycket att reflektera över i hästvärlden, likaså i veterinärmedicinen. Varje dag när jag sitter i bilen till och från jobbet kommer jag att tänka på saker att skriva om i bloggen. Men innan jag plottrat ner ett fullt inlägg så slutar det oftast med att jag lägger ner. Jag har många halvfärdiga inlägg där jag börjat skriva om viktiga ämnen som jag vill lyfta, men då jag inser vilken debatt det kommer skapa så tar jag ofta ett steg tillbaka, nuförtiden. Ett ämne som jag dock återkommer till och som jag nu bestämt mig för att ta upp är "toleransnivån" i Sverige versus övriga länder för olika problem och defekter hos våra ridhästar.
Detta uppdagades ffa då jag förra helgen var på ISELP ortopedikurs och ultraljudskurs i Frankrike. En del i undervisningen på ISELP kurserna är att tillsammans kolla på videos på undersökta hästar. Under dessa videosekvenser kommer vi alltid in på prognosen för respektive häst. Jag får ofta uppfattningen att man i Sverige ser en häst som FRISK eller SJUK. OHALT eller HALT. Egentligen, i verklighten, så finns det en gråskala mellan halt och ohalt och frisk vs sjuk. Men denna skala används inte så flitigt i Sverige. En häst som är ohalt rakt fram, kan till exempel vara halt på volt.
En häst kan också vara halt på hårt underlag på volt, men ej halt på mjukt underlag på volt. Här har vi helt plötsligt en häst som är SJUK och halt på hårt underlag, men FRISK och ohalt på mjukt underlag! Eller är den sjuk hela tiden? Beror på vem du frågar. Tror ni själva att hästen tänker på att den har ont när den springer på mjukt? NEJ för då skulle den halta även där.
Under diskussioner om prognos insåg jag att vi svenskar är ganska dåliga på att utnyttja det hästmaterial vi faktiskt har tillgängligt. Flera av hästarna vi såg på kursen hade många sannolikt gett upp på. Detta var hästar som presenterades ha "guarded prognosis" för högre tävlingsklasser, men "exellent prognosis" för lägre klasser eller till promenadridning. Ett problem är att väldigt få vill ha en häst med kända defekter där man måste anpassa hästens liv efter de defekter eller skador hästen ev dras med.
Låt mig ge ett exempel: En häst med en kronisk ligamentskada i karlleden.
Hästen kommer aldrig att bli frisk (fullt frisk). Den har ärrvävnad i ligamentet och kommer i svängar på mjukt underlag alltid visa en mycket mild hälta. Det vi i Sverige skulle kalla för markering eller en halv grad. Kan denna häst bli utdömd i det svenska försäkringssystemet? JA, om man hade som plan att rida den på volt på mjukt underlag. Lider denna häst i hagen? Sannolikt inte, men detta ska jag ej gå in djupare på eftersom man då börjar närma sig att kommentera definitionen av "lidande" och vad som egentligen är en accepterad nivå av lidande. Många människor verkar tycka att en mild hälta är ett stort lidande, men en avlivning är ett litet lidande eftersom hästen senare inte behöver ha ont. Detta kan ju verkligen diskuteras, fast inte i detta inlägg.
Under min vistelse i Frankrike hamnade jag också i en intressant diskussion med en hästveterinär från USA. Jag frågade henne om hon inte tyckte det kändes "fel" att hästar i USA får tävla med smärtlindrig i kroppen, t.ex. Fenylbutazon. Nej, vet du vad svarade hon. Hon tyckte att problemet var relativt litet och hon såg det snarare positivt att USA hade bland den äldsta tävlande hästpopulationen i världen. Hon nämnde att många hästar i Europa slås ut tidigt för att de ej medicineras eller får ett liv som anpassas efter dem. Genom att hjälpa de äldre hästarna med anpassning av rörelse, men ffa genom att hålla igång dem med olika mediciner fanns minsann många glada 18-åringar som vann så kallade hunting klasser. Det gjorde denna veteriär glad i själen, dvs att kunna ge äldre lite knackiga hästar en fortsatt tävlingskarriär i några år till. Hästar som älskade att hoppa och tävla.
Vad tycker ni? Ger vi upp hästarna för snabbt i Sverige? Eller rider man runt på smärtlindrade äldre olyckliga hästar i exemplet ovan? Är det då snällare att inte rida på hästen och avliva den tidigare i livet eller pensionera den? Hur snällt är det egentligen att "bara" få gå runt i en hage utan uppgift, om man tidigare varit en tävlingshäst? Kanske förmänskligar vi våra hästar? Skulle en daglig dos smärtlindrig i ett sådant fall vara okej för att förlänga livet för den gamla stela åldrande hästen? Intressanta tankar...som jag inte har några rätta svar på.
Tillbaka till hästen med ligamentskadan. Kan denna häst användas till något annat än att ridas på liten volt på mjukt underlag? JA hästen kan tränas och ridas på fasta underlag. Man kan undvika svängar på djupare underlag, man kan sko den med speciell sko som avlastar ligamentet, man kan unvika att träna i ena varvet på mjuka underlag. Man kan välja att träna den på raka spår och enbart ta den på mjukare underlag i undantagsfall. MEN, här kommer det. Här delar sig hästSverige om vad som är okej, vad som är "anpassningsbart", vad som är etiskt och moraliskt.
Vissa skulle se denna häst som sjuk, aldrig rida på den, kanske döma ut den (eftersom man rent teoretiskt också kunde få ut sina försäkringspengar och köpa en fullt frisk häst) eller ta bort den. Det är jobbigt att ha en häst med en känd defekt och det är även jobbigt att hela tiden behöva oroa sig för hur hästen och ligamentet mår. Vissa andra skulle kanske anpassa hästens liv och träning efter dennes problem, tävla lagom (eller inte alls) och monitorera läget kontinuerligt med upprepade veterinärbesök. Vissa kanske skulle ha kvar hästen men ta bort kraven och låta den vara en promenad eller sällskapshäst. Jag som dagligen träffar hästägare i dessa situationer kan säga att man resonerar extremt olika. Alla vill sin häst väl men folk tänker väldigt olika i dessa ställningstaganden. Många är redo att ge hästen ett försök, men många vill inte...
Det som överlag är annorlunda med falldiskussionerna på ISELP är man i större utsträckning på gott och ont accepterar en litet "handikapp" på de flesta lägre nivåer, och även på högre nivåer. Det många inte vet eller tänker på är att många topphästar inom alla olika discipliner har många små skavanker och besöker sina veterinärer och fysioterapeuter titt som tätt. Man hittar helt enkelt system för att få hästarna att fungera.
Kom ihåg att det inte är fult eller dåligt att ha en häst med lite skavanker. Hitta ett system tillsammans med ditt team kring hästen och ge hästen en chans till! Det är vårt ansvar som hästägare att anpassa oss efter hästarnas defekter eftersom de själva inte kan hållas ansvariga för de skador som uppkommer. Innan du köper en häst, fundera över om du rent mentalt och ekonomiskt är beredd att rehabilitera den i ett år om något händer, för det är vad som kan krävas för att läka vissa skador. Slutligen, låt din häst vara icke perfekt!
Detta sammanfattade mina tankar efter denna resa (allt jag lärde mig rent praktiskt på kursen tar vi en annan gång;)
/Izabella
Bild från ISELP Frankrike när vi tränade ultraljud nedre delen av bakbenet:
__
Hallå!
Tiden går och hästdiskussioner av alla de slag går varma mellan de aktiva i sporterna och på sociala medier. Jag tänkte dela med mig av en mycket intressant dag, nämligen sadelutprovningsdagen, dagen med stort D, då min sambos unghäst skulle prova ut en sadel.
Alla har vi säkert hört diskussioner om utrustning och hur otroligt viktigt det är att sadel och även träns passar. Vi måste komma ihåg att hästen inte är gjord för att ridas på, och har vi ändå bestämt oss för att göra det så gäller det att vi med alla medel vi kan, försöker få hästen så bekväm & nöjd som möjligt och ser till så att den mår bra både fysiskt och psykiskt. Denna dag ledde till otroligt intressanta diskussioner mellan sadelutprovaren Monica Andersson, min sambo, ryttare & SJV Godkända hovslagaren Michael Billow, och så jag, veterinär med specialintresse inom hältor och nedsatt prestation.
Dagens huvudperson var den fyraåriga islandshästhingsten Kolur, inriden och totalt sutten på i ca fem månader hos sin förra ägare, då vi nyligen köpt honom.
Både jag, Micke och Monica jobbar alltså på heltid med hästar & träffar hundratals hästägare årligen, och vi får alla höra om de problem som finns. Men, det finns en viktig sak som skiljer oss. Vi jobbar med olika utmaningar inom ridningen och ser därför saker från lite olika synvinklar.
Det intressanta var att vi var rörande överens om flera saker. Bland annat hästens rygg, muskulatur, hur den stod, hur den belastade etc. Men vi kom fram till det på olika sätt. Monica som ser extremt många ryggar och fokuserar på hur hästen står, går och hur den bär upp sadeln och ryttaren kunde genom att observera hästen stående, berätta för oss vilken som var hästens starka respektive svaga sida. Detta genom att enbart observera hur den tog belastning och vad den gjorde med ryggen när den började bli trött och vart den sköt över vikten och sadeln.
Detta kunde konfirmeras av Micke som ryttare, men även som hovslagare, då han genom att kolla på hur hästen slitit skorna, kunnat se var den väljer att lägga mer resp. mindre belastning även om det var en extremt liten skillnad.
Jag som ser många hästar (både friska på hälsokontroller) men även halta vid hältutredningar, ser att i princip alla hästar har en stark och en svag sida. De är höger- eller vänsterhänta (enklare förklarat) vilket är helt naturligt. Jag såg redan vid besiktningen vilken som var den starka och svaga sidan (alt. "rakare" och "mer rörliga" sidan) och har i mitt huvud analyserat rörelsemönstret, steglängd, ryggaktivitet etc. Jag ser ofta hur hästar har mer utvecklad muskulatur på ena sidan än den andra och ibland är det tom en hälta på den sidan som hästen är mindre musklad på.
Det jag villa komma fram till med inlägget var att beroende på från vilken "vinkel" man ser ekipaget så framkommer olika saker. Det är därför många som jobbar med hästar tycker att just deras område är det viktigaste, men egentligen är alla våras områden precis lika viktiga och vi skulle egentligen behöva se hästarna tillsammans hela tiden!
Generellt kan man säga att om man misstänker sadelproblem åker man till sadelutprovaren, om hovarna är olika stora och växer ojämnt kontaktas hovslagaren. Veterinären kontaktas om hästen ser halt eller oren ut, fysioterapeuten om hästen behöver hjälp med musklerna, tränaren om hästen sitter fast i ena sidan, etc.
Ponera ATT: sadeln sitter snett, skjuts över åt ena sidan för att hästen är extremt oliksidig, belastar hovarna snett p.g.a detta, så det spelar ingen roll vad hovslagaren gör för hästen kommer se likadan ut vid nästa skoning ändå. Musklerna blir spända och låsta p.g.a detta och hästen blir även halt p.g.a den långa snedbelastningen den fått utstå. Tränaren får hela tiden jobba med oliksidigheten som egentligen beror på att ryttaren faktiskt sitter snett......eller...så var det sadeln som tryckte...eller en dold skada någonstans som startade hela hjulet...förstår ni dilemmat?
OM alla kunde kolla samtidigt, diskutera direkt med ekipaget framför sig, tror jag vi snabbare skulle komma fram till "orsaken" och därmed hitta en bättre strategi för att lösa problemet.
För att återgå till en annan mycket intressant sak som jag funderar mer & mer över, nämligen den starka och svaga sidan. Detta är något jag inte alls stött på under min utbildning, men som jag är medveten om genom min ridning och alla de hästar jag ser. Jag tror att det är otroligt viktigt att ryttaren är medveten om detta och att skillnaden mellan sidorna inte blir för stor. Det jag menar är att om hästen blir alltför oliksidig, så kommer den inte belasta jämnt på alla fyra benen, halsen, ryggen etc och i längden kan detta leda till problem, överbelastningar & hältor och starta ett hjul av händelser som till slut involverar alla yrkesgrupper jag nämnt i detta inlägg.
Sen kan den ju också vara oliksidig p.g.a ett problem, men detta måste man ha "koll" på och kan vara bland det viktigaste över huvud taget för att hålla hästen sund. I princip alla hästar jag ser som är halta är oliksidiga, och detta "mer" än de friska hästarna. Jag brukar säga till hästägare att de måste ha koll på detta hos sin egen häst, och om den plötsligt blir mer oliksidig eller "sitter fast" i ena sidan bör man utreda varför.
Genom att ha insikt i hur hästen normalt tar belastning, hur snabbt den faktiskt blir trött (ffa unghästar) och vad som händer då, kan man bättre utforma träning efter hästen. Det är helt normalt med en stark och en svag sida men man bör ha som mål att eftersträva liksidighet och symmetri. Dock kan felaktig eller för tuff träning lika väl leda till motsatsen; att man istället förstärker oliksidigheten vilket leder till att hästen i längden belastar kroppen ojämnt. Detta syns på hovar, hur skorna slits, hur musklerna känns, hur sadeln ligger och i värsta fall en hälta.
Jag tror att hästen bör tränas oftare och kortare intervaller på den nivå den "klarar av" och långsamt byggas upp så att man inte tränar den för mycket på en nivå där den ständigt går med mjölksyra. Den kommer då inte orka bära upp sig själv och ryttaren, och den "naturliga" oliksidigheten förstärks, vilket i längden orsakar en hel del av de träningsrelaterade skador och problem vi ser idag. När vi har ett problem, oavsett sadel, hov, muskel, ben, så bör man se över alla dessa saker inklusive sig själv som ryttare.
Tack Monica, Micke och Kolur för en rolig och nördig hästdag:
/Izabella
| Läst 55664 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hallå!
Det är nu tredje året för mig på den internationella specialistutbildningen i ortopedi vid namn ISELP. Jag går under dessa dagar block 6/8 som handlar om hästens knäled och området ovanför, låret. Som vanligt är det otroligt spännande och intressant att vara på ISELP, som denna gång går av stapeln utanför Milano, Italien.
Det är minst sagt fullspäckade dagar där man proppas med information. 3 hela dagar med undervisning från 08-18 där man "bara" pratar om ett visst parti på hästen. Vi går igenom "allt" som finns i detta område på detaljnivå, dvs skelett, muskler, senor, ligament, kärl och nerver. Vi diskuterar sedan hur områdena kan skadas, hur man kan hitta dessa skador, hur de behandlas och vad man kan göra för att förebygga dem. Utbildningen är också mycket praktisk eftersom det är dissektioner och ultraljudsundersökningar via storbildsskärm. Det är sedan en dag med praktisk ultraljudsträning på området som kursen handlar om. Man ska då träna på det som professor Denoix visat dagarna innan samtidigt som man har hjälp utav så kallade "certified iselp instructors".
När man gått alla 8 utbildningar finns möjlighet att avlägga en examen som görs i Frankrike. Än så länge finns det bara en veterinär i Sverige som har klarat denna examen och det är veterinär och ortoped Christian Pedersen i Helsingborg. Självklart är examen mitt mål. Jag börjar närma mig slutet av utbildningen nu! ISELP är verkligen en fantastisk vidareutbildning för veterinärer som jobbar med hältor och ortopedi, och jag vet inte hur många hästar jag kunnat diagnosticera tack vare denna utbildning. Alla som jobbar med ortopedi på kliniken där jag jobbar (Mälaren Hästklinik), går denna utbildning, så vi är ett helt gäng här nu som utvecklas tillsammans.
Om ni läst förra inlägget här i bloggen, gästblogg utav Julia Söderström, så har hon varit på en klinik i USA som ägs utav en certifierad ISELP veterinär. Tänket hon berättar om i det inlägget är precis vad vi får lära oss här.
För att jag skulle kunna åka på denna utbildning så har både sambo Micke och bebisen Love fått följa med eftersom jag inte kan vara borta från Love så länge. De har hängt på hotellet och kollat på barnprogrammet babblarna medan jag grottat i anatomi dagtid. Det var Loves första flygresa, kändes bra att han inledde med att åka på hästkurs:) Efter kursen ska vi ha semester några dagar i Milano!
Här kommer några inledande bilder från kursen:
Nedan ser ni en skiss som föreställer ett bakknä inifrån, med fokus på korsbanden. Visste ni att en vanlig skada på rid och tävlingshästar är just korsbanden, men att det ofta missas vid problem med bakknäna eftersom detta inte ses på vanlig röntgen(!). Det finns hela 14 ligament i hästens knäled. Hur många kan ni rabbla?;)
Boken på bilden nedan är skriven professor Denoix. Det är mitt senaste inköp som jag också blev tipsad om genom denna kurs. Den handlar om biomekaniken bakom skadorna - ett måste att förstå om man ska kunna jobba förebyggande!
Live demo ultraljudsundersökning. Hästen fick komma in i konferensrummet på hotellet. På en skärm visas anatomibild av området, på en annan skärm ser man själva ultraljudsundersökningen från ultraljudsskärmen, och på en tredje skärm ser man hur proben hålls på hästens ben:
Silvertejpstofflor är bra så man inte förstör golvet på hotellet=)
Ha det fint! Nu ska vi snart äta middag och ladda inför sista dagen!
/Izabella
| Läst 112643 ggr | Kommentarer | Kommentera |
| Läst 127292 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.
Till HorseNews.se
Hippson nr 6
Extratjockt julnummer. I årets sista tidning får vi följa med hem till familjen Jönsson, där man verkligen kan prata om att ridkonsten har gått i arv. Numrets stora temadel viks åt hovvård.
Läs mer om innehållet
Dessutom:
Och mycket, mycket mer...
Ansvarig utgivare: Ann Kristin Yngve
Kundtjänst: info@hippson.se
Adress: Hippson AB Storgatan 17, 302 43 Halmstad
Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen artiklar, frågespalter, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden.
