Hej!
Läste precis den här artikeln.
Jag tycker som veterinär och hästägare att det är otroligt intressant att läsa om hästens evolution och hur det fungerade förr i världen då det var knapert med mat. MEN, det är ju inte direkt någon nyhet att hästar förr i världen åt mer under sommaren då det fanns gräs och "svalt" på vintern då man inte hade samma möjligheter att lagra foder. Samma gällde vildhästarna och egentligen alla djur - de äter upp sig då det finns mat och de svälter självklart när det ej finns mat. Precis så fungerar det i hela världen med vilda djur - till och med med rådjuren i Sverige och zebrorna i Afrika - surprise! Har ni någon gång sett feta zebror på Animal Planet? Förmodligen inte, eftersom de rör sig ett antal mil per dag. Något som era hästar INTE gör på sommarbetet om ni inte åker dit och rider 100 varv runt hagen.
Jag finner det roande att så många hästägare verkar bli "chockade" över denna information, och dessutom verkar använda detta som ett argument för att hästen ska få bli fet över sommaren. För det är precis den effekten som en text som denna får. Även om man i artikeln tagit upp en rad välfärdssjukdomar såsom fång och EMS, samt påpekat att övervikt inte är hälsosamt för hästar, så är det ett antal hästägare som bara kommer stirra sig blinda på följande citat för att minska på sitt dåliga samvete för att deras häst är överviktig:
"Hästen ska bli fet på sommaren"
"Överviktiga hästar på sommaren är med andra ord naturligt"
"Banta inte hästen på sommaren"
"Om man försöker styra hästens kroppsvikt genom att begränsa tillgången på foder i ett försök att reducera hästens vikt under sommaren, samtidigt som man (givetvis) ger den regelbundet med fodet under vintern, motarbetar man hästens biologi"
Sen kommer vi till det intressanta på riktigt. Vem har sagt eller bevisat att det "naturliga" som hände förr i världen alltid var bättre? Vem har data på att dessa hästar var mindre sjuka på grund av sin jojobantning? Hur många av dessa hästar fick fång på sommaren och blev uppätna av rovdjur för att de inte kunde röra sig. Har det slagit er att detta kanske var naturens/evolutionens sätt att begränsa hästbeståndet? Jag säger inte att det var så - men jag säger att vi måste vara kritiska till information som vi får och inte bara anta att hästen mådde bättre förr för att allt var "naturligare". Många hästar led säkert extremt både under sommaren av övervikt (kanske fång, kanske hälta, ledproblem) samt undervikt, svält och näringsproblematik under vintern. Har inte detta slagit er?
Tror ni själva att er kropp mår bra av att öka 10 kg över sommaren genom att hetsäta mat, för att sedan svältas igen till vintern? Hur skulle ni må rent psykiskt? Beteendestörningar under svälten? Krubbitning och vävning hos hästen under "bantningsperioden"?
Om nu allt var bättre med denna naturliga jojobantande livsstil, var livslängden längre på hästarna då? De tror jag knappast med tanke på att hästar idag blir äldre och äldre - kanske för att vi idag får mer och mer kunskap om utfodring och sjukdomar och tar ansvar för våra hästar och dess vikt och inte låter dem bli överviktiga.
Jag tycker i ärlightens namn att debatten om det naturliga hästlivet ibland går till överdrift. Om vi idag hade hästar på samma sätt som förr så vore det naturliga livet med fri tillgång på gräs och hö självklart ett bra val, men vi har ej detta idag. Hästar får högkoncentrerat energirikt foder eftersom det är vad man får tag på. Hästar rids max en h per dag och strövar INTE flera mil per dag och bränner kalorier, vilket de gjorde förr då det vandrade dagarna i ända för att hitta mat.
Det är INTE en ursäkt att säga att hästar ska "äta upp sig" på sommaren då man har en överviktig häst. Jag ser överviktiga hästar varje dag och jag vet att det är extremt svårt att hålla rätt hull på sin häst, men snälla, kom inte och säg att der är naturligt för det är det INTE. Att vildhästar åt up sig över sommaren är inte samma sak som 30-100 kg plus på sin häst efter sommarbetet 2014.
Om en häst blir extremt fet på bete så kanske den inte ska vara på bete? Alternativt kanske man måste motionera den på betet? Alternativt så kanske man ska prova en betesreducerare? Jag vet att många hästägare tar såna här saker peronsonligt, men snälla, gör inte det. Min egen häst Vovva fick endast beta gräs 3-4 h per dag nu under juni, och då fick han inget lunch-hö eftersom han åt gräs på dagen. Han gick ändå upp ca 10 kg på en månad pga den stora mängd han tuggade i sig på betet. Hade jag ej begränsat hans intag hade han nu varit 20-30 kg plus.
Det är inte naturligt för en häst att vara fet och det kommer aldrig bli det. Och jag tvivlar på att vi kommer svälta hästarna vintern 2014/2015 för att lösa de problem som övervikten under sommaren skapat. Svälta hästar får man inte göra enligt djurskyddslagen. Så snälla, ta ert ansvar istället för att hejja på denna konstiga tro om att allt naturligt och "som de va förr" alltid är bäst....
Hallå!
Tiden går och hästdiskussioner av alla de slag går varma mellan de aktiva i sporterna och på sociala medier. Jag tänkte dela med mig av en mycket intressant dag, nämligen sadelutprovningsdagen, dagen med stort D, då min sambos unghäst skulle prova ut en sadel.
Alla har vi säkert hört diskussioner om utrustning och hur otroligt viktigt det är att sadel och även träns passar. Vi måste komma ihåg att hästen inte är gjord för att ridas på, och har vi ändå bestämt oss för att göra det så gäller det att vi med alla medel vi kan, försöker få hästen så bekväm & nöjd som möjligt och ser till så att den mår bra både fysiskt och psykiskt. Denna dag ledde till otroligt intressanta diskussioner mellan sadelutprovaren Monica Andersson, min sambo, ryttare & SJV Godkända hovslagaren Michael Billow, och så jag, veterinär med specialintresse inom hältor och nedsatt prestation.
Dagens huvudperson var den fyraåriga islandshästhingsten Kolur, inriden och totalt sutten på i ca fem månader hos sin förra ägare, då vi nyligen köpt honom.
Både jag, Micke och Monica jobbar alltså på heltid med hästar & träffar hundratals hästägare årligen, och vi får alla höra om de problem som finns. Men, det finns en viktig sak som skiljer oss. Vi jobbar med olika utmaningar inom ridningen och ser därför saker från lite olika synvinklar.
Det intressanta var att vi var rörande överens om flera saker. Bland annat hästens rygg, muskulatur, hur den stod, hur den belastade etc. Men vi kom fram till det på olika sätt. Monica som ser extremt många ryggar och fokuserar på hur hästen står, går och hur den bär upp sadeln och ryttaren kunde genom att observera hästen stående, berätta för oss vilken som var hästens starka respektive svaga sida. Detta genom att enbart observera hur den tog belastning och vad den gjorde med ryggen när den började bli trött och vart den sköt över vikten och sadeln.
Detta kunde konfirmeras av Micke som ryttare, men även som hovslagare, då han genom att kolla på hur hästen slitit skorna, kunnat se var den väljer att lägga mer resp. mindre belastning även om det var en extremt liten skillnad.
Jag som ser många hästar (både friska på hälsokontroller) men även halta vid hältutredningar, ser att i princip alla hästar har en stark och en svag sida. De är höger- eller vänsterhänta (enklare förklarat) vilket är helt naturligt. Jag såg redan vid besiktningen vilken som var den starka och svaga sidan (alt. "rakare" och "mer rörliga" sidan) och har i mitt huvud analyserat rörelsemönstret, steglängd, ryggaktivitet etc. Jag ser ofta hur hästar har mer utvecklad muskulatur på ena sidan än den andra och ibland är det tom en hälta på den sidan som hästen är mindre musklad på.
Det jag villa komma fram till med inlägget var att beroende på från vilken "vinkel" man ser ekipaget så framkommer olika saker. Det är därför många som jobbar med hästar tycker att just deras område är det viktigaste, men egentligen är alla våras områden precis lika viktiga och vi skulle egentligen behöva se hästarna tillsammans hela tiden!
Generellt kan man säga att om man misstänker sadelproblem åker man till sadelutprovaren, om hovarna är olika stora och växer ojämnt kontaktas hovslagaren. Veterinären kontaktas om hästen ser halt eller oren ut, fysioterapeuten om hästen behöver hjälp med musklerna, tränaren om hästen sitter fast i ena sidan, etc.
Ponera ATT: sadeln sitter snett, skjuts över åt ena sidan för att hästen är extremt oliksidig, belastar hovarna snett p.g.a detta, så det spelar ingen roll vad hovslagaren gör för hästen kommer se likadan ut vid nästa skoning ändå. Musklerna blir spända och låsta p.g.a detta och hästen blir även halt p.g.a den långa snedbelastningen den fått utstå. Tränaren får hela tiden jobba med oliksidigheten som egentligen beror på att ryttaren faktiskt sitter snett......eller...så var det sadeln som tryckte...eller en dold skada någonstans som startade hela hjulet...förstår ni dilemmat?
OM alla kunde kolla samtidigt, diskutera direkt med ekipaget framför sig, tror jag vi snabbare skulle komma fram till "orsaken" och därmed hitta en bättre strategi för att lösa problemet.
För att återgå till en annan mycket intressant sak som jag funderar mer & mer över, nämligen den starka och svaga sidan. Detta är något jag inte alls stött på under min utbildning, men som jag är medveten om genom min ridning och alla de hästar jag ser. Jag tror att det är otroligt viktigt att ryttaren är medveten om detta och att skillnaden mellan sidorna inte blir för stor. Det jag menar är att om hästen blir alltför oliksidig, så kommer den inte belasta jämnt på alla fyra benen, halsen, ryggen etc och i längden kan detta leda till problem, överbelastningar & hältor och starta ett hjul av händelser som till slut involverar alla yrkesgrupper jag nämnt i detta inlägg.
Sen kan den ju också vara oliksidig p.g.a ett problem, men detta måste man ha "koll" på och kan vara bland det viktigaste över huvud taget för att hålla hästen sund. I princip alla hästar jag ser som är halta är oliksidiga, och detta "mer" än de friska hästarna. Jag brukar säga till hästägare att de måste ha koll på detta hos sin egen häst, och om den plötsligt blir mer oliksidig eller "sitter fast" i ena sidan bör man utreda varför.
Genom att ha insikt i hur hästen normalt tar belastning, hur snabbt den faktiskt blir trött (ffa unghästar) och vad som händer då, kan man bättre utforma träning efter hästen. Det är helt normalt med en stark och en svag sida men man bör ha som mål att eftersträva liksidighet och symmetri. Dock kan felaktig eller för tuff träning lika väl leda till motsatsen; att man istället förstärker oliksidigheten vilket leder till att hästen i längden belastar kroppen ojämnt. Detta syns på hovar, hur skorna slits, hur musklerna känns, hur sadeln ligger och i värsta fall en hälta.
Jag tror att hästen bör tränas oftare och kortare intervaller på den nivå den "klarar av" och långsamt byggas upp så att man inte tränar den för mycket på en nivå där den ständigt går med mjölksyra. Den kommer då inte orka bära upp sig själv och ryttaren, och den "naturliga" oliksidigheten förstärks, vilket i längden orsakar en hel del av de träningsrelaterade skador och problem vi ser idag. När vi har ett problem, oavsett sadel, hov, muskel, ben, så bör man se över alla dessa saker inklusive sig själv som ryttare.
Tack Monica, Micke och Kolur för en rolig och nördig hästdag:
/Izabella
Läst 227112 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hallå!
Det är nu tredje året för mig på den internationella specialistutbildningen i ortopedi vid namn ISELP. Jag går under dessa dagar block 6/8 som handlar om hästens knäled och området ovanför, låret. Som vanligt är det otroligt spännande och intressant att vara på ISELP, som denna gång går av stapeln utanför Milano, Italien.
Det är minst sagt fullspäckade dagar där man proppas med information. 3 hela dagar med undervisning från 08-18 där man "bara" pratar om ett visst parti på hästen. Vi går igenom "allt" som finns i detta område på detaljnivå, dvs skelett, muskler, senor, ligament, kärl och nerver. Vi diskuterar sedan hur områdena kan skadas, hur man kan hitta dessa skador, hur de behandlas och vad man kan göra för att förebygga dem. Utbildningen är också mycket praktisk eftersom det är dissektioner och ultraljudsundersökningar via storbildsskärm. Det är sedan en dag med praktisk ultraljudsträning på området som kursen handlar om. Man ska då träna på det som professor Denoix visat dagarna innan samtidigt som man har hjälp utav så kallade "certified iselp instructors".
När man gått alla 8 utbildningar finns möjlighet att avlägga en examen som görs i Frankrike. Än så länge finns det bara en veterinär i Sverige som har klarat denna examen och det är veterinär och ortoped Christian Pedersen i Helsingborg. Självklart är examen mitt mål. Jag börjar närma mig slutet av utbildningen nu! ISELP är verkligen en fantastisk vidareutbildning för veterinärer som jobbar med hältor och ortopedi, och jag vet inte hur många hästar jag kunnat diagnosticera tack vare denna utbildning. Alla som jobbar med ortopedi på kliniken där jag jobbar (Mälaren Hästklinik), går denna utbildning, så vi är ett helt gäng här nu som utvecklas tillsammans.
Om ni läst förra inlägget här i bloggen, gästblogg utav Julia Söderström, så har hon varit på en klinik i USA som ägs utav en certifierad ISELP veterinär. Tänket hon berättar om i det inlägget är precis vad vi får lära oss här.
För att jag skulle kunna åka på denna utbildning så har både sambo Micke och bebisen Love fått följa med eftersom jag inte kan vara borta från Love så länge. De har hängt på hotellet och kollat på barnprogrammet babblarna medan jag grottat i anatomi dagtid. Det var Loves första flygresa, kändes bra att han inledde med att åka på hästkurs:) Efter kursen ska vi ha semester några dagar i Milano!
Här kommer några inledande bilder från kursen:
Nedan ser ni en skiss som föreställer ett bakknä inifrån, med fokus på korsbanden. Visste ni att en vanlig skada på rid och tävlingshästar är just korsbanden, men att det ofta missas vid problem med bakknäna eftersom detta inte ses på vanlig röntgen(!). Det finns hela 14 ligament i hästens knäled. Hur många kan ni rabbla?;)
Boken på bilden nedan är skriven professor Denoix. Det är mitt senaste inköp som jag också blev tipsad om genom denna kurs. Den handlar om biomekaniken bakom skadorna - ett måste att förstå om man ska kunna jobba förebyggande!
Live demo ultraljudsundersökning. Hästen fick komma in i konferensrummet på hotellet. På en skärm visas anatomibild av området, på en annan skärm ser man själva ultraljudsundersökningen från ultraljudsskärmen, och på en tredje skärm ser man hur proben hålls på hästens ben:
Silvertejpstofflor är bra så man inte förstör golvet på hotellet=)
Ha det fint! Nu ska vi snart äta middag och ladda inför sista dagen!
/Izabella
Läst 284063 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Läst 298702 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.
STORA JULNUMRET!
– Porträtt: Kyra Kyrklund
– Tema: Lösdrift
– Lisen om banhoppning
– När hoven blir sjuk
– Massor av julklappstips
...och mycket mycket mer
Läs numret i det digitala arkivet