Veterinärbloggen
MAR
30

Två dagar med ultraljud av leder och mjukdelar!

Hallå!

Nyss hemkommem från ultraljudskursen som var riktigt riktigt bra. Halva dagarna hade vi föreläsningar med fyra av Euorpas främsta ortopeder/hältutredare på häst och på eftermiddagarna hade vi ultraljudsträning i mindre grupper med hjälp från proffsen. Fokus var ffa ultraljud av leder och dess omgivande strukturer men även böjsenor och mjukdelar lågt fram.

Det känns faktiskt så himla bra efter kursen. Saker som jag tidigare funderat på och tyckt varit svårt på blir mer och mer klart - o jag bara längtar efter att ultraljuda mer. Ultraljud är ett fantastiskt komplement till röntgen - ffa för att kunna kolla på mjukdelar som vanligtvis inte syns på röntgen. Det många dock inte vet är att det även kan vara mycket värdefullt till att utvärdera leder med deras omgivande strukturer. Man kan t.ex hitta små ojämnheter i benytan, mindre pålagringar och även lösa benbitar. Man kan även hitta fissurer/sprickor i större ben som kan vara svåra att röntga, t.ex höft och bäcken. Man kan även få sig en uppfattning om ledernas brosk mha ultraljud.

Vi tränade även på att ultraljuda de lite mer "ovanliga" ställena såsom armbåge, bog, höft, rygg och hals. Vi tränade även på att injicera med nålar samtidigt som vi guidade med ultraljudet. Detta gjorde vi dock på kadaver.

Nedan en bild på mig när jag ultraljudar hasen på en häst igår. Det finns många mjukdelar runt hasen som kan skadas, det är inte alltid som själva leden är problemet. Genom att röntga och sedan undersöka mjukdelarna med ultraljud kan man komma längre i sin diagnostik. Nedan kollar jag på hasens kollateralligament på utsidan. Det är relativt ovanligt att hästar får en skada där, men det kan hända.
 

På lördagskvällen var vi ute på restaurang och åt middag. Jag fick äran att sitta bredvid kirurgen, proffesorn, forskaren och läraren Roger Smith som jobbar på Royal veterinary school of London. Det var länge sedan jag satt på en så intressant middag. Jag hade ungefär hundra frågor till honom men han sa att han älskade diskussioner om sportskdador så ja körde på. Inom hästvärlden så finns det en hel del skillnader i hur olika veterinärer behandlar skador, så mina favoritfrågor för kvällen var: "vad tycker du om att behandla den här skadan med xxx preparatet och hur gör du om du har ett sånt här fall" etc etc...men sen pratade vi lite om hans racing-bil också så att det blev lite variation:P Blev inbjuden på studiebesök till universitetet där så ja får hoppas att jag hinner åka dit under min månad i England i juni då jag ska till Newmarket.

Jag träffade också ortopeden Markus Head som var en av kursens föreläsare. Han arbetar i daglig dags på Rossdales, Newmarket dit jag ska åka i juni på ett så kallat externship. Jag kommer att gå bredvid honom och hans kollegor i en månad och göra hältutredningar hela dagarna. Det är endast remissfall - dvs hästar som ej kunnat få rätt diagnos trots undersökning av andra veterinärer. Hästen stannar ibland flera dagar på Rossdales och undersöks tills man hittat felet. Markus berättade lite om hur det skulle funka under min tid där. "We will have plenty of stuff to do - dont worry" sa Markus när jag frågade hur många hästar per dag som görs.

Nedan en länk till Rossdales dit jag ska i juni:

http://www.rossdales.com/equine-hospital/

Nedan en skylt utanför hästsjukhuset där vi var. Sjukhuset ägs av veterinär Hans Schougaard
Dyrlæge
som också är FEI-veterinär. Denne roliga och trevliga veterinär berättade att han jobbat i Skara typ 1975 (då var jag inte ens född) och att han skulle jobba på Falsterbo i sommar - åh vilka intressanta möten denna helg har inbringat!

Tyckte det var roligt att de sålde i stort sett samma produkter på deras hästsjukhus som vi gör på Stav så ja va tvungen att ta kort på hyllan. Denna omega-3 olja tycker jag faktiskt är väldigt bra - ffa som tillskott till hästar som har hudproblem och långvariga muggproblem. Genom att mjuka upp huden inifrån kan man stärka hudens skyddsbarriär och göra huden mer motståndskraftig mot sprickor som leder till infektioner och mugg.

Avslutade helgen med en dag hos Karolina i Köpenhamn. Kom dit igår kväll sent. Vi åt, snackade o drack vin som två tanter, sen åt vi god frukost i morse o tog en fin promenad i Köpenhamn. Nu är jag hemma igen efter en lärorik och rolig helg! Nu måste ja sova tror ja. Zzzz vi hörs snart! /Izabella


Läst 26785 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
27

Ultrasoundcourse DK!

 Hallå! Jag är på resande fot. Just nu är jag i Århus, Danmark för att gå på ultraljudskurs. Har rest nästan hela dagen eftersom det inte var lysande förbindelser hit från Stockholm.

När jag kom fram unnade jag mig fin-middag på hotellet!

 O vet ni vad, gissa vem jag ska träffa på söndag om inte världens bästa Karro. Vi är fortfarande bästa vänner om någon skulle undra även om vi inte ses lika ofta. På söndag är det vi, precis som under studie-tiden. Vi ska ses i Köpenhamn och göra stan. Ibland är det faktiskt skönt att få en häst-paus. Jag trodde inte jag skulle känna så men igår undersökte jag 9 hästar och den hjärngympan gjorde att jag idag var ganska trött i hvudet. Man vill ju ge allt till varje häst! Känns bra att ladda om inför nästa vecka nere i Danmark och varva med lite teoretisk träning till specialist!

 

Nedan en gammal bild på mig o Karro under ett valborgsfirande i Uppsala. Nu har man liksom tagit ett nytt stort steg ut i livet som vuxen, o jag är på min första riktiga "jobbresa". Kändes riktigt bra att packa ner laptopen och sitta o mejla hästägare o skriva journaler på flygplatsen. Jag var idag en resande veterinär, men en arbetande veterinär. Om ni bara visste hur mycket administrativt jobb det är att vara veterinär!!!! Jag skulle kunna fylla halva min dag med admin-jobb.

Hej hopp, återkommer imorrn med lite ultraljudsinfo!!!

 

/Izabella


Läst 22526 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
24

Läsarfråga: Ska man oroa sig för att bli arbetslös som veterinär?

Hej! Fick följande fråga som kommentar i veckan. Publicerar svaret här i bloggen om fler vill läsa:

Hej hej!
Jag tänker satsa på att försöka komma in på veterinärprogrammet. Jag läser just nu ett annat program med det känns inte speciellt bra så vill byta. Dock har jag lite funderingar angående utbildningen till veterinär och själva yrket som du kanske kan svara på =)

Jag får ju höra hela tiden att arbetsmarknaden för nyutexaminerade veterinärer är dålig. Hög konkurrens om de få jobben som finns. Stämmer detta? Är det många som blir arbetslösa? Jag vill gärna arbeta som Hästveterinär på en större klinik men kan tänka mig att arbeta med smådjur också. Kan tänka mig lite vad som bara för att få jobb!

Sen undrar jag hur svårt är egentligen examensarbetet? För mig känns det väldigt svårt att skriva ett helt halvår. Det är ett ganska stort orosmoment för mig att skriva både c uppsats och examensarbete.

Hur fungerar det om man vill bli specialist? Hur lång är utbildningen om man vill bli hästspecialist och hur går den till?

Sen en sista fråga:Tänkte du ofta på att utbildningen var så pass lång som den är? Eller gick tiden fort?

Mvh Sandra Malmborg =)

Hej Sandra! Kul att du funderar på att bli veterinär, det är ett mycket roligt med tufft yrke! Ska försöka svara på dina frågor nedan:


1. Ang jobben: Jag hörde under hela min utbildning att det var svårt att få jobb och att arbetsmarknaden var dålig, dock anser inte jag att det stämmer även om statistiken pekar på det och konkurrensen har hårdnat. Alla i min klass som gick ut i januari 2014 och som velat ha jobb, har fått jobb. Alla har inte fått fast jobb direkt utan mest vikariat, men så är det ofta i början. Alla har heller inte fått sitt drömjobb direkt, men så är det sällan oavsett vilken bransch du väljer. Många har också fått flytta från sin hemort för att arbeta - men så är det också oavsett vilket jobb du tar. Så jag skulle inte vara orolig att bli arbetslös - däremot får man ställa i sig på att eventuellt flytta för att få ett jobb som man vill ha. Jag kommer ju t.ex. från Arboga men har fått jobb i Stockholm och har därför flyttat dit. Sen är det som med allt - är man en driftig person som ligger på så tror jag inte att det är svårt att få jobb. Jag vet att jag själv tillhör kategorin "överdriftig" och har aldrig varit arbetslös en enda sommar sen jag var 13 år gammal. Jag jobbade i glasskiosk, städade, jobbade på simskolan etc.....summa summarum --> Du kommer få jobb som veterinär men du får vara beredd på att kanske inte få ditt drömjobb från början eftersom konkurrensen ökat och vi har många som idag utbildar sig utomlands. Vi blir fler veterinärer men vi blir också fler som har djur och söker veterinärvård.


Jag gillar att vända på det: Fantastiskt att konkurrensen hårdnat vilket gör att kompetensen måste höjas! Det kommer bli tuffare att direkt få jobb men det ställer också högre krav på veterinärers kunskaper och fortbildning. Jag tror att detta i längden leder till ökad kompetens och bättre vård för djuren. Det negativa som jag ser det är att det kan och redan nu har börjat bli problem med löner - dvs att fler tar jobb för längre lön än vad de borde för att de gärna vill ha de där jobbet, men det är en helt annan diskussion. 

Att direkt få jobb som hästveterinär på klinik kan vara svårt, men inte omöjligt! Jag och ett fåtal till i min klass som ville det har fått det, men vi har alla engagerat oss mycket i hästar och jobbat extra under somrar och ledigheter som assistenter där vi skapat oss "extra" erfarenheter och kontakter med veterinärer och hästsjukhus. Så vill du göra det direkt - se till att engagera dig extra kring hästar och hästsjukvård och försök skapa kontakter så att du kan visa arbetsgivarna att du är duktig och kvalificerad för uppgiften! Många vill idag bli hästveterinärer så jag skulle säga att konkurrensen där nog är bland de tuffaste, i alla fall om man vill in på hästsjukhus direkt. Sen är det faktiskt mycket bra att först t.ex. jobba på distrikt så man lär sig att arbeta självständigt och lösa saker på egen hand. Många arbetsgivare ser det som en stor merit.

2. Ang kandidatuppsatsen och masteruppsatsen (vi skriver 2 uppsatser) så ska du inte oroa dig alls. Det var faktiskt den mest lugna tiden på hela utbildningen. 3 respektive 6 månader för att skriva är gott om tid! Du kommer att ha en handledare till hjälp och bli tränad i hur man skriver på ett vetenskapligt sätt så detta ska du verkligen INTE oroa dig över. Skulle du ha skrivsvårigheter så finns också extra resurser till hjälp. Du kommer inte bli lämnad ensam med en stor uppsats utan ha bra uppbackning. Sen är det självklart så att vissa handledare är mer hjälpsamma än andra, men det där löser sig. Ang examensarbetet ska du snarare se det som en fördel att faktiskt få grotta ner dig i ett mkt intressant ämne (som du själv får välja) att gå till botten med under en längre period. Ofta känner man annars under utbildningen att saker hastas igenom för att det är högt tempo på plugget.

3. Ang specialistutbildning: Efter veterinärutbildningen kan man välja att specialisera sig på olika djurslag. För att bli svensk hästspecialist krävs att du får arbete på ett hästsjukhus som innehar andra specialister och som är en godkänd utbildningsplats. Du arbetar som hästveterinär samtidigt som du under tre års tid måste ha gjort ett antal moment (vissa operationer, utredningar och saker enligt en lång lista). I slutet av treårsperioden då du har betat av listan på saker du ska ha gjort ska du publicera ett arbete. Sedan avläggs en skriftlig och muntlig examen.

Man kan också bli internationell specialist. Det krävs då att du först blir antagen till ett så kallat intership-program i sverige eller utomlands där du jobbar mycket med häst under minst ett år och till stor del assisterar hästveterinärer, alternativt har en hel del erfarenhet som hästveterinär och t.ex. är svensk specialist. Du måste sedan bli antagen till ett 3-årigt program, så kallat recidency som du kan gå på vissa större hästkliniker i Europa eller i USA. Därefter ska forskning publiceras och du ska avlägga internationell examen. Detta  kan göras antingen inom medicin eller kirurgi på häst.

Det tar alltså flera år att bli specialist efter den ordinarie utbildningen - räkna med ca 5 år! Dock jobbar man ju under tiden så det är inte direkt som att gå i skolan all over again.

4. Ang tiden på utbildningen: Nej jag tyckte tiden gick extremt fort! Jag hade kul nästan hela tiden och jag fattar inte hur 5,5 år kunde flyga iväg. När man lär sig om saker man själv tycker är kul är det inte direkt jobbigt att gå till skolan, snarare ett privilegie. Jag längtade aldrig ut från universitetet när jag gick där - tänkte bara "åhh jag kan för lite jag borde gå här längre":)

Hoppas du fick några tillfredsställande svar!


Hej hopps

Mvh Izabella


Avslutar med bild på mig i Kapstaden i Sydafrika. Nu är det snart 3 år sedan jag var där. Det var nog min livs bästa resa hitills. Ja måste bara tillbaka dit! Inte för att detta hade ngt med detta inlägg att göra men det var vara en liten bisats:) Hästveterinär i Sydafrika - skulle ni läsa den bloggen? Om några år kanske;)



Läst 25601 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
22

Speed på jobbet och utbildning på Strömsholm om sövning av häst.

Hallå!

Senaste veckan har verkligen gått i ett. Jag har haft fullt med patienter varje dag och sen har vi dessutom fått in en hel del akutfall. Vi har även haft operationer vilket jag tycker är mycket spännande!

Under veckan har även min forna klasskompis Maja jobbat extra hos oss och sövt hästar då en i ordinarie personalen är på semester. Så himla kul att jobba ihop med en av mina forna klasskompisar!:)

Bild på Maja, mig och Majas lilla söta hund Dior på Stav:

Under en av dagarna fick jag in flera akutfall under en kväll. Det blev bland annat till att sy ihop ett sår över ögat på en häst som slagit sig. Den kvällen kom jag hem 23! Livet som hästveterinär är verkligen inget jobb för den late. Har ni föresten tänkt på hur lyxigt de flesta hästarna har det när de gör sig illa? Ingen väntetid på akuten inte, det kommer en veterinär inom några timmar (oftast) oavsett om det är dag eller natt och man får direkt hjälp! Många gånger så har faktiskt djuren en bättre sjukvård än vi människor.


Min frisyr vittnar faktiskt om att det var en kaos-dag. Hur ser tofsen ut egentligen! Inte OK:)

Igår hade vi intern utbildningsdag för hela Evidensia där jag jobbar. Alla hästveterinärer och sköterskor som var intresserade av narkos kom till Strömsholm där deras specialistkirurg och medicinare hade föreläsning och praktiskt demo för oss hela dagen! Temat var alltså narkos och hur man på allra bästa sätt söver en häst. För er som följde mig i bloggen "veterinärstudenterna" så vet ni att narkos är ett av mina största intressen inom veterinärmedicinen. Ingen narkos är den andra lik och det krävs stora kunskaper och rätt känsla för att kunna söva en häst. Hästar är faktiskt mer utmanande att söva än människor och mindre djur. Man strävar hela tiden efter att få narkosen balanserad. Man vill inte att en 600 kg häst vaknar på operationsbordet, men man vill heller inte ha den för djupt sövd eftersom man då får flera negativa effekter som t.ex. lågt blodtryck och minskad andning etc.


För att "balansera" narkosen gäller det därför att kombinera olika typer av läkemedel som alla har olika effekter. Vissa droger som används slår ut hjärnans aktivitet så att hästen sover, andra gör att musklerna slappnar av och andra smärtlindrar hästen. Vissa droger har flera av dessa egenskaper. Beroende på typ av operation (ex hur smärtsamt ingreppet är) och hur länge hästen ska sova så kan man också göra på flera olika sätt. Så även om man lär sig att söva enligt ett visst protokoll så måste man ha kunskapen att kunna modifiera och ändra sin plan om det visar sig att hästen som man söver faktiskt inte svarar precis likadant på läkemedlet som en annan häst. Det är så spännande!


I veckan när jag och Maja sövde så hade vi t.ex. en häst som inte riktigt ville somna trots att den fått rätt dos enligt ordinare sövningsprotokoll. Det måste då direkt klinga en klocka för oss att ändra vår plan och ev byta läkemedel. En häst som inte somnar på ett bra sätt från början löper större risk att t.ex. vakna på bordet eller börja röra sig då man tagit in den i operationssalen. Den aktuella hästen tog långt tid på sig att lägga sig efter att vi "inducerat" narkosen och vi såg på ögonrörelserna att hästen inte riktigt sov så djupt som vi hade velat. Vi fick då snabbt ändra vår plan från det ordinarie sövningsprotokollet och blanda ett annat läkemedel att fylla på med innan vi körde in hästen i operationssalen, allt för att minska risken för olycka och t.ex. att hästen skulle vakna och skada sig själv och andra. Har man en hund eller katt som vaknar kan man alltid hålla i den, men tro mig, man vill inte ha en stor häst som helt plötsligt hoppar av operationsbordet. Det har hänt, dock har jag själv inte varit med om det än.


På grund av att vi idag har så bra kunskaper om sövning är det mycket ovanligt med komplikationer och att hästar t.ex vaknar eller dör under en narkos. Jag tycker inte man ska känna sig orolig om ens egen häst behöver sövas, snarare medveten om att det finns risker, men det finns det med allt. Dödsfall under narkos på häst ligger idag kring 1 % och något högre på sjuka hästar som t.ex. opereras för kolik där kring 5% av hästarna dör i narkos.

Att söva häst är ingenting man "hinner" lära sig under veterinärutbildningen, man lär sig endast grunderna. Eftersom både jag och Maja skrev examensarbete i narkos så fick vi dock en hel del extra träning i ämnet så därför kan vi söva. Maja har sövt en hel del i Uppsala på UDS hätskliniken där så det känns riktigt kul att få ha henne några veckor på Stav där jag jobbar.

Nedan en bild på Laura Hirvinen som är specialistkirurg på Strömsholm när hon föreläste igår. Laura kommer från Finland där hon utbildade sig till veterinär. Hon åkte sedan till Ohio i USA där hon under tre års tid utbildade sig till Amerikansk Specialisthästkirurg (så kallad Diplomate). Det är den tyngsta titeln man kan ha som kirurg inom veterinärvärlden. För det första är det extremt svårt att bli antagen till den treåriga internationella kirurgutbildningen (så kallat recidency) och efter de tre åren av utbildning ska man publicera flera forskningsartiklar plus avlägga en mycket omfattande tentamen. I Sverige har vi endast ett fåtal hästkirurger med den utbildningen och de flesta kommer från utlandet. 



Nu jobbar Laura på Strömsholm och gör nästan enbart operationer och remissfall. Laura har även kommit till Stav där jag jobbar och operarat några gånger. Under min veterinärutbildning så jobbade jag som sköterska på Strömsholm under somrarna och jag assisterade då Laura under flera operationer. Hon är utan tvekan en av mina största förebilder inom veterinärvärlden. Jag kommer ihåg en gång då jag assisterade henne under en buköppning på en kolikhäst. Hästen hade en extremt ovanlig kolikdiagnos där en del av tunntarmen var missbildad. Jag hade aldrig hört om att hästar ens kunde ha så och förstod ingenting när hon hittade felet i buken. "Ahh det här är ju diagnos xxx, mycket ovanligt, jag har bara sett 3 st såna här i USA, oj vad spännade, bella nu ska du gå o läsa på sidan ettusenblabla i den kirurgiboken så får du se vad det är". Att assistera Laura när jag var student inspirerade mig till att bli seriös och vilja vara duktig. Hon frågade mig ofta frågor i rent inlärningssyfte och om jag inte kunde svara så sa hon "gå o läs på".

Hur kan man veta så mycket? O hur kan man komma ihåg tom vilken sida informationen står på i en bok med över 1000 sidor? Ja - för att man är påläst och extremt skicklig på sitt jobb. Så vill jag bli! Jag beundrar verkligen veterinärer som inte spekulerar utan som vet, eller som tar reda på saker de inte vet.

Det kändes lite extra kul när Laura tog upp mitt examensarbete under föreläsningen. Jag ska snart berätta för er hur det gick med vårt projekt och även länka uppsatsen.

Nu måste jag åka till stallet. Ska rida första gången efter avfallningen. Min rumpa är fortfarande blå men det gör inte alls lika ont längre!

På återseende!/Izabella


Läst 17428 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
18

EMS - fantastisk redogörelse av forskarna i topp

Hej!

Ekvint Metabolt Syndrom (EMS) hos häst är ju ständigt på tapeten. På SVA:s hemsida finns en film utlagd där Sanna Trulesen Lindåse redogör för Ekvint metabolt Syndrom. För alla er som vill lära er mer - och lära er rätt och från forskare som just nu är bland de världsledande på området. Kolla på filmen som jag har länkat in nedan.

Ha en bra dag!
Mvh I 

https://www.dreambroker.com/channel/0tlv3gmc/fvr837iy


Läst 17958 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
15

Det farliga yrket

Hej!

I veckan blev jag påmind om hur farligt det egentligen är att hålla på med hästar. Hästar kan ju som vi alla vet beté sig annorlunda och faktiskt bli farliga för oss människor då de är sjuka, stressade och rädda. Även om det inte är medvetet så är det ett naturligt försvar för dem. De kan också bli farliga om de under en längre tid blivit ordinerade boxvila och ej fått möjlighet att utföra sin naturliga behov. De gånger jag gjort mig illa med mina egna hästar har alltid varit under perioder då de på ngt sätt varit konvalescenter.

En häst behöver få utlopp för sina naturliga beteenden - dvs röra sig fritt varje dag i alla sina gångarter. Om den inte får det är det mycket uppe i hjärnkontoret som kan slå slint.

Min egen häst Vovva blev i julas skadad och har skrittats i ca 2 månader. Han är nu under igångsättning igen och har liiite för mkt energi om man säger så. Häromdagen skulle jag rida honom på utebanan, och dum och naiv som jag är (han är ju sååå snäll=) så hoppade jag upp utan att longera innan o låta han springa av sig. Jag hann rida ca 10 min innan det plötsligt kom ett oväntat ljud. Vovva fick tokspel och även en släng av sadeltvång vilket gjorde att han bockade ungefär 10 ggr. Nu pratar vi inte små skutt - jag menar RODEO-hopp! Jag satt kvar i vad som kändes som en evighet innan jag till slut FLÖG genom luften och landade rakt på rumpan på sidan. Hästen skenade 2 varv runt gården men blev ganska snabbt infångad.

Vovva står just nu på Karlslunds Rehab-center i söndra Stockholm för att han vattentränas. Som tur var fanns personalen på gården så de kunde hjälpa mig att fånga in Vovva samt hjälpa mig upp. Jag kunde först inte gå - det gjorde så fruktansvärt ont. Jag trodde faktiskt att jag brutit mitt bäcken. Men efter några minuter kom känseln tillbaka och jag fick skjuts till sjukan. Inget va brutet men jag hade fått en rejäl muskelsmäll i ländryggen och över rumpan. Nu kan jag gå igen och allt känns okej (man är ju hästtjej) men jag hade svårt att böja mig ner första dagarna. Dessutom är min rumpa helt BLÅ. Ibland är det bra att vara med om sånt här så man förstår hur ont hästarna måste kunna få av att de ramlat i hagen.

Nu ingår ju inte ridning i mitt jobb så detta var inte en skada på arbetstid, MEN, vid ett annat tillfälle i veckan skulle jag tvätta och sy ihop ett sår på ett bakben. Hästen hade ont, var stressad och kunde inte förstå att jag på ngt sätt skulle hjälpa den. Trots mkt tung sedering (lugnande) och smärtlindring var det nära att jag blev sparkad i huvudet. Till slut togs beslutet att hästen skulle sövas istället - av säkerhetsskäl för oss.

Man kan inte nog tjata om säkerhet och jag märker hur jag blir mer och mer påmind om detta. (Man vill ju inte söva en häst för en futtig liten sårskada, men man måste också tänka på sig själv, och faktiskt på sitt liv). Som tur var var dessa djurägare förstående och narkosen gick sedan snabbt och smidigt. Tänk vad snälla hästarna är när de ligger på operationsbordet=) Att bli sjukskriven pga skada orsakade av hästar verkar tyvärr inte vara helt ovanligt.

Till råga på detta så fick jag 1000 kr i p-bot för att jag parkerat för nära en korsning. Jag hade med andra ord en BAD WEEK. Nu blickar jag framåt och ska börja fila på en artikel till Hippson Magazine:)

Nedan visar jag en film på vattenträning som jag fann på youtube. vattenträning är något som blivit mer och mer populärt och som jag är väldigt positivt inställt till, både för hästar som rehabiliteras och för friska hästar. Min egen häst vattentränas just nu och det ska bli spännande att se "vad som händer" och om det kan hjälpa oss i vår övriga träning. Det finns än så länge ej något stort forskningsprojekt som visat exakt hur vattnet hjälper hästen men det forskas en del för tillfället och det ska bli spännande att se dessa resultat i framtiden!



Mvh I


Läst 19877 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
09

Inför fölning!

Hej!

Jag fick önskemål om att ni ville höra om föl! Här kommer lite info inför de kommande fölningarna! Texten är sammanskriven av djursjukskötaren Malgorzata Dziurla som jag jobbar med. Den lades ut på jobbets facebook-sida förra veckan. Om ni vill ha lite små mini-updates med fakta så ska ni följa Evidensia Hästsjukhuset Stav på facebook. Malgorzata eller Gola som vi kallar henne är ansvarig för vår facebook-sida som ständigt uppdateras!

Här kommer några bra tips inför den stundande fölsässongen:

Vi har vår i luften och snart börjar fölsäsongen. Men hur går en normal fölning egentligen till ?


En normal dräktighet hos ett sto är ca 340 dagar (310-374 dagar).


Det finns några bra tecken att hålla ögonen på när dagarna börjar närma sig:


-Juvret börjar växa ca 1 månad innan fölning.

-Juvret fyller på med mjölk 2 veckor innan fölning.

-Vaxproppar kan ses 1-2 dygn före fölningen (hos ca 30-40% av alla ston.

-Bäckenbanden (ligamenten vid sidan av svansroten) slappas några dagar före fölningen.

-Oro och lätta koliksymtom ses ibland av och till dagarna före fölningen eller i samband med öppningsstadiet.


Tänk på att dessa tecken varierar mycket mellan olika ston och noggrann övervakning krävs alltid när fölningen närmar sig. Det finns tekniska hjälpmedel som t.ex. ”fölvakt”, men direkt övervakning, eller via TV-monitor är förmodligen det bästa.


Själva fölningen går till som följer:

Fas 1: Öppningsstadiet. Fostret rättar sig i förlossningskanalen. 0,5-4 timmar. Avslutas med att fosterhinnorna brister. När vattnet gått är det bråttom med att få ut fölet.

Fas 2: Utdrivningsstadiet. 15-30 minuter.

Fas 3: Efterbördsstadiet. Stoet förblir liggande ca 40 minuter. Navelsträngen brister efter ca 5-8 minuter. När fölet har kommit ut bör det få ligga kvar bakom stoet med navelsträngen intakt för att inte gå miste om 1-1,5 liter blod från moderkakan.
Efterbörden avgår inom 3 timmar. Efterbörden bör komma ut inom tre timmar – annars ska veterinär kontaktas. Om efterbörden sitter kvar längre än så finns risk för ”blodförgiftning” och stoet kan bli mycket sjukt och även drabbas av så kallat förlossingsfång. Bind gärna upp efterbörden så stoet inte trampar på den. Släpper den inte kan ibland en promenad utan fölet göra att livmodern drar ihop sig och efterbörden släpper.


Tänk på att tiderna är väldigt ungefärliga (bara för att ge ett hum om ungefär hur lång tid olika skeenden tar)


Ett nyfött föl ska kunna följande:

-Andningsförsök: omedelbart

-Regelbundna andetag:  inom 30 sekunder

-Puls: 70-90/minut

-Rättningsreflex: inom 5 minuter (lyfta huvudet och vilja lägga sig på bröstet)

-Sugreflex: inom 20 minuter

-Resningsförsök: inom 30 minuter

-Stå upp: inom 2 timmar

-Dia: inom 6 timmar. Obs! Extremt viktigt att fölet får i sig råmjölk! Fölet har från början inget eget immunförsvar utan får det från mamman. Om fölet ej får i sig tillräckligt med råmjölk riskerar den att bli allvarligt sjuk och lättare drabbas av t.ex. fölsjuka.

-Kissa: inom 12 timmar

-Tarmbeck (första bajset som är svart): ska komma ut inom 15 timmar


Om någon del av det normala förloppet är fördröjt rekommenderar vi att veterinär kontaktas.

Nedan kommer lite härliga bilder på Golas eget Föl Mercan som nu blivit stor och är en vuxen fälttävlandshäst. Häftigt att få vara med "hela vägen" =)


Tjock mamma, inte långt kvar:



Hallå - jag är här nu!




Oskiljaktiga!




Tiden går fort!



Och nu är jag fälttävlandshäst!!!


Lycka till med era fölningar och ring hellre veterinären en gång för mycket än för lite. Om något går fel vid en fölning så får det ofta allvarliga konsekvenser så vaka noga över stoet och ta minsta tecken på komplikationer på allvar så är det större chans att man hinner hjälpa. Kanske får även ni en fin fälttävlandshäst precis som Mercan!

KRAM o lycka till från Izabella

Läst 44256 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
06

Hästar med veterinärskräck, går de att bota?

Hej!

Jag har flera gånger både hört om och faktiskt träffat hästar med uttalad veterinärskräck. Kanske har något hänt då de träffat en veterinär. Extremt stickkänsliga individer kopplar då snabbt samman stick och smärta med en veterinär. Om djurägaren dessutom vet om detta så kan dennes nervositet föras över på hästen vilket gör ett veterinärbesök och ffa en behandling med sprutor väldigt komplicerad.


Jag lever dock i tron om att det mesta går att fixa - med träning och extremt tålamod. Under hösten har vi på jobbet haft flera hästar med känd veteriärskräck. Det har accepterats att dessa hästar ej går att utreda eller behandla för att de missköter sig så hos veterinären.


För det första så är hästar sällan dumma av naturen. Om de beter sig illa så grundas detta i majoriteten av fallen på stress och rädsla. Det sämsta man kan göra med en rädd och stressad häst som försöker fly är att bli arg på den, skrika på den och slå den. Jag har sett alla varianter hur man både vid lastning och vid veterinärskräck försöker att "läxa upp" hästen i tron om att den ska sluta vara dum. Jag slutar aldrig förvånas över detta på tävlingar när folk ska lasta. Så mkt skrik o gap o slag. Hästar är INTE dumma. De är rädda eller osäkra och försvarar sig instinktivt med att fly, sparkas och komma bort från situationen.


Hur som helst, under hösten inkom en patient till kliniken som hade uttalad veterinärskräck och som ej gått att utreda eller behandla. Så fort hästen kom innanför dörrarna på kliniken blev han lös i magen. Han plöjde iväg med den som ledde och blev totalt rabiat. En mkt smart person kom då med den lysande idén att stalla in hästen hos oss under dagen. Det vi gjorde var att hästen faktiskt fick stå på kliniken en hel dag o bara äta hö i sitt nät. Vår djursjukskötare Gola matade hästen och gick in till den flera ggr den dagen och fyllde på mat - precis som om hästen stått i vilket stall som helst. Han stoppades i en box som ligger "mitt i" kliniken där hästar och veterinärer passerar hela tiden. I slutet av dagen hade hästen avdramatiderat hela situationen och nästa gång han kom var det redan stor skillnad.


Efter mkt tålamod och invänjning av miljön fungerade det faktiskt att utreda hästen. Vi kunde tom lägga bedövningar på hans ben - dock krävde han då lugnande medel - men det gick! Hästen som enligt tidigare sägnen aldrig skulle komma i närheten av en veterinär var nu utredd och behandlad. Med detta vill jag säga - det kan gå, om vi bara slutar stressa o lyssnar på hästarna!



Bild på häst nr 1 med veterinärskräck under hans invänjningsdag på kliniken:



Efter en tid insåg vi att ljuden på kliniken var det som stressade denna häst allra mest. Därför fick ljudisoleringsmössan bli hans huvudbonad vid alla besök. Här har hästen fått lugnande och är redo för undersökning:




En annan häst vi handskades med var lugn på kliniken men fick panik om den såg en spruta. Detta gick att lösa om den inte såg vad som gjordes, därför täcktes ögonen när sprutorna kom fram, samtidigt som hästen hanterades lungt och varsamt. Stress och panik hos hästen igonerades istället för att bestraffas, det gjordes ingen grej av det med andra ord. Det fick ta den tid det behövde - och vips så gick det att utreda och behandla även denna:




Med detta sagt vill jag belysa att hästarnas reaktioner framförallt grundas på rädsla, flyktinstinkter och stress. Det är inte naturligt för en häst att stå still när någon sticker den i benet eller i halsen - instinkten säger att detta gör ont och att hästen borde dra därifrån. Därför måste vi också lära oss att förstå hästarnas beteenden om vi ska kunna behandla dem - ffa hästar med så kallad veterinärskräck. Självklart kan vi säkert inte lyckas behandla alla hästar som är rädda för veterinärer men jag vill höja ett finger för att man faktiskt inte ska ge upp om man har en häst som är rädd för sprutor eller veterinärer. Det går faktiskt att träna även på veterinärbesök och sprutor. Varför inte ringa din klinik och fråga om hästen kan få komma på "studiebesök":)? Man kan som djurägare t.ex. "låtsas" vaccinera en häst mha att trycka en penna i halsen på dem - om du gör detta 100 ggr med din häst så kanske den faktiskt inte blir lika rädd vid nästa vaccination. Problemet är bara att vi inte har tålamodet....eller tiden....Lycka till o kämpa på - det går! Kolla bara på två exempel här ovan...


/I


Läst 20239 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
03

Spänningen i luften vid en besiktning!

Hej!

Idag tänkte jag skriva om ett ständigt aktuellt ämne, nämligen besiktning av häst. Jag får ofta frågor om detta. Var ska man besikta? Gårdsbesiktning eller på hästklinik? Ska man röntga eller ej? Måste hästen vara helt utan anmärkning på böjprov?


Svaret är: Det finns inga rätt och fel. Enligt min åsikt så beror det helt och hållet på vad man ska ha hästen till, köpesumman, om hästen haft ngt känt problem sedan tidigare osv osv. Där jag jobbar besiktar vi en hel del hästar och det är lika intressant och oftast trevligt varje gång:)


När jag ser att jag har en besiktning inbokad så hoppas jag varje gång att det ska gå bra. För det finns inget roligare än att se hur en glad, ohalt och frisk häst få en ny glad ägare som är beredd att göra allt för den nya hästen, samtidigt som säljeren oftast är mycket glad/lättat över att hästen blir såld. Som veterinär måste man ha en neutral roll i detta, man är inte på någons sida, utan man bedömer enbart hästens hälotillstånd för dagen.


Något som inte går att missa är dock den mycket speciella stämning som infinner sig vid en hästbesiktning.

Här får ni en generaliserad bild av hur jag som veterinär ser på hästbesiktningar. Har skojjat lite i texten och som sagt genereliserat, men det stämmer ofta:)

Stressade och spända är vad de är, ffa säljarna. Jag brukar försöka att direkt lätta upp stämningen och försöka få folk att slappna av. Det är ingen rättegång för mord direkt, utan en hästbesiktning. Jag förstår dock hur man som säljare käner sig. Mycket pengar, tid och engagameng kan stå på spel när man väl hittat rätt köpare. För många är en försäljning det enda sättet att få loss pengar och tid och ev plats att faktiskt kunna köpa en annan häst. Eller kanske ska man inte ha ngn häst och därfär är försäljningen viktig.
  
Om det är en ponny som ska säljas så är ofta barnet som vill ha ponnyn lika nervös, för barnet vill att ponnyn ska godkännas oavsett. Den är ju så söt o hoppar så bra;) Om det är en ponny så finns ofta barbets mamma också närvarande. Mamman står ofta o hoppas att ponnyn ska klara sig utan anmärkning, medan pappan håller minen och ser lite tuff ut "här ska inget bara släppas igenom". Papporna brukar vilja ha raka svar - är den halt eller inte - kommer det påverka eller inte - medan mammorna ofta är mer nyanserade och pratar runt ponnyns eventuella svagheter och vill ha tips på hur man kan förebygga dem;) Typiskt mammaor att vara så förekommande och "caring".


Det händer ofta att säljaren som ska visa hästen är så nervös att denne stammar, försöker longera med grimskaft och glömmer longerlinan. Osv Osv. Det som blir än mer tydligt nu när jag är veterinär och får vara lite "åskådare" i situationen är att vi bara är MÄNNISKOR! Tänk vad mycket hästarna påverkar oss på många sätt och vis och hur mycket som står på spel i olika familjer när en häst ska köpas eller säljas. Idag besiktade jag en mycket fin ponny, helt utan tveksamheter. Den fick ett nytt hem hos vad som verkar vara en helt fantastisk familj. Det var ett mycket bra avslut på dagen och alla var glada. 

  

Det händer dock relativt ofta att en häst inte är ok vid en besiktning. Den vanligaste anledningen till att hästen påvisar anmärkning är hälta. Man kan tänka sig att säljaren skulle bli irriterad på veteriären om veterinären inte "släpper igenom" hästen. Jag har dock inte råkat ut för detta hitills. Om en häst inte är okej så brukar jag verkligen försöka förklara hur man ser en hälta och jag brukar även låta alla som inte ser hältan stå bredvid mig och titta samtidigt som jag förklarar vad de ska kolla på.


Kom ihåg att man som veterinär inte vill FÄLLA en häst, men man måste vara ärlig i sin bedömning. Skulle jag intyga att en häst som är halt är ohalt så begår jag ett tjänstefel. När man förklarar detta och förklarar varför man måste skriva det man så brukar folk vara förstående.


5 Tips till säljaren inför besiktningen:


* Kolla hästen själv innan du åker iväg. Låt någon springa med den rakt fram samt longera den på hårt och mjukt underlag. Om du tycker dig se att hästen rör sig ojämnt så kan jag garantera att veterinären kommer anmärka.


* Sko hästen 2-3 veckor innan besiktningen. Dvs, ha den inte helt nyskodd men heller inte i behov av ny skoning.


*Håll igång hästen innan besiktningen - en häst som vilat helt kan bli en stel häst. Rör på den men rid ingen tävling eller hårt träningspass precis veckan innan. Det är t.ex. vanligt att hästar ibland blir lindrigt ömma på böjprov vid små överansträngningar efter hårda pass eller tävlingar.


*Skruva av broddar.


*Var ute i god tid och stressa inte! Ha gärna en medhjälpare med som kan visa hästen så att du själv kan kolla ihop med veterinären och köparen. Det är mycket lättare att förstå sig på eventuella anmärkningar och dess betydelse om du ser hästen från sidan och inte springer dig gul och blå under ett böjprov eller står i mitten av volten vid longering och blir yr i huvudet.



LYCKA TILL!

Mvh I


Läst 30267 ggr Kommentarer Kommentera



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen




Arkiv