Veterinärbloggen
MAR
29

Möt Zsa Zsa! Mitt nya projekt!

Hej!

Ibland är jag lite väl spontan, speciellt vad det gäller hästar. Men man ska inte ha tråkigt i livet. För mig är hästar mer än 50 % av mitt dygn eftersom jag både jobbar med dem och håller på med dem på fritiden. Nu är jag en av de veterinärer som ramlat dit och tagit över en patient, i hopp om att kunna fixa den. Men om man inte trodde på de behandlingar och åtgärder som man själv föreslog? Varför föreslå dem?


Efter att min dressyrhäst Vovva togs bort så har saknaden efter en stor häst varit stor, även om min lilla islandshäst Venus förgyller livet. Jag har dock känt hela tiden att jag verkligen saknar att ha en större häst att rida samtidigt. Nu ska ni få höra om mitt nya tillskott Zsa Zsa. 

Zsa Zsa är ett halvblod f.2004 Rosseau - Wellington. Hon har bott och gått lektioner på Enskede Ridskola senaste 3 åren där hon varit en populär häst i verksamheten och även vart ute på tävlingar och plockat fina rosetter i lägre klasser i dressyr. Jag har varit i kontakt med Zsa zsa ett antal gånger eftersom hon varit en olycksfågel. Hon gjorde sig först illa på sommarbetet och vid ett annat tillfälle ramlade hon utomhus och skrapade sig. Så vid vid två tillfällen har Zsa Zsa varit sövd inne på Stav där jag jobbar och vi har sytt ihop henne.

Nedan en bild från när Zsa Zsa varit sövd på Stav:

Det är ju så att även om man såklart tycker om alla hästar man träffar, så finns det vissa som man kanske känner lite extra för. Fast Zsa Zsa hatar nålar och inte gillat oss på sjukhuset när vi behandlat henne så jag jag hela tiden tyckt om henne ändå - one way love=)

När jag sett henne röra sig så har jag flera gånger sagt "säg till om ni ska sälja den där, då vill jag köpa den". Zsa Zsa har alltid funnits där i mitt bakhuvud. Nu visade det sig nyligen att Zsa Zsa blev halt på ett framben. Hon har blivit bättre av att enbart vila men det är svårt för en ridskola att ha en häst som då och då råkar ut för saker eftersom man måste ha snurr på verksamheten. Jag fick då ett erbjudande om att ta över Zsa Zsa för att se om hon kanske passar bättre hos en ryttare där man kan anpassa träning och upplägg efter henne.

Zsa Zsa har nu varit på magnetkameraundersökning i Uppsala för att jag ska få reda på exakt vad som hänt i hennes ben eftersom vi inte kunde hitta problemet med vanlig röntgen eller ultraljud.

Nu stå Zsa Zsa hemma hos mina föräldrar på landet utanför Arboga och vilar upp sig. Man kan ju alltid fundera och ifrågasätta hur smart det är att ta över en häst som redan från början drabbats av problem. Men, jag tror fakiskt att det i vissa fall kan vara en fördel att faktiskt veta om den exakta skadehistoriken hos hästen och veta precis vilka svagheter den har. Att köpa en medelålders häst idag som aldrig råkat ut för någon skada eller olycka är nästintill omöjligt. Det är alltför många hästar som slås ut för att de inte passar in i samma ram som alla andra och genom att tänka om - och kanske anpassa träningen efter hästen istället för att bestämma att hästen SKA klara ev en viss typ av ridning eller träning så tror jag att många hästar skulle kunna tas till vara på. 

Jag vet inte om Zsa Zsa kommer hålla för den nivån av ridning som jag vill, men det får vi se. Jag ska göra mitt yttersta för att hon ska må bra och bli helt frisk. Zsa Zsa makeover började redan häromdagen efter leverans.

Stort tack till Enskede Ridskola för förtroendet! 

Nedan en bild på Zsa Zsa efter att hon lämnades till mig på Stav i onsdags. På tordagsmorgonen körde jag henne till UDS i Uppsala på Magnetkameraundersökning.


Micke Billow trimmade hennes hovar innan hon lämnade Stav! Zsa zsa ska få det bästa på alla fronter för att komma igång!

Redo för avfärd. Praktiskt att redan ha alla täcken och saker. Allt passade!

Efter undersökning i Uppsala åkte Zsa Zsa till landet. Här är hon hemma i sin nya box! Aningen förvånad efter allt som hänt senaste dagarna jämfört med hennes vardag på ridskolan.

 

Testar hagen:

Glad i hagen!

Mums!

Zsa zsa på tävling under sin tid på Enskede Ridskola:


Håll tummarna för Zsa Zsa! Vi ska nog visa att det går!

/Izabella 


Läst 40009 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
19

Hur ser man att hästen har ont? Equine pain face

Hej!

Igår var jag på kurs i Uppsala, temat var Equine pain face. Hur vet man egentligen om en häst har ont någonstans? Alla som hållt på med hästar ettag har oftast omedevetet lärt sig att se hur en häst som inte är glad ser ut. De har även lärt sig att se hur en häst som har mycket ont ser ut, men vad är det egentligen man tittar på? Du tittar sannolikt på något i hästens ansiktsuttryck fast du egentligen inte reflekterat över vad.

När hästägare ringer oss angående akut sjuka hästar så säger de ofta: Hästen har ont, den är inte glad, eller, den har jätteont! Ofta så känner man också igen beteendet och uttrycket som ens egen häst har, och när något där avviker från det normala så misstänker man ofta smärta eller problematik av något slag. Men om du skulle stå och observera hästar du aldrig träffat förut (du vet inte hur de brukar se ut), hur gör du då för att utvärdera om de befinner sig i någon form av smärttillstånd? Detta fick vi lära oss om på kursen Equine pain face.

Det har gjorts en del ny forskning kring ämnet där man först observerat och filmat hästar utan smärta, och sedan efter att man inducerat smärta på dem. Obs! Studier av detta slag är extremt kontrollerade och går igenom många granskningar innan de verkställs. Ingen av hästarna utsattes för fara utan det handlade om kortvarig smärta för att just kunna avläsa ett beteende och ett pain face.

Vad såg man? Jo, genomgående för hästar som hamnar i smärttillstånd är att de framförallt kommer att ändra sitt ansiktsuttryck. De kommer att bredda öronen som pekar ut åt sidorna istället för rakt upp. De kommer att spänna muskeln som går strax ovan/framför ögat och näsborren kommer få en annan form. Dessutom kommer en rad olika sociala beteenden försvinna eller utebli, självklart beroende på graden av smärta. Om ni någon gång sett en kolikhäst som haft mycket ont så kanske ni märkt att den inte riktigt är "kontaktbar". Smärtan tar över fokuset och mat samt kompisar blir ointressant.

Men hur kan man använda detta i praktiken? Dels är det viktigt att man som hästägare känner till detta så att man snabbare kan misstänka om hästen verkar smärtsam. Sen är också tanken att det ska kunna bli en stor hjälp framförallt i vården kring sjuka hästar när de behandlas av veterinär.

Att smärtlindra en häst med läkemedel har ju också sina biverkningsrisker, därför försöker man som veterinär vara sparsam med läkemedel om det inte anses "behövas". Men faktum är (vilket vi också fick lära oss på kursen) att nyare studier visar på att t.ex. kolikhästar som blivit buköppnade faktiskt verkar återhämta sig snabbare med ökad smärtlindring och dessutom komma hem snabbare från sjukhuset. Detta kan ju i längden också leda till lägre kostnader för vården. Det blir hela tiden en avvägning där hur mycket läkemedel hjälper versus biverkningsrisker. MEN, jag anser ändå att vi måste ändå frångå den gamla synen att "lite smärta är bra".

Smärta har ju såklart också sina "fördelar". Det är ett sätt för hästen och för oss att skydda den kroppsdel som är skadad. När jag utbildade mig till veteriär fick jag under praktiken höra att man t.ex inte skulle smärtlindra en häst med fraktur för att den då skulle ställa sig på benet och förvärra skadan. Det synsättet tillhör idag dock den gamla skolan. Detta skulle aldrig ske om man enbart gav antiinflammatorisk medicin. Om du t.ex. bröt benet och fick ipren, inte skulle du då springa iväg och ha sönder ditt ben ännu mer? NEJ, men inflammationen (som gör mkt ont när den kommer) kring frakturen skulle direkt motverkas och smärtan i långa loppet skulle snabbare börja bromsas, ju snabbare du fick medicinen.

Idag får man lära sig att först stabilisera en fraktur (bandagera eller sätta skena) och i samband med detta smärtlindra hästen. En häst som t.ex. ska åka transport med frakturerat ben och inte är stabiliserad och smärtlindrad innan kommer sannolikt löpa högre risk att på grund av smärtan och stressen ramla eller skada sig ytterliggare under färden. idag är det "ute" att inte smärtlindra hästar. Det verkar som att smärtan (förutom den vid akut skada) kanske inte har så många fördelar som man tidigare trott. Den är snarare negativ för återhämtningen och läkningstiden.

Hästar som t.ex. står inne på hästsjukhus för vård kan utvärderas med hjälv av systemet på bilderna där man kan poängsätta hur smärtsam hästen verkar vara, framförallt för att veta om man måste laborera med ytterliggare smärtlindring samt få information om mindre förändringar i hästens tillstånd.

Under kursen fick vi också kolla på filmer på ca 20 st hästar som vi fick bedöma smärtstatus på enligt protokollet. Det intressanta var att föreläsaren i slutet bad oss jämföra "smärtpoäng" för 2 st av hästarna. Det visade sig då att majoriteten av deltagarna hade mycket höga smärtpoäng på den ena hästen och mycket låga på den andra. Det vi inte visste var att det var samma sjuka häst vi betygsatt - 2 h före och sedan 2 h efter  att stark smärtlindring satts in. Häftigt va?

Ja nu har ni lite att fundera över. Det var även så mycket intressant fakta kring kronisk smärta på häst och hur den uttrycker sig. Hoppas hinna skriva om det också.


Ha en bra dag!


/Izabella 


Läst 41167 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
15

Det är inte så stor skillnad! Häst som häst!

Hej!
 
 Ni som följt mig ettag vet att jag halkat in på spåret islandshäst. Jag saknar min dressyrhäst och har lite på gång inom det men det kommer ni snart få veta:) Dressyren är det jag brinner mest för men det är rätt kul att variera sig lite. Jag har jag just nu en islandshäst, ett 4-årigt sto som jag håller på att rida in. Sen har jag också en pojkvän som rider och tävlar islandshäst och gjort det i många år så det har blivit mycket islandshäst på senaste tiden.
 
 När jag köpte min oinridna islandshäst fick jag faktiskt en del rätt märkliga reaktioner. En del dressyrmänniskor nästan skrattade och undrade hur jag kunde komma in på detta? Lite som att de inte respekterade ridning på islandshäst lika mycket som ridning på en dressyrhäst. MEN jag fick även en del lustiga kommentarer och reaktioner från Islandshästmänniskor som nästan ifrågasatte min "kompetens" att rida in en islandshäst eftersom jag brukade hålla på med dressyrhästar.
 
 Då undrar jag. Vad är skillnaden rent hanterings och ridmässigt mellan att rida in en islandshäst versus ett halvblod? Båda ska vänjas vid hantering och utrustning och acceptera en ryttare på ryggen. De ska lära sig gas och broms. Det är ju inte så att jag på något sätt måste göra detta annorlunda för att det är olika raser vi pratar om.
 
 Sen om vi pratar om vidareutbildning inför tävling så ska hästarna såklart lära sig olika saker eftersom det är olika grenar de tävlar i samt att islandshästen har fler gångarter. MEN utöver det så är grundridningen densamma. Här har det på senare år hänt en del inom träning av islandshäst. Många har fördomar om att dessa hästar enbart tränas rakt fram i hög fart utomhus. Visst, det är också ett sätt att träna, inget ont om det, men jag är ganska övertygad om att en islandshäst måste vara precis lika lösgjord som en dressyrhäst och svara på fina hjälper för att kunna prestera på banan. Islandshästen måste också kunna röra sig i balans, med rätt takt, ha swung och vara lösgjord. Är då träningen för att komma dit så olika mellan de olika grenarna? Jag tror inte det.
 
 Jag tror att islandshästen skulle behöva ridas mer i dressyr, och dressyrhästen skulle behövas ridas mer ute och kanske mer rakt fram;) alla hästar behöver varierad allsidig träning!
 
 För några veckor sedan följde jag med när min pojkvän Micke tränade sin islandshäst för Pether Markne. Pether tränade ekipaget precis som vilket dressyrekipage som helst. Jag red själv för Pether när jag red ponny och var juniorryttare. Det var inget som skiljde hur jag kommer ihåg träningarna, mot hur Micke fick träna nu. Allt handlar om samma sak, hästen behöver bli lösgjord och hamna i balans.
 
 Jag har nu varit på islandshästtävling 3 ggr och kollat, observerat och studerat. Jag skulle vilja påstå att de hästarna som vinner är extremt lösgjorda och går i fin balans med ryttare som sitter still och använder minimala hjälper samtidigt som hästarna är extremt framme för hjälperna. Precis som dressyrhästarna som vinner. Sen finns det stor skillnad på kvalité mellan olika ekipage men det finns det inom alla grenar. Alla måste vi börja någonstans. Sen tror jag att islandshästsporten och kvalitén på visningarna kommer utvecklas i raketfart ju mer dressyrtänk man får in. Min personliga åsikt efter att ha observerat.
 
 Jag kommer inte rida min islandshäst på något annorlunda sätt än om hon varit en dressyrhäst. Däremot kommer jag förmodligen ta ridhjälp när hon ska lära sig tölta om vi stöter på problem.
 
 Nedan en bild på Micke och Sölvi när de tränar för Pether:
 
 

 Tävling, galoppmoment:
 

 Töltmoment:
 
 

 Efter första träningen höjde sig ekipaget flera procent och vann hela Vintermästerskapet i 4-gång på Strömsholm förra helgen. Ska bli kul att följa ekipaget under säsongen!
 
 Vackra Sölvi efter vinsten på Strömsholm!
 

 Nedan en bild på min 4-åring Venus. Nu ridbar!;)
 

 
 /Izabella


Läst 48675 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
06

Nya(re) metoder att behandla senskador finns

Hej!

 

Som många kanske redan hört så finns ännu ingen revolutionerande behandling för sen och ligamentskador. Sedan lång tid tillbaka är vila i kombination med kontrollerad skrittmotion standard. På senare år har det dock kommit en del vetenskaplig forskning samt veterinärmedicinsk erfarenhet som pekar på att både behandling med stamceller och så kallad PRP (Platelet Rich Plasma) samt shockwave (stötvågsbehandling) är ett fungerande koncept som verkar göra att skadan läker snabbare. Huruvida skadan verkligen läker "bättre" råder den fortfarande spridda åsikter om. Problemet med just sen och ligamentskador är just att de tar tid att läka dem, detta gör att hästen ofta blir borta från träning i månader. Därför vill man också hitta metoder som kan förkorta läkningstiden så att hästarna snabbare kan komma i arbete igen.


Eftersom dessa behandlingar fortfarande har begränsad vetenskaplig evidens så ersätts de generellt inte av de svenska försäkringsbolagen. Jag är verkligen för användning av vetenskapligt bevisade preparat och behandlingar, men ibland känns det som att vi, ffa i Sverige, biter oss i svansen eftersom de behandlingar vi utför nästan helt hänger på försäkringsbolagen. Jag tror att även bolagen skulle kunna spara pengar om fler utav hästarna (självklart noggrant utredda) kunde få denna typ av behandling. Om det nu leder till kortare konvalescentid och ev bättre läkning skulle det också kunna minska risken för att skada återkommer vilket alla tjänar på. Det vore kul om försäkringsbolagen i Sverige engagerade sig i frågan och kanske sponsrade en större dubbelblindad studie kring dessa nya preparat? Vore inte det häftigt och framtidstänkande? Någon gång måste man också börja. Man kan inte sitta och vänta på att alla andra länder ska driva forskningen medan våra hästar missar behandlingar som potentiellt skulle kunnat hjälpa fler? 


Man hamnar som hästveterinär (ffa om man jobbar med hältor) ofta i lägen där man vill använda nya preparat och metoder, men man blir begränsad till det gamla vanliga "traditionella" av ekonomiska skäl då bolagen inte ersätter behandlingen. Dock upplever jag att fler och fler ägare faktiskt är intresserade av att prova dessa behandlingar vilket är kul och mycket spännande!

 

Nedan ses kort på hur jag använde så kallad PRP – Platelet Rich Plasma som sprutas in i ”hålet” i en gaffelbandsskada.


Här tappar jag hästen sterilt på dess eget blod:


Blodet fltreras genom ett filter där blodplättarna i blodet fastnar (blodplättarna som man vill åt innehåller speciella tillväxtfaktorer som framförallt behövs för att läka sen och ligmentskador). Blodplättarna spolas sedan ut ur filtret och koncentreras tillsammans med steril vätska i en spruta. Man sprutar sedan innehållet via ultraljudsguide in i skadans centrum. Det finns olika typer av system; vissa andra där man istället centrifugerar blodet istället för att använda filtret. Systemet på bilden (med filtret) som vi provat kallas för E-Pet och är portabelt. Man skulle alltså kunna göra en sådan här behandling ute i ett stall om man bara har ett ultraljud med sig.

Jag lokaliserar skadan med hjälp av ultraljudet och placerar nålen i skadans centrum. Denna travhäst har ett så kallat core lesion på mediala gaffelbandsgrenen (hål i den delen av gaffelbandet som går på insidan av skenbenet).


När nålen är på plats injicerar jag PRP (OBS! hästen är kraftigt sederad, jag har blockerat nerven som går till området på insidan och vi håller upp samma sidas framben av säkerhetsskäl, men man är ändå i en ganska utsatt situation när man sprutar på insida bakben. 

Denna häst har efter PRP fått upprepad behandling med shockwave. Hästen är efter knappt 6 veckor ohalt rakt ut, då var skadan inledningsvis rätt omfattande och hästen var ca 1 grad halt rakt fram. Självklart kan jag inte veta hur snabbt den hade blivit bättre utan behandling men jag är hoppfull inför framtiden kring användning av denna typ av preparat. 


Obs! hästen på bilden hade även rasp på båda bakbenen vilket vi inledde behandling för samtidigt, därför är den klippt på benen och har rodnader i huden. Det har ingenting med senskadan eller behandlingen att göra om någon undrar.

Ha en fin kväll nu! ps imorrn ska jag åka på islandshästtävling och grooma, det är de så kallade vintermästerskapen på Strömsholm! Jag hejjar på Micke och Sölvi! Kolla vad fin Sölvi är på bilden. Tänk er en extremt välriden stor dressyrponny med stora rörelser, extra plus för galoppen och som bonus kan tölta! 


Kram I


Läst 62597 ggr Kommentarer Kommentera



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen




Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Pigga hästar

Saras vardag

Vilket avslut på tävlingssäsongen 2018!

Therese

Duktiga småpojkar och julkänsla

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna