Veterinärbloggen
JUN
21

Bettet och munnen

Hej!

Det är flera som har frågat mig om bettet som jag nämnde i förra blogginlägget. Bett är en djungel och precis som med annan utrustning så finns det inte ett bett som funkar på alla hästar. Eftersom jag står lite med en fot i varje värld - en i ryttarvärlden och en i veterinärvärlden, så försöker jag att få ihop ett bra system utifrån de kunskaper om hästens mun som jag har, både utifrån ryttarkänslan och utifrån mina veterinärmedicinska kunskaper.

Mitt mål är att kunna rida på hästen och reglera den som jag vill, men genom att störa munnen på minsta möjliga sätt. Man bör tänka på att det egentligen inte finns någon "extra plats" för ett bett i hästens mun. När man stoppar ett bett i hästens mun så är det alltså naturligt för hästen att gapa och försöka göra sig av med det. MEN jag är ryttare och inom den sporten jag håller på med så tävlar man med och rider med bett och då får man försöka hitta ett bett som stör och skadar så lite som möjligt men som man ändå kan rida på. Alla kan inte rida bettlöst - det kommer inte bli så - även om det är många människors utopi och bettlöst är ett oerhört bra alternativ. Man får helt enkelt jobba med det man har och förbättra det.

Jag rekommenderar alla att gå in på länken nedan, det är en artikel som Hippson skrivit om bett och munhålan - en superbra genomgång av veterinären Anja Pedersen som jobbar på specialisthästsjukhuset Strömsholm och är specialiserad på hästens tänder.

http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/sa-forebygger-du-bettrelaterade-problem.htm

Bettet som jag för tillfället rider på är ett så kallat Bomber-bit med locking-funktion. Ett vanligt problem med vanliga tvådelade bett som dessutom egentligen är lite för långa för hästens mun är att de kan ställa sig som ett upp och nervänt V i munnen på hästen när man tar i tygeln och trycka i gommen. Bettet på bilden kan inte böjas till ett V utan låser sig och ligger still i munnen. Dessutom har jag fasta bettringar då jag upplever att det blir mer stabilt/stilla i hästens mun och mindre risk för sår i mungipan (obs jag har inget vetenskapligt på detta utan det är som jag själv upplever, därför använder jag det). Jag växlar det bettet med ett vanligt tredelat (tunt) med fasta ringar.

Sen är också dessa bett generellt smalare än andra bett - de tar mindre plats i hästens mun och stör på så sätt mindre. När jag var yngre fick jag lära mig att tjocka, långa bett var det snällaste man kunde rida på. Detta är numera lite omvärderat enligt vad jag fått lära mig under de tandkurser jag gått på. Försök att ha så lite skrot i munnen som möjligt så minskar du risken för problem. Dessutom - har du ett ngt smalare bett så behöver du inte ta lika mkt då du påverkar ett mindre område. Hästen blir mer känslig och du kan få en finare kontakt. 

Sen är det också extremt viktigt att bettet inte är för långt och att sidostycken och nosgrimma inte späns för hårt. Även där har jag ändrat mig mycket sedan jag läste till veterinär och lärde mig om och såg vilka skador utrustning kan skapa i en hästmun. 

När jag red ponny var det inte bara en tränare som om fram och höjde sidostyckena och drog år nosgrimman om ponnyn var olydig. Huva vilka kunskaper som INTE fanns där....

Detta ett bomber-bit med locking funktion som Zsa Zsa rids på just nu och verkar trivas:)

Hej svejs så länge!

/Izabella 


Läst 55882 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
18

Tillbaka till ledighet och träning!

Hallå!
 
 Jag hade två superroliga, händelserika och lärorika veckor i Helsingborg. Nu är jag tillbaka i Stockholm och har några dagar ledigt innan jobbet hägrar igen.
 
 Kommer ni föresten ihåg min nya häst Zsa Zsa?
 
 Hon har fått en lång och lugn igångsättning på ca 3 månader. Nu är hon mer eller mindre igång och det är så roligt att rida!
 
 Nedan kommer några bilder som togs av duktiga fotografen Nathalie Norgren för några veckor sedan då vi fotade till min nya header som snart kommer upp här på bloggen.
 
 Bilderna är tagna vid Häringe Slott söder om Stockholm där Zsa Zsa är uppstallad. Där finns ett stort naturreservat med fantastisk natur och speciellt preparerade ridvägar.
 

 
 O vet ni vad? Igår var första gången som jag och Zsa Zsa tränade för tränare tillsammans. Vi åkte till Högdalens Gård för att rida för Ninni Grande som bland annat jobbar hos duktiga Jennie Larsson som tog silver på senior-SM i dressyr med Zircoon Spring Flower.
 
 Ninni kunde verkligen peka ut våra svagheter och vi fick superbra hjälp. Zsa Zsa är inte så stark än och jag är inte riktigt i bra ridkondis. Det tog i magen när jag satt ner i traven om man säger så:)
 
 Jag är väldigt glad att det funkade att åka själv med Zsa Zsa o lasta av själv osv.
 
 Känns så kul att vara tillbaka i ridandet igen, även om vi har en lång väg framför oss innan vi kanske kommer ut på en tävlingsbana.
 

 Zsa Zsa har ju tidigare varit skadad och ni kanske funderar över hur jag tänker för att försöka få henne att hålla?
 
 Såhär tänker jag: gör inte saker för komplicerat. Det viktigaste som man hittills sett som skyddande faktorn avseende hälta är variation av underlag. Jag försöker att ej träna henne på dressyrbanan mer än 3, max 4 dagar i veckan, gärna på olika banor (vilket vi har på häringe) varvat med uteritt.
 
 Jag skulle personligen (i mitt huvud) vilja rida varje dag på dressyrbanan och traggla och träna men man får helt enkelt hejda sig. Man kan träna på mycket saker under uteritt och man kan också träna utan ryttare på ryggen under tömkörning eller longering. I Zsa Zsas fall kommer jag dock inte longera som rutin då jag helst undviker för mkt böjda spår.
 
 Jag har benskydd på när jag rider och boots fram då hon haft en tendens att slå sig fram med bakhovarna.
 
 Förr hade jag alltid lindor på när jag tränade mina hästar men nu för tiden har jag endast det om jag åker iväg på träning (för att det ska vara fint). Jag tror inte att det gör någon större skillnad skademässigt om man tränar med skydd eller lindor (observera att detta är vad JAG anser). Dessutom går det mycket snabbare med skydd i vardagen då jag mer eller mindre alltid har tidsbrist.
 
 Zsa Zsa går NU utan täcke dygnet runt förutom om det regnar. Hon har täcke på sig om hon varit svettig eller blivit badad.
 
 Jag rider med ett träns från PS of Sweden som jag är mycket nöjd med och ett Bomber-bit. Tvådelat tunt med "locking" funktion. Mycket bra! Sen har jag min Childeric sadel (LUC) som eg måttbeställdes till min förra häst Vovva men som ligger som en smäck på Zsa Zsa. Så skönt!
 
 Jag har inga lindor på natten på Zsa Zsa, och hon har inga skydd i hagen. Hon går med tåriktande aluminiumskor. Känns som jag hittat det som passar!
 
 Nu sitter jag på planet på väg upp till Kiruna och Jukkasjärvi. Ska fira midsommar där med bästa tjejerna som jag pluggade ihop med när jag läste till veterinär. Erika Uddenberg Kusmin som bor här uppe är en av mina närmsta vänner. Hon jobbar numera på Distriktsveterinärerna i Kiruna!
 
 Glad midsommar!!! Izabella
 
 
 - Posted using BlogPress from my iPhone


Läst 41579 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
12

Det eviga lärandet - update Helsingborg

Hallå!
  
Bland det roligaste med själva veterinäryrket är det ständiga lärandet och nya uppenbarelser. Jag har fått flera sådana här nere i Helsingborg. Kolla bara på detta skelett som finns på sjukhuset. Denna häst har artros i sina facettleder som ligger cirka 7 till 10 cm ner i ryggen (mätt från huden). Kolla på leden mellan de två ryggkotorna mitt i bilden och jämför med lederna bakom. Ser ni skillnaden?

Leden mitt i bilden har en skrovlig yta, är större och mer avrundad än lederna bakom. Detta brukar jag ibland hitta vid ultraljudsundersökning, men att se det och ta på det gör att man får en ännu bredare förståelse. Många hästägare och veterinärer hänger ofta upp sig på diagnosen kissing spines på hästar. Men, tyvärr finns det lite andra problem som kan sitta djupare ner i ryggen, som detta. Detta måste vi bli bättre på att undersöka, utvärdera och behandla om hästen har problem.  

Nere på sjukhuset i Helsingborg har man något som kallas för "journal clubs". Det betyder att man regelbundet läser nya vetenskapliga artiklar vilka presenteras av en veterinär på veckomötet. Övriga lyssnar och ger inputs och man diskuterar sedan innehållet i den nya forskningen och hur man eventuellt kan implementera det i arbetet. Otroligt utvecklande!

Igår diskuterade vi vilken typ av vätska som var bäst att droppa kolikhästar med intravenöst (via kanyl direkt in i blodet) innan eventuell buköppning, om de hade kraftigt nedsatt cirkulation och är uttorkade (vilket ofta är fallet när de kommer in klinik).

Det finns nämligen olika typer av dropp man kan välja beroende av vilket problem hästen har. Om hästen tex snabbt behöver få en större blodvolym kan man kombinera dropp som delvis "ersätter" blod med dropp som drar vätska in i kärlen. Om man söver en häst med mycket dålig cirkulation finns risk att hästen får blodtrycksfall under narkosen och till slut inte kan syresätta sig ordentligt. Med andra ord - mycket att tänka på och mycket finns att diskutera. :)

En annan artikel som diskuterades rörde sårskador som på något vis går in till en senskida och eller en led. Som ni säkert redan vet så är ledinfektion på häst allvarligt och kräver aggressiv behandling. Misstänker man ett lednära sår ska man omedelbart kontakta veterinär!

Även om ett sår kan "se ut" som att det ligger långt ifrån en led så diskuterades det bland annat att huden där hästen har såret kan befinna sig över leden precis när hästen blir sparkad eller ramlar, sen när hästen står upp så flyttar sig huden så att såret är långt ifrån leden, även om det egentligen blev ett litet hål in i leden. Förstår ni hur jag menar?
Därför ska misstanke om detta alltid undersökas av veterinär där man sondar ner i såret och ser i vilken riktning såret går. Ofta gör man även en så kallad provtryckning av leden vid misstanke. Då fyller man upp leden med steril koksalt - om det då rinner ur såret så vet man att det finns förbindelse mellan led och sår och speciell behandling av veterinär behöver sättas in (ledspolning och antibiotika).

 

 

 
Sen måste jag bara visa några fina bilder på Helsingborg. Fint va?=)

Ha det gött!
/Izabella 


Läst 44118 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
04

Jobbpraktik på specialisthästsjukhuset Helsingborg!

Hallå!

För tillfället befinner jag mig nere i Helsingborg på hästsjukhuset. Jag ska vara här som en del i min egen specialistutbildning för att kompetensutvecklas ytterligare. I den svenska specialistutbildningen ingår fölsjukdomar och vård utav föl. Min främsta uppgift under de två veckorna jag är här är att hjälpa till med fölen och lära mig mer om dem. Eftersom föl som blir sjuka ofta blir mycket sjuka och behöver intensivvård dygnet runt så tar vi generellt inte in dem på Stav där jag jobbar, vi har ju en dagklinik. Därför får jag åka ner hit för att göra det. Till Helsingborgs hästsjukhus kommer många sjuka föl. Sen kommer såklart alla andra vanligare akutfall - alla typer av akutfall helt enkelt.

Det känns väldigt bra att jag får vara här nere och praktisera på jobbtid och att man prioriterar kompetensutveckling och kunskap. Mestadels går jag bredvid internmedicinspecialisten Anna Öhman som behandlar fölen, men då sjukhuset är så stort och det finns många veterinärer så hjälper jag till med alla möjliga andra saker under min tid här. Det görs också en hel del operationer och CT-undersökningar (datortomografi).

Det är mycket nyttigt att vara på olika kliniker, dels för att utveckla sig själv men också för att få nya tips och idéer som kanske är bättre än dem man redan har. Tanken är också att jag ska snappa upp alla bra saker jag ser och får lära mig här och ta med det tillbaka till kliniken där jag jobbar. Fastnar man i gamla vanor är det lätt att man stannar i sin utveckling, det gäller ju allt, inte bara veterinärmedicin.

Det har varit långa dagar sedan jag kom hit i måndags, men det är för att jag försöker vara med på så mycket som möjligt. Samtidigt blir man så oerhört inspirerad när man lär sig nya saker. T.ex hade jag innan aldrig varit med om en dystoki - dvs då fölet fastnar i förlossningsvägarna. Här i Helsingborg har jag nu varit med på detta två gånger och fått se och hjälpa till. Man kan väl säga såhär - om ett föl fastnar i förlossningsvägarna är det MKT bråttom att få ut det. De ston som inkommer till hästklinik har oftast redan haft en veterinär ute eller så har hästägarna försökt hjälpa stoet. Så man kan säga att oddsen oftast är ganska dåliga när stoet väl är framme på kliniken. Då blir det extra kul när man får uppleva ett levande sto och ett levande föl! Det fick jag göra inatt!

Summa summarum - Specialisthästsjukhuset i Helsinborg levererar och alla här nere är otroligt trevliga!

/Izabella 


Läst 35584 ggr Kommentarer Kommentera



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen




Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Duktiga småpojkar och julkänsla

Portugal-bloggen

Catch up!

Therese

Är du helt bakom?

Kajsa Boström

Till Husbloggarna