Hallå!

Nu har jag jobbat på nya jobbet ca 2 månader (Mälaren Hästklinik). Jag trivs jättebra och vi har otroligt kul varje dag även om det är högt tempo och mycket att göra. Har tyvärr inte hunnit blogga så mycket men nu så.

Men vad gör jag om dagarna?

Jag jobbar huvudsakligen med hältor, rörelsestörningar och hästar som utav någon anledning har nedsatt prestation. Hos de flesta hästar jag hjälper har ägaren eller ryttare sett/märkt en hälta/stelhet på sin häst eller känner att den inte riktigt är sig själv. Man vill då ha kontroll utav veterinär för att se om något inte står rätt till. Många hästar har också blivit rekommenderade veterinär undersökning av fysio/equiterapeuter som sett att hästarna varit halta eller haft rygg eller halsproblem som de inte får bukt med.

Oftast går det till så att man först låter ägaren berätta vad de upplever är problemet med hästen. Denna bit är otroligt viktigt eftersom många upplever att veterinären inte ”lyssnar” på vad de söker för. Många hästar kan ha små skavanker här och där men det är viktigt att man som veterinär lyssnar på vad ägaren beskriver är huvudproblemet, och inte hänger upp sig på sådant som inte är relevant. Efter att man lyssnat på ägarens/ryttarens version går man igenom hästen. Man känner, klämmer, jämför sidor, böjer ben, känner på rygg, böjer hals etc. Lite olika mycket på olika ställen beroende på vad det ”låter som” är problemet. Sedan kollar man på hästen i rörelse på hårt och mjukt underlag. Ibland görs även ridprov om problemet bara visar sig under ryttare. Ibland kommer även hästar för en ”second opinion” då man varit hos en eller flera andra veterinärer. Då gör vi ibland så att man börjar med att kolla på hästen innan ägaren sagt något, för att inte riskera att bli färgad av vad någon annan sagt eller tyckt.

Om hästen är halt lägger man bedövningar för att se vart någonstans hältan släcker, dvs på vilken del av benet vi har problemet (om det inte är uppenbart). Därefter undersöks området ofta med både röntgen och ultraljud. Ultraljud är något som jag använder flitigt (nästan på varje häst) och som man kan få extremt mycket hjälp av i utredningen om man bara är bra på att tolka det man ser. Något som gjort att jag själv känner att jag kommer längre i utredningarna är också att jag har tillgång till MRI (magnetkamera) vilket gör att jag snabbt kan få veta ”mer” om röntgen och ultraljud inte ger mig alla de svaren jag behöver för att ställa korrekt diagnos. Som jag skrivit innan så behöver man ibland gå ett steg  till för att veta exakt vad som är hästens problem.

Jag jobbar även med en del akuta fall och lite allt möjligt annat de dagarna jag är på det större hästsjukhuset. I min specialistutbildning behöver man kunna mycket om allt, även om jag känner att ortopedi och nedsatt prestation är lite utav mitt call. Det blir en del bilåkande för mig då jag jobbar på olika platser, men det  är väldigt bra att vara på flera ställen och jobba med olika veterinärer och assistenter.

De som följt mig och den här bloggen vet att jag brinner för vidareutveckling och kunskap. I fredags hade vi en utbildningsdag som min chef och kollega Axel Wallman höll i. Axel är en välkänd sporthästveterinär som hjälper många av landets bästa tävlingshästar att hållas i trim. Den internationella ortopediutbildningen ISELP som jag påbörjat och skrivit om tidigare, är en utbildning som alla mina kollegor som jobbar med hältor går. När man utbildas enligt samma spår så är det också lättare att jobba tillsammans och lösa hästarnas problem. Under utbildningsdagen undervisades vi utav Axel i enlighet med vad man får lära sig på ISELP.

Axel hade filmat ett antal hästar som han undersökt, diagnosticerat och behandlat. Han började med att berätta kort om hästen, vad ägaren sökte för och vi fick sedan se en film på hur hästen såg ut och rörde sig. Efter det kopplade vi upp oss på mentometerknappar där vi skulle kryssa för vilket ben hästen var halt på (om den var halt) och vi gick sedan igenom fallet steg för steg och diskuterade oss igenom vad vi såg, hur man borde utreda denna häst (dvs vilka steg som borde vara den bästa vägen till diagnos). Axel poängterade att det inte alltid är den snabba vägen som är den rätta. Vissa hästar är svåra och då gäller det att man går ”back to basics” så att man inte alltid antar att en häst har en viss diagnos bara för att den ser ut som en annan häst som hade det problemet.

Man måste vara lyhörd, titta på hästen och diagnosen måste vara logisk och stämma ihop med vad hästen visar för problem. Om man ska jobba med detta måste man vara ”öppen” för alla möjliga problem och diagnoser eftersom varje fall är unikt. Det finns inte en enkel regelbok för vad som är hästarnas problem, men ju bättre man blir på att se och lägga ihop pusslet, desto lättare blir diagnostiken och desto mer korrekt blir diagnosen. Detta är ett jobb där man ständigt lär sig nya saker, vi kommer aldrig bli fullärda, bara bättre och bättre…

Nedan ett axplock utav bilder från utbildningsdagen. Ha det fint så hörs vi snart igen:)

/Izabella