Veterinärbloggen
DEC
31
2015

Gott nytt år på er fantastiska läsare!

Nu sitter jag här på nyårsaton och funderar på någon slags årskrönika, men bestämmer mig för att inte skriva en sådan, det är det många andra som gör bättre. Jag kan sammanfatta mitt år med extremt mkt jobb, oerhört mkt lärande inom veterinärmedicin på häst, en jobbig början på året där jag tog bort min älskade häst Vovva, men ett år där islandshästen Venus och mitt nya halvblod Zsa Zsa gett mig mycket glädje.

Året avslutades med en semester i Thailand där jag fick mycket tid kring reflektion om allt mellan himmel och jord. En sak som framförallt slog mig är djurens situation i världen. I Sverige är djurens värde, behandling och rättigheter för många människor en självklarhet, men det är verkligen ute i världen den stora hjälpen behövs. Det finns såklart också djur som far illa i Sverige, men är det någonstans vi borde satsa på att hjälpa djur så är det ute i världen.

Ponnyerna på bilden nedan träffade jag i en park utanför Pattaya i Thailand. Ponnyerna var turistattraktioner och stod i små fållor där folk fick köpa små nävar med grödor att mata dem med. Jag stod där och kände hur jag ville börja gråta. Jag ville prata med ägaren, jag ville ställa hästarna på ett plan till Sverige, jag ville utbilda människorna i hur en ponny ska se ut, hur ett normalt hull är, vad de behöver för slags näring, etc etc...

Det man måste komma ihåg är att människorna ofta har extremt lite kunskap kring hur djur ska tas om hand, jag tror få av dem vill djuren något illa. Men när man själv inte har så mycket pengar, så kommer även budgeten för djuren stramas åt.

När jag fyllde år och till julklapp önskade jag mig därför bidrag till välgörenhet för djur. Ett annat ämne som ligger mig varmt om hjärtat är noshörnings och elefantjakten i stora delar av Afrika.

Bilder på ponnyer i Thailand, tagna av mig:

En extremt uppskattad födelsedagspresent från min sambo:

Julklapp från mina systrar:

 

Nedan en bild på mig i Sydafrika 2011 där jag bland annat träffade denna noshörningskalv som fått sin mamma dödad av tjuvjägare. Resan gav mig många nya perspektiv.

Nästa år ska bli ett år där jag tänker mer på djuren ute i världen. Jag har nu blivit månadsgivare hos WWF för att hjälpa till att stoppa tjuvjakten! Jag skulle också vilja åka på en volontär veterinärresa för att hjälpa utsatta djur. Ett löfte blir därför att planera och spika en sådan resa.

Gott nytt år på er!//Izabella


Läst 31251 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
20
2015

Hej!

För 10 år sedan hörde man inte så ofta om hästar som hade problem eller behandlades i halskotpelaren. Inte heller diskuterades det lika mycket om att det kunde vara ett problem på våra ridhästar. Jag upplevde då att veteriärer som sade sig hitta problem där (dock inte alltid) inte blev betrodda på samma sätt som om man t.ex. hittade en skada i ett ben - OM det nu inte var så att hästen hade uppenbara fynd på röntgen av halsen eller hade tydliga neurologiska symptom (läs om t.ex. wobblers syndrome för er som är intresserade).

Ökade undersökningsmöjligeter och utveckling både inom veternärmedicin men även inom fysioterapi på häst har gjort att mer och mer pekar på att många hästar har problem från detta område. Detta kan leda till smärta och nedsatt prestation, precis som när hästen har problem på vilket annat område som helst. Genom att man på senare tid börjat att undersöka området mer, hittar man också fler saker, det svåra är dock att veta vilka fynd som spelar roll för hästen. Det är idag inte ovanligt att man undersöker halskotpelaren med vanlig röntgen, ultraljud och ibland även scintigrafi och CT (CT av hela halskotpelaren har man nu möjlighet till på hästsjukhuset i Helsingborg).

MEN, nu kommer vi till Men. Det svåra med att diagnosticera problem i halskotpelaren är att den, precis som hästens ben och rygg, kan ha många olika typer av problem. Hästen kan t.ex. vara:

- Muskelöm i halsen, både efter träning men även efter trauma

- Den kan ha artros mellan halskotorna vilket ger stelhet och sannolik smärta (inte alltid)

- Den kan ha skador i ligament i och kring nacken

- Den kan ha förträngningar i ryggmärgskanalen som trycker både på ryggmärg och olika nerver som går ut i kroppen och sannolikt ger smärta

- Den kan ha subluxation av kotor

- Den kan ha missbildade kotor

- Den kan ha hälta som ej går att bedöva bort

- Den kan ha frakturer (även mindre sådana som kanske bara ger nedsatt prestation och inget större symptom vilket gör att det kan vara svårt att hitta)

-Den kan till och med ha tumörer

De två första punkterna anser man inom veterinärmedicinen vara relativt vanliga, medan de andra sakerna är mer ovanliga. I undersökningar har man dock sett att närmare 60 % av ridhästar i normala populationer har förändrat skelett i halskotpelaren (artros), ffa mellan den 6:e och 7:e halskotan. Det ses alltså på hästar som inte visat nedsatt prestation eller tecken på problem. Varför? Det vet vi inte - ÄN. Man har också sett att frekvensen av artros ökar ju äldre hästarna blir. Kanske blir hästarna stelare med åren, men ej smärtsamma (?). Det varierar sannolikt mellan individer. Det beror säkert också på vilken typ av arbete som hästen utför.

Men, låt oss nu säga att man hittat artros i en så kallad facettled i halsen. Man misstänker att detta ev. sänker hästens prestation eller orsakar ett smärtsamt beteende. Vid en vanlig hälta kan man bedöva hästen för att se om den släcker sin hälta, men man vill som regel inte lägga bedövningsmedel i närheten av halskotpelaren eftersom man av misstag skulle kunna få bedövningsmedel in till ryggmärgen, och det vill man INTE. Detta gör att det generellt är svårt att avgöra betydelsen av de förändringar man hittar. Man behöver undersöka hästen noggrant, utesluta problem i andra delar av kroppen och som veterinär gäller det att vara påläst kring hur problem från dessa områden ter sig. Man får pussla och lägga ihop fynd med hela den kliniska undersökningen av hästen med ev. ridprov och beteende under ryttare. Det kan också vara till stor hjälp att ha en duktig fysioterapeut som kan palpera halsen mycket specifikt och leta efter avvikleser från det man anser normalt. Det kan t.ex. handla om rörelseomfång , d.v.s hur rörligheten i halsen och mellan halskotorna är.

Som regel kan man säga att de hästar som har ordentliga tryck på ryggmärgskanalen inte har någon lysande prognos. Men dessa hästar har valigen mer allvarliga symptom som inte enbart handlar om nedsatt prestation. Dessa hästar visar ofta tydligare neurologiska symptom och hamnar sällan i kategorin av hästar som man missar.  Men, utvecklingen går framåt, och idag utför man ibland operationer där man stelopererar halskotpelaren på vissa områden för att minska på hästens symptom. Läs bland annat på följande länk om aktuellt fall med hingsten Dalwhinnie:

Dalwhinne svårt skadad – har opererats

Facettledsartros kan som regel behandlas med kortisoninjektioner via ultraljudsguide, det kan åtminstone hjälpa till att minska på inflammation och smärta även om man inte tar bort själva artrosen. Många hästar med artros i halskotpelaren får man att fungera (det vet vi också eftersom många hästar har det utan att man ens märkt av det), men vissa fungerar ej. Min egen förra dressyrhäst Wosario, hamnade i kategorin hästar som ej gick att hjälpa. Han blev med tiden mer och mer stel i halsen och kunde till slut inte samla sig och vända till höger utan tydliga protester. Han blev tillfälligt hjälpt av kortisoninjektioner men det fungerade inte i längden.

Det var lite att bita i!

Ha en fin kväll!

/Izabella


Läst 59031 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
10
2015

Hallå!
 
 För ca 2 veckor sedan var jag och hovslagaren som jag jobbar med på kliniken (Sonny Palmqvist) på kurs om hovar, hältor från hovarna och hovslageri.
 
 Hältor från hovarna är otroligt vanligt. Så mycket vanligare än jag kunde tänka mig innan jag började jobba med hältor.
 
 Det är otroligt viktigt att hästens hovar är av bra kvalité, att benställningen är god och att hoven är "i balans" för att undvika hältor från hovarna och från strukturer i hovarna. Men hur mycket saker kan man egentligen vara halt ifrån inne i en hov?
 
 SVAR: Många. Inuti hovarna finns ett gäng olika strukturer som kan skadas antingen av ett trauma, en överansträngning eller en obalans i hoven där hästen under en längre tid lägger belastningen på en viss del av hoven istället för jämnt över hela.
 
 På kursen tränade vi på så kallad "hoof mapping" vilket gick ut på att räkna ut/se om en hov är i balans. Detta är inte så enkelt som man kan tro. Nu är ju inte tanken att veterinärer ska verka hästarnas hovar men en veterinär måste kunna se/undersöka hoven ordentligt och veta om något behöver åtgärdas. En häst med hälta från hoven behöver en ordentlig kontroll av hovarna avseende form, kvalitet, balans och vinklar.
 
 Något som också diskuterades flitigt på kursen var olika typer av bedövningar att lägga för att lokalisera hälta till hoven. Beroende på vart man bedövar, hur mycket bedövningsmedel man lägger osv så bedövar man olika typer av strukturer i hoven. Detta är extremt viktigt för veterinären att vara medveten om när man letar fel inne i hoven. Genom att bedöva enligt ett visst mönster så kan man mer eller mindre räkna ut vilket område som mest sannolikt gör ont.

 När man lokaliserat smärtan går man som regel först vidare med röntgen. Efter detta kan det bli aktuellt med ultraljud (men det är endast vissa strukturer som man kan lyckas se med ultraljud genom en hov). Om man inte lyckas hitta problemet med dessa medel har det blivit allt vanligare att man använder MRI och CT undersökning. Vilka undersökningar man väljer beror på vad man misstänker för problem.
 
 Vanliga typer av problem med hovar är självklart klassikern hovböld. Hästen kan också ha hov/strålröta, hålväggar, sprickor och diverse andra hovsjukdomar.
 
 När man pratar om hältutlösande problem inne i hovarna kan man bland annat ha problem med:
 
 Hovled
 Hovben
 Strålben
 Strålbensbursa
 Sidoligament till hovled
 Andra ligament i hoven
 Djupa böjsenan
 
 Ovan nämnda strukturer kan vara både skadade och inflammerade.
 
 Beroende på vilken skada som skett skiljer sig behandlingen åt. Därav är det mycket viktigt med korrekt diagnos. Ofta innefattar behandlingen någon form av medicinering inne i hoven, ev. medicin via munnen samt kontroll av hovens balans och eventuellt ett specialbeslag (speciell sko med ett visst syfte) som gör att man förhoppningsvis avlastar det onda området och hjälper hästen till en bättre balans. Utöver detta behöver hästen ofta vila eller enbart skrittas kontrollerat.
 
 Observera att det endast är godkända hovslagare (hovslagare godkända av Jordbruksverket som har vidareutbildning) som får sätta på specialbeslag. Lista på dessa hovslagare finns på jordbruksverkets hemsida. Man kan ändra på mycket med hjälp av verkning och skoning så det gäller att den som sätter på beslaget är kunnig och jobbar tillsammans med veterinären som bör ha en långsiktig plan för hästen.
 
 OBS! Kom ihåg att bara för att veterinären eller hovslagaren vill ändra på verkning eller skoning så är det inte säkert att det varit "fel" innan. Det kan vara så att hästen behöver verkas och skos annorlunda efter att den fått en skada.
 
 En annan viktig sak är att om er veterinär tex ordinerat en viss typ av beslag eller vill att hästen ska verkas på ett visst sätt pga en skada så bör detta skrivas ner på papper så att hovslagaren får tydliga direktiv. Hästägaren ska inte vara medlare eftersom det många gånger leder till en förvirrande situation där hästen kommer i kläm. Så om er veterinär ordinerar något - be om en skriftlig remiss eller att veterinären och hovslagaren pratar med varandra direkt.
 
 Jag är väldigt glad över att få jobba med Sonny Palmqvist och de andra hovslagarna i trakten kring södra Stockholm. Det är med mer långsiktigt samarbete man kan få saker att hålla i längden. Syftet med mitt jobb är INTE att varje månad medicinera samma hästar, utan det är att hitta långtidslösningar. Om en häst tex har återkommande problem med låga hältor (eller andra hältor) så måste det göras en helutvärdering kring varför problemen återkommer där ev. kroniska förändringar eller ej bör vägas samman med träningsprogram, träning, underlag och ev. specialskoning för att få just den hästen att fungera utan att medicineras var och varannan månad. Jag tror det är framtiden inom en stor del av veterinärmedicinen, att just se helheten och jobba förebyggande.
 
 Nedan en bild på en häst med klyfta i hovväggen och genomlöpande hovspricka, båda tillstånd som behöver noggrann och bra verkning/skoning av godkänd hovslagare.
 
 

 
 Bild på Sonny och mig under en praktisk övning:)
 
 

 /Izabella


Läst 41747 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
02
2015

Hallå!
 
 Befinner mig just nu på en solstol i Thailand, vid poolkanten. Ligger o lyssnar på musik och försöker koppla av och vila upp mig:)
 
 

 
 Det var 3 hektiska veckor innan jag åkte på semester. Extremt mkt på jobbet och sedan en helg med fullspäckat schema innan jag åkte. Bland annat praktik med Marianne Lindsjö som var tävlingsveterinär under Sweden International Horse Show på Friends arena. Marianne är till vardags ambulerande hästveterinär i södra Stockholm. Hon åker mycket i trakten där jag arbetar så vi har kontakt med varandra titt som tätt. Under en middag med Marianne ställde jag 1000 frågor om hur det är att vara tävlingsveterinär på Friends - "häng med o kolla istället" sa Marianne.
 
 
 I torsdags tog jag därför ledigt från jobbet och åkte till friends för att praktisera med Marianne. FEI treating vet var Axel Wallman från Mälarkliniken och FEI-veterinär vid besiktningen var Charlie Lindberg.
 
 
 De olika veterinärerna har alltså olika uppgifter under tävlingen. En veterinär ansvarar över själva tävlingen (besiktigar hästar som tävlar nationellt) och arbetar under Jordbruksverket. En behandlar hästarna om de blir sjuka och en veterinär besiktigar och tar beslut kring FEI hästarna (hästarna som tävlar internationellt).
 
 
 På bilderna nedan ser ni veterinär Marianne Lindsjö och Charlie Lindberg bakom kulisserna under besiktningen av hästarna som tävlade inernationellt (FEI- hästarna). På bilderna syns även delar av FEI-teamet som jobbade med regler och organisation kring FEI-hästarna. Jag agerade sekreterare:)
 
 

 
 Det är verkligen en stor organisation kring allt det veterinära och jag måste säga att jag är imponerad över hur smidigt allt flöt på. Man märkte verkligen att Marianne var "spindeln i nätet". Det var minst sagt mycket att rodda med under en dag och flera viktiga beslut som var tvungna att fattas.
 
 
 För att hinna med allt fanns ett tidsschema med tider och platser bakom kulisserna där hästar och ryttare skulle befinna sig på olika tider.
 
 
 Under dagen framkom en hel del frågor till Marianne och de andra veterinärerna, det rörde allt från att flytta på besiktningsplats till om hästar fick starta eller ej. Här var veterinärerna snabba med att ändra planer, och beroende på vilken häst det gällde så blev rätt veterinär inkopplad (den som hade högsta ansvar för den hästen).
 
 
 Man märkte att det var ett sammansvetsat team av veterinärer som arbetade väl tillsammans och tog snabba beslut.
 
 
 Under torsdagseftermiddagen hade vi även en övning med det svarta tältet om det mot förmodan skulle hända att någon häst skadade sig inne på banan och man ville behandla hästen utan att publiken såg. Under övningen fick jag själv en riktig Flashback till vad som hände mig för några år sedan. En nära anhörig till mig tävlade i road-racing och kraschade med sin motorcykel på Gälleråsens racing-bana. Jag stod i publiken när de reste skärmar kring honom. Så jag vet av egen erfarenhet att när skärmar eller tält kommer upp är det oftast allvarligt. Han överlevde olyckan men var en hårsmån från döden. I stundens ögonblick var jag panikslagen att inte få se vad som hände men förstod ju i efterhand att det var extremt bra att man skärmade av så att läkarna och akutteamet fick jobba ostört. Precis så snabbt och proffsigt ska det ske.
 
 
 Under övningen på Friends stod vi och pratade om Hickstead (hästen som dog under en stor hopptävling) och diskuterade att det är extremt ovanligt att sådant händer, men utifall ngt skulle hända så skulle tält och veterinärer snabbt finnas på plats. Alla rutiner för en katastrof gicks igenom och teamet slipade på hur de skulle agera.
 
 
 När jag sedan läste om vad som hänt med körhästen Filur blev jag verkligen illa till mods och det kändes så konstigt att tältet verkligen behövde användas. Det trodde jag ju verkligen inte. Men vilken tur att man tränat innan så att alla visste vad som skulle göras.
 
 
 Tyvärr kunde jag bara stanna en dag på SIHS då mitt fullspäckade schema gjorde att annat var tvunget att ordnas innan resan hit till Thailand.
 
 
 Ett stort tack till Marianne Lindsjö och de andra veterinärerna på Friends för att jag fick hänga med er en dag!
 
 
 Jag hoppas kunna bli FEI-veterinär framöver. Det är ju så kul att kombinera veterinäryrket med stora tävlingar!
 
 
 För er som vill läsa en annan spännande veterinärblogg, gå in på Marianne Lindsjös blogg: 

http://www.hastliv.nu/blogg/veterinarliv

Där kan ni läsa hennes ord om att vara tävlingsveterinär på SIHS och även mycket andra intressanta saker:)
 
 
 Nu ska jag fortsätta sola och försöka sluta tänka på att adoptera gatuhundar från Thailand.
 
 /Izabella
 


Läst 32585 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
21
2015

Hej!

Det här inlägget kommer inte handla om hästar, utan snarare hur man gör för att bli hästveterinär. Jag får ofta mejl och kommentarer från människor vars dröm är att jobba som hästveterinär. Det var även min dröm innan jag blev det. Det finns såklart många vägar att gå men jag täkte här delge mina tips.

Denna fråga kom i kommentarerna efter mitt förra inlägg:

Hej! Jag läser just nu första året på veterinär och vill precis som dig blir hästspecialist när jag är klar! De flesta jag pratat med det om verkar dock eniga om en sak: att det är tuffast att få jobb för oss, hästtjejer som vill jobba med häst som veterinär. Så jag undrar lite hur det var för dig att komma ut som nyexaminerad veterinär och vilja jobba med häst? Har du några tips hur man når sitt mål? Hade varit kul att få svar i ett inlägg! Ha det bra!

För det första måste man börja med att utbilda sig till veterinär. Det är inte lätt att ta sig in på utbildningen i Sverige men det går. Mina tips är att redan på gymnasiet tänka trategiskt och välja sina kurser rätt och plugga mycket. Kommer man inte in i Sverige så går det utmärkt att läsa i annat EU-land. Det finns flera länder med utbildningar på Engelska. Under min studietid var det mycket snack om vilket universitet och vilket land som var bäst. Om dina planer är att i framtiden jobba i Sverige så spelar det ingen roll vart du läser, bara du får ditt leg. Dock gäller det kanske att skapa veterinära kontakter i Sverige om du pluggar utomlands (kanske sommarjobba här på klinik) om du vill ha chans att få jobb i Sverige direkt efter examen.

Något tråkigt med den svenska utbildningen är att den tex inte är godkänd i USA, så vill du till staterna ska du inte plugga här. Detta tycker jag är väldigt trist och något som jag tycker SLU borde ta tag i. I Sverige har vi heller inget betygsystem (på gott och ont). Det är på ett sätt skönt att som student slippa pressen av betyg då man bara kan få godkänt eller icke godkänt, men det gör det svårt om man vill jobba i utlandet efter examen eller om man vill söka tjänster utomlands. Man kan inte visa att man sticker ut på något sätt och då gäller det att istället ha bra referenser. Men, de flesta som pluggar i Sverige verkar ändå vilja jobba här och då är det inte ett problem.

Det stämmer att jobb som hästveterinär i Sverige inte finns i överflöd. Ska man bli hästspecialist måste man dessutom få anställning på ett hästsjukhus eller klinik som kan tillgodose dig den utbildningen. För er som inte vet så tar det 3 år efter ordinarie examen att bli svensk hästspecialist. I Sverige finns det ca 110 veterinärer med specialistkompetens på häst.

Både när jag skulle söka till veterinär och när jag pluggade till veterinär så upplevde jag att man hela tiden fick höra att det var svårt att uppnå dessa mål. Jag kommer ihåg när jag skulle söka till veterinärprogrammet och diskuterade med en syokonsulent som spenderade 30 min på att förklara för mig hur extremt svårt det var att ta sig in på veterinärprogrammet, istället för att peppa och hjälpa mig finna lösningar. På veterinärprogrammet pratade både studenter och lärare om svårigheten att få jobb och konkurrensen från utlandet nu när många läser i andra EU-länder. Såvitt jag vet så har alla i min avgångsklass fått jobb, och de flesta hade nån form av jobbförslag innan de var klara på universitetet. Så detta överflöd av veterinärer vet jag inte om jag tror på.

Men, nu frågades det specifikt om hur man blir hästspecialist. Svaret på den frågan är lite mer knivig. Det jag gjorde var att jag läste mycket extra om hästar under min studietid. Jag gjorde nästan bara det jag var tvungen till att göra i de övriga kurserna, och lade all extra tid på hästkurserna och på hästeriet överlag. Jag lärde mig också mycket via bloggen "veterinärstudenterna" som jag och Karolina skrev tillsammans, eftersom vi var tvugna att kolla upp saker och läsa på mycket när vi skrev. Vi ville ju att faktan vi skrev där skulle vara rätt. Sen tänkte jag också ge er en helt ärlig rak bild om hur man bör göra, om vi skippar allt det formella:

* Försök jobba extra på somrarna och eller kvällar/helger på hästsjukhus för att lära dig mer praktiskt och samtidigt visa folk i omgivningen att du har den arbetsmoralen som krävs. Att vara hästveterinär är inte ett 7-16 jobb även om vissa vill tro det. Summa summarum - försök få extrajobb på ett hästsjukhus eller en hästklinik alt. hos en ambulerande hästveterinär så att du redan under studietiden kommer in i arbetssättet och lär dig mer om hästar, utöver det förhållandevis lilla du hinner lära dig om hästar på universitetet.

* Om du går på universitetet, enbart vilar dig under sommarledigheten och inte har hästerfarenhet sedan innan skulle jag vilja påstå att det extremt liten sannolikhet att du ska få jobb som hästveterinär och sedan blir hästspecialist. Du måste helt enkelt anstränga dig extra, lära dig mer, helst jobba som veterinärassistent och få erfarenhet och kontakter som sedan kan hjälpa dig vidare.

* Jag skulle vilja påstå att det allra viktigaste är att på något sätt komma in på en hästklinik (under studietiden). OM det så betyder att du ska mocka skit, så gör det, även om du känner dig överkvalificerad för det. Var också noga med att respektera dina arbetsuppgifter. Om du är anställd för att mocka när du går första året på veterinärprogrammet så betyder inte det att det är okej att du hänger efter veterinärerna och försöker kolla på behandlingar istället för att sköta det jobbet du är anställd för. Detta har tidigare varit ett problem då man anställt veterinärstudenter för sommarjobb. Din tid kommer, det viktiga är att man visar hög arbetsmoral, intresse och är flexibel, precis som på vilket annat jobb som helst.

* Gå extra kurser utöver universitet, åk på BEVA (Englands största veterinärkonferens) som du kan lära dig extra av, och sedan ha på ditt CV, och skapa kontakter med andra veterinärer och studenter. Ring till olika hästkiniker och fråga om du kan få komma och praktisera, de vill se vem DU är om du ska ha en chans att få jobb. Det räcker inte att skicka ett mejl, åk dit!

Sen ska man såklart ha kul under tiden också! Man behöver såklart ha ledigt någon gång under studietiden också;) men det handlar nog lite om att utmärka sig som extra engagerad och intresserad i hästar för att övertyga arbetsgivaren om att just du är den som ska få jobb som hästveterinär - en förutsättning för att kunna bli hästspecialist. Sen kan man jobba som hästveterinär utan att vara hästspecialist, men om man är nyutexad och vill jobba med häst så rekommendrar ja starkt att man söker sig till ett ställe med fler erfarna kollegor inom häst som man kan jobba tillsammans med.

Jag blev själv tipsad av en god vän att söka jobbet på Hästsjukhuset Stav (där jag just nu jobbar och utbildar mig till hästspecialist) av en vän som också är involverad i hästsjukvården, och som jag träffade under Falsterbo Horse Show. Tänk som det kan bli. Tack Håkan!

Även om detta inlägg främst riktade sig åt en liten skara personer så hoppas jag att ni fick ut ngt av det!
Kram från Izabella


Läst 34990 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
12
2015

Hallå!
 
 Jag såg att vissa (som vanligt) valde att dra egna slutsatser om vad jag skrev i förra inlägget ang. foderanalys. Jag har aldrig påstått att man inte ska analysera foder. Det jag tryckte på i inlägget var att man måste komma ihåg att titta på hästen, vilket sannolikt är mer viktigt än vad någon analys av något slag kommer säga oss. Självklart är foderanalys ett bra verktyg, ffa på hästar med speciella krav på innehåll såsom unga individer, högpresterande hästar eller sjuka hästar, men där är inte majoriteten av Sveriges hästar. Nog om det. Jag tror de flesta av er förstod min poäng;)
 
 Som några av er som följer bloggen vet, så älskar jag ultraljud. Det är ett fantastiskt diagnostisk verktyg för veterinärer eftersom man kan använda det för att "titta in" i hästens kropp.
 
 För något år sedan fick vi ett nytt ultraljud till Stav. När vi bytte maskin var det som att en ny värld öppnade sig. Jag kunde få en helt annan detaljupplösning på saker jag undersökte och jag kunde se saker som jag tidigare inte sett. Att använda ultraljud är inte direkt något man hinner lära sig på veterinärutbildningen. Dock krävs det stora kunskaper inom området om man ska jobba med hältor och ortopedi på häst.
 
 Jag hade vid detta laget lärt mig alla basic funktioner på vår nya maskin, men förra veckan kom Åsa från företaget som maskinen är köpt från, o hade en liten specialkurs.
 
 Vi fick låna en häst från Karlslunds Rehab center och i princip ultraljuda hela dagen. Åsa visade oss alla specialfunktioner som vi kan ha nytta av och ställde in maskinen ännu mer efter våra behov. Tex lärde jag mig att göra panorama-bilder på senor, spela in bättre filmer, rekonstruera till 3D, använda nya funktioner med dopplertekniken för att mäta blodflöden, ta pulsen, leta efter artärer och vener etc. Detta kanske låter som blaha blaha för er, men det kan verkligen ta undersökningarna och bilderna till en ny nivå! Är så glad att jag har en så bra maskin att jobba med.
 
 Det roliga är att maskinen är helt gjord till människor och används på de stora humansjukhusen. Men det är precis samma saker vi kollar på och letar efter och därför kan vi använda precis samma maskin.
 
 Nedan en bild på Åsa när hon trimmar maskinen:
 

 
 Sen måste jag bara skryta lite om min häst Zsa Zsa. Jag köpte Zsa Zsa i April förra året. Hon är en fd ridskolehäst som hade problem med ett skadat ben. Zsa Zsa är nu finare än någonsin och har placerat sig på 4 av 5 tävlingar under hösten i LB. Hon känns fräshare o finare för varje vecka som går o peppar peppar verkar det som att hon håller.
 
 Hon har verkligen överraskat mig och känns finare än vad jag trodde hon var. Nästa år ska vi tävla LA och förhoppningsvis Msv C. Jag är så tacksam att jag fick köpa henne från Enskede Ridskola där hon fortfarande verkar ha en hängiven fanclub!
 
 

 
 Mysigaste mulen!
 

 Kommer ni ihåg min lilla 4-åriga
 Islandshäst Venus? Venus är också superduktig. Hon är nu inriden o jätteduktig i både skritt, trav, galopp och tölt. O vet ni vad, jag har ridit in henne själv. Fast jag rider stor häst i vanliga fall;) Min sambo Micke hjälpte mig i en månad med tölten men faktum är att Venus rids på exakt samma sätt som Zsa Zsa fast de är olika raser. Jag fick häromdagen höra att Venus såg ut som en liten "dressyrponny". Det gillade jag att höra, precis det ville jag uppnå. Vill hon ska vara lydig, gå i form och kvick för hjälperna.
 
 
 Tyvärr har jag insett att jag rent tidsmässigt inte kan ha två hästar så en av dem måste säljas. Eftersom Zsa Zsa och jag kommit en bit nu och är ute på tävlingsbanorna så kommer det bli Venus som säljs. Planen är att fortsätta träna och stärka henne fram tills jan-feb, sen försöka hitta en duktig, ambitiös ryttare som vill fortsätta utveckla henne framöver. Venus har mycket framåtbjudning och bra gångarter och kommer bli en fin tävlings eller träningskompis till den kräsne;)
 
 Bilder på sötaste Venus:

 //Izabella
 
 
 Posted using BlogPress from my iPhone


Läst 29936 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
04
2015

Godkväll!

Idag när jag stod och undersökte munnen på en häst så hade jag ett mycket intressat och givande samtal med en helt fantastiskt hästägare vid namn Eva. Vi diskuterade saker som vad vi människor gör med och för våra hästar, som kanske inte är det som egentligen är viktigt för hästen.

Jag träffar många hästägare i mitt dagliga yrke och alla vill såklart sin häst bästa. Man testar saker, provar sig fram och försöker göra allt för att den häst man har ska få leva ett fint hästliv och fungera bra. Men ibland tror jag man bör fråga sig varför man gör vissa saker, och om hästen verkligen är i fokus. Låt mig ge några exempel.

1. Såhär på höstkanten är det poppis att göra en höanalys. Detta är inte gratis men något man gärna betalar för så att man får information om vad hästen får i sig och hur man ska lägga upp foderstaten. Om man ev. ska komplettera med ngt etc. Men, om man t.ex. har en gravt överviktig häst, gör en höanalys och sedan räknar foderstat så kanske inte denna hästs förbränning och motion motsvarar det som hästen enligt beräkningar bör göra av med. Här får vi inte glömma att KOLLA PÅ HÄSTEN! Det finns här en risk att vi överanalyserar siffror och fakta och glömmer bort att faktiskt titta på hästen, vikten, pälsen, den allmänna hälsan och därefter bestämmer om man ska öka eller minska fodret.

De senaste åren har jag inte baserat en foderstat på enbart höanalysen och förväntat arbete, jag har inte ens haft en analys att tillgå jämt. Jag har fodrat med grovfoder, kompletterat med mineraler och i vissa fall krafftfoder. Jag har kollat på hästen, känt efter i ridningen och därefter testat mig fram till vad jag ansett bra och försökt sträva efter att mina hästar ska hållas lagom i hull, muskla sig och kännas bra. Sen har ju mina hästar enbart hobbyridits och gjort enklare tävlingar, men det är där majoriteten av sveriges hästar befinner sig. Det jag försöker säga med detta är inte att det är dåligt med höanalys, tvärtom, det är en jättebra information, men det är ÄNNU viktigare att titta på den hästen man har framför sig och efter det eventuellt använda foderanalysen som ett av verktygen i att få ordning på hästens problem (om den har några).

Dvs: Ha inte dåligt samvete om du inte analyserat fodret så länge du har en pigg, glad häst som är fin i pälsen och i normalhull. Om hästen ska prestera hårt och utsättas för HÅRD träning eller tävling är det sanolikt viktigare med exakt rätta kvoter, för där kan små saker spela roll, men för alla oss andra tror jag den allmänna statusen på hästen är din måttstock på hur du ska fodra,och tyvärr får majoriteten av svenska hästar för mycket mat i förhållande till vad de gör av med. Frågan på hur man får en häst att gå ner i vikt har samma svar som på människa: Hästen måste göra av med mer energi än vad det stoppar i sig.

2. Hästen måste ABSOLUT ha ett nytt täcke eller schabrak eller lindor eller pannband med extra allt. Behöver hästen verkligen ett nytt täcke? Kommer den bli gladare av det? Är det funktionellt eller är det snyggt?

Vi hästmänniskor är verkligen experter på att lägga pengar på skit. Vi kan handla hästsaker (som hästen troligen skulle klarat sig utan, för den märker ingen skillnad) för tusentals kronor - men vi gnäller när hovslagaren höjer sin taxa med 100 kr per skoning för det extremt slitsamma yrket de har, trots en insats som är OERHÖRT viktig för hästen! Utan verkning och skoning kommer hästen rent krasst inte överleva i längden. 100 kr i höjd hovslagartaxa är runt 800 kr extra för skoning per år, och det är säkert en liten summa jämfört med alla onödiga hästsaker vi lägger pengar på.

3. Att lägga pengar på spa och friskvård för "friska" hästar blir också allt mer poppis. Men det är dyrt att träna för tränare och åka på kurs med allt vad de innebär. Men vad ger egentligen en mer hållbar häst? Fler ridtimmar för tränare där du lär dig att rida hästen i balans, eller träning av hästen på motionsband/vattenband/salvattenbad/etc. Detta är saker värda att tänka på.

Hästen måste ha det, hästen måste äta det, hästen måste ha ditten och datten. Men vad BEHÖVER hästen EGENTLIGEN för att fungera och må bra, samt ha ett bra hästliv?

/Filosoftankar från en veterinär


Läst 40836 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
25
2015

Hej!

Mitt arbete går ut på att ställa diagnoser. Utan diagnos kan man sällan sätta in rätt behandling så det är hela tiden det man måste sträva efter. Ibland är det dock en rejäl utmaning att ställa diagnos och verkligen hitta anledningen till problemet.

Många gånger hamnar man i en situation där man som veterinär vet vlket område smärtan eller problemet finns, men man kan inte "bevisa" med hjälp av röntgen eller ultraljud vad problemet är. Jag hamnade i en sådan situation för några veckor sedan då min sambos islandshäst blev akut halt.

Hästen var plötsligt akut halt en kväll när den skulle ridas. Efter undersökningar och bedövning lokaliserades problemet till hoven. Dock kunde man inte se något avvikande på röntgen och någon hovböld kunde inte hittas. Hästen fick vila i väntan på att en eventuell hovböld skulle mogna ut, men inget hände. Istället blev hästen ohalt och började så småningom ridas igen.

Efter nån veckas ridning blev hästen återigen halt, men ej lika kraftigt som första gången. Bedövning pekade återigen på att hältan kom från hoven, och framför allt från ena delen av hoven, men ingen konklusiv diagnos kunde fås med hjälp av röntgen. Man kunde dock ana att ena hovbensgrenen hade förändrat sitt utseende något jämfört med första bilderna som togs ca 4 veckor innan.

Vi bestämde oss då för att hästen skulle undersökas med skiktröntgen, så kallad computed tomography (CT). Med CT undersöks området man är intresserad av i skikt och man kan få en helt annan upplösning på strukturerna jämfört med vanlig röntgen där alla ben summeras "på" varandra. Man kan med hjälp av CT även göra en 3D-rekonstruktion och vända och vrida på de undersökta delarna och se området man undersökt i olika vinklar.

CT är som regel överlägset på skelettskador, jämfört med MRI där man får bra information om mjukdelar. Dock finns det nu metoder där man med hjälp av kontrastmedel även kan få bra information om mjukdelsskador med hjälp av CT.

När jag var nere på kurs i Helsingborg passade jag på att ta med hästen ner. På bilden nedan kom jag och världens snällaste islandshäst fram till Helsingborgs hästsjukhus efter en lång bilresa från Stockholm.

Dagen efter sövdes hästen av Helsingborgs proffsiga team:

Benet fick åka in i CT:n:

O vips: Vad vi inte kunnat se med vanlig röntgen blev nu tydligt med hjälp av CT-undersökning. Hästen hade en spricka på ena sidan av hovbenet. Frakturlinjen syns på hovbenet (benet längst ner), börjar strax under hovleden och går ner bakåt på hovbensgrenen.

Hovbenet sett underifrån efter att man vänt på benet i datorn, där frakturen blir än mer tydlig:

Nu i efterhand har vi kunnat lokalisera frakturen med vanlig röntgen genom att ta en bild lite "mitt emellan" två av de projektioner vi tagit innan. Frakturen är nu efter några veckor också mer tydlig.

Så, vad lär man sig av detta?

1. Frakturer eller sprickor syns inte alltid på vanlig röntgen. Därför MÅSTE en häst som blivit akut halt och där man misstänker fraktur eller skelettskada hanteras som en sådan även om inget syns på röntgen direkt, dvs, en sådan häst ska INTE släppas ut i en stor hage direkt.

2. Frakturer eller sprickor syns inte alltid på vanlig röntgen precis efter att skadan uppkommit, utan det kan behöva gå en tid för att benet ska "luckras upp" något mer innan det syns på vanlig röntgen.

3. Vissa mindre skelettskador syns inte alls på vanlig röntgen varför det är viktigt att man utvecklar området bilddiagnostik på häst. Jag tror det i framtiden kommer leda till att fler hästar får rätt diagnos.

4. Islandshästar är konstiga ;) och är onekligen inpräntande genetisk att kunna springa runt med en frakturerad fot utan att halta. Var vaksam på dessa "urraser" som inte alltid visar smärta på samma sätt som "klenare" hästindivider.

Skadan på denna häst kommer sannolikt bli helt bra men nu väntas månader med boxvila och låsande beslag på hoven.

Tusen tack till Specialisthästsjukhuset Helsingborg för proffsig och snabb hjälp!

/Izabella


Läst 46704 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
12
2015

 Hallå! Förra veckan var jag på ultraljudskurs på specialisthästsjukhuset Helsingborg. Kursen handlade om ultraljudsguidade injektioner och var mycket givande.
 
 Jag använder ultraljudet mycket i jobbet och utveckling inom det området kan hjälpa enormt mycket i arbetet som hästveterinär. Om man tex ska injicera något i en senskada för att den ska läka bättre/snabbare så kan man använda ultraljudet för att guida nålen så man ser att den hamnar på precis rätt plats. Likaså kan man använda ultraljudet om man ska injicera djupare leder som tex höftled, SI-led eller bogled. Likaså facettleder i rygg och hals.
 
 


Under kursen varvades föreläsningar med några av Europas främsta hästveterinärer, med praktiska övningar på kadaver, där vi fick ultraljuda och träna på injektioner med experthjälp över axeln. En av mina "idoler" inom veterinärmedicin på häst var med och undervisade - veterinären Marcus Head från Rossdales i England. Det var bland annat Marcus som jag praktiserade med förra sommaren när jag besökte Rossdales Hästsjukhus i Newmarket.
 
 Förra veckan och denna veckan är jag på resande fot. Vi hörs snart så berättar jag mer;)
 
 Mvh Izabella


Läst 39849 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
03
2015

Hallå!

Tusen tack för alla tips med Zsa Zsas skygghet vid möte. Vi har tränat sedan sist och det går framåt. I morgon ska vi tävla igen och jag har bestämt mig för att prova rida fram henne hemma och bara värma lite på framridningen på tävlingen.

Föreläsningen om samarbete mellan fysioterapeut och veterinär som jag tipsade om senast gick toppen. Tusen tack till alla som kom, o ffa till Anneli här från Hippson! Men nu till något annat:

Flera av er kanske såg artikeln om styngflugelarver i hästes mun som Hippson publicerade för nån månad sedan. OM inte, läs igen här:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/kriget-mot-styngflugelarverna-ar-i-gang.htm
 

Häromdagen när jag undersökte en hästmun såg jag detsamma. Jag har fotat såren eller snarare "hålen" i hästens tunga på bilden nedan. Det fanns fler större hål/sår som jag inte kunde komma åt att fota.

Nedan en levande larv som jag plockade ut - satt inkrypt med flera kompisar mellan två tänder.

Var tvungen att lägga larven i mikroskopet och studera lite (nörd som man är).

Så, i artikeln ovan finns tips för hur man ska gå tillväga med styngflugor och deras larver. När hästarna har larver i munnen ska man i första hand plocka bort dem, man det största jobbet gör ni som hästägare genom att plocka bort ägg från hästarnas ben, man och svans.

Hej så länge!//Izabella


Läst 45953 ggr Kommentarer Kommentera



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen




Arkiv