Hallå!

I helgen var jag och Zsa Zsa och tävlade för tredje gången tillsammans. Jag är så otroligt glad över att hon hållt sig frisk sedan jag köpte henne och det är verkligen kul att rida igen. Återigen tack till bästa Enskede Ridskola som lät mig köpa henne. I helgen var det min och Zsa Zsas fjärde tävling tillsammans. Första tävlingen var ingen hit men efter det har vi varit placerade i alla starter. Wihoo!

Dock har ett problem uppdagats, ett problem som oroar mig lite. Kanske har någon av er ett liknande problem med er häst?

Zsa Zsa är/har blivit (vet ej?) mötesskygg. När jag rider fram på tävlingsplatsen är hon extremt rädd för mötande hästar som kommer i trav eller galopp. På tävlingen i helgen var det 2 klasser som gick samtidigt och man delade framridningsbana. Det gjorde att det stundtals var ca 8-9 hästar på framridningen och ett antal ggr under framridingen så blev Zsa Zsa livrädd för mötande hästar. Hon tvärnitade och tvärvände åt andra hållet. Höll nästan på att åka av vid nåt tillfälle.

Detta har även uppdagats hemma i ridhuset och på banan hemma då hästar kommit nära, men ej i samma omfattning som på tävlingen i helgen. Jag antar att lite nervositet i samband med tävling + ny plats + mkt nya hästar gjorde sitt, men jag är lite orolig över utvecklingen, även om själva ridningen och träningen går extremt mkt framåt.

Inne på banan skötte hon sig utmärkt men det var lite svårt för mig att tagga om och fokusera på ridningen inne på banan efter en sådan framridning där fokus mer eller mindre var att "hitta en väg" där vi ej skulle komma nära andra och eller störa andra när hon skyggade.

Man tänker inte att en häst som gått på ridskola ska ha ett sådant problem, men så länge man är i samma varv som andra och man rider jämsides är det inga problem, det är själva mötet som är problemet. Och framförallt om jag rider ytterspår och hon känner sig trängd.

Har aldrig haft en häst med liknande problem. Är det någon av er som har? Dela gärna med er av era erfarenheter och hur ni eventuellt lyckades få bukt med det.

Imorrn är det träning för Ninni Grande. Jag har lejt in en extra häst så vi ska träna just möten. Kan verkligen rekommendera folk i Sthlms-området att träna för Ninni. Hon har jobbat hos Jennie Larsson (GP-ryttare med Zircoon Spring Flower) i flera år och är en mycket duktig tränare och även ryttare.

Zsa Zsa på framridningen:

På banan:

Duktiga tjejen blev placerad i LB, igen. Nästa tävling är det LA som gäller!

Världens bästa supportrar kom och hejjade: Pappa, mamma och Grand Danois Göte 7 år. Även systrarna Ulrika och Sophia kom och hejjade. Min familj är verkligen helt fantastiska som alltid ställer upp och hejjar, oavsett om det är en LB (som nu) eller ett SM (som förr). Pappa tar det på lika stort allvar varje gång. När jag var på väg till tävlingen ringde han o frågade hur det kändes, själv var han nervös. Han sa att jag också behövde vara lite nervös om det skulle gå bra! Lite nervös måste man vara:)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hallå!
  
Det finns så mycket olika saker att skriva om just nu eftersom det händer mycket i omvärlden, men i den här bloggen ska vi ju försöka begränsa oss till veteriärmedicin eller ämnen kring detta så här kommer lite tankar.
   
Jag har under ett tid funderat på ett ämne som jag tror berör många, nämligen den jobbiga upplevelsen kring att ens häst är sjuk. Nu pratar jag inte enbart om själva sjukdomen eller problemet, utan allt runt omkring. Det jag framförallt tänker på är alla människor som ska tänka och tycka hundra saker runt en häst eller ett ekipage om hästen på något sätt blivit sjuk eller halt.
  
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur folk orkar lägga så mycket tid och energi på att lägga sig i andras problem och vara där och kommentera och framhäva sin egen expertis. Detta gäller inte bara när hästen varit hos veterinären, det gäller t.ex. hela Totilashysterin efter EM och även debatten om den fina ponnyn som vann ponny EM i dressyr och som nu ska säljas. Jag hade tänkt blogga om Totilas och ge min syn på det hela i debatten men valde att avstå när jag såg så många hemska kommentarer om Alexander Rath och de självutnämna experternas uttalanden om hans skada och hur han blivit sönderriden. Hela den debatten påminner mig om hur lite kunskaper många människor i Sverige har i veterinärmedicin - eller hur lite respekt de har för andras kunskaper. Hur som helst - nu ska jag förklara min egen teori till VARFÖR hästmänniskor beter sig som de gör, lyssna bara på det här.
  
Det händer relativt ofta att jag får jag frågan från hästägare VAD de ska säga till stallkompisarna. Vissa ringer också och vill ha kompletterande uppgifter eftersom de blivit förhörda i stallet när de kommit tillbaka från veterinären, och de har inte riktigt kunna förklara och beskriva hela besöket i detalj. Många i stallet vill veta vad som är gjort med hästen, vad felet är, hur man kom fram till det, varför det kommit osv, sen gärna lägga in lite egna spekulationer. Om något i djurägarens berättelse inte stämmer med vad stallkompisarna är vana vid då de åker till veterinären, så drar man gärna slutsatsen att hästen är felbehandlad - att den kanske har fel diagnos, eller att den borde få någon annan medicin.
  
För det första så är det bra att folk är intresserade och nyfikna, men jag upplever att det finns ett problem med att folk inte låter hästägare "vara i fred" en stund när de varit inne med sin häst hos veterinären. Det kan vara jobbigt nog att ha en halt eller sjuk häst, och att sedan bli förhörd ovanpå det om alla detaljer kan bli för mycket ibland. Det är inte bara en ägare jag fått peppa i telefonen efter såna här scenarion.
  
Problemet i detta kan vara följande: En hästägare i stallet har en häst som vi kan kalla Mulle. Mulle har vid 3 tillfällen haft kolik. Efter undersökningar kom man fram till att Mulle fått kolik pga magsår. Kolikerna kom aldrig tillbaka efter behandling mot magsåren. Ägaren till mulle har aldrig tidigare haft en annan häst med vare sig kolik eller magsår. För denna ägare så är 100 % av kolikerna kopplade till magsår. OM en annan häst i stallet får kolik så är det fullt naurligt och fårståeligt att denna ägare (som ej har annan erfarenhet av kolik) sannolikt kommer koppla även stallkompisens hästs kolikanfall till magsår. Även om undersökningar hos veterinären tyder på annat. Hänger ni med?
  
Nästa scenario: Mulle har varit trött på träning, något oengagerad i bakkärran och ibland tappat bakbenen lite bakom sig vid ridning. Efter utredning visar det sig att Mulle har ont i sina bakknän. Han är dubbelsidigt halt och behandlas för detta. Efter tillfrisknande känns Mulle fantastisk igen och problemen återkommer inte på lång tid.
  
Boxgrannen får efter en tid liknande symptom. Efter undersökning hos veterinären kommer man fram till att hästen har spatt. Detta är en sjukdom som inte alltid går att få bra men hästen provbehandlas. Hästen svarar inte på behandling och lång vila alt. operation eller avlivning blir alternativen som läggs fram. Mulles ägare går nu på ägaren till spatthästen och säger att det säkert är bakknäna som är problemet och att man måste kolla vidare där eftersom det minsann var det som var felet med Mulle och han är ju bra nu. Återigen så har Mulles matte enbart varit på klinik med en häst på hältutredning så 100 % av hennes kontakt med hältutredningar innefattar knäledsproblematik. Det blir hennes SANNING som hon innerligt tror på, även vad gäller andras hästar.
  
Och på detta sätt rullar det på. När jag började plugga till veterinär så var mitt veternärmedicinska synfält som att se geom ett sugrör. När jag gått klart skolan var det en tunnel. Nu har det blivit än mer brett och kommer förhoppningsvis fortsätta breddas än mer!
  
Obs! Sen kan det självklart vara så att hästar feldiagnosticeras men nu tar jar jag upp scenariot ovan för att lyfta en annan poäng som jag hoppas ni hängde med på.
  
Människor som haft många hästar under många år är oftast de som jag upplever är lättast att kommunicera med. Detta innefattar människor som t.ex. har ridskolor, uppfödning och stora stall. De har ofta sett mycket och har många olika scenarion med olika hästar att relatera till - de har ofta stött på många olika åkommor och vet att alla hästar inte alltid har samma fel, och de vet hur de standardiserade undersökningarna går till.
  
Jag säger det återigen - ju mer man lär sig, desto mer inser man hur mycket man INTE kan. Och desto fler hästar man ser, desto fler konstiga och ovanliga saker inser man att det finns och detta måste man vara ödmjuk inför. Ju duktigare hästmänniskor är, desto mer ödmjuka blir de, och det säger mig att kunskapsnivån på de människor som lägger sig i och ger dig elaka kommentarer i stallet är rätt låg, likaså på dem som skrev elaka kommentarer i debatterna jag nämnde ovan.
  
Så - upplevelsen med din häst är din sanning - men är den det för alla hästar?
  
  
/Izabella

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hallå!

Som veterinär bli man ALDRIG fullärd. Det är ett av de mest spännande sakerna med yrket. Men det är också ibland ett av de mer frustrerande sakerna. 

På Stav jobbar jag med 3 hästspecialister och eftersom mitt mål är att bli hästspecialist och jag just nu håller på med den utbildningen så är det jättebra att ha så bra stöd ifrån duktiga kollegor. På Stav har vi regelbundet något som kallas för röntgenronder. Då träffas veterinärerna och diskuterar intressanta fall och delar med sig av den senaste tidens erfarenheter. Det är just sådant som gör att det är roligt att jobba på ett hästsjukhus/hästklinik istället för att jobba ensam. Man kan samarbeta och ta del av andras fall om det var något speciellt med en viss patient.

Till varje röntgenrond så får jag också en specialuppgift som jag ska redovisa för mina kollegor eftersom jag är under specialistutbildning. Det blir ett sätt för mig att "tvingas" hinna ta mig tid att läsa och fortsätta även min vetenskapliga utveckling samtidigt som jag jobbar och behandlar hästar. Just nu har jag fått i uppgift att läsa en avhandling om tidiga spattförändringar på islandshästar av Charles Ley. Det är ett fantastiskt och omfattande arbete där man undersökt haserna på unga islandshästar för att ta reda på mer om spatt. Dvs. när det kommer, hur det börjar utvecklas mm. Man har även jämfört olika typer av diagnostiska metoder såsom MRI, CT och vanlig röntgen för att hitta tidiga förändringar. Om ni visste vilket arbete som ligger bakom en sådan här avhandling. Hejja forskningen! Mer pengar till hästforskning säger jag!

Sen måste jag bara få skryta lite om min lilla ridskolehäst. Zsa Zsa did it again! I helgen tävlade vi för tredje gången tillsammans och red en LB. Hon var ännu bättre än sist och vi red dessutom på lite högre poäng denna gång. Zsa Zsa och jag fick 67% i LB:2 och knep en 4:e placering. Nu nalkas vinterträning. Har ej anmält mig till några fler tävlingar framöver men vi får se om något passar in i mitt fullspäckade höstschema.

Nedan en bild på mig och min vän Nathalie Norgren som också var med på tävlingen med sin fina Quantas Ferro. Det är Nathalie som tagit bilderna till min header ovan - hon är en riktig proffsfotograf!

Zsa Zsa och jag in action på banan:

Hej svejs så länge!

/Izabella 

Hallå!

Här kommer en liten update om mina tjejer, mina två ston Zsa Zsa och Venus. Zsa Zsa har hållt sig frisk än så länge. Hon har fått en extremt lugn igångsättning under våren och sommaren och börjat tränas hårdare först senaste månaden. Första tävlingen var sista helgen i juli.

Tyvärr såg Zsa Zsa ut såhär när hon kom in på banan. Hon skyggade, var rädd och vi kunde inte genomföra programmet. Andra dagen på tävlingen ville hon inte ens gå in på banan: "I am NOT entering that dressage arena":)

Lite uppgivet tränade vi på och jag fick superbra hjälp av Ninni Grande som håller träningar i södra Stockholm. Långsamt har hon börjat lita på mig och i helgen som var åkte vi på vår andra tävling tillsammans. Zsa Zsa skyggade rejält för hörnet i första programmet o stannade på banan men sen kom vi igen och resten gick fint. I andra klassen var hon jätteduktig och vi blev placerade i båda klasserna (LB och LA). Så kul var det!

Nedan ser ni Zsa Zsa o jag på prisutdelning som nr 3 i LB.

Min lilla islandshäst Venus har nu slut på vila och är under töltträning. Hon är så duktig - stabil i skritt, trav och galopp och har nu också lärt sig att tölta samt gå i form i skritt. Nedan en bild på när Micke Billow jobbar henne i skritt på ovalbanan. Jag tränar själv inte tölt på henne då jag känner mig lite osäker på hur jag ska göra, så just nu är det bara Micke som töltar henne då jag vill att de ska bli rätt från början. Venus kommer bli en fin, välskolad liten islandshäst. Hon är så lyhörd, mjuk i munnen och villig till arbete!

Jag och Venus på uteritt häromdagen:

Det blir långa dagar - 8-10 h jobb, sedan stallet och rida en eller två hästar + hinna med annat. Mitt liv är verkligen häst häst häst just nu men jag älskar det! 

/Izabella

Hallå! Nu har jag spenderat 3 dagar på VM för islandshästar i Herning, Danmark. Det är otroligt kul att se fina hästar här men också lärorikt och intressant ut ett veterinärperspektiv.
 
 Att kolla på islandshästar i rörelse och ffa att hältutreda dem är en utmaning, vilket de flesta veterinärer är överens om. Det är också något som borde lyftas inom den svenska veterinärkåren och diskuteras där. Varför, ska jag komma in på nu.
 
 Islandshästarnas rörelsemönster avviker på flera sätt från andra hästars då de har en eller två extra gångarter. Det man tränar mest på blir man bäst på, eller hur? Så om veterinärer dagligen ser mest skritt, trav och galopp så kommer det vara svårare att bedöma hälta på en häst som töltar.
 
 Sen är det också så att många islandshästar inte har en lika tydlig separation mellan gångarterna som andra hästar har, dvs hästar som bara behöver hålla koll på skritt, trav och galopp. Om gångarterna är "renare" är det också lättare att som veterinär bedöma om hästen har ett avvikande rörelsemönster på ett eller flera ben och är halt.
 
 Lyssna bara på detta:
 
 Många islandshästar har svårare för att trava om de har en stark tölt, och de kan också ha svårt för galopp om de är starka i pass. Det är genetiska faktorer som styr vilket rörelsemönster hästen får, samt vilken gångart den naturligt kommer ha lättare för. Generellt kommer en islandshäst som rör sig mer lateralt (dvs från sida till sida) ha lättare för tölt och pass men svårare för det andra gångarterna.
 
 Sen kan självklart också en duktig ryttare komma in och jobba på och stärka upp hästens sämre gångarter och göra dem "renare" och "starkare" och få en bättre separation mellan de olika gångarterna. Detta genom att träna hästen, sätta den i bättre balans än vad den klarar när den springer själv och därigenom plocka fram renare gångarter. Men detta sker inte direkt på ett ridpass.
 
 Men om vi nu ska återkoppla till det veterinära. De islandshästar som är svårast att hältutreda (enligt min åsikt) är de som är mest laterala och har lättare för tölt och ev pass och svårare för trav och galopp. Många av dessa hästar är dessutom inte tränade att tex longeras i trav, något som ingår som standard i de flesta hältutredningar samt vid besiktning.
 
 Min upplevelse av dessa hästar är att många av dem ser halta ut på volt, ffa på ytter fram vid longering i trav utan ryttare. Det är detta som många ryttare och tränare kallar att hästen "rollar". Men är alla som ser halta ut verkligen halta? Sannolikt INTE. Men eftersom ordet "rolla" verkar vara ett välkänt fenomen inom islandshästvärlden så har det också blivit accepterat av många tränare och ryttare att hästen rör sig så på volt. Tror ni då att alla hästar som "rollar" på volt eller böjt spår är ohalta? Sannolikt INTE.
 
 Vissa av dessa hästar är sannolikt halta men detta uppdagas inte eftersom många ryttare och tränare mer eller mindre accepterat att flera islandshästar rör sig på detta sätt på volt. Men, flera av dem är enligt min erfarenhet och kunskap också helt ohalta och har problem med sin balans på böjda spår, ffa i trav.
 
 Det är här vi kommer till det kluriga. Här måste man som veterinär kunna avgöra vad som är en hälta och vad som faktiskt är en obalans på en häst som rent genetiskt är gjord för att röra sig från sida till sida rakt fram och inte tränats i longering i trav på volt. Om hästen är utan anmärkning rakt fram, vid palpation av ben, under böjprov, under ryttare men rör sig obalanserat på volt så måste man göra en bedömning av relevansen av detta för just den hästen. Om den är lika obalanserad på volt i båda varven skulle jag tex se det som mer "okej" än om det bara fanns i ena varvet, då skulle jag snarare gå vidare med fler undersökningar.
 
 Jag har under tävlingarna här sett många islandshästar med obalans, ffa i trav i kurvorna. Jag kan självklart inte garantera att detta enbart är obalans och inte en hälta, men jag har svårt att tro att så många hästar på ett VM skulle vara halta. Det genomgående är också att detta rörelsemönster är vanligare på 5-gångshästarna än 4-gångarna. Man ser tydligt att de hästar som ska hålla ordning på 5 gångarter inte kan separera dem helt och därmed tappar sin rena rakt. Detta måste inte vara förenat med hälta.
 
 Dessa saker måste man förstå om man ska hältutreda islandshästar och jag tycker verkligen att vi veterinärer borde lyfta denna fråga och kanske ha ett seminarium om att hältutreda islandshästar på det årliga veterinärmötet eller liknande?
 
 Jag tror som sammanfattning på detta inlägg att man måste vara försiktig vid bedömning av islandshästar på volt vid både hältutredningar och besiktningar, ffa om det är 5-gångshästar med balansproblem på volt.
 
 Man bör se hästarna under ryttare om det är några tveksamheter t.ex vid en besiktning och man bör vid besiktning lägga ihop hela undersökningen av hästen till en helhet (rörelser, palpation av ben och kropp, ridprov, ev röntgen och ffa liksidigheten vid longering).
 
 Sen måste också ryttare och tränare öppna upp ögonen för att en rollning eller obalans också kan vara en hälta. Ffa om det är genomgående i ena varvet, om det även förekommer på raka spår eller om det inte blir bättre med tiden och med träning.
 
 Nu fortsätter mitt VM-äventyr!
 
 Avslutar med en bild på en helt fantastiskt islandshingst vid namn Oliver från Kvistum, som tävlar för Island. Han kan trava den hästen! Här kan faktiskt dressyrponnyerna på Ponny-EM slänga sig i väggen;) Så otroligt kul att se en så fin häst med väl separerade otroligt stora luftiga gångarter och dessutom fint och prydligt riden!
 
 

 /Izabella

Hallå!

Ja, den som tror att veterinär är ett 8-17 jobb, den tror fel. Man jobbar tills man är klar, och man vet aldrig riktigt vad som ska hända under dagen.

Det har verkligen varit en rolig och lärorik sommar. Jag har sett så många vanliga och OVANLIGA åkommor på hästar så jag slutar aldrig att förvånas. Ni vet när man går och slår upp en bok på över 1000 sidor och det står om just den åkomman längst ner i hörnet på en sida i den tusensidiga boken. (Eller, ni vet kanske inte, men så är det;)

Vi har ju också fått en ny kirurg till jobbet, Flemming Winberg, som har en enorm kompetens och erfarenhet. Se följande pressrelease om detta för några mån sedan:

http://www.mynewsdesk.com/se/evidensia/pressreleases/stjaernkirurgen-flemming-winberg-till-evidensia-haestsjukhuset-stav-1142316

Flemmings intåg har gjort att vi fått en hel del fler operationer. Det inkluderar fler intressanta fall och fler narkoser. Jag som tycker att just sövning är extra spännande har fått söva en del nu när sköterskorna som brukar söva varit på semester. Det är verkligen något som är bra att kunna och det är lika spännande varje gång att balansera en häst i narkos. Ni som läser till veterinärer - försök att lära er att söva häst! Tänk ni som kommer jobba uppe i Norrland och står där med en sparkande häst som ni ska försöka sy ihop benet på. Ni har ingen klinik att remittera till inom rimligt avstånd - då söver ni istället hästen hemma i stallet o fixar det där. Funkar även bra vid kastrering.

Eftersom halva styrkan på kliniken haft semester så har vi som jobbat haft desto mer eftersom det ramlat in akuthästar. När jag och klinikchefen Maria Lendau stod i stallet en sen kväll och vårdade en mycket sjuk häst så sa Maria till mig: Men du, även om vi varit här i 15 h nu så är ju det här att vara veterinär på riktigt. Det här är ju varför vi läste till veterinärer, för att rädda hästar. Vi läste inte för att göra en massa administrativt jobb och ringa telefonsamtal. Det här är ju att på riktigt vårda sjuka djur för att få dem friska.

JA, precis så är det! Så även om jag lidit av sömnbrist de senaste tre veckorna så har det varit så otroligt kul! O tack till världens bästa team som jobbat så svetten ryker. Speciell eloge till Anna Marklund och lill-Bella (Isabell Hyldén) som är världens bästa sköterskor! Men nu är det SEMESTER i två veckor.

Nästa vecka ska jag åka på VM för islandshästar i Herning i Danmark. Det ska bli så spännande att se! Jag och ett kompisgäng ska åka husbil dit och campa i en vecka=) Vi kanske ses i Herning!

Ps: Avslutar med en bild på min svärmors söta marsvin. Hur söt kan man vara och hur stor näsa kan man egentligen ha!:)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hallå!
 
 Ibland skadar sig hästen så pass illa att den måste stå still, helt still. Om den t.ex drabbats av en fraktur eller en spricka i ben eller allvarlig mjukdelsskada kan den behöva stå helt still på box. I värsta fall i en hängmatta.
 
 Ibland är det också så att vissa sjukdomstillstånd kräver att hästen enbart rör sig kontrollerat. Med kontrollerat menar jag att hästen inte får springa, göra tvära vändningar eller tvärnita, sådant som hästen lätt kan göra i hagen. Då ordineras ofta sjukhage eller boxvila tillsammans med skritt vid hand eller skritt uppsuttet.
 
 Man ordinerat inte detta för att vara en traditionell, tråkig veterinär utan för att skador och inflammationer läker ut bäst med just kontrollerad motion.
 
 Jag upplever att många hästägare tycker det är extremt jobbigt att ha hästen i sjukhage. De tycker synd om hästen och vill att den ska få "vara häst" och gå i stor hage. Det är självklart dit man vill. Problemet är bara att det inte existerar en dunderspruta som man kan använda som botar alla hältor vips, samtidigt som hästen springer runt i sin hage. Behandling måste kombineras med vila eller lugnare arbete och just kontrollerad motion i akutskedet. Om hältan är mild eller senare i förloppet blir det okej med mer rörelse och större hage. Sen är det givetvis olika för olika skador, men nu skriver jag om den generella hältan.
 
 Rörelse är för de flesta skador positivt, vid hälta från led så behövs en viss rörelse för att läkning och hållbarhet ska bli optimal. Senskador och mjukdelsskador behöver läka under rörelse för att kunna tänjas ut och klara av belastning. Problemet är dock om det blir för mycket rörelse och belastning, då kommer skadan istället stanna kvar i inflammationsstadiet och inte komma in i läkningsfas.
 
 Jag förstår att man vill att hästen ska få gå fritt i stor hage tillsammans med sina kompisar och det är mycket möjligt att den läker sin skada ändå, men förutsättningarna är, för de allra flesta skador klart sämre, och det tar generellt längre tid om hästen inte hålls stilla och rör sig kontrollerat enligt motionsprogram från veterinären.
 
 Så, ni som tycker att det är jobbigt att se era hästar vila i mindre hage eller box under en skada, försök håll ut och tänk på att det faktiskt är för hästens bästa under en kortare period i hästens liv. Den kommer må precis lika bra igen när det blivit frisk.
 
 Sen får man såklart försöka aktivera hästens psyke då man utsätter dem för något så onaturligt som att mestadels stå still. Om hästen trampar runt i sin lilla hage och mot förmodan blir farlig för sig själv eller för de som hanterar den är det bra att veta att veterinären kan skriva ut lugnande medicin som hästen kan få i sitt foder för att rent psykiskt klara av en vila.
 
 Förr i tiden var detta lite tabu, många ansåg att det var fel att ge hästen lugnande för att kunna vila, men många veterinärer är idag av annan åsikt. Jag har haft flera patienter som gått på mild lugnande pasta som man ger i munnen under längre konvalescensperioder för att inte vara en fara för sig själv eller för de som hanterar dem.
 
 /Izabella
 
 
 
 
 
 
 
 
 - Posted using BlogPress from my iPhone

Hallå!

Har hitills haft semester i två veckor under sommaren. Då fick båda hästarna åka till landet på semester.

Islandshästen Venus och halvblodet Zsa Zsa fick äta gräs!

För er som undrar så går det mycket bra med båda hästarna. Zsa Zsa är uppstallad i Stockholm och är helt igång nu. O vet ni vad - vi ska faktiskt tävla tillsammans snart! Ska bli så himla kul! Venus har vilat i ca 2,5 månad och bara gått i hage och blivit ompysslad på landet i Arboga där min familj har en gård. Under förra veckan var jag hemma och red, och på bilden nedan så rider Micke på Venus eftersom han håller på att lära henne att tölta.

Zsa Zsa agerade gräsklippare på landet! I bakgrunden ser ni stallet och ridhuset. Mitt eget Home Sweet Home!

Något otäckt som skulle kunna gått illa hände när jag skulle stiga upp på Venus. Jag använder alltid pall när jag hoppar upp av gammal vana. Venus började backa och klev åt sidan precis när jag hoppat upp vilket resulterade i att Venus fastnade med bakbenet rakt in i pallen. Hon fick såklart panik och skenade iväg och sparkade tills pallen gick i tusen bitar. Som tur var blev hon inte skadad eftersom pallen gick sönder. Men precis när jag hoppat av ville hon först inte stödja på benet så jag anade det värsta. Såhär i efterhand är det ju dumt att jag använde en sådan typ av pall när jag steg upp på en unghäst. Venus hade änglavakt....

Sen passade jag också på att fota min gamla byskola när jag åkte förbi den. I Medåkers skola gick jag från lekis till 5:e klass. Alla som gick i 1:an till 3:an gick i samma klass och samma gällde 4:an och 5:an. Jag måste i efterhand säga att det var fantastiskt att gå en byskola. Det var nog rätt många lärare per elev eftersom vi var så små klasser och man blev peppad utefter sin egen förmåga att lära sig. Jag kommer ihåg att jag och en till tjej vid namn Isabella snabbt räknade ut alla matteböcker som fanns. Då specialbeställde läraren en svårare mattebok så att vi skulle fortsätta vår utveckling och inte stanna där vi var för att vi var snabba. Jag blir alltid lite nostalgisk när jag kommer hem och mitt hjärta blöder lite varje gång jag lämnar landet och vår fina gård. Men just nu är mitt jobb och mitt liv i Stockholm! 

I år var också första året på länge utan Falsterbo för min del. Jag var istället på islandshäst-SM då min sambo Micke tävlade. Det var oerhört kul och spännande att åka på SM för islandshästar och det var en mycket hög klass på de bästa ekipagen om man jämför med det man sett på tävlingar under året.

Tillbaka på jobbet har det varit fullt ÖS. I veckan har jag och teamet på Stav jobbat mer eller mindre dygnet runt. På grund av det har jag heller inte hunnit uppdatera bloggen och det får gå lite i perioder. 

Ta hand om er så kommer jag snart med nya intressanta inlägg;)

/Izabella

Hej!

Det är flera som har frågat mig om bettet som jag nämnde i förra blogginlägget. Bett är en djungel och precis som med annan utrustning så finns det inte ett bett som funkar på alla hästar. Eftersom jag står lite med en fot i varje värld - en i ryttarvärlden och en i veterinärvärlden, så försöker jag att få ihop ett bra system utifrån de kunskaper om hästens mun som jag har, både utifrån ryttarkänslan och utifrån mina veterinärmedicinska kunskaper.

Mitt mål är att kunna rida på hästen och reglera den som jag vill, men genom att störa munnen på minsta möjliga sätt. Man bör tänka på att det egentligen inte finns någon "extra plats" för ett bett i hästens mun. När man stoppar ett bett i hästens mun så är det alltså naturligt för hästen att gapa och försöka göra sig av med det. MEN jag är ryttare och inom den sporten jag håller på med så tävlar man med och rider med bett och då får man försöka hitta ett bett som stör och skadar så lite som möjligt men som man ändå kan rida på. Alla kan inte rida bettlöst - det kommer inte bli så - även om det är många människors utopi och bettlöst är ett oerhört bra alternativ. Man får helt enkelt jobba med det man har och förbättra det.

Jag rekommenderar alla att gå in på länken nedan, det är en artikel som Hippson skrivit om bett och munhålan - en superbra genomgång av veterinären Anja Pedersen som jobbar på specialisthästsjukhuset Strömsholm och är specialiserad på hästens tänder.

http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/sa-forebygger-du-bettrelaterade-problem.htm

Bettet som jag för tillfället rider på är ett så kallat Bomber-bit med locking-funktion. Ett vanligt problem med vanliga tvådelade bett som dessutom egentligen är lite för långa för hästens mun är att de kan ställa sig som ett upp och nervänt V i munnen på hästen när man tar i tygeln och trycka i gommen. Bettet på bilden kan inte böjas till ett V utan låser sig och ligger still i munnen. Dessutom har jag fasta bettringar då jag upplever att det blir mer stabilt/stilla i hästens mun och mindre risk för sår i mungipan (obs jag har inget vetenskapligt på detta utan det är som jag själv upplever, därför använder jag det). Jag växlar det bettet med ett vanligt tredelat (tunt) med fasta ringar.

Sen är också dessa bett generellt smalare än andra bett - de tar mindre plats i hästens mun och stör på så sätt mindre. När jag var yngre fick jag lära mig att tjocka, långa bett var det snällaste man kunde rida på. Detta är numera lite omvärderat enligt vad jag fått lära mig under de tandkurser jag gått på. Försök att ha så lite skrot i munnen som möjligt så minskar du risken för problem. Dessutom - har du ett ngt smalare bett så behöver du inte ta lika mkt då du påverkar ett mindre område. Hästen blir mer känslig och du kan få en finare kontakt. 

Sen är det också extremt viktigt att bettet inte är för långt och att sidostycken och nosgrimma inte späns för hårt. Även där har jag ändrat mig mycket sedan jag läste till veterinär och lärde mig om och såg vilka skador utrustning kan skapa i en hästmun. 

När jag red ponny var det inte bara en tränare som om fram och höjde sidostyckena och drog år nosgrimman om ponnyn var olydig. Huva vilka kunskaper som INTE fanns där....

Detta ett bomber-bit med locking funktion som Zsa Zsa rids på just nu och verkar trivas:)

Hej svejs så länge!

/Izabella 

Hallå!
 
 Jag hade två superroliga, händelserika och lärorika veckor i Helsingborg. Nu är jag tillbaka i Stockholm och har några dagar ledigt innan jobbet hägrar igen.
 
 Kommer ni föresten ihåg min nya häst Zsa Zsa?
 
 Hon har fått en lång och lugn igångsättning på ca 3 månader. Nu är hon mer eller mindre igång och det är så roligt att rida!
 
 Nedan kommer några bilder som togs av duktiga fotografen Nathalie Norgren för några veckor sedan då vi fotade till min nya header som snart kommer upp här på bloggen.
 
 Bilderna är tagna vid Häringe Slott söder om Stockholm där Zsa Zsa är uppstallad. Där finns ett stort naturreservat med fantastisk natur och speciellt preparerade ridvägar.
 

 
 O vet ni vad? Igår var första gången som jag och Zsa Zsa tränade för tränare tillsammans. Vi åkte till Högdalens Gård för att rida för Ninni Grande som bland annat jobbar hos duktiga Jennie Larsson som tog silver på senior-SM i dressyr med Zircoon Spring Flower.
 
 Ninni kunde verkligen peka ut våra svagheter och vi fick superbra hjälp. Zsa Zsa är inte så stark än och jag är inte riktigt i bra ridkondis. Det tog i magen när jag satt ner i traven om man säger så:)
 
 Jag är väldigt glad att det funkade att åka själv med Zsa Zsa o lasta av själv osv.
 
 Känns så kul att vara tillbaka i ridandet igen, även om vi har en lång väg framför oss innan vi kanske kommer ut på en tävlingsbana.
 

 Zsa Zsa har ju tidigare varit skadad och ni kanske funderar över hur jag tänker för att försöka få henne att hålla?
 
 Såhär tänker jag: gör inte saker för komplicerat. Det viktigaste som man hittills sett som skyddande faktorn avseende hälta är variation av underlag. Jag försöker att ej träna henne på dressyrbanan mer än 3, max 4 dagar i veckan, gärna på olika banor (vilket vi har på häringe) varvat med uteritt.
 
 Jag skulle personligen (i mitt huvud) vilja rida varje dag på dressyrbanan och traggla och träna men man får helt enkelt hejda sig. Man kan träna på mycket saker under uteritt och man kan också träna utan ryttare på ryggen under tömkörning eller longering. I Zsa Zsas fall kommer jag dock inte longera som rutin då jag helst undviker för mkt böjda spår.
 
 Jag har benskydd på när jag rider och boots fram då hon haft en tendens att slå sig fram med bakhovarna.
 
 Förr hade jag alltid lindor på när jag tränade mina hästar men nu för tiden har jag endast det om jag åker iväg på träning (för att det ska vara fint). Jag tror inte att det gör någon större skillnad skademässigt om man tränar med skydd eller lindor (observera att detta är vad JAG anser). Dessutom går det mycket snabbare med skydd i vardagen då jag mer eller mindre alltid har tidsbrist.
 
 Zsa Zsa går NU utan täcke dygnet runt förutom om det regnar. Hon har täcke på sig om hon varit svettig eller blivit badad.
 
 Jag rider med ett träns från PS of Sweden som jag är mycket nöjd med och ett Bomber-bit. Tvådelat tunt med "locking" funktion. Mycket bra! Sen har jag min Childeric sadel (LUC) som eg måttbeställdes till min förra häst Vovva men som ligger som en smäck på Zsa Zsa. Så skönt!
 
 Jag har inga lindor på natten på Zsa Zsa, och hon har inga skydd i hagen. Hon går med tåriktande aluminiumskor. Känns som jag hittat det som passar!
 
 Nu sitter jag på planet på väg upp till Kiruna och Jukkasjärvi. Ska fira midsommar där med bästa tjejerna som jag pluggade ihop med när jag läste till veterinär. Erika Uddenberg Kusmin som bor här uppe är en av mina närmsta vänner. Hon jobbar numera på Distriktsveterinärerna i Kiruna!
 
 Glad midsommar!!! Izabella
 
 
 - Posted using BlogPress from my iPhone