Hej!
Just nu är det många förändringar. Den största förändringen är att jag ska byta jobb och börja jobba på Mälaren Hästklinik som ligger utanför Sigtuna. De har även en filial som ligger i Hölö, söder om Stockholm. Dessutom har jag för tillfället semester. Jag passade på att ta ut semestern som jag hade kvar när jag ändå skulle byta jobb för att kunna komma utvilad och taggad till nya jobbet!
Det är självklart blandade känslor när man byter jobb. Man kommer sakna allt man haft och det blir en stor livsförändring men ibland behövs förändringar för att komma framåt. Jag har länge velat jobba på ett större sjukhus där det finns tillgång till fler specialister att jobba med, och även tillgång till mer utrustning, t.ex. magnetkamera/MRI. Därför känns det som att jag hamnar på rätt plats för att fortsätta att utvecklas till en bättre hästveterinär.
På nedsidan kommer pendlingen, det blir flera timmar i bil varje dag och jag går därför in i en fas där jag återigen måste dra ner på hästeriet. Min islandshäst Venus är till salu och det finns även en del planer med Zsa Zsa framöver. Men vad gör man inte för sin passion. Just nu är mitt yrke min passion. Jag tänker att det kommer en tid för allt - och vågar man inte ändra saker blir man fast i gamla mönster och vanor. Det passar kanske för vissa människor, men jag är en person som gillar nya utmaningar. Om tre veckor börjar jag mitt nya jobb - jag är såå taggad! Jag vill passa på att rikta ett stort tack till Mälaren Hästklinik för förtroendet - jag ska göra mitt allra allra bästa!
Sen måste jag även rikta ett stort tack till mina kollegor på Stav där jag jobbat de senaste snart (tre!) åren. Tänk vad tiden går! Jag började jobba på Stav som tillförordnad veterinär - d.v.s. jag började jobba som hästveterinär innan jag var klar med examen. När jag sedan gjort klart mitt examensarbete fick jag mitt leg. och fortsatte jobba där. Jag har haft förmånen att jobba med en fantastisk chef vid namn Maria Lendau och ett gäng med väldigt erfarna sköterskor. Maria tog mig "under sina vingar" när jag började där och ansträngde sig så för att jag skulle lära mig så mycket som möjligt. Hon var en sån där chef och kollega som ropade på mig och hojtade till mig så fort det var nåt intressant fall eller det var något hon tyckte jag snabbt skulle lära mig. Som ni vet så kan man mycket teori efter skolan men det stora lärandet börjar när man väl är klar och börjar arbeta. Det roligaste med att jobba med Maria var att hon tyckte yrket va lika roligt som jag. Vi kunde sitta kvar på jobbet kl 20 på kvällen och bara titta på varandra och konstatera hur kul vi hade haft under dagen.
Såhär såg en av våra sms-konversationer ut en fredagskväll:
Jag lärde mig massor....
....om allt möjligt.....här spolar jag en infekterad led.
Här söver jag en häst själv för första gången...
Här skojjar jag med min kollega Linda innan vi ska ut i skidbacken i Frankrike!
Lindas bandage blir svåra att knäcka...
Och kul har vi haft!!!
Förra helgen så anordnade kliniken en överrasknings - avslutningsfest till mig. Jag och min sambo Micke var på väg in till stan när min kollega Gola plötsligt ringde och var panikslagen i telefon. Hennes hund krampade och Gola undrade om jag råkade vara i närheten.
Hmm, vad konstigt tänkte jag, vilket sammanträffande att jag är jättenära Golas lägenhet. Jag kan ju springa upp och kolla till hunden och kanske hjälpa henne att köra den till sjukhus. Jag hade ju själv inget kramplösande med mig men tänkte att det ändå kunde vara bra att komma förbi som stöd då Gola lät så chockad i telefonen. Jag förklarade för min sambo att Golas hund krampade och frågade om vi inte kunde åka förbi eftersom vi ändå va så nära - OKEJ då svarade han. Hmm konstigt att han va så snäll o gick med på att åka dit tänkte jag, han som annars alltid tycker att jag jämt jobbar och ska rädda djur dygnet runt. Så när vi äntligen skulle få lite egentid så gick han med på att jag ska behandla en hund (!) Men jaja, det va ju skönt tänkte jag:)
Gola öppnade dörren och skrek åt mig att skynda mig eftersom hunden nu var sämre inne i sovrummet. Jag sprang för kung och fosterland och väl inne i rummet så fanns ingen hund. Där fanns mina underbara kollegor som fixat en avslutningsfest till mig. ÅH vad jag skämdes, vilken blåsning! Och min sambo Micke som intalat mig att vi skulle på galej inne i stan:)
Jag blev rörd över vad de fixat åt mig och kommer aldrig sluta vara tacksam över mina fina år på Stav. Det är inte alltid så lätt att komma ut om ny veterinär och träffa hästägare med höga krav - men med duktiga människor som stöttar en runtomkring får man ett lugn och kan fokusera på det man ska göra - laga hästar. Kollegorna hade letat fram bilder från våra år tillsammans och gjort ett fotokollage. Längst upp till vänster på bilden nedan stod jag i pyamas och behandlade en kolikhäst en söndag för att Gola ringde och jagade ut mig i ett stall - ja minnena är många.....Ni vet vad ni betyder! <3
Vi hörs snart!
/I
Hallå!
Tiden går och hästdiskussioner av alla de slag går varma mellan de aktiva i sporterna och på sociala medier. Jag tänkte dela med mig av en mycket intressant dag, nämligen sadelutprovningsdagen, dagen med stort D, då min sambos unghäst skulle prova ut en sadel.
Alla har vi säkert hört diskussioner om utrustning och hur otroligt viktigt det är att sadel och även träns passar. Vi måste komma ihåg att hästen inte är gjord för att ridas på, och har vi ändå bestämt oss för att göra det så gäller det att vi med alla medel vi kan, försöker få hästen så bekväm & nöjd som möjligt och ser till så att den mår bra både fysiskt och psykiskt. Denna dag ledde till otroligt intressanta diskussioner mellan sadelutprovaren Monica Andersson, min sambo, ryttare & SJV Godkända hovslagaren Michael Billow, och så jag, veterinär med specialintresse inom hältor och nedsatt prestation.
Dagens huvudperson var den fyraåriga islandshästhingsten Kolur, inriden och totalt sutten på i ca fem månader hos sin förra ägare, då vi nyligen köpt honom.
Både jag, Micke och Monica jobbar alltså på heltid med hästar & träffar hundratals hästägare årligen, och vi får alla höra om de problem som finns. Men, det finns en viktig sak som skiljer oss. Vi jobbar med olika utmaningar inom ridningen och ser därför saker från lite olika synvinklar.
Det intressanta var att vi var rörande överens om flera saker. Bland annat hästens rygg, muskulatur, hur den stod, hur den belastade etc. Men vi kom fram till det på olika sätt. Monica som ser extremt många ryggar och fokuserar på hur hästen står, går och hur den bär upp sadeln och ryttaren kunde genom att observera hästen stående, berätta för oss vilken som var hästens starka respektive svaga sida. Detta genom att enbart observera hur den tog belastning och vad den gjorde med ryggen när den började bli trött och vart den sköt över vikten och sadeln.
Detta kunde konfirmeras av Micke som ryttare, men även som hovslagare, då han genom att kolla på hur hästen slitit skorna, kunnat se var den väljer att lägga mer resp. mindre belastning även om det var en extremt liten skillnad.
Jag som ser många hästar (både friska på hälsokontroller) men även halta vid hältutredningar, ser att i princip alla hästar har en stark och en svag sida. De är höger- eller vänsterhänta (enklare förklarat) vilket är helt naturligt. Jag såg redan vid besiktningen vilken som var den starka och svaga sidan (alt. "rakare" och "mer rörliga" sidan) och har i mitt huvud analyserat rörelsemönstret, steglängd, ryggaktivitet etc. Jag ser ofta hur hästar har mer utvecklad muskulatur på ena sidan än den andra och ibland är det tom en hälta på den sidan som hästen är mindre musklad på.
Det jag villa komma fram till med inlägget var att beroende på från vilken "vinkel" man ser ekipaget så framkommer olika saker. Det är därför många som jobbar med hästar tycker att just deras område är det viktigaste, men egentligen är alla våras områden precis lika viktiga och vi skulle egentligen behöva se hästarna tillsammans hela tiden!
Generellt kan man säga att om man misstänker sadelproblem åker man till sadelutprovaren, om hovarna är olika stora och växer ojämnt kontaktas hovslagaren. Veterinären kontaktas om hästen ser halt eller oren ut, fysioterapeuten om hästen behöver hjälp med musklerna, tränaren om hästen sitter fast i ena sidan, etc.
Ponera ATT: sadeln sitter snett, skjuts över åt ena sidan för att hästen är extremt oliksidig, belastar hovarna snett p.g.a detta, så det spelar ingen roll vad hovslagaren gör för hästen kommer se likadan ut vid nästa skoning ändå. Musklerna blir spända och låsta p.g.a detta och hästen blir även halt p.g.a den långa snedbelastningen den fått utstå. Tränaren får hela tiden jobba med oliksidigheten som egentligen beror på att ryttaren faktiskt sitter snett......eller...så var det sadeln som tryckte...eller en dold skada någonstans som startade hela hjulet...förstår ni dilemmat?
OM alla kunde kolla samtidigt, diskutera direkt med ekipaget framför sig, tror jag vi snabbare skulle komma fram till "orsaken" och därmed hitta en bättre strategi för att lösa problemet.
För att återgå till en annan mycket intressant sak som jag funderar mer & mer över, nämligen den starka och svaga sidan. Detta är något jag inte alls stött på under min utbildning, men som jag är medveten om genom min ridning och alla de hästar jag ser. Jag tror att det är otroligt viktigt att ryttaren är medveten om detta och att skillnaden mellan sidorna inte blir för stor. Det jag menar är att om hästen blir alltför oliksidig, så kommer den inte belasta jämnt på alla fyra benen, halsen, ryggen etc och i längden kan detta leda till problem, överbelastningar & hältor och starta ett hjul av händelser som till slut involverar alla yrkesgrupper jag nämnt i detta inlägg.
Sen kan den ju också vara oliksidig p.g.a ett problem, men detta måste man ha "koll" på och kan vara bland det viktigaste över huvud taget för att hålla hästen sund. I princip alla hästar jag ser som är halta är oliksidiga, och detta "mer" än de friska hästarna. Jag brukar säga till hästägare att de måste ha koll på detta hos sin egen häst, och om den plötsligt blir mer oliksidig eller "sitter fast" i ena sidan bör man utreda varför.
Genom att ha insikt i hur hästen normalt tar belastning, hur snabbt den faktiskt blir trött (ffa unghästar) och vad som händer då, kan man bättre utforma träning efter hästen. Det är helt normalt med en stark och en svag sida men man bör ha som mål att eftersträva liksidighet och symmetri. Dock kan felaktig eller för tuff träning lika väl leda till motsatsen; att man istället förstärker oliksidigheten vilket leder till att hästen i längden belastar kroppen ojämnt. Detta syns på hovar, hur skorna slits, hur musklerna känns, hur sadeln ligger och i värsta fall en hälta.
Jag tror att hästen bör tränas oftare och kortare intervaller på den nivå den "klarar av" och långsamt byggas upp så att man inte tränar den för mycket på en nivå där den ständigt går med mjölksyra. Den kommer då inte orka bära upp sig själv och ryttaren, och den "naturliga" oliksidigheten förstärks, vilket i längden orsakar en hel del av de träningsrelaterade skador och problem vi ser idag. När vi har ett problem, oavsett sadel, hov, muskel, ben, så bör man se över alla dessa saker inklusive sig själv som ryttare.
Tack Monica, Micke och Kolur för en rolig och nördig hästdag:
/Izabella
Läst 502911 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hallå!
Det är nu tredje året för mig på den internationella specialistutbildningen i ortopedi vid namn ISELP. Jag går under dessa dagar block 6/8 som handlar om hästens knäled och området ovanför, låret. Som vanligt är det otroligt spännande och intressant att vara på ISELP, som denna gång går av stapeln utanför Milano, Italien.
Det är minst sagt fullspäckade dagar där man proppas med information. 3 hela dagar med undervisning från 08-18 där man "bara" pratar om ett visst parti på hästen. Vi går igenom "allt" som finns i detta område på detaljnivå, dvs skelett, muskler, senor, ligament, kärl och nerver. Vi diskuterar sedan hur områdena kan skadas, hur man kan hitta dessa skador, hur de behandlas och vad man kan göra för att förebygga dem. Utbildningen är också mycket praktisk eftersom det är dissektioner och ultraljudsundersökningar via storbildsskärm. Det är sedan en dag med praktisk ultraljudsträning på området som kursen handlar om. Man ska då träna på det som professor Denoix visat dagarna innan samtidigt som man har hjälp utav så kallade "certified iselp instructors".
När man gått alla 8 utbildningar finns möjlighet att avlägga en examen som görs i Frankrike. Än så länge finns det bara en veterinär i Sverige som har klarat denna examen och det är veterinär och ortoped Christian Pedersen i Helsingborg. Självklart är examen mitt mål. Jag börjar närma mig slutet av utbildningen nu! ISELP är verkligen en fantastisk vidareutbildning för veterinärer som jobbar med hältor och ortopedi, och jag vet inte hur många hästar jag kunnat diagnosticera tack vare denna utbildning. Alla som jobbar med ortopedi på kliniken där jag jobbar (Mälaren Hästklinik), går denna utbildning, så vi är ett helt gäng här nu som utvecklas tillsammans.
Om ni läst förra inlägget här i bloggen, gästblogg utav Julia Söderström, så har hon varit på en klinik i USA som ägs utav en certifierad ISELP veterinär. Tänket hon berättar om i det inlägget är precis vad vi får lära oss här.
För att jag skulle kunna åka på denna utbildning så har både sambo Micke och bebisen Love fått följa med eftersom jag inte kan vara borta från Love så länge. De har hängt på hotellet och kollat på barnprogrammet babblarna medan jag grottat i anatomi dagtid. Det var Loves första flygresa, kändes bra att han inledde med att åka på hästkurs:) Efter kursen ska vi ha semester några dagar i Milano!
Här kommer några inledande bilder från kursen:
Nedan ser ni en skiss som föreställer ett bakknä inifrån, med fokus på korsbanden. Visste ni att en vanlig skada på rid och tävlingshästar är just korsbanden, men att det ofta missas vid problem med bakknäna eftersom detta inte ses på vanlig röntgen(!). Det finns hela 14 ligament i hästens knäled. Hur många kan ni rabbla?;)
Boken på bilden nedan är skriven professor Denoix. Det är mitt senaste inköp som jag också blev tipsad om genom denna kurs. Den handlar om biomekaniken bakom skadorna - ett måste att förstå om man ska kunna jobba förebyggande!
Live demo ultraljudsundersökning. Hästen fick komma in i konferensrummet på hotellet. På en skärm visas anatomibild av området, på en annan skärm ser man själva ultraljudsundersökningen från ultraljudsskärmen, och på en tredje skärm ser man hur proben hålls på hästens ben:
Silvertejpstofflor är bra så man inte förstör golvet på hotellet=)
Ha det fint! Nu ska vi snart äta middag och ladda inför sista dagen!
/Izabella
Läst 559878 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Läst 574458 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.
– TEMA: Avel i liten skala
– Reportage: Hästak och André Brandt
– Takt och rytm för unghästen
– Harmoni med halsring
– Piruettens ABC
– En bra start på livet
...och mycket, mycket mer!