Veterinärbloggen - Ruptur av Peroneus Tertius
AUG
15

Ruptur av Peroneus Tertius

Hej!

Fördelen med att jobba på ett hästsjukhus och inte bara en mindre klinik som enbart gör hältor är att man får se en hel del akutfall. Vi har en extrem bredd på de olika fallen som kommer in.

För en tid sedan fick vi en en häst som rupturerat en speciell sena på bakbenet vid namn Peroneus Tertius. Denna sena förbinder knäleden med hasleden och spelar en viktig roll i hela bakbenets funktion, och framförallt vid böjning av knä och has.

Om man drar bakbenet bakåt som på bild 1 nedan, så är det ej möjligt att sträcka hasen samtidigt som man böjer knäet, eftersom senan Peroneus Tertius håller emot och stabiliserar hela bakbenet. Om det ser ut som på bild nr 2, så går hasen att sträcka bakåt fast knäleden är böjd. SER NI?
 

När hästen kom in så kom den till min kollega. Jag blev ombedd att hålla benet för att en bild skulle tas, men jag visste inte alls vad som var felet med benet. OJ! utbrast jag, är det verkligen??? JA det är det, sa min kollega. Jag har tidigare aldrig sett en sådan här häst, endast läst om det! Har man världens mest spännande jobb eller vad....

De goda nyheterna är att majoriteten av dessa hästar blir bra, men det kräver ofta upp till 3 månaders boxvila, sedan försiktig igångsättning. I en studie som jag nyss kollat upp återgick 71% av hästarna (17/21) till full atletisk funktion med en medel total konvalescentperiod på 41 veckor.

Diagnos ställs framförallt på det klassiska utseendet ovan. Hästarna är ofta svullna och ömma mellan knä och has på utsidan i akutskedet. Man kan hitta skadan med ultraljud och man kan monitorera läkningen med ultraljud. I akutskedet kan man ofta se att hasen sträcks mer än normalt i skritt, och i trav är den ofta kraftigt halt med långsam framåtförande fas av benet eftersom hasen blir översträckt.

Som vanligt har jag liite för mycket att göra för tillfället, därav lite färre uppdateringar, men vet ni vad. Nästa v ska jag vara ledig. Jag ska till Mallorca med min arbetskollega Linda. Då tänkte jag ligga på en solstol och blogga. Jag har fått önskemål att reda ut lite om de olika typer av bilddiagnostik som vi använder - skillnad på Röntgen, MRI, Scint och CT. Det ämnet gillar jag - coming up! Sen ska Vovva också flytta till nytt stall imorrn och jag håller på och kollar tävlingar. Wiho! Ps. Lycka till alla som är på ponny och junior-SM. Satt nytt och kollade på resultaten. O snart är det VM - vilken period vi har framför oss. Go go go!

C ya:)

/Izabella


Läst 28275 ggr





Fler inlägg

OKT
28

Varför blir hästen skadad och hur får man den att hålla?

Hej!

En av de vanligaste frågorna jag får i mitt dagliga arbete som hästveterinär är frågan VARFÖR hästen skadat sig. Och VARFÖR en viss skada uppkommit på ett visst ställe. Jag upplever att det är mycket viktigt för ägaren/ryttaren att få svar på denna fråga för att kunna hantera och bearbeta det jobbiga med att hästen blivit halt eller fått ont någonstans.

 

Man vill gärna att det ska finnas en bov i dramat. Man vill att en hälta vips ”ska komma” från ryggen, ett bakben, en sadel, en medryttare, en ”nånting”. Att hästen bara blir halt är svårt att acceptera. Detta är nästan viktigare att veta VARFÖR än vilken typ av skada hästen har fått. Att det finns ett intresse för just VARFÖR glädjer mig som veterinär, för utan att veta det så kan vi heller inte vara med och förebygga nästa gång. Och om vi går tillbaka och gör exakt likadant igen så kommer hästen förmodligen bli halt eller skadad igen. OM du har två hästar som hela tiden sparkar varandra och inte kommer överens, så särar man till slut på dessa hästar och provar andra hästar tillsammans, detta är logiskt och accepteras av ägarna. Men när hästen blivit skadad av annan anledning går man ofta tillbaka till samma typ av ridning/träning igen och blir ledsen över att hästen inte håller.

 

Något det fokuseras mycket på i den internationella ortopediutbildning jag går (ISELP) är biomekanik och förklaringar till varför vissa skador uppkommer. Det är otroligt tillfredsställande när man som veterinär får lära sig om detta, för då kan man sluta tänka på räven som skrämde hästen i hagen, att hästen alltid vrickar sig ute eller rullat fast i boxen. Man tänker större, man börjar kolla på benställning, konformation av benen, senorna, ryggen, halsen, utrustningen, ridningen. Det är ändå rätt intressant att vildhästarna inte har så många förslitningsskador och inte vrickar sig så ofta. Det är när man börjar få denna förståelse som man kan börja behandla skadorna på riktigt, och inte bara symptomen. Man måste förstå hur skadan uppkom om man ska kunna behandla den och sedan förebygga att den inte kommer åter.

 

Ska man rida, träna och tävla så kan man inte undvika det momentet i sig. Men om man t.ex. tävlar så sker det under ett mkt begränsat antal dagar per år av hästens liv, de övriga dagarna, det är där du har chans att påverka, förändra och jobba med hästens hållbarhet. Som exempel tänker vi oss en häst med smärta från ryggen, t.ex. pga kissing spines och en dåligt musklad rygg. Denna häst kommer behöva mycket jobb från marken, stärka överlinjen och jobbas en hel del i lätt sits, helst värmas upp i galopp, undvika för mkt nedsittning i traven och en hög kort form. En annan häst med gaffelbandsskador bak som kanske tränar mkt dressyr, samling, piaff, passage (som vi vet sätter press på dessa områden) bör träna samling utan ryttare, eller träna samling bara några dagar/nån dag i veckan på ett fastare underlag för att sedan göra rörelsen fullt ut enbart på tävling.

 

 För att kunna få en häst att hålla måste du först känna till dennes svagheter, sedan veta precis vad felet är om den blir skadad, sedan träffa en veterinär som kan guida dig genom biomekanikens djungel och komma fram till råd som faktiskt minskar belastning/”strain” på det område som skadan finns. Detta kan under konvalescenten göras genom att gå på hårda versus mjuka underlag (beroende på skada) samt sätta på olika sjuk/specialbeslag som minskar belastning på det sjuka området. Du kan sedan undvika vissa rörelser, svängar åt ett visst håll, ridning i det varvet som hästen var mest halt i etc.

 

Vi kan därmed minska risken att skadan går upp igen och att skadan blir kronisk. VI måste lära oss mer om vilka typer av skador/svagheter hästarna har och sedan lägga upp träningen efter detta. Tyvärr vill många ägare stoppa hästen i ett ”normalfack” där rutinerna för den hästen ska passa in med ryttarens schema, träningar, kalender etc trots att alla hästar är individer. Många vill tyvärr avliva hästen om man måste ”specialanpassa” hästens liv och träning efter vissa förutsättningar. Detta tycker jag är oerhört tråkigt och jag hoppas att vi i framtiden kommer få en större acceptans för att hästarna inte är perfekta och felfria och att vi istället kan tänka att det är vi ryttare som ska ändra oss. Jag tror att man med denna inställning skulle avliva färre hästar och fler hästar skulle användas till både träning och tävling eller bara få fortsätta sina liv som hobbyhästar hos någon som kanske inte vill träna eller tävla.

 

Konsten att få hästar att hålla är att just se individen, lägga upp en individuell plan och inse följande:

”Det enda vi vet är att alla hästar behöver behandlas olika”.

 

All typ av träning är inte bra för alla hästar. En häst som haft en sidoligamentskada i hoven kommer INTE stärkas av att gå på ojämna underlag eller klättra upp och ner flera dagar i veckan. Den behöver skyddas från detta och få en sko som stöttar den sida som skadan suttit på, den behöver ridas på underlag som inte är för djupa, och den behöver ridas i balans utan för hastiga svängar. Alla dessa råd om hur ”alla” hästar ska tränas och stärkas kan ibland göra mig mörkrädd när de som ibland ger råd inte vet vad hästen haft för typ av skada eller hur det skadeområdet bäst skyddas.

 

Allting är i slutändan biomekanik och det spelar ingen roll vilka behandlingar vi använder om vi inte tänker på biomekaniken och vilket underlag hästen går på och hur man sedan tränar den.

 

Tankarna i detta inlägg fick jag framförallt med mig från senaste ISELP kursen som var i Frankrike förra helgen och leddes av en av världens främsta sporthästveterinärer: Jean Marie Denoix.  För er som är intresserade av att veta mer om ISELP kan ni besöka deras hemsida: www.iselp.org

/Izabella


Läst 116863 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
09

VM är igång! Härlig update!

 Nu är VM igång på riktigt. Jag har mer eller mindre varit upptagen hela dagarna. Allt kring hästarnas hälsa tar verkligen mer tid än man tror på ett sånt här event. Men vad gör jag om dagarna? Ni kanske tror att jag bara sitter och latar mig på läktaren, nejdå😉
  
Jag kollar givetvis att våra svenska hästar mår bra. Några kollas kontinuerligt mellan starterna, och vissa av dem har behövt hjälp med mindre saker. Saker som inte äventyrat deras hälsa i stort men som vi behövt fixa för att de ska kunna prestera optimalt och må prima här nere. Det har varit allt från rinniga ögon till mindre svullnader på benen. Vissa hästar blir också lätt stela i musklerna och detta behöver mjukas upp för optimal prestation.
  
Jag har fyllt i många papper till veterinärerna på plats om tillskott, flugmedel och liniment etc som vi använt då mycket ska dokumenteras. Hästar som behövt någon form av medicinering (som är godkänd utav FEI ska dokumenteras och ges tillåtelse att användas). Man får t.ex. behandla med antibiotika om skäl föreligger.  Detta får man inte göra på svenska tävlingar.
  
Men mellan detta har jag hunnit se en del fina hästar. Vi kan glädjas åt att det går mkt bra för våra svenska young riders som är i a-final i både fyrgång och femgång: Yrsa Danielsson och Filippa Helltén (fyrgång), Elsa Teverud och Pierre Sandsten-Hoyos (femgång). I seniorklasserna har vi hittills en finalist i Magnus Skúlason på Valsa (femgång).
  
På bilden nedan är ett foto från exteriörbedömningen under avels VM. Hästen står uppe på en scen där även domarna sitter. Spotlights riktas mot hästen och det blir en riktig show av visningen. Hästen visas även i skritt och trav uppe på scenen.

På FEI tävlingar får man använda sig utav laser som är karensfritt. De svenska hästarna som haft spända muskler eller mindre gallor och svullnader har fått laserbehandling som underhåll.

Bild från invigningen:


  
Bild på ledaren i fyrgångsklassen (Johanna Tryggvason - Fönix frá Syðra-Holti ):


  
Bild på ledaren i femgångsklassen (Þórarinn Eymundsson - Narri frá Vestri-Leirárgörðum):


  
Bild på svenska stoltheter, först Yrsa Danielsson - Hector från Sundsby, därefter Filippa Helltén - Máni frá Galtanesi. Bilderna på ekipagen är tagna av fotograf Sofie Lahtinen Carlsson:

/Izabella


Läst 157071 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
07

Världsmästerskapen i Holland – starting up!

VM 2017 – starting up!
  
Hej!

Under 2017 har jag fått det ärade uppdrag att vara veterinär åt Svenska islandshästlandslaget. För mer info om det, läs en intervju med mig på länken nedan:

https://islandshastlandslaget.com/2017/05/19/intervju-med-izabella-granswed/
  
Det stora uppdraget är så klart islandshästarnas eget VM som går av stapeln i Holland, Oirschot utanför Eindhoven, under denna vecka. Det svenska laget togs ut efter SM på Sundbyholm i början av juli och totalt är det 15 ekipage som kommer att tävla för Sverige i olika grenar.
Det är både seniorer och young riders som tävlar på VM. Utöver de ekipage som tävlar i det vi kallar ”sport” pågår även VM i avel samtidigt. Där tävlar man i att visa upp den finaste och bästa avelshästen för rasen. Eftersom vi har många läsare här på Hippson som inte är insatta i islandshästvärlden så kommer jag i detta inlägg förklara lite hur det fungerar.
  
Arrangemanget är stort och totalt kommer över 300 ekipage till Oirschot för att tävla under veckan.
  
De grenar som Sverige kommer tävla i är följande:
Tölt (olika grenar)
Fyrgång
Femgång
Pass (passlöp, stilpass och speedpass)
  
Islandshästar tävlar i gångartsridning. Vissa av hästarna tävlar flera grenar medan andra fokuserar på en. En häst som t.ex. tävlar i passgång kan vara mycket olik en häst som tävlar tölt eller fyrgång. Hästar som tävlar i tölt och fyrgång är oftast ”fyrgångare” och kan inte heller gå i pass. Alternativt har man inte alls plockat fram pass och tränat dem i det. Man kan alltså inte förvänta sig att alla islandshästar kan göra alla grenar eftersom de blir extremt specialiserade på sin gren, ffa på den här nivån.
  
En häst som enbart ska springa snabbt i pass behöver inte ha tre andra bra gångarter utan det är passen som är den viktiga. På en fyrgångshäst är både skritt, trav, galopp och tölt viktiga och det gäller att vara så bra som möjligt i alla. I femgång lägger man även till pass där passen och tölten väger mer än övriga gångarter, även om alla gångarter bedöms. Islandshästvärlden är otroligt spännande och rolig och den utvecklas i raketfart med fler hästar, utövare och tävlingsryttare varje år!
  
Men om man bara tävlar i gångarter, är det då bara hästen som bedöms? Det är gångarterna som bedöms på pappret men i bedömningen ingår ett helhetsintryck där man kollar på hur väl alla moment utförs, renheten i gångarterna, formen, övergångarna, hur hästen rids, lösgjordheten, takten, balansen etc. Bedömningen i tölt, fyrgång och femgång påminner mycket om den bedömning som görs i dressyr. Man rider ett ”program” inne på ovalbanan och varje moment får en bedömning mellan 1 och 10. Det svåraste med sporten om man inte har sett den förut kan vara att se vad som är en ren gångart. Precis som det kan vara utmanande för en oerfaren att se hur bra en piruett är i dressyr, eller om man satte den där serien med 15 byten i varje. Ju mer man ser, desto mer förstår man och kan hänga med i domarnas bedömning.
  
I tölt, fyrgång och femgång tävlar man på en ovalbana som är 250 meter. Fem domare sitter i mitten och bedömer. De högsta och lägsta poängen plockas bort och man får ett medel från 1-10 på varje moment. Detta läggs sedan ihop till en totalsumma mellan 1 och 10. De 10 bästa ekipagen hamnar i a-final resp. b-final. Det ekipage som vinner b-finalen flyttas upp till a-final. När finalerna går rider alla ekipage samtidigt på banan så att de kan jämföras mot varandra.
  
I Passgång tävlar man på en rakbana och domarna sitter längs med banan. Man har även automatisk tidtagning. I vissa passgrenar rider man två och två mot varandra och startar i en startbox.
  
Islandshästtävlingar är mycket publikvänliga. Det är ofta musik som sprudlar ur högtalarna, hejarop från läktaren och under finalerna en riktig festivalkänsla där publikens jubel kommer i takt med fina prestationer inne på banan. Olikt dressyren får man låta lite från läktaren, man får direkt poäng efter avslutad ritt eller moment och man kan följa bedömningen på ett mycket enkelt sätt. Ni som inte har sett detta, åk på en tävling! Ni kommer inte bli besvikna. På VM när världens bästa ekipage samlas är det så klart extra kul och spännande att följa!
  
Vi kom till Holland i torsdags kväll, i fredags kollade jag hästarna efter ankomst. Hästarna hade tagit resan mycket bra, det vara bara några mindre saker som vi fick ta hand om. Igår var den officiella veterinärbesiktningen där alla svenska hästar passerade! =)
  
Många av hästarna hade rest långt, en av dem ända från Jämtland! Denna resa tar tre dagar. Ryttarna har såklart fått planera resan in i minsta detalj med hälsointyg på hästarna, stopp och vilopauser längs med vägen etc.
  
Nu laddar vi batterierna bakom kulisserna och håller tummarna för fortsatt friska hästar och fina prestationer på VM! Nedan kommer ett axplock av bilder tagna Mirjam Horn:
  
Delar av svenska laget on the go. Hästarna har fått fina täcken som också skyddar bra mot flugor och insekter på promenaderna:

Nedan ser ni två svenska medaljhopp – Bida och Thyrnir på promenad med sina super-grooms! Dessa hästar tävlar i pass och vet att de ska springa fort i veckan. Uppladdningen är i full gång.

Nedan en bild på Pierre Sandsten-Hoyos med sin Geisli. Pierre vann VM för unga ryttare för två år sedan i Danmark med en annan häst.

Avslappnat gäng:

/Izabella


Läst 162357 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Veterinärbloggen »



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen


Izabellas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Halsfluss!

Therese

Hårt och kort eller lätt och länge?

Kajsa Boström

Yrkeschaufförens uppmaning till hästägare

Gästbloggen

Till Husbloggarna