Hej!
Idag tänkte jag skriva om ett ständigt aktuellt ämne, nämligen besiktning av häst. Jag får ofta frågor om detta. Var ska man besikta? Gårdsbesiktning eller på hästklinik? Ska man röntga eller ej? Måste hästen vara helt utan anmärkning på böjprov?
Svaret är: Det finns inga rätt och fel. Enligt min åsikt så beror det helt och hållet på vad man ska ha hästen till, köpesumman, om hästen haft ngt känt problem sedan tidigare osv osv. Där jag jobbar besiktar vi en hel del hästar och det är lika intressant och oftast trevligt varje gång:)
När jag ser att jag har en besiktning inbokad så hoppas jag varje gång att det ska gå bra. För det finns inget roligare än att se hur en glad, ohalt och frisk häst få en ny glad ägare som är beredd att göra allt för den nya hästen, samtidigt som säljeren oftast är mycket glad/lättat över att hästen blir såld. Som veterinär måste man ha en neutral roll i detta, man är inte på någons sida, utan man bedömer enbart hästens hälotillstånd för dagen.
Något som inte går att missa är dock den mycket speciella stämning som infinner sig vid en hästbesiktning.
Här får ni en generaliserad bild av hur jag som veterinär ser på hästbesiktningar. Har skojjat lite i texten och som sagt genereliserat, men det stämmer ofta:)
Stressade och spända är vad de är, ffa säljarna. Jag brukar försöka att direkt lätta upp stämningen och försöka få folk att slappna av. Det är ingen rättegång för mord direkt, utan en hästbesiktning. Jag förstår dock hur man som säljare käner sig. Mycket pengar, tid och engagameng kan stå på spel när man väl hittat rätt köpare. För många är en försäljning det enda sättet att få loss pengar och tid och ev plats att faktiskt kunna köpa en annan häst. Eller kanske ska man inte ha ngn häst och därfär är försäljningen viktig.
Om det är en ponny som ska säljas så är ofta barnet som vill ha ponnyn lika nervös, för barnet vill att ponnyn ska godkännas oavsett. Den är ju så söt o hoppar så bra;) Om det är en ponny så finns ofta barbets mamma också närvarande. Mamman står ofta o hoppas att ponnyn ska klara sig utan anmärkning, medan pappan håller minen och ser lite tuff ut "här ska inget bara släppas igenom". Papporna brukar vilja ha raka svar - är den halt eller inte - kommer det påverka eller inte - medan mammorna ofta är mer nyanserade och pratar runt ponnyns eventuella svagheter och vill ha tips på hur man kan förebygga dem;) Typiskt mammaor att vara så förekommande och "caring".
Det händer ofta att säljaren som ska visa hästen är så nervös att denne stammar, försöker longera med grimskaft och glömmer longerlinan. Osv Osv. Det som blir än mer tydligt nu när jag är veterinär och får vara lite "åskådare" i situationen är att vi bara är MÄNNISKOR! Tänk vad mycket hästarna påverkar oss på många sätt och vis och hur mycket som står på spel i olika familjer när en häst ska köpas eller säljas. Idag besiktade jag en mycket fin ponny, helt utan tveksamheter. Den fick ett nytt hem hos vad som verkar vara en helt fantastisk familj. Det var ett mycket bra avslut på dagen och alla var glada.
Det händer dock relativt ofta att en häst inte är ok vid en besiktning. Den vanligaste anledningen till att hästen påvisar anmärkning är hälta. Man kan tänka sig att säljaren skulle bli irriterad på veteriären om veterinären inte "släpper igenom" hästen. Jag har dock inte råkat ut för detta hitills. Om en häst inte är okej så brukar jag verkligen försöka förklara hur man ser en hälta och jag brukar även låta alla som inte ser hältan stå bredvid mig och titta samtidigt som jag förklarar vad de ska kolla på.
Kom ihåg att man som veterinär inte vill FÄLLA en häst, men man måste vara ärlig i sin bedömning. Skulle jag intyga att en häst som är halt är ohalt så begår jag ett tjänstefel. När man förklarar detta och förklarar varför man måste skriva det man så brukar folk vara förstående.
5 Tips till säljaren inför besiktningen:
* Kolla hästen själv innan du åker iväg. Låt någon springa med den rakt fram samt longera den på hårt och mjukt underlag. Om du tycker dig se att hästen rör sig ojämnt så kan jag garantera att veterinären kommer anmärka.
* Sko hästen 2-3 veckor innan besiktningen. Dvs, ha den inte helt nyskodd men heller inte i behov av ny skoning.
*Håll igång hästen innan besiktningen - en häst som vilat helt kan bli en stel häst. Rör på den men rid ingen tävling eller hårt träningspass precis veckan innan. Det är t.ex. vanligt att hästar ibland blir lindrigt ömma på böjprov vid små överansträngningar efter hårda pass eller tävlingar.
*Skruva av broddar.
*Var ute i god tid och stressa inte! Ha gärna en medhjälpare med som kan visa hästen så att du själv kan kolla ihop med veterinären och köparen. Det är mycket lättare att förstå sig på eventuella anmärkningar och dess betydelse om du ser hästen från sidan och inte springer dig gul och blå under ett böjprov eller står i mitten av volten vid longering och blir yr i huvudet.
LYCKA TILL!
Mvh I
Hallå!
Tiden går och hästdiskussioner av alla de slag går varma mellan de aktiva i sporterna och på sociala medier. Jag tänkte dela med mig av en mycket intressant dag, nämligen sadelutprovningsdagen, dagen med stort D, då min sambos unghäst skulle prova ut en sadel.
Alla har vi säkert hört diskussioner om utrustning och hur otroligt viktigt det är att sadel och även träns passar. Vi måste komma ihåg att hästen inte är gjord för att ridas på, och har vi ändå bestämt oss för att göra det så gäller det att vi med alla medel vi kan, försöker få hästen så bekväm & nöjd som möjligt och ser till så att den mår bra både fysiskt och psykiskt. Denna dag ledde till otroligt intressanta diskussioner mellan sadelutprovaren Monica Andersson, min sambo, ryttare & SJV Godkända hovslagaren Michael Billow, och så jag, veterinär med specialintresse inom hältor och nedsatt prestation.
Dagens huvudperson var den fyraåriga islandshästhingsten Kolur, inriden och totalt sutten på i ca fem månader hos sin förra ägare, då vi nyligen köpt honom.
Både jag, Micke och Monica jobbar alltså på heltid med hästar & träffar hundratals hästägare årligen, och vi får alla höra om de problem som finns. Men, det finns en viktig sak som skiljer oss. Vi jobbar med olika utmaningar inom ridningen och ser därför saker från lite olika synvinklar.
Det intressanta var att vi var rörande överens om flera saker. Bland annat hästens rygg, muskulatur, hur den stod, hur den belastade etc. Men vi kom fram till det på olika sätt. Monica som ser extremt många ryggar och fokuserar på hur hästen står, går och hur den bär upp sadeln och ryttaren kunde genom att observera hästen stående, berätta för oss vilken som var hästens starka respektive svaga sida. Detta genom att enbart observera hur den tog belastning och vad den gjorde med ryggen när den började bli trött och vart den sköt över vikten och sadeln.
Detta kunde konfirmeras av Micke som ryttare, men även som hovslagare, då han genom att kolla på hur hästen slitit skorna, kunnat se var den väljer att lägga mer resp. mindre belastning även om det var en extremt liten skillnad.
Jag som ser många hästar (både friska på hälsokontroller) men även halta vid hältutredningar, ser att i princip alla hästar har en stark och en svag sida. De är höger- eller vänsterhänta (enklare förklarat) vilket är helt naturligt. Jag såg redan vid besiktningen vilken som var den starka och svaga sidan (alt. "rakare" och "mer rörliga" sidan) och har i mitt huvud analyserat rörelsemönstret, steglängd, ryggaktivitet etc. Jag ser ofta hur hästar har mer utvecklad muskulatur på ena sidan än den andra och ibland är det tom en hälta på den sidan som hästen är mindre musklad på.
Det jag villa komma fram till med inlägget var att beroende på från vilken "vinkel" man ser ekipaget så framkommer olika saker. Det är därför många som jobbar med hästar tycker att just deras område är det viktigaste, men egentligen är alla våras områden precis lika viktiga och vi skulle egentligen behöva se hästarna tillsammans hela tiden!
Generellt kan man säga att om man misstänker sadelproblem åker man till sadelutprovaren, om hovarna är olika stora och växer ojämnt kontaktas hovslagaren. Veterinären kontaktas om hästen ser halt eller oren ut, fysioterapeuten om hästen behöver hjälp med musklerna, tränaren om hästen sitter fast i ena sidan, etc.
Ponera ATT: sadeln sitter snett, skjuts över åt ena sidan för att hästen är extremt oliksidig, belastar hovarna snett p.g.a detta, så det spelar ingen roll vad hovslagaren gör för hästen kommer se likadan ut vid nästa skoning ändå. Musklerna blir spända och låsta p.g.a detta och hästen blir även halt p.g.a den långa snedbelastningen den fått utstå. Tränaren får hela tiden jobba med oliksidigheten som egentligen beror på att ryttaren faktiskt sitter snett......eller...så var det sadeln som tryckte...eller en dold skada någonstans som startade hela hjulet...förstår ni dilemmat?
OM alla kunde kolla samtidigt, diskutera direkt med ekipaget framför sig, tror jag vi snabbare skulle komma fram till "orsaken" och därmed hitta en bättre strategi för att lösa problemet.
För att återgå till en annan mycket intressant sak som jag funderar mer & mer över, nämligen den starka och svaga sidan. Detta är något jag inte alls stött på under min utbildning, men som jag är medveten om genom min ridning och alla de hästar jag ser. Jag tror att det är otroligt viktigt att ryttaren är medveten om detta och att skillnaden mellan sidorna inte blir för stor. Det jag menar är att om hästen blir alltför oliksidig, så kommer den inte belasta jämnt på alla fyra benen, halsen, ryggen etc och i längden kan detta leda till problem, överbelastningar & hältor och starta ett hjul av händelser som till slut involverar alla yrkesgrupper jag nämnt i detta inlägg.
Sen kan den ju också vara oliksidig p.g.a ett problem, men detta måste man ha "koll" på och kan vara bland det viktigaste över huvud taget för att hålla hästen sund. I princip alla hästar jag ser som är halta är oliksidiga, och detta "mer" än de friska hästarna. Jag brukar säga till hästägare att de måste ha koll på detta hos sin egen häst, och om den plötsligt blir mer oliksidig eller "sitter fast" i ena sidan bör man utreda varför.
Genom att ha insikt i hur hästen normalt tar belastning, hur snabbt den faktiskt blir trött (ffa unghästar) och vad som händer då, kan man bättre utforma träning efter hästen. Det är helt normalt med en stark och en svag sida men man bör ha som mål att eftersträva liksidighet och symmetri. Dock kan felaktig eller för tuff träning lika väl leda till motsatsen; att man istället förstärker oliksidigheten vilket leder till att hästen i längden belastar kroppen ojämnt. Detta syns på hovar, hur skorna slits, hur musklerna känns, hur sadeln ligger och i värsta fall en hälta.
Jag tror att hästen bör tränas oftare och kortare intervaller på den nivå den "klarar av" och långsamt byggas upp så att man inte tränar den för mycket på en nivå där den ständigt går med mjölksyra. Den kommer då inte orka bära upp sig själv och ryttaren, och den "naturliga" oliksidigheten förstärks, vilket i längden orsakar en hel del av de träningsrelaterade skador och problem vi ser idag. När vi har ett problem, oavsett sadel, hov, muskel, ben, så bör man se över alla dessa saker inklusive sig själv som ryttare.
Tack Monica, Micke och Kolur för en rolig och nördig hästdag:
/Izabella
Läst 502058 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hallå!
Det är nu tredje året för mig på den internationella specialistutbildningen i ortopedi vid namn ISELP. Jag går under dessa dagar block 6/8 som handlar om hästens knäled och området ovanför, låret. Som vanligt är det otroligt spännande och intressant att vara på ISELP, som denna gång går av stapeln utanför Milano, Italien.
Det är minst sagt fullspäckade dagar där man proppas med information. 3 hela dagar med undervisning från 08-18 där man "bara" pratar om ett visst parti på hästen. Vi går igenom "allt" som finns i detta område på detaljnivå, dvs skelett, muskler, senor, ligament, kärl och nerver. Vi diskuterar sedan hur områdena kan skadas, hur man kan hitta dessa skador, hur de behandlas och vad man kan göra för att förebygga dem. Utbildningen är också mycket praktisk eftersom det är dissektioner och ultraljudsundersökningar via storbildsskärm. Det är sedan en dag med praktisk ultraljudsträning på området som kursen handlar om. Man ska då träna på det som professor Denoix visat dagarna innan samtidigt som man har hjälp utav så kallade "certified iselp instructors".
När man gått alla 8 utbildningar finns möjlighet att avlägga en examen som görs i Frankrike. Än så länge finns det bara en veterinär i Sverige som har klarat denna examen och det är veterinär och ortoped Christian Pedersen i Helsingborg. Självklart är examen mitt mål. Jag börjar närma mig slutet av utbildningen nu! ISELP är verkligen en fantastisk vidareutbildning för veterinärer som jobbar med hältor och ortopedi, och jag vet inte hur många hästar jag kunnat diagnosticera tack vare denna utbildning. Alla som jobbar med ortopedi på kliniken där jag jobbar (Mälaren Hästklinik), går denna utbildning, så vi är ett helt gäng här nu som utvecklas tillsammans.
Om ni läst förra inlägget här i bloggen, gästblogg utav Julia Söderström, så har hon varit på en klinik i USA som ägs utav en certifierad ISELP veterinär. Tänket hon berättar om i det inlägget är precis vad vi får lära oss här.
För att jag skulle kunna åka på denna utbildning så har både sambo Micke och bebisen Love fått följa med eftersom jag inte kan vara borta från Love så länge. De har hängt på hotellet och kollat på barnprogrammet babblarna medan jag grottat i anatomi dagtid. Det var Loves första flygresa, kändes bra att han inledde med att åka på hästkurs:) Efter kursen ska vi ha semester några dagar i Milano!
Här kommer några inledande bilder från kursen:
Nedan ser ni en skiss som föreställer ett bakknä inifrån, med fokus på korsbanden. Visste ni att en vanlig skada på rid och tävlingshästar är just korsbanden, men att det ofta missas vid problem med bakknäna eftersom detta inte ses på vanlig röntgen(!). Det finns hela 14 ligament i hästens knäled. Hur många kan ni rabbla?;)
Boken på bilden nedan är skriven professor Denoix. Det är mitt senaste inköp som jag också blev tipsad om genom denna kurs. Den handlar om biomekaniken bakom skadorna - ett måste att förstå om man ska kunna jobba förebyggande!
Live demo ultraljudsundersökning. Hästen fick komma in i konferensrummet på hotellet. På en skärm visas anatomibild av området, på en annan skärm ser man själva ultraljudsundersökningen från ultraljudsskärmen, och på en tredje skärm ser man hur proben hålls på hästens ben:
Silvertejpstofflor är bra så man inte förstör golvet på hotellet=)
Ha det fint! Nu ska vi snart äta middag och ladda inför sista dagen!
/Izabella
Läst 559026 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Läst 573606 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.
– TEMA: Avel i liten skala
– Reportage: Hästak och André Brandt
– Takt och rytm för unghästen
– Harmoni med halsring
– Piruettens ABC
– En bra start på livet
...och mycket, mycket mer!