Varför blir hästen skadad och hur får man den att hålla?

Hej!

En av de vanligaste frågorna jag får i mitt dagliga arbete som hästveterinär är frågan VARFÖR hästen skadat sig. Och VARFÖR en viss skada uppkommit på ett visst ställe. Jag upplever att det är mycket viktigt för ägaren/ryttaren att få svar på denna fråga för att kunna hantera och bearbeta det jobbiga med att hästen blivit halt eller fått ont någonstans.

Man vill gärna att det ska finnas en bov i dramat. Man vill att en hälta vips ”ska komma” från ryggen, ett bakben, en sadel, en medryttare, en ”nånting”. Att hästen bara blir halt är svårt att acceptera. Detta är nästan viktigare att veta VARFÖR än vilken typ av skada hästen har fått. Att det finns ett intresse för just VARFÖR glädjer mig som veterinär, för utan att veta det så kan vi heller inte vara med och förebygga nästa gång. Och om vi går tillbaka och gör exakt likadant igen så kommer hästen förmodligen bli halt eller skadad igen. OM du har två hästar som hela tiden sparkar varandra och inte kommer överens, så särar man till slut på dessa hästar och provar andra hästar tillsammans, detta är logiskt och accepteras av ägarna. Men när hästen blivit skadad av annan anledning går man ofta tillbaka till samma typ av ridning/träning igen och blir ledsen över att hästen inte håller.

Något det fokuseras mycket på i den internationella ortopediutbildning jag går (ISELP) är biomekanik och förklaringar till varför vissa skador uppkommer. Det är otroligt tillfredsställande när man som veterinär får lära sig om detta, för då kan man sluta tänka på räven som skrämde hästen i hagen, att hästen alltid vrickar sig ute eller rullat fast i boxen. Man tänker större, man börjar kolla på benställning, konformation av benen, senorna, ryggen, halsen, utrustningen, ridningen. Det är ändå rätt intressant att vildhästarna inte har så många förslitningsskador och inte vrickar sig så ofta. Det är när man börjar få denna förståelse som man kan börja behandla skadorna på riktigt, och inte bara symptomen. Man måste förstå hur skadan uppkom om man ska kunna behandla den och sedan förebygga att den inte kommer åter.

Ska man rida, träna och tävla så kan man inte undvika det momentet i sig. Men om man t.ex. tävlar så sker det under ett mkt begränsat antal dagar per år av hästens liv, de övriga dagarna, det är där du har chans att påverka, förändra och jobba med hästens hållbarhet. Som exempel tänker vi oss en häst med smärta från ryggen, t.ex. pga kissing spines och en dåligt musklad rygg. Denna häst kommer behöva mycket jobb från marken, stärka överlinjen och jobbas en hel del i lätt sits, helst värmas upp i galopp, undvika för mkt nedsittning i traven och en hög kort form. En annan häst med gaffelbandsskador bak som kanske tränar mkt dressyr, samling, piaff, passage (som vi vet sätter press på dessa områden) bör träna samling utan ryttare, eller träna samling bara några dagar/nån dag i veckan på ett fastare underlag för att sedan göra rörelsen fullt ut enbart på tävling.

 För att kunna få en häst att hålla måste du först känna till dennes svagheter, sedan veta precis vad felet är om den blir skadad, sedan träffa en veterinär som kan guida dig genom biomekanikens djungel och komma fram till råd som faktiskt minskar belastning/”strain” på det område som skadan finns. Detta kan under konvalescenten göras genom att gå på hårda versus mjuka underlag (beroende på skada) samt sätta på olika sjuk/specialbeslag som minskar belastning på det sjuka området. Du kan sedan undvika vissa rörelser, svängar åt ett visst håll, ridning i det varvet som hästen var mest halt i etc.

Vi kan därmed minska risken att skadan går upp igen och att skadan blir kronisk. VI måste lära oss mer om vilka typer av skador/svagheter hästarna har och sedan lägga upp träningen efter detta. Tyvärr vill många ägare stoppa hästen i ett ”normalfack” där rutinerna för den hästen ska passa in med ryttarens schema, träningar, kalender etc trots att alla hästar är individer. Många vill tyvärr avliva hästen om man måste ”specialanpassa” hästens liv och träning efter vissa förutsättningar. Detta tycker jag är oerhört tråkigt och jag hoppas att vi i framtiden kommer få en större acceptans för att hästarna inte är perfekta och felfria och att vi istället kan tänka att det är vi ryttare som ska ändra oss. Jag tror att man med denna inställning skulle avliva färre hästar och fler hästar skulle användas till både träning och tävling eller bara få fortsätta sina liv som hobbyhästar hos någon som kanske inte vill träna eller tävla.

Konsten att få hästar att hålla är att just se individen, lägga upp en individuell plan och inse följande:

”Det enda vi vet är att alla hästar behöver behandlas olika”.

All typ av träning är inte bra för alla hästar. En häst som haft en sidoligamentskada i hoven kommer INTE stärkas av att gå på ojämna underlag eller klättra upp och ner flera dagar i veckan. Den behöver skyddas från detta och få en sko som stöttar den sida som skadan suttit på, den behöver ridas på underlag som inte är för djupa, och den behöver ridas i balans utan för hastiga svängar. Alla dessa råd om hur ”alla” hästar ska tränas och stärkas kan ibland göra mig mörkrädd när de som ibland ger råd inte vet vad hästen haft för typ av skada eller hur det skadeområdet bäst skyddas.

Allting är i slutändan biomekanik och det spelar ingen roll vilka behandlingar vi använder om vi inte tänker på biomekaniken och vilket underlag hästen går på och hur man sedan tränar den.

Tankarna i detta inlägg fick jag framförallt med mig från senaste ISELP kursen som var i Frankrike förra helgen och leddes av en av världens främsta sporthästveterinärer: Jean Marie Denoix.  För er som är intresserade av att veta mer om ISELP kan ni besöka deras hemsida: www.iselp.org

/Izabella