Veterinärbloggen - Världsmästerskapen i Holland – starting up!
AUG
07

Världsmästerskapen i Holland – starting up!

VM 2017 – starting up!
  
Hej!

Under 2017 har jag fått det ärade uppdrag att vara veterinär åt Svenska islandshästlandslaget. För mer info om det, läs en intervju med mig på länken nedan:

https://islandshastlandslaget.com/2017/05/19/intervju-med-izabella-granswed/
  
Det stora uppdraget är så klart islandshästarnas eget VM som går av stapeln i Holland, Oirschot utanför Eindhoven, under denna vecka. Det svenska laget togs ut efter SM på Sundbyholm i början av juli och totalt är det 15 ekipage som kommer att tävla för Sverige i olika grenar.
Det är både seniorer och young riders som tävlar på VM. Utöver de ekipage som tävlar i det vi kallar ”sport” pågår även VM i avel samtidigt. Där tävlar man i att visa upp den finaste och bästa avelshästen för rasen. Eftersom vi har många läsare här på Hippson som inte är insatta i islandshästvärlden så kommer jag i detta inlägg förklara lite hur det fungerar.
  
Arrangemanget är stort och totalt kommer över 300 ekipage till Oirschot för att tävla under veckan.
  
De grenar som Sverige kommer tävla i är följande:
Tölt (olika grenar)
Fyrgång
Femgång
Pass (passlöp, stilpass och speedpass)
  
Islandshästar tävlar i gångartsridning. Vissa av hästarna tävlar flera grenar medan andra fokuserar på en. En häst som t.ex. tävlar i passgång kan vara mycket olik en häst som tävlar tölt eller fyrgång. Hästar som tävlar i tölt och fyrgång är oftast ”fyrgångare” och kan inte heller gå i pass. Alternativt har man inte alls plockat fram pass och tränat dem i det. Man kan alltså inte förvänta sig att alla islandshästar kan göra alla grenar eftersom de blir extremt specialiserade på sin gren, ffa på den här nivån.
  
En häst som enbart ska springa snabbt i pass behöver inte ha tre andra bra gångarter utan det är passen som är den viktiga. På en fyrgångshäst är både skritt, trav, galopp och tölt viktiga och det gäller att vara så bra som möjligt i alla. I femgång lägger man även till pass där passen och tölten väger mer än övriga gångarter, även om alla gångarter bedöms. Islandshästvärlden är otroligt spännande och rolig och den utvecklas i raketfart med fler hästar, utövare och tävlingsryttare varje år!
  
Men om man bara tävlar i gångarter, är det då bara hästen som bedöms? Det är gångarterna som bedöms på pappret men i bedömningen ingår ett helhetsintryck där man kollar på hur väl alla moment utförs, renheten i gångarterna, formen, övergångarna, hur hästen rids, lösgjordheten, takten, balansen etc. Bedömningen i tölt, fyrgång och femgång påminner mycket om den bedömning som görs i dressyr. Man rider ett ”program” inne på ovalbanan och varje moment får en bedömning mellan 1 och 10. Det svåraste med sporten om man inte har sett den förut kan vara att se vad som är en ren gångart. Precis som det kan vara utmanande för en oerfaren att se hur bra en piruett är i dressyr, eller om man satte den där serien med 15 byten i varje. Ju mer man ser, desto mer förstår man och kan hänga med i domarnas bedömning.
  
I tölt, fyrgång och femgång tävlar man på en ovalbana som är 250 meter. Fem domare sitter i mitten och bedömer. De högsta och lägsta poängen plockas bort och man får ett medel från 1-10 på varje moment. Detta läggs sedan ihop till en totalsumma mellan 1 och 10. De 10 bästa ekipagen hamnar i a-final resp. b-final. Det ekipage som vinner b-finalen flyttas upp till a-final. När finalerna går rider alla ekipage samtidigt på banan så att de kan jämföras mot varandra.
  
I Passgång tävlar man på en rakbana och domarna sitter längs med banan. Man har även automatisk tidtagning. I vissa passgrenar rider man två och två mot varandra och startar i en startbox.
  
Islandshästtävlingar är mycket publikvänliga. Det är ofta musik som sprudlar ur högtalarna, hejarop från läktaren och under finalerna en riktig festivalkänsla där publikens jubel kommer i takt med fina prestationer inne på banan. Olikt dressyren får man låta lite från läktaren, man får direkt poäng efter avslutad ritt eller moment och man kan följa bedömningen på ett mycket enkelt sätt. Ni som inte har sett detta, åk på en tävling! Ni kommer inte bli besvikna. På VM när världens bästa ekipage samlas är det så klart extra kul och spännande att följa!
  
Vi kom till Holland i torsdags kväll, i fredags kollade jag hästarna efter ankomst. Hästarna hade tagit resan mycket bra, det vara bara några mindre saker som vi fick ta hand om. Igår var den officiella veterinärbesiktningen där alla svenska hästar passerade! =)
  
Många av hästarna hade rest långt, en av dem ända från Jämtland! Denna resa tar tre dagar. Ryttarna har såklart fått planera resan in i minsta detalj med hälsointyg på hästarna, stopp och vilopauser längs med vägen etc.
  
Nu laddar vi batterierna bakom kulisserna och håller tummarna för fortsatt friska hästar och fina prestationer på VM! Nedan kommer ett axplock av bilder tagna Mirjam Horn:
  
Delar av svenska laget on the go. Hästarna har fått fina täcken som också skyddar bra mot flugor och insekter på promenaderna:

Nedan ser ni två svenska medaljhopp – Bida och Thyrnir på promenad med sina super-grooms! Dessa hästar tävlar i pass och vet att de ska springa fort i veckan. Uppladdningen är i full gång.

Nedan en bild på Pierre Sandsten-Hoyos med sin Geisli. Pierre vann VM för unga ryttare för två år sedan i Danmark med en annan häst.

Avslappnat gäng:

/Izabella


Läst 193329 ggr





Fler inlägg

JUL
06

ISELP Italien - knäled och lår!

Hallå!

Det är nu tredje året för mig på den internationella specialistutbildningen i ortopedi vid namn ISELP. Jag går under dessa dagar block 6/8 som handlar om hästens knäled och området ovanför, låret. Som vanligt är det otroligt spännande och intressant att vara på ISELP, som denna gång går av stapeln utanför Milano, Italien.

Det är minst sagt fullspäckade dagar där man proppas med information. 3 hela dagar med undervisning från 08-18 där man "bara" pratar om ett visst parti på hästen. Vi går igenom "allt" som finns i detta område på detaljnivå, dvs skelett, muskler, senor, ligament, kärl och nerver. Vi diskuterar sedan hur områdena kan skadas, hur man kan hitta dessa skador, hur de behandlas och vad man kan göra för att förebygga dem. Utbildningen är också mycket praktisk eftersom det är dissektioner och ultraljudsundersökningar via storbildsskärm. Det är sedan en dag med praktisk ultraljudsträning på området som kursen handlar om. Man ska då träna på det som professor Denoix visat dagarna innan samtidigt som man har hjälp utav så kallade "certified iselp instructors". 

När man gått alla 8 utbildningar finns möjlighet att avlägga en examen som görs i Frankrike. Än så länge finns det bara en veterinär i Sverige som har klarat denna examen och det är veterinär och ortoped Christian Pedersen i Helsingborg. Självklart är examen mitt mål. Jag börjar närma mig slutet av utbildningen nu! ISELP är verkligen en fantastisk vidareutbildning för veterinärer som jobbar med hältor och ortopedi, och jag vet inte hur många hästar jag kunnat diagnosticera tack vare denna utbildning. Alla som jobbar med ortopedi på kliniken där jag jobbar (Mälaren Hästklinik), går denna utbildning, så vi är ett helt gäng här nu som utvecklas tillsammans.

Om ni läst förra inlägget här i bloggen, gästblogg utav Julia Söderström, så har hon varit på en klinik i USA som ägs utav en certifierad ISELP veterinär. Tänket hon berättar om i det inlägget är precis vad vi får lära oss här.

För att jag skulle kunna åka på denna utbildning så har både sambo Micke och bebisen Love fått följa med eftersom jag inte kan vara borta från Love så länge. De har hängt på hotellet och kollat på barnprogrammet babblarna medan jag grottat i anatomi dagtid. Det var Loves första flygresa, kändes bra att han inledde med att åka på hästkurs:) Efter kursen ska vi ha semester några dagar i Milano!

Här kommer några inledande bilder från kursen:

Nedan ser ni en skiss som föreställer ett bakknä inifrån, med fokus på korsbanden. Visste ni att en vanlig skada på rid och tävlingshästar är just korsbanden, men att det ofta missas vid problem med bakknäna eftersom detta inte ses på vanlig röntgen(!). Det finns hela 14 ligament i hästens knäled. Hur många kan ni rabbla?;)

Boken på bilden nedan är skriven professor Denoix. Det är mitt senaste inköp som jag också blev tipsad om genom denna kurs. Den handlar om biomekaniken bakom skadorna - ett måste att förstå om man ska kunna jobba förebyggande!

Live demo ultraljudsundersökning. Hästen fick komma in i konferensrummet på hotellet. På en skärm visas anatomibild av området, på en annan skärm ser man själva ultraljudsundersökningen från ultraljudsskärmen, och på en tredje skärm ser man hur proben hålls på hästens ben:

Silvertejpstofflor är bra så man inte förstör golvet på hotellet=)

Ha det fint! Nu ska vi snart äta middag och ladda inför sista dagen!

/Izabella 


Läst 52115 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
22

Gästblogg: Häng med Julia till USA och en av världens främsta sporthästkliniker!

Hej allihopa!  
  
Dags för en gästblogg här på Izabellas blogg. Jag som lånar bloggen heter Julia Söderström och är veterinärstudent. Jag har lärt känna Izabella under de senaste åren då jag praktiserat en hel del med henne utanför skoltid.
  
Jag är precis klar med fjärde året på veterinärprogrammet och nu under sommaren är jag i USA och gör ett Externship på en sporthästklinik. Min dröm är att i framtiden jobba med ortopediska problem hos sporthästar, kanske främst hos dressyrhästar eftersom att jag själv tränar och tävlar dressyr. Därför är det en fantastisk möjlighet för mig att få tillbringa några veckor på denna klinik, jag får ta del av erfarna veterinärers kunskap och jag lär mig så otroligt mycket.
Jag är nu inne på min andra vecka här i USA och jag börjar verkligen komma in allt. Tanken med detta inlägg är att dela med mig lite  av min vardag här samt försöka förklara lite hur veterinären här tänker när dem utreder och behandlar hästar. Hoppas att ni gillar det!
  
Kliniken jag är på heter Virginia Equine Imaging och är en klinik som är specialiserad på ortopediska problem hos sporthästar. Kliniken ägs av Dr. Kent Allen som är USA:s överordnande landslagveterinär. Han är även väldigt engagerad ISELP (International Society of Equine Locomotor) som är en internationella ortopediska specialistutbildningen, ni kanske känner igen namnet eftersom Izabella går den utbildningen.
  
Utöver Dr. Allen jobbar två andra veterinärer här, Cricket Russillo som är landslagsveterinär för USA:s dressyrhästar samt Susan Johns som är landslagsveterinär för USA:s fälttävlanshästar, inga dåliga veterinärer med andra ord! Sedan har kliniken även två interns, detta är två tjejer som precis har tagit sin veterinärexamen och är här under ett år för att gå med erfarna veterinärer och ta del av deras erfarenhet och kunskap.
Sen är det då jag som är extern här, att göra ett externship är ungefär som att ha praktik. Jag går med veterinärerna och tittar på hästarna och hjälper till när det behövs, jag kan t.ex. hjälpa till att böja hästarna, skriva journal eller hålla en häst som ska röntgas.
   
 

Skylten som hänger vid vägen så att alla kunder vet var de ska:)

En bild från kliniken. I denna gång tittar veterinärerna på hästarna på rakt spår. Innanför dörrarna på vänster sida finns behandlingsrum samt olika typer av bilddiagnostik och på höger sida finns boxar där hästarna kan stå i väntan på sin tur.
  
  
En vanlig dag här på kliniken börjar kl 8.00. Vi börjar med att gå igenom dagen och sen brukar första hästen komma 8.30. Hästarna som kommer hit är framförallt dressyr- och fälttävlanshästar men det kommer även en del hopphästar och vi har även haft några reininghästar.
Många hästar har varit här förut så jag brukar alltid läsa igenom tidigare journaler för att ha lite koll på hästarnas historik så att man vet hur dem har behandlats tidigare. Även om hästen kommer för ett helt nytt problem är det bra att veta lite om hästens bakgrund. Och för mig som är student är det väldigt bra att läsa journaler eftersom att man då kan följa veterinärens tankegång från det att de såg hästen första gången.  
  
Hältutredningarna är på många sätt lika hältutredningarna i Sverige med det finns vissa saker som jag upplever skiljer sig åt. Efter att ryttaren har berättat lite om hästen palperarar veterinären igenom hästen från topp till tå. De noterar alltid hur hästen är skodd, både vad den har för typ av skor och hur den är verkad. Man noterar även hur hästen är musklad och om den har några anatomiska avvikelser, tex om det har raka haser, ökat genomtramp i kotorna, karprygg etc. Sådan avvikelser kan nämligen ge veterinären viktiga ledtrådar till vad som kan vara just den här hästs problem.
  
Efter detta är det dags att titta på hästen i rörelse. Hästarna får skritta och trava på rakt spår, de longeras både på hårt och mjukt underlag. Vissa hästar får även longeras med en speciell tömkörningsgjord med vikter i för att se om det finns tecken på ryggproblem. Vissa hästar gör även ridprov.
När allt detta är klart är det dags för böjprov. Böjproven skiljer sig lite från hur jag är van att se det i Sverige. Standard här att man böjer lågt fram och högt bak. Vissa hästar gör man även fler böjprov på, tex finns det ett speciellt böjprov som ska provocera SI-leden och ett annat böjprov som ska provocera bakknät.
De flesta hästar som kommer hit är inte jättehalta, ofta är det ganska diffusa hältor och jag tror att det beror på att hästarna som kommer hit är hästar på elitnivå och tränas av duktiga ryttare som direkt känner när det är något avvikande med sin häst.  Sedan kommer det såklart hästar med mer tydliga hältor också.
  
Efter denna noggranna rörelsekoll diskuterar vi igenom allt, är hästen mest halt på hårt eller mjukt underlag, mest halt som ytter- eller innerben? Böjprovsreaktioner? Öm i ryggen? Stel i nacken? Hur är anamnesen, har hästen haft likande problem tidigare? Har den några anatomiska avvikelser som skulle kunna predisponera för något speciellt problem? Hur är hästen skodd? Med hjälp av all denna information har Dr. Allen ofta en idé om var hältan sitter och då är det dags för bedövningar och bilddiagnostik.
  
På kliniken finns röntgen, ultaljud och scint. Ska hästen göra MRI remitteras den till en annan klinik, men sen kommer bilderna hit så att Dr. Allen kan läsa dem. En skillnad mot Sverige är att det känns som att man gör mer bilddiagnostik direkt. En häst som är frambenshalt och släcker hälta när man bedövar bort hoven får nästan alltid direkt en remiss för att göra MRI för att få veta exakt vad som är problemet så att man kan hjälpa hästen med skoning och rehab som passar just den hästens skada.
I Sverige känns det som att man ofta testar att behandla hästen och skulle den inte svara på behandlingen så kan man gå vidare med MRI. På den här kliniken vill både veterinärerna och kunderna ha en exakt diagnos, man vill inte provbehandla om man inte vet precis vad som orsakar hästens hälta.
  
Nedan ser ni longeringsvolter, en med hårt underlag och en med mjukt underlag:
  

 
  
När hästens hälta är släckt och man har utrett området där den släckte med bilddiagnostik är det dags för behandling. Hästens kan dels behandlas med injektion med olika typer av mediciner. Veterinärerna  här använder både kortison och hyaluronsyra men de har också många regenerativ alternativ så som PRP, ProStiden (en typ av IRAP) och man använder också en hel del stamceller, både i leder, senor och ligament.
  
Man använder också mycket icke-invasiv terapi så som shockwave, laser, FES och ultaljud. Även mesoterapi och bisfosfonater är något som används mycket. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om hur Dr. Allen tänker kring val av behandling, men detta inlägg håller redan på att bli alldeles för långt så det får sparas till en annan gång.
Han är också väldigt noggrann med att poängtera att man som student och ny veterinär mer ska fokusera att ställa rätt diagnos. När jag kom hit frågade jag mycket om vad han behandlar olika typer av skador med och självklart delar han med sig och förklarar det. Men han menar att så länge man inte kan diagnostisera exakt var hästens problem sitter spelar det ingen roll vad man har för typer av behandling. Detta eftersom olika typer av skador kräver helt olika behandling, så steg ett är att lära sig att bli bra på att ställa rätt diagnos.
  
En sak som Dr. Allen och de andra veterinärerna här är väldigt noggranna med är att se till att varje häst har ett bra ”management”, alltså att hela upplägget kring hästen är bra. Ska man som veterinär hjälpa en halt häst på riktigt räcker det inte med att ge den lite antiinflammatorisk medicin och vila och sen när hästen är frisk fortsätta precis som man gjorde innan hästen blev halt. Behandlar man en häst så är sannolikheten att hältan kommer tillbaka när hästen börjar träna igen mycket stor.
  
Dr. Allen trycker verkligen på hur viktigt det är att man som veterinär måste fundera på varför hästens hälta har uppstått. För att kunna göra detta är detta MÅSTE man ha koll hästens anatomi och hur biomekaniken fungerar. Det är jätteviktigt att förstå att varje häst har sina svagheter och man måste gör allt för att underlätta för varje häst. Han lägger tex mycket fokus på skoning, inte bara vad hästen har för skor utan även hur den verkas. Han pratar alltid med hästägarna om skoning och rekommenderar olika typer av skoning beroende på vad hästen har för typ av problem/skada.
  
Denna affisch med skor hänger på väggen i hältgången. På den kan man läsa om olika typer av skor och hur dem påverkar hästens biomekanik:

 
Mellan kl 17 och 18 på eftermiddagen brukar vi vara klara med alla hästar och då är det dags för ”bildrond”. Då går veterinären igenom röntgenbilder, ultraljudsbilder och ibland MRI- eller scintbilder.
Detta är en av mina favoritstunder på dagen. Jag tycker att det är så himla kul och intressant med bilddiagnostik och tyvärr så läggs inte jättemycket fokus på det i vår utbildning i Sverige. Här i USA lär sig studenterna om både MRI och scint och i Sverige går vi knappt igenom ultaljud, hoppas att detta ändras i framtiden eftersom att det känns som en så otroligt viktig kunskap för att kunna göra en bra hältutredning.
  
Jag är i alla fall glad att jag har haft så pass mycket praktik med Izabella och att hon har lärt mig så mycket. Hade jag inte haft praktik med henne hade nog dessa bildronder varit lite svettiga, man får nämligen väldigt mycket frågor av Dr. Allen. Vi brukar gå igenom två till tre fall varje dag. Veterinären som har haft hästen börjar med att berättare lite om hästens historik och sedan går vi igenom bilderna.
Dr. Allen är verkligen som en uppslagsbok när det kommer till detta och man märker verkligen att han brinner för bilddiagnostik och hästens anatomi. Det känns som att han kan vartenda litet muskelfäste så dessa tillfällen är verkligen otroligt lärorika. Han är även väldigt pedagogisk och visar och förklara på skelett vilket är superbra för att få en bättre förståelse.
  
Nedan ser ni en bild där vi sitter och tittar på MRI-bilder. MRI är inte det lättaste men jag förstår mer och mer för varje dag. Så när jag åker härifrån kommer jag i alla fall kunna lite.

 
Nedan ser ni en bild från när jag sitter och pluggar anatomi. Känns lite som att ju mer man lär sig desto mer inser man hur mycket mer det finns att lära sig! ;)

 
Tänkte avsluta inlägget med detta citat som hänger på väggen i väntrummet, eftersom det känns som en bra sammanfattning av allt Dr. Allen försöker lära mig.
Det viktigaste för att hjälpa en häst är att ställa rätt diagnos. Det spelar ingen roll vad du har för magiska mediciner om du inte vet exakt vad som är hästens problem, eftersom olika skador kräver olika behandling. Hur ska man då göra för att bli bra på att ställa rätt diagnos? Jo, det gäller att ha stenkoll på anatomin och att bli bra på bilddiagnostik!
  
 
/Julia

Läst 66763 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
29

Nytt kapitel i livet: bebis vs. halta hästar!

Hallå!

Det var ett tag sedan vi hördes här på bloggen! Det beror på att jag senaste halvåret varit inne i den så kallade ”bebisbubblan”.  Livet vändes upp och ner när jag och min sambo fick en liten bebis i januari i år. Den lilla rackaren Love bestämde sig för att komma 7 veckor för tidigt så det blev lite pyssel i början med mycket tid på sjukhus, men allt gick bra! Han fick också genomgå en operation för ljumskbråck endast 5 veckor gammal. Många hörde av sig och frågade om jag inte var orolig och för allt vi fick gå igenom. Självklart var det inte kul, men faktum var att jag tror min medicinska kunskap jag fått genom veterinärutbildningen faktiskt gjorde mig lugnare.

När jag förstod att bebisen mådde bra och enbart var ”liten” och för tidigt född så var jag snarare tacksam att det inte var värre. När han skulle sövas förstod jag precis vad de skulle göra när narkosläkaren och kirurgerna gick igenom allt, vilka läkemedel han skulle få, och hur ”låga” riskerna var med en i övrigt frisk pojke så jag litade fullt ut på sjukvården. Jag har ju sett dessa operationer på föl, så jag försökte hela tiden relatera till djuren. Vi fick ett otroligt proffsigt bemötande och jättebra hjälp med allt. Nu har lillkillen vuxit på sig och är i full fart att catcha upp med sina jämngamla. Han är ett riktigt matvrak😉

Jag tror dock att narkosläkaren på förlossningen undrade vad jag jobbade med när jag började predika om att han minsann borde göra en ultraljudsguidad injektion när jag fick epiduralbedövning eftersom han inte lyckades på första försöket. ”Det gör jag alltid när jag ska sticka små utrymmen, och då ser man ju exakt vart man sticker” förklarade jag. Narkosläkaren tyckte ändå att det var en bra idé och han sa att han och de andra narkosläkarna faktiskt hade diskuterat detta och funderat över att införa det😉

Bild på lillen nu när han växt på sig lite:

Men hur känns det att inte kolla på mellan 5 och 10 hästar varje dag, vilket jag gjorde innan? Helt ärligt – jättejobbigt, trots att det självklart är härligt att vara hemma med sitt barn. Jag älskar mitt jobb och det detektivarbete jag dagligen håller på med. Men faktum är att jag ska börja jobba lite igen nu under sommaren! Från och med nu kommer jag jobba en dag per vecka när bebisen istället får pappatid. Jag kommer även hjälpa islandshästlandslaget under NM i augusti, så det kommer bli en spännande häst-sommar trots allt!

Vad gäller ortopediutbildningen ISELP som jag går, så har jag hittills gått 5 av 8 steg. Jag ska i juli gå den 6:e kursen i Italien, och den 7:e kursen blir i september i Holland. Till Italien får bebis och sambo åka med! ISELP resan till Italien ska ni absolut få följa med på här i bloggen!

Nu måste jag sluta, ska förbereda mig för att hålla föreläsning ikväll då vi har kundkväll med jobbet. Jag och mina kollegor ska prata om hållbarhet och management av tävlingshästar. Duktiga dressyrryttaren Lina Dolk kommer också vara på plats och berätta om teamet kring hennes hästar!

Bild från islandshäst VM i somras, vilka minnen!!!

/Izabella


Läst 84568 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Veterinärbloggen »



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen


Izabellas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Ridlära rakt av skulle jag säga.

Kajsa Boström

WOW, vilken helg!

Therese

Lidköping

Saras vardag

Till Husbloggarna