Veterinärbloggen - Veterinärpraktik på SIHS
DEC
02
2015

Veterinärpraktik på SIHS

Hallå!
 
 Befinner mig just nu på en solstol i Thailand, vid poolkanten. Ligger o lyssnar på musik och försöker koppla av och vila upp mig:)
 
 

 
 Det var 3 hektiska veckor innan jag åkte på semester. Extremt mkt på jobbet och sedan en helg med fullspäckat schema innan jag åkte. Bland annat praktik med Marianne Lindsjö som var tävlingsveterinär under Sweden International Horse Show på Friends arena. Marianne är till vardags ambulerande hästveterinär i södra Stockholm. Hon åker mycket i trakten där jag arbetar så vi har kontakt med varandra titt som tätt. Under en middag med Marianne ställde jag 1000 frågor om hur det är att vara tävlingsveterinär på Friends - "häng med o kolla istället" sa Marianne.
 
 
 I torsdags tog jag därför ledigt från jobbet och åkte till friends för att praktisera med Marianne. FEI treating vet var Axel Wallman från Mälarkliniken och FEI-veterinär vid besiktningen var Charlie Lindberg.
 
 
 De olika veterinärerna har alltså olika uppgifter under tävlingen. En veterinär ansvarar över själva tävlingen (besiktigar hästar som tävlar nationellt) och arbetar under Jordbruksverket. En behandlar hästarna om de blir sjuka och en veterinär besiktigar och tar beslut kring FEI hästarna (hästarna som tävlar internationellt).
 
 
 På bilderna nedan ser ni veterinär Marianne Lindsjö och Charlie Lindberg bakom kulisserna under besiktningen av hästarna som tävlade inernationellt (FEI- hästarna). På bilderna syns även delar av FEI-teamet som jobbade med regler och organisation kring FEI-hästarna. Jag agerade sekreterare:)
 
 

 
 Det är verkligen en stor organisation kring allt det veterinära och jag måste säga att jag är imponerad över hur smidigt allt flöt på. Man märkte verkligen att Marianne var "spindeln i nätet". Det var minst sagt mycket att rodda med under en dag och flera viktiga beslut som var tvungna att fattas.
 
 
 För att hinna med allt fanns ett tidsschema med tider och platser bakom kulisserna där hästar och ryttare skulle befinna sig på olika tider.
 
 
 Under dagen framkom en hel del frågor till Marianne och de andra veterinärerna, det rörde allt från att flytta på besiktningsplats till om hästar fick starta eller ej. Här var veterinärerna snabba med att ändra planer, och beroende på vilken häst det gällde så blev rätt veterinär inkopplad (den som hade högsta ansvar för den hästen).
 
 
 Man märkte att det var ett sammansvetsat team av veterinärer som arbetade väl tillsammans och tog snabba beslut.
 
 
 Under torsdagseftermiddagen hade vi även en övning med det svarta tältet om det mot förmodan skulle hända att någon häst skadade sig inne på banan och man ville behandla hästen utan att publiken såg. Under övningen fick jag själv en riktig Flashback till vad som hände mig för några år sedan. En nära anhörig till mig tävlade i road-racing och kraschade med sin motorcykel på Gälleråsens racing-bana. Jag stod i publiken när de reste skärmar kring honom. Så jag vet av egen erfarenhet att när skärmar eller tält kommer upp är det oftast allvarligt. Han överlevde olyckan men var en hårsmån från döden. I stundens ögonblick var jag panikslagen att inte få se vad som hände men förstod ju i efterhand att det var extremt bra att man skärmade av så att läkarna och akutteamet fick jobba ostört. Precis så snabbt och proffsigt ska det ske.
 
 
 Under övningen på Friends stod vi och pratade om Hickstead (hästen som dog under en stor hopptävling) och diskuterade att det är extremt ovanligt att sådant händer, men utifall ngt skulle hända så skulle tält och veterinärer snabbt finnas på plats. Alla rutiner för en katastrof gicks igenom och teamet slipade på hur de skulle agera.
 
 
 När jag sedan läste om vad som hänt med körhästen Filur blev jag verkligen illa till mods och det kändes så konstigt att tältet verkligen behövde användas. Det trodde jag ju verkligen inte. Men vilken tur att man tränat innan så att alla visste vad som skulle göras.
 
 
 Tyvärr kunde jag bara stanna en dag på SIHS då mitt fullspäckade schema gjorde att annat var tvunget att ordnas innan resan hit till Thailand.
 
 
 Ett stort tack till Marianne Lindsjö och de andra veterinärerna på Friends för att jag fick hänga med er en dag!
 
 
 Jag hoppas kunna bli FEI-veterinär framöver. Det är ju så kul att kombinera veterinäryrket med stora tävlingar!
 
 
 För er som vill läsa en annan spännande veterinärblogg, gå in på Marianne Lindsjös blogg: 

http://www.hastliv.nu/blogg/veterinarliv

Där kan ni läsa hennes ord om att vara tävlingsveterinär på SIHS och även mycket andra intressanta saker:)
 
 
 Nu ska jag fortsätta sola och försöka sluta tänka på att adoptera gatuhundar från Thailand.
 
 /Izabella
 


Läst 33990 ggr




Fler inlägg

OKT
29
2018

Hallå!
  
Tiden går och hästdiskussioner av alla de slag går varma mellan de aktiva i sporterna och på sociala medier. Jag tänkte dela med mig av en mycket intressant dag, nämligen sadelutprovningsdagen, dagen med stort D, då min sambos unghäst skulle prova ut en sadel.
   
Alla har vi säkert hört diskussioner om utrustning och hur otroligt viktigt det är att sadel och även träns passar. Vi måste komma ihåg att hästen inte är gjord för att ridas på, och har vi ändå bestämt oss för att göra det så gäller det att vi med alla medel vi kan, försöker få hästen så bekväm & nöjd som möjligt och ser till så att den mår bra både fysiskt och psykiskt. Denna dag ledde till otroligt intressanta diskussioner mellan sadelutprovaren Monica Andersson, min sambo, ryttare & SJV Godkända hovslagaren Michael Billow, och så jag, veterinär med specialintresse inom hältor och nedsatt prestation.
  
Dagens huvudperson var den fyraåriga islandshästhingsten Kolur, inriden och totalt sutten på i ca fem månader hos sin förra ägare, då vi nyligen köpt honom.
  
Både jag, Micke och Monica jobbar alltså på heltid med hästar & träffar hundratals hästägare årligen, och vi får alla höra om de problem som finns. Men, det finns en viktig sak som skiljer oss. Vi jobbar med olika utmaningar inom ridningen och ser därför saker från lite olika synvinklar.
  
Det intressanta var att vi var rörande överens om flera saker. Bland annat hästens rygg, muskulatur, hur den stod, hur den belastade etc. Men vi kom fram till det på olika sätt. Monica som ser extremt många ryggar och fokuserar på hur hästen står, går och hur den bär upp sadeln och ryttaren kunde genom att observera hästen stående, berätta för oss vilken som var hästens starka respektive svaga sida. Detta genom att enbart observera hur den tog belastning och vad den gjorde med ryggen när den började bli trött och vart den sköt över vikten och sadeln.
  
Detta kunde konfirmeras av Micke som ryttare, men även som hovslagare, då han genom att kolla på hur hästen slitit skorna, kunnat se var den väljer att lägga mer resp. mindre belastning även om det var en extremt liten skillnad.
Jag som ser många hästar (både friska på hälsokontroller) men även halta vid hältutredningar, ser att i princip alla hästar har en stark och en svag sida. De är höger- eller vänsterhänta (enklare förklarat) vilket är helt naturligt. Jag såg redan vid besiktningen vilken som var den starka och svaga sidan (alt. "rakare" och "mer rörliga" sidan) och har i mitt huvud analyserat rörelsemönstret, steglängd, ryggaktivitet etc. Jag ser ofta hur hästar har mer utvecklad muskulatur på ena sidan än den andra och ibland är det tom en hälta på den sidan som hästen är mindre musklad på.
  
Det jag villa komma fram till med inlägget var att beroende på från vilken "vinkel" man ser ekipaget så framkommer olika saker. Det är därför många som jobbar med hästar tycker att just deras område är det viktigaste, men egentligen är alla våras områden precis lika viktiga och vi skulle egentligen behöva se hästarna tillsammans hela tiden!
  
Generellt kan man säga att om man misstänker sadelproblem åker man till sadelutprovaren, om hovarna är olika stora och växer ojämnt kontaktas hovslagaren. Veterinären kontaktas om hästen ser halt eller oren ut, fysioterapeuten om hästen behöver hjälp med musklerna, tränaren om hästen sitter fast i ena sidan, etc.
   
Ponera ATT: sadeln sitter snett, skjuts över åt ena sidan för att hästen är extremt oliksidig, belastar hovarna snett p.g.a detta, så det spelar ingen roll vad hovslagaren gör för hästen kommer se likadan ut vid nästa skoning ändå. Musklerna blir spända och låsta p.g.a detta och hästen blir även halt p.g.a den långa snedbelastningen den fått utstå. Tränaren får hela tiden jobba med oliksidigheten som egentligen beror på att ryttaren faktiskt sitter snett......eller...så var det sadeln som tryckte...eller en dold skada någonstans som startade hela hjulet...förstår ni dilemmat?
OM alla kunde kolla samtidigt, diskutera direkt med ekipaget framför sig, tror jag vi snabbare skulle komma fram till "orsaken" och därmed hitta en bättre strategi för att lösa problemet.
  
För att återgå till en annan mycket intressant sak som jag funderar mer & mer över, nämligen den starka och svaga sidan. Detta är något jag inte alls stött på under min utbildning, men som jag är medveten om genom min ridning och alla de hästar jag ser. Jag tror att det är otroligt viktigt att ryttaren är medveten om detta och att skillnaden mellan sidorna inte blir för stor. Det jag menar är att om hästen blir alltför oliksidig, så kommer den inte belasta jämnt på alla fyra benen, halsen, ryggen etc och i längden kan detta leda till problem, överbelastningar & hältor och starta ett hjul av händelser som till slut involverar alla yrkesgrupper jag nämnt i detta inlägg.
  
Sen kan den ju också vara oliksidig p.g.a ett problem, men detta måste man ha "koll" på och kan vara bland det viktigaste över huvud taget för att hålla hästen sund. I princip alla hästar jag ser som är halta är oliksidiga, och detta "mer" än de friska hästarna. Jag brukar säga till hästägare att de måste ha koll på detta hos sin egen häst, och om den plötsligt blir mer oliksidig eller "sitter fast" i ena sidan bör man utreda varför.
  
Genom att ha insikt i hur hästen normalt tar belastning, hur snabbt den faktiskt blir trött (ffa unghästar) och vad som händer då, kan man bättre utforma träning efter hästen. Det är helt normalt med en stark och en svag sida men man bör ha som mål att eftersträva liksidighet och symmetri. Dock kan felaktig eller för tuff träning lika väl leda till motsatsen; att man istället förstärker oliksidigheten vilket leder till att hästen i längden belastar kroppen ojämnt. Detta syns på hovar, hur skorna slits, hur musklerna känns, hur sadeln ligger och i värsta fall en hälta.
  
Jag tror att hästen bör tränas oftare och kortare intervaller på den nivå den "klarar av" och långsamt byggas upp så att man inte tränar den för mycket på en nivå där den ständigt går med mjölksyra. Den kommer då inte orka bära upp sig själv och ryttaren, och den "naturliga" oliksidigheten förstärks, vilket i längden orsakar en hel del av de träningsrelaterade skador och problem vi ser idag. När vi har ett problem, oavsett sadel, hov, muskel, ben, så bör man se över alla dessa saker inklusive sig själv som ryttare.
  
Tack Monica, Micke och Kolur för en rolig och nördig hästdag:

/Izabella
  


Läst 600898 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
06
2018

Hallå!

Det är nu tredje året för mig på den internationella specialistutbildningen i ortopedi vid namn ISELP. Jag går under dessa dagar block 6/8 som handlar om hästens knäled och området ovanför, låret. Som vanligt är det otroligt spännande och intressant att vara på ISELP, som denna gång går av stapeln utanför Milano, Italien.

Det är minst sagt fullspäckade dagar där man proppas med information. 3 hela dagar med undervisning från 08-18 där man "bara" pratar om ett visst parti på hästen. Vi går igenom "allt" som finns i detta område på detaljnivå, dvs skelett, muskler, senor, ligament, kärl och nerver. Vi diskuterar sedan hur områdena kan skadas, hur man kan hitta dessa skador, hur de behandlas och vad man kan göra för att förebygga dem. Utbildningen är också mycket praktisk eftersom det är dissektioner och ultraljudsundersökningar via storbildsskärm. Det är sedan en dag med praktisk ultraljudsträning på området som kursen handlar om. Man ska då träna på det som professor Denoix visat dagarna innan samtidigt som man har hjälp utav så kallade "certified iselp instructors". 

När man gått alla 8 utbildningar finns möjlighet att avlägga en examen som görs i Frankrike. Än så länge finns det bara en veterinär i Sverige som har klarat denna examen och det är veterinär och ortoped Christian Pedersen i Helsingborg. Självklart är examen mitt mål. Jag börjar närma mig slutet av utbildningen nu! ISELP är verkligen en fantastisk vidareutbildning för veterinärer som jobbar med hältor och ortopedi, och jag vet inte hur många hästar jag kunnat diagnosticera tack vare denna utbildning. Alla som jobbar med ortopedi på kliniken där jag jobbar (Mälaren Hästklinik), går denna utbildning, så vi är ett helt gäng här nu som utvecklas tillsammans.

Om ni läst förra inlägget här i bloggen, gästblogg utav Julia Söderström, så har hon varit på en klinik i USA som ägs utav en certifierad ISELP veterinär. Tänket hon berättar om i det inlägget är precis vad vi får lära oss här.

För att jag skulle kunna åka på denna utbildning så har både sambo Micke och bebisen Love fått följa med eftersom jag inte kan vara borta från Love så länge. De har hängt på hotellet och kollat på barnprogrammet babblarna medan jag grottat i anatomi dagtid. Det var Loves första flygresa, kändes bra att han inledde med att åka på hästkurs:) Efter kursen ska vi ha semester några dagar i Milano!

Här kommer några inledande bilder från kursen:

Nedan ser ni en skiss som föreställer ett bakknä inifrån, med fokus på korsbanden. Visste ni att en vanlig skada på rid och tävlingshästar är just korsbanden, men att det ofta missas vid problem med bakknäna eftersom detta inte ses på vanlig röntgen(!). Det finns hela 14 ligament i hästens knäled. Hur många kan ni rabbla?;)

Boken på bilden nedan är skriven professor Denoix. Det är mitt senaste inköp som jag också blev tipsad om genom denna kurs. Den handlar om biomekaniken bakom skadorna - ett måste att förstå om man ska kunna jobba förebyggande!

Live demo ultraljudsundersökning. Hästen fick komma in i konferensrummet på hotellet. På en skärm visas anatomibild av området, på en annan skärm ser man själva ultraljudsundersökningen från ultraljudsskärmen, och på en tredje skärm ser man hur proben hålls på hästens ben:

Silvertejpstofflor är bra så man inte förstör golvet på hotellet=)

Ha det fint! Nu ska vi snart äta middag och ladda inför sista dagen!

/Izabella 


Läst 657859 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
22
2018
Hej allihopa!  
  
Dags för en gästblogg här på Izabellas blogg. Jag som lånar bloggen heter Julia Söderström och är veterinärstudent. Jag har lärt känna Izabella under de senaste åren då jag praktiserat en hel del med henne utanför skoltid.
  
Jag är precis klar med fjärde året på veterinärprogrammet och nu under sommaren är jag i USA och gör ett Externship på en sporthästklinik. Min dröm är att i framtiden jobba med ortopediska problem hos sporthästar, kanske främst hos dressyrhästar eftersom att jag själv tränar och tävlar dressyr. Därför är det en fantastisk möjlighet för mig att få tillbringa några veckor på denna klinik, jag får ta del av erfarna veterinärers kunskap och jag lär mig så otroligt mycket.
Jag är nu inne på min andra vecka här i USA och jag börjar verkligen komma in allt. Tanken med detta inlägg är att dela med mig lite  av min vardag här samt försöka förklara lite hur veterinären här tänker när dem utreder och behandlar hästar. Hoppas att ni gillar det!
  
Kliniken jag är på heter Virginia Equine Imaging och är en klinik som är specialiserad på ortopediska problem hos sporthästar. Kliniken ägs av Dr. Kent Allen som är USA:s överordnande landslagveterinär. Han är även väldigt engagerad ISELP (International Society of Equine Locomotor) som är en internationella ortopediska specialistutbildningen, ni kanske känner igen namnet eftersom Izabella går den utbildningen.
  
Utöver Dr. Allen jobbar två andra veterinärer här, Cricket Russillo som är landslagsveterinär för USA:s dressyrhästar samt Susan Johns som är landslagsveterinär för USA:s fälttävlanshästar, inga dåliga veterinärer med andra ord! Sedan har kliniken även två interns, detta är två tjejer som precis har tagit sin veterinärexamen och är här under ett år för att gå med erfarna veterinärer och ta del av deras erfarenhet och kunskap.
Sen är det då jag som är extern här, att göra ett externship är ungefär som att ha praktik. Jag går med veterinärerna och tittar på hästarna och hjälper till när det behövs, jag kan t.ex. hjälpa till att böja hästarna, skriva journal eller hålla en häst som ska röntgas.
   
 

Skylten som hänger vid vägen så att alla kunder vet var de ska:)

En bild från kliniken. I denna gång tittar veterinärerna på hästarna på rakt spår. Innanför dörrarna på vänster sida finns behandlingsrum samt olika typer av bilddiagnostik och på höger sida finns boxar där hästarna kan stå i väntan på sin tur.
  
  
En vanlig dag här på kliniken börjar kl 8.00. Vi börjar med att gå igenom dagen och sen brukar första hästen komma 8.30. Hästarna som kommer hit är framförallt dressyr- och fälttävlanshästar men det kommer även en del hopphästar och vi har även haft några reininghästar.
Många hästar har varit här förut så jag brukar alltid läsa igenom tidigare journaler för att ha lite koll på hästarnas historik så att man vet hur dem har behandlats tidigare. Även om hästen kommer för ett helt nytt problem är det bra att veta lite om hästens bakgrund. Och för mig som är student är det väldigt bra att läsa journaler eftersom att man då kan följa veterinärens tankegång från det att de såg hästen första gången.  
  
Hältutredningarna är på många sätt lika hältutredningarna i Sverige med det finns vissa saker som jag upplever skiljer sig åt. Efter att ryttaren har berättat lite om hästen palperarar veterinären igenom hästen från topp till tå. De noterar alltid hur hästen är skodd, både vad den har för typ av skor och hur den är verkad. Man noterar även hur hästen är musklad och om den har några anatomiska avvikelser, tex om det har raka haser, ökat genomtramp i kotorna, karprygg etc. Sådan avvikelser kan nämligen ge veterinären viktiga ledtrådar till vad som kan vara just den här hästs problem.
  
Efter detta är det dags att titta på hästen i rörelse. Hästarna får skritta och trava på rakt spår, de longeras både på hårt och mjukt underlag. Vissa hästar får även longeras med en speciell tömkörningsgjord med vikter i för att se om det finns tecken på ryggproblem. Vissa hästar gör även ridprov.
När allt detta är klart är det dags för böjprov. Böjproven skiljer sig lite från hur jag är van att se det i Sverige. Standard här att man böjer lågt fram och högt bak. Vissa hästar gör man även fler böjprov på, tex finns det ett speciellt böjprov som ska provocera SI-leden och ett annat böjprov som ska provocera bakknät.
De flesta hästar som kommer hit är inte jättehalta, ofta är det ganska diffusa hältor och jag tror att det beror på att hästarna som kommer hit är hästar på elitnivå och tränas av duktiga ryttare som direkt känner när det är något avvikande med sin häst.  Sedan kommer det såklart hästar med mer tydliga hältor också.
  
Efter denna noggranna rörelsekoll diskuterar vi igenom allt, är hästen mest halt på hårt eller mjukt underlag, mest halt som ytter- eller innerben? Böjprovsreaktioner? Öm i ryggen? Stel i nacken? Hur är anamnesen, har hästen haft likande problem tidigare? Har den några anatomiska avvikelser som skulle kunna predisponera för något speciellt problem? Hur är hästen skodd? Med hjälp av all denna information har Dr. Allen ofta en idé om var hältan sitter och då är det dags för bedövningar och bilddiagnostik.
  
På kliniken finns röntgen, ultaljud och scint. Ska hästen göra MRI remitteras den till en annan klinik, men sen kommer bilderna hit så att Dr. Allen kan läsa dem. En skillnad mot Sverige är att det känns som att man gör mer bilddiagnostik direkt. En häst som är frambenshalt och släcker hälta när man bedövar bort hoven får nästan alltid direkt en remiss för att göra MRI för att få veta exakt vad som är problemet så att man kan hjälpa hästen med skoning och rehab som passar just den hästens skada.
I Sverige känns det som att man ofta testar att behandla hästen och skulle den inte svara på behandlingen så kan man gå vidare med MRI. På den här kliniken vill både veterinärerna och kunderna ha en exakt diagnos, man vill inte provbehandla om man inte vet precis vad som orsakar hästens hälta.
  
Nedan ser ni longeringsvolter, en med hårt underlag och en med mjukt underlag:
  

 
  
När hästens hälta är släckt och man har utrett området där den släckte med bilddiagnostik är det dags för behandling. Hästens kan dels behandlas med injektion med olika typer av mediciner. Veterinärerna  här använder både kortison och hyaluronsyra men de har också många regenerativ alternativ så som PRP, ProStiden (en typ av IRAP) och man använder också en hel del stamceller, både i leder, senor och ligament.
  
Man använder också mycket icke-invasiv terapi så som shockwave, laser, FES och ultaljud. Även mesoterapi och bisfosfonater är något som används mycket. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om hur Dr. Allen tänker kring val av behandling, men detta inlägg håller redan på att bli alldeles för långt så det får sparas till en annan gång.
Han är också väldigt noggrann med att poängtera att man som student och ny veterinär mer ska fokusera att ställa rätt diagnos. När jag kom hit frågade jag mycket om vad han behandlar olika typer av skador med och självklart delar han med sig och förklarar det. Men han menar att så länge man inte kan diagnostisera exakt var hästens problem sitter spelar det ingen roll vad man har för typer av behandling. Detta eftersom olika typer av skador kräver helt olika behandling, så steg ett är att lära sig att bli bra på att ställa rätt diagnos.
  
En sak som Dr. Allen och de andra veterinärerna här är väldigt noggranna med är att se till att varje häst har ett bra ”management”, alltså att hela upplägget kring hästen är bra. Ska man som veterinär hjälpa en halt häst på riktigt räcker det inte med att ge den lite antiinflammatorisk medicin och vila och sen när hästen är frisk fortsätta precis som man gjorde innan hästen blev halt. Behandlar man en häst så är sannolikheten att hältan kommer tillbaka när hästen börjar träna igen mycket stor.
  
Dr. Allen trycker verkligen på hur viktigt det är att man som veterinär måste fundera på varför hästens hälta har uppstått. För att kunna göra detta är detta MÅSTE man ha koll hästens anatomi och hur biomekaniken fungerar. Det är jätteviktigt att förstå att varje häst har sina svagheter och man måste gör allt för att underlätta för varje häst. Han lägger tex mycket fokus på skoning, inte bara vad hästen har för skor utan även hur den verkas. Han pratar alltid med hästägarna om skoning och rekommenderar olika typer av skoning beroende på vad hästen har för typ av problem/skada.
  
Denna affisch med skor hänger på väggen i hältgången. På den kan man läsa om olika typer av skor och hur dem påverkar hästens biomekanik:

 
Mellan kl 17 och 18 på eftermiddagen brukar vi vara klara med alla hästar och då är det dags för ”bildrond”. Då går veterinären igenom röntgenbilder, ultraljudsbilder och ibland MRI- eller scintbilder.
Detta är en av mina favoritstunder på dagen. Jag tycker att det är så himla kul och intressant med bilddiagnostik och tyvärr så läggs inte jättemycket fokus på det i vår utbildning i Sverige. Här i USA lär sig studenterna om både MRI och scint och i Sverige går vi knappt igenom ultaljud, hoppas att detta ändras i framtiden eftersom att det känns som en så otroligt viktig kunskap för att kunna göra en bra hältutredning.
  
Jag är i alla fall glad att jag har haft så pass mycket praktik med Izabella och att hon har lärt mig så mycket. Hade jag inte haft praktik med henne hade nog dessa bildronder varit lite svettiga, man får nämligen väldigt mycket frågor av Dr. Allen. Vi brukar gå igenom två till tre fall varje dag. Veterinären som har haft hästen börjar med att berättare lite om hästens historik och sedan går vi igenom bilderna.
Dr. Allen är verkligen som en uppslagsbok när det kommer till detta och man märker verkligen att han brinner för bilddiagnostik och hästens anatomi. Det känns som att han kan vartenda litet muskelfäste så dessa tillfällen är verkligen otroligt lärorika. Han är även väldigt pedagogisk och visar och förklara på skelett vilket är superbra för att få en bättre förståelse.
  
Nedan ser ni en bild där vi sitter och tittar på MRI-bilder. MRI är inte det lättaste men jag förstår mer och mer för varje dag. Så när jag åker härifrån kommer jag i alla fall kunna lite.

 
Nedan ser ni en bild från när jag sitter och pluggar anatomi. Känns lite som att ju mer man lär sig desto mer inser man hur mycket mer det finns att lära sig! ;)

 
Tänkte avsluta inlägget med detta citat som hänger på väggen i väntrummet, eftersom det känns som en bra sammanfattning av allt Dr. Allen försöker lära mig.
Det viktigaste för att hjälpa en häst är att ställa rätt diagnos. Det spelar ingen roll vad du har för magiska mediciner om du inte vet exakt vad som är hästens problem, eftersom olika skador kräver olika behandling. Hur ska man då göra för att bli bra på att ställa rätt diagnos? Jo, det gäller att ha stenkoll på anatomin och att bli bra på bilddiagnostik!
  
 
/Julia

Läst 672422 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Veterinärbloggen »



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen


Izabellas senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 5

– TEMA: Hästen i trafiken
– Porträtt: Lotta och Kajsa Björe 
– Tömkör som Bo Jenå

– Sveriges charmigaste stallmaskot
– Det viktiga beterinärbesiktningen
– Hoppövningar med Victoria Almgren
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Ramlade av vid veterinärbesök – vad gäller?
Eva Johansson svarar
"Att kunna rätta in framdelen framför bakdelen är otroligt viktigt"
Jessica Nordin svarar
Övningar för att stärka hästens ena bakben
Jessica Nordin svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.