Kajsa Boström - Är du helt bakom?
DEC
06

Är du helt bakom?

Om du säger så där till en människa, blir denna säkert ledsen eller kanske arg. För uttrycket "Är du helt helt bakom" betyder rätt och slätt: "Är du dum på riktigt?" och det tror jag alla vet.

När det talas om att en häst är bakom kan det betyda att den är dum men oftast sägs den vara "bakom lod". Ett av alla de uttryck inom ridsporten som jag har lite svårt för. 

Jag följde idag, som betraktare, en tråd i ett nätforum där någon lagt in en bild på en dressyrhäst som arbetade i en ganska hög samlingsgrad. Hästen såg i mina ögon väldigt bekväm ut med huvudet i en bra position, vilket några i kommentatorsgänget uppenbarligen inte tyckte. 

Ett annat tillfälle i veckan då jag följde en tråd om dressyrhästars huvudplacering var när resultatet från SIHS på Friends Arena diskuterades. Där gick åsikterna isär om vem av ryttarna som haft hästen "i lod".  Det var där jag kom att tänka på att uttrycket "gå bakom lod" ofta används väldigt godtyckligt. 

Vad det gäller "bakom lod" så är det intressant att många inte vet hur lodplanet, vilket är den korrekta benämningen, definieras. Lodplanet är inte nosryggen utan linjen ögat genom munnen. När den linjen är lodrät kommer hästen nosrygg att ligga klart framför det som många tror är korrekt eller "lod".

Nu är nästan inte en en enda häst den andra lik, så att det skulle finnas någon exakt grad på vinkeln mellan hals och huvud som är den enda korrekta en utopi. Dessutom så finns det många parametrar som behöver vägas in för att det ska gå att göra en riktig bedömning om hästens form, inte bara hur nosryggen lutar.

Det är svårt att från marken exakt bedöma hur hästens kontakt med ryttarens hand är, alltså det som i stort avgör var hästen håller sitt huvud i förhållande till lodlinjen. Carl Hester berättade en intressant sak i en intervju, just angående ryttarens hand och hästens lodplan.

Carl fick frågan om vad han och Charlotte jobbade med just nu, hon betraktas ju nästan som den perfekta ryttaren, vad finns att slipa på? Jo svarade Carl, vi jobbar med Charlottes armar. Dom har blivit för raka, Valegro kunde emellanåt bli för stark och "gooig" och då hängde han i händerna på henne. Nu måste hon lära sig att böja på armbågarna, bli mer elastisk i armen.

På något sätt befriande att höra, för det tyckte jag ibland, att Valegro låg på för hårt. Han var ändå oftast så mycket bättre än de andra i klassen och vann men när han gick med lättare kontakt var han bländande!

Så, där ser man att även solen Charlotte har en lite fläck. Den ridningen hon hänfört en hel värld med har också sina svagheter, även om hon dolde dem väldigt väl...

Det kan vara bra att tänka på när man bestämmer sig för att dela med sig av sin åsikt om hur en häst arbetar, allt är inte vad det ser ut att vara. hästen kan hålla huvudet i lodplan på fler sätt, rätt eller fel. Titta på helheten och luras inte av en stilla hand, det har Carl lärt oss nu.

Så här är det beskrivet i TR II 3:2 moment 230 Dressyrens mål.

       "Hästens huvud ska förbli i en stadig position, med nosen något
      framför lodplanet med en eftergiven nacke som högsta punkt på
      halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan."

Tänk på det, nosen något framför och böj på armbågarna!

                                          /Kajsa

Här är Valegro med Charlotte, från hans avskedsföreställning på Olympia/London

                                          Foto: Horse World of Carro

 

taggar


liknande webbartiklar


Läst 26381 ggr





Fler inlägg

NOV
28

När hästen bestämmer får vi rätta oss

Uppfinningsrikedomen och utvecklingen av sadlar har väl egentligen inga gränser. Alla olika grenar inom hästsporten har en uppsjö av modeller. Det framkommer nya rön, om de är vetenskapligt grundade eller ett utslag av sadelindustrins behov av förnyelse för att hålla uppe försäljningssiffrorna vet jag inte.
  
Sadelproblem är vanligt förekommande och det är nästan alltid ett väldigt dyrt problem. I princip alla som köper en sadel idag har använt sig av en sadelutprovare. Antingen en som är bunden vid ett märke eller en som generellt passar in sadlar oavsett märke. 
  
Hästen själv är en bra värdemätare på om sadeln passar eller inte, oavsett om den är specialutprovad eller inte. En klok ryttare lyssnar på sin häst, känns det inte bra så är det med all säkerhet inte bra. Förvånande ofta är det andra hälsoproblem med hästen som av misstag hamnar under kategorin "sadelproblem". Det gäller att vara observant!
  
En av "mina" hästar har fått ett sadelproblem, inte för att det är fel på sadeln utan för att hon tappat i vikt. Anledningen till det är årets grovfoderröra, hon har inte riktigt ätit som hon ska. Ryttaren upplevde att hästen betedde sig konstigt, den var kantig och lite ovillig att gå framåt. Samtidigt insåg ryttaren att sadeln åkte bakåt och det ganska ordentligt. Sadeln i fråga passades ut enligt all konsten regler för några år sen efter en ganska besvärlig period med långt sökande efter något som passade både häst och ryttare.
  
Men, nu passar inte sadeln, lätt panik uppstod och i ett försök att låna en sadel tills hästen ätit upp sig insåg ryttaren att det var en svår uppgift. Alla som provades åkte bakåt och hoppsadeln stod som alternativet. Eftersom dressyr är hästens egentliga uppgift kändes det inte jättebra att behöva rida det jobbet i hoppsadeln...
  
Stallägaren där hästen bor, kom med ett förslag, hon hade en gammal sadel hängandes i en skrubb, närmast en relik. Det visade sig vara en klassiker, en Stübben Tristan blanknött och fin.
  
Stönande, alla ryttare som varit med ett tag vet hur hård och obekväm en gammal Stübbensadel är, slänger ryttaren på sadeln och .... den satt som en smäck! Hästen som är en känslig dam travade glatt iväg med sin inlånade sadel utan att så mycket som vippa på ett öra. De kom tillbaka efter ridturen med sadeln på ursprungsplats, slät päls på hästens rygg och  ömmande sittben i ryttarens rumpa.
  
Det är alltså bara för ryttaren att bita ihop för hästen gillade sadeln. Vi diskuterade idag, på morgonens träning hur vi stod ut med dessa sadlar förr? Jo, man vänjer sig!
  
Jag kan jämföra med hur cyklisterna har det, racercyklisterna. De har en hård, smal och i mina ögon förfärligt obekväm sadel att sitta på. När min sambo häromåret cyklade Vättern runt sittandes på denna sadel i 9 timmar trodde jag att han skulle förgås. Men nejdå, rumpan hade trimmats för uppgiften under de ca 100 timmars träning som föregått själva Vätternrundan.
  
Jag skulle inte cykla runt huset med rumpan i den sadeln...
  
Så under tiden som den hästen står på gödning får ryttarens rumpa vänja sig vid "hårda tider". Det går fint, redan efter några dagar känns det mycket mindre besvärligt.

                                     Ibland går det den hårda vägen också!  / Kajsa


Läst 44426 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
12

Påverka, inverka eller bara leva på hoppet att det blir bättre

"Vänd själv och ta hästen med" sa min gamle ridlärare Bengt till oss. Ett av mina starkaste minnen från ridskolan, minnet väljer vad som ska fastna. Just i detta fallet var det bakdelsvändningen men i stort gällde det alla vändningar. 

Senare i karriären när jag var i händerna på mästaren i sits och inverkan, Richard White utvecklade han för mig mer förfinat hur det skulle gå till. Pedagogiken har gått framåt, nu får vi lära oss hur, förr var det mest gör. 

Kort beskrivning av ryttarens position vid vändning: Axlarnas linje ska alltid bilda en rät vinkel mot hästens ryggrad. En förlängning av axellinjen löper då in till cirkelns mitt, om du rider på en volt. Senast i morse fick en av mina elever en fin aha-upplevelse av hur lätt och fint hästen vänder på det böjda spåret, för att hon fick med sig kroppen på rätt sätt. "Han vänder ju!!"

Att ryttarna vänder sin häst korrekt, i balans, på den tänkta linjen och att den spårar är inget jag ser varje dag tyvärr. Ska hästen kunna gå på böjda spår med energi och framåtdriv behöver den gå på det viset, ett bakben bakom varje tygel. En bakdel på fel ställe gör inga underverk, den gör egentligen inget vettigt. Det är ingen skillnad på hopp- och dressyrhästar, alla behöver få lära sig.

När jag ser "mina" unga dressyrhästar hoppa på fredagsmornarna blir det näsan smärtsamt tydligt hur alla svagheter spelar samma roll. Kan hästen inte ställa och böja korrekt får den svårt att klara en övning som ligger på böjt spår. 

En riktig klassiker i det som kallas markarbetsövningar är "Klockan". Läser jag om den övningen så ska hästar som hoppar 1,10 klara den, alltså ingen raketforskarnivå. Fyra bommar, en i varje kvart, på en volt som ska passeras i jämn rytm med samma antal steg emellan. 

Övningen kan se enkel ut men jag kan sätta mitt huvud på att var och varannan häst får problem, både hopp-och dressyrhästar. Mät ordentligt när du bygger, det är viktigt att ge hästen en riktigt uppbyggd övning. Se det sen som en utmaning, Klockan-challenge. Filma när du lyckas med övningen, ett helt varv i både trav och galopp. Du kan skicka filmen till mig, snyggast vinner. Priset är att få skänka en slant till Min stora dag, så har du gjort en god gärning inte bara för hästen utan för mänskligheten också.

På tal om att göra en god sak. Klicka på länken nedan och titta om du orkar. Skriv sen på protestlistan som Hippson länkar till i artikeln. I Sverige kan tjafset gå i sociala medier om det är plågsamt för hästen att ha på sig ett täcke, gomedda... Här kan du som vill göra skillnad och inte bara babbla för att göra din röst hörd förhoppningsvis bidra med något.

Häst död efter kapplöpning på torget i Siena

Nu ska jag fundera vidare på andra märkliga saker som kommer i min väg.

                       Hej hopp och sväng ordentligt! /Kajsa
  


Läst 68006 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
05

Vad behöver en ryttare kunna?

Det forskas en del i hästvärlden nu. Har precis läst om att det ska mätas damm- och fukthalt i Strömsholms smarta ridhus för att få reda på om det kan vara hälsovådlig miljö för oss som vistas på sådana platser. En annan artikel handlade om att jordbruksverket skulle forska eller utreda om de ska förbjuda spiltor i våra stall. 

På veterinärklinikerna finns idag helt otroliga mätutrustningar för att hjälpa veterinärerna att utreda t ex hältor. Det forskas överallt, på stallmiljöer, hagvistelser, hästarnas utrustning och foder. Hästägare analyserar sitt hö och räknar sedan vetenskapligt ut hur mycket hästen behöver äta per dag.

Men vad kan ryttarna egentligen om ridningen och det runt omkring, det kan man fundera på.

Sadlar till exempel, vad vet ryttarna om dem? Jag frågade en ryttare som fått sin sadel justerad om vad den hade för stoppning och exakt vad som hade ändrats. Det visade sig att ryttaren inte hade någon koll på det. "Jag har ingen aning, jag rider ju bara..." Intressant svar tycker jag som gärna vill veta.

Jag träffade på en ryttare som red sin häst på ett bett jag aldrig sett innan. Jag är alltid nyfiken så jag frågade ryttaren hur det inverkade, för det kunde jag vid en hastig inspektion inte räkna ut. "Jag vet inte exakt, men jag såg xxxxx (internationell stjärnryttare) sitta och trimma med ett sånt och tänkte att det är nog bra." 

Jag hade en tämligen rutinerad ryttare som helt gick bet när den skulle förklara för mig hur hästen gör när den ändrar tempo i galoppen. Klassikern, att fråga om vad en halvhalt är kan ge lika många olika svar som antalet tillfrågade. Ord som genomsläpplighet och egenbalans är populära men väldigt många ryttare har svårt att exakt redogöra för vad orden innebär för hästen.

För något år sen var jag på en anläggning och hade kurs för ett gäng ponnyryttare. Nästan ingen av dem kunde de vanligaste vägarna på ridbanan eller reglerna för hur man rider när man är flera på banan. Det gjorde att det var ett konstant kaos när de var fler än två ryttare igång. Anledningen till att de inte kunde var att de aldrig ridit på ridskola, sa de. 

Allt detta är i sig inget konstigt, vi har många svåra ord och begrepp inom ridningen. Det kan t ex vara svårt att veta hur man vänder igenom volten eller rider en serpentin korrekt. Att göra en övergång från mellantrav till samlad trav med bibehållen takt, eftergift och balans kan vara oerhört svårt.  Att säga att jag vill ha mer tryck i bakkärran på hästen är enkelt, frågan är sen: Hur gör jag exakt för att få till allt detta?

Tillbaka till min fråga, hur mycket tycker jag egentligen att jag måste kunna teoretiskt för att bli en bra ryttare? Behöver jag kunna alla svåra ord, behöver jag kunna hästens exteriör och rörelselära i dess helhet. Behöver jag veta hur lite ett bett egentligen har med hästens prestation att göra och behöver jag veta exakt hur sadeln är uppbyggd? Behöver jag veta reglerna för hur man rider när det är många på banan och behöver jag veta skillnaden på takt och tempo?

Frågar du mig är svaret entydigt JA! Det finns oändligt mycket nyttigt att lära och som tur är du har hela livet på dig. Misströsta inte, hästen kommer att älska dig mer ju mer du lär dig.
 

                                  Hej hopp!  /Kajsa
 


Läst 78310 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Pigga hästar

Saras vardag

Vilket avslut på tävlingssäsongen 2018!

Therese

Duktiga småpojkar och julkänsla

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna