Kajsa Boström - Bossanova eller brottning.
FEB
12

Bossanova eller brottning.

Intrycken har duggat tätt i min hästvärld de senaste veckorna. Jag har sett på ridning i olika sammanhang och i jobbet träffat många nya ekipage vilket alltid ger påfyllnad i erfarenhetsbanken. 

Jag var i Borås i fredags, på Gina Tricot GP och tittade på en dressyrclinic.  "Knytkalaset med Plantskolan" visade ihop med sina tränare Kyra Kyrklund, Jan Brink och Liane Wachtmeister  upp några av sina favoritekipage. Det var unga framgångsrika ryttare med rörliga och begåvade hästar. Den förväntade framgången blev tydligt beskriven, hoppas verkligen att förväntningarna infrias!

Min favoritstund den kvällen blev när Kyra på sitt vanliga lite anspråkslösa vis  ändrade en lite för långtravande häst till en lagomtravande. Ryttaren fick instruktioner, gav hästen hjälper och vips kunde hästen kontrollera sin stora trav och istället röra sig lite mer ändamålsenligt. Det gick tämligen snabbt och enkelt att visa hästen hur de ville att den skulle göra.

Sen visade Kyra med ett annat ekipage hur ryttaren med små hjälper, bl a en avlättad yttertygel, fick igenom högerställningen och därmed en bättre eftergift i innersidan. Ryttaren var skicklig, hästen var snabb att uppfatta och efterkom enkelt hjälperna.

Så jobbar en skicklig och prestigelös tränare, den imponerar med kunskap, känsla och enkelhet.

Marina Mattsson, beridare hos Hannell rider här på Quatermain.

Jag tror inte att någon av åskådarna på clinicen eller ryttarna tänkte att hästarna medvetet gjorde fel eller "satte sig till motvärn". Jag personligen tror att alla hästar alltid försöker göra det det vi ber dem om. Blir det rätt har vi lyckats och om det mot förmodan blir något annat har vi väl missat något? Hästen har inte valt att delta och vet ju inte ens varför den är där den är, det är våra villkor som gäller.

På många vis kan man tänka att ridning är som pardans. Ryttaren för, ger hjälperna och hästen följer  och vi dansar i takt och harmoni. När vi lyckas alltså.

Men om jag lyssnar omkring mig låter det ibland som om hästen under ridpasset beskrivs mer som en motståndare på en brottningsmatta än danspartner. Eller som om den hade en egen hemlig agenda att kämpa emot och sätta sig på tvären

Jag citerar en ridhandbok jag precis köpt och utökat min samling med, så ni förstår hur jag tänker:

"Att rida en volt.

 - När något mer än halva volten är passerad vill hästen gärna tränga ut mot spåret med yttre bogen före och förböjer sig då i halsen. Det kan också hända att hästen vill gena och går nästan snett igenom volten."

Som jag ser det är det ryttarens uppgift att se till så hästen klarar av att vända runt på volten. Hästen vet väl inte vad den VILL med en volt? Genar hästen beror det på avsaknad av guidning eller på att hästen fått en uppgift den inte klarar av.

Här är några av de vanligaste beskrivningar av felaktigheter hästar gör:

"Han/hon blir alltid så spänd, särskilt på tävling."

"Han/hon blir gärna för kort i halsen och springer runt med näsan bakom"

"Han/hon vill gärna förböja sig till vänster." 

"Han/hon fattar alltid fel galopp i höger varv."

"Han/hon tappar alltid takten i öppnorna."

"Han/hon sladdar alltid ut med bakdelen i volterna."

"Han/hon vill inte ställa igenom till höger."

"Han/hon skjuter alltid ut ytterbogen, särskilt i höger varv."

"Han/hon ska alltid springa och gapa så fort jag sätter lite mer press."

När jag hör sånt här brukar jag fråga: "Och varför blir det så tror du?"

(Om jag får sladd på bilen i en kurva är det med all säkerhet inte bilen som kommit på att den vill ut på egen hand och välja väg. För hög fart i förhållande till väglag, dåligt omdöme eller bristande uppmärksamhet är de vanligaste orsakerna till bilolyckor.)

Resultatet av att hästarna inte gör "rätt" blir att det läggs många träningstimmar på att rätta till fel som de aldrig gjort. Jag är övertygad om att det inte finns en häst i hela världen som VILL springa runt böjd som en banan i vänster varv eller hänga sig fast i vänster tygel. Inte eller tappar den takten i skolorna för att den är lat eller har onda avsikter. 

Hästar VILL ha vatten, mat, lite kärlek och skydd mot väder och vind. Resten vill vi ryttare, det kan vara bra att tänka på. Bjud upp till dans och låt bli brottningsmattan. Det kommer an på oss om det ska bli ett bra resultat

Det finns olika ridhandböcker, i min favoritbok står många kloka ord:

"Av sätten att använda straff och belöning kan man även sluta sig till ryttarens själsliga läggning och karaktär."

                         Rid forsatt väl!  /Kajsa


Läst 33164 ggr





Fler inlägg

MAJ
20

"Den lilla svarta" visar sig vara ett säkert kort.

"Den lilla svarta", det vet alla klädmedvetna att den är bra att ha i garderoben. En snygg, tidlös modell på klänning som alltid gör bäraren klädd och klar för det mest avancerade event.

Precis som med en svart häst, den klär alltid en ryttare och det är något visst med dem. Vem drömde inte som liten ryttare om Svarta Hingsten eller Black Beauty? Jag gjorde det varenda dag.

Jag är en del i ett sammansvetsat team, vi har hunnit fostra och visa en ansenlig mängd unga hästar vid det här laget. Vi som är kärnan är tre goda vänner, ryttare, hovslagare och tränare. Tillsammans har vi skapat ett koncept som visats sig vinnande mer än en gång. Eva rider, Tina håller i och inte minst ett vakande öga på allt som sker och jag sköter tränarrollen.

För några år sen dök det upp en 3-årig svart skönhet i vår tillvaro. Den skulle förädlas och förhoppningsvis kunna charma domarna på treårstesten. Det gjorde hon med besked, hon vann sitt test och kvalade vidare till Breeders på Flyinge. 

Caramia e. Floricello - Weltgeist

Ett år senare 2016 kom nästa svarta, Terresana, hon vann också sin 3-års test men sen lämnade vi det projektet utan vidare åtgärd.

Efter det vilade vi, men i år var det dags igen, en svart skönhet, med gener som ligger mig varmt om hjärtat. Han kom , sågs och segrade nästan. Slagen med 1 poäng men den högst bedömda 3-åring som vi förädlat och visat.

Vackre Zig Zauer (SWB) e.Everdale - Caprimond, äg och uppf: R Kangas/B Löfmark kammade idag hem 49 poäng. Om det inte pågått en fotbollsmatch för juniorer precis intill dagens visningsplats hade han kanske visat upp sin bästa skritt också...

Med mycket goda vitsord för skick, förberedelse, och visning går han nu på bete med sin gamla mamma och växer i sina nya 5 cm. Det är nämligen ungefär det han stuckit iväg i mankhöjd under de knappa 3 månader han varit under förberedelse. De är så duktiga dessa unga hästar!

Vi andra i teamet omkring honom förbereder oss för ett par roliga dagar på Flyinge i oktober. Nu är allt bonus och bara roligt!


Läst 6523 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
16

Går det att klämma ut det goda?

Det händer då och då att jag träffar ryttare som har lärt sig, eller anser att man ska hålla om hästen med skänkeln. Alltså då menar de verkligen HÅLLA OM, dvs klämma, trycka eller på annat sätt med skänklarnas/benens muskelkraft försöka påverka hästens energi, balans eller riktning.

Ibland är det ryttare som trycker och klämmer så de får muskelvärk eller krampkänning i full förvissning om att det är så det ska vara. Det är oerhört energikrävande att sitta och klämma runt hästens bål ett helt ridpass och dessutom fullständigt förkastligt, om du frågar mig.

Det finns många beskrivningar, mer eller mindre fantasifulla om hur skänkeln ska verka. Men de som menar på allvar att ryttaren med sina ben ska klämma ett halv ton häst framåt hoppar jag över att citera.

"Skänkeln skall var såsom hälld utmed hästens sida", det låter väl vackert, nästan lite poetiskt? Så här beskrev Hans Wikne, en riktig hedersman, skicklig ryttare och tränare för mig hur han ansåg att skänkel skulle ligga intill utan att klämma. Han sa också att: "Stövelns insida ska hämta värme från hästens sida". Med det menade han intill och stilla, foten i lätt kontakt med stigbygeln.

I vår svenska RIDINSTRUKTION, av äldre årgång står det om skänkeln att: "För en riktig inverkan i rätta ögonblicket fodras att skänkel, utan att klämma, städse förbliva i omedelbar närhet av hästen.(slutet skänkelläge)

 

Här jag i full fart med att förklara skänkelns placering och inverkan för en ung ryttare. Hon red som demo-ekipage på en clinic jag gjorde på Göteborgs Fältrittklubb i april i år.

Men, den absolut roligaste och mest jordnära reflektionen om skänkeln fick jag häromdagen av en ponnypappa, tillika mjölkbonde. Jag pratade med hans dotter, 12 år, om hur och var skänkeln skulle användas och förklarade också varför man inte ska klämma med den runt hästen om man ville ha mer fart och rörlighet.

Jag minns inte exakt hur pappan uttryckte sig men ungefär så här och jämförelsen är ju obetalbar i sin enkelhet!

"Men, det är ju som med korna då! Om jag har en bråkig dj---l som trampar runt, lyfter benen eller sparkas när den ska mjölkas, då sätter jag ett spännband runt magen på den, ungefär där hästen har sin manke. Sen spänner jag lite i taget tills kon trycker emot och står stilla med alla fyra benen i marken. Då fattar jag ju varför hon(dottern)inte ska klämma med skänkeln!"

Sammanfattningen blir att vill du rida på en rörlig häst, lär den att gå för lätta skänkelhjälper. Vill du mjölka en ko i lugn och ro, med kossans fyran ben tryggt på marken, kläm åt runt magen!

                        Ibland blir det liksom glasklart...  / Kajsa
 


Läst 14745 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
12

Lite glapp i systemet kan inte skada mer än tvärtom

"Korta tygeln!" är inom ridningen nog jordens mest vanliga instruktion. Det är också en vanlig domarkommentar i dressyrprotokollen. Fast där kan det heta "Lite bristande kontakt, glappa inte på tygeln!"

Över lag är tyglarna, dessa smala metrar av läder ofta i fokus och väldigt mycket i fokus. Vi måste ju ha koll!!

På vad kan jag undra, det finns andra saker som är mycket bättre att försöka hålla koll på. Din egen position och balans i sadeln till exempel. Att hålla balansen i tyglarna eller hålla fast hästens huvud med händerna är det sämsta en ryttare kan komma på.

En häst är aldrig stark i munnen, fast det är ett vanligt omdöme om du frågar runt. En häst kan ligga på i handen för att den obalanserad av en eller fler anledning, men stark i munnen är den aldrig.

Ordet kontakt(stöd), som står som nummer tre i Utbildningsskalan blir lätt ett exempel på hur ord tolkas olika och hur svårt det är att få fram rätt information.

Ordet stöd som används ibland står för många saker som inte alls stämmer med den lätta elastiska kontakt som vi ska ha med hästens mun. Därför gäller det att förklara, eller få förklarat vad som är en bra kontakt eller ett bra stöd.

Det är hästen som ska söka kontakten framåt, inte ryttaren som ska få den genom att dra bakåt. Resten av detta mysterium, att rida med god elastisk kontakt är faktisk unikt för varje ekipage. Varje häst är en individ, det är inte hugget i sten hur kort en tygel ska vara för att verka på bästa vis. 

Tvång är aldrig på sikt en lösning, det är min fasta övertygelse. Det finns fler hästar som far illa av stumma, starka ryttarhänder än en bitvis glappande tygel.

"Följer hästen icke genast tygeltaget, får ryttaren icke med våld tvinga sin vilja igenom"

              ur RIDINSTRUKTION (R1)

Det är en bra mening att ha i huvudet. Som sagt, ridning är ingen exakt vetenskap. Men jag upprepar Ridsportförbundets ledstjärna, den som blivit min favorit:

"Jag hanterar hästen på ett sätt jag kan stå för och som jag är stolt över inför omvärlden."

Den här hästen är på denna fantastiska ögonblicksbild en glad skit med lite glapp i kontakten och inte ramlade världen ihop för det.

               

                            Tjohej i vår/sommarsolen och lätta på handen!  /Kajsa


Läst 30396 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

VM, skratt och tårar

Portugal-bloggen

Dagen före tävling!

Therese

Antagningsprov

Hippologbloggen

Till Husbloggarna