Kajsa Boström - Bossanova eller brottning.
FEB
12
2018

Bossanova eller brottning.

Intrycken har duggat tätt i min hästvärld de senaste veckorna. Jag har sett på ridning i olika sammanhang och i jobbet träffat många nya ekipage vilket alltid ger påfyllnad i erfarenhetsbanken. 

Jag var i Borås i fredags, på Gina Tricot GP och tittade på en dressyrclinic.  "Knytkalaset med Plantskolan" visade ihop med sina tränare Kyra Kyrklund, Jan Brink och Liane Wachtmeister  upp några av sina favoritekipage. Det var unga framgångsrika ryttare med rörliga och begåvade hästar. Den förväntade framgången blev tydligt beskriven, hoppas verkligen att förväntningarna infrias!

Min favoritstund den kvällen blev när Kyra på sitt vanliga lite anspråkslösa vis  ändrade en lite för långtravande häst till en lagomtravande. Ryttaren fick instruktioner, gav hästen hjälper och vips kunde hästen kontrollera sin stora trav och istället röra sig lite mer ändamålsenligt. Det gick tämligen snabbt och enkelt att visa hästen hur de ville att den skulle göra.

Sen visade Kyra med ett annat ekipage hur ryttaren med små hjälper, bl a en avlättad yttertygel, fick igenom högerställningen och därmed en bättre eftergift i innersidan. Ryttaren var skicklig, hästen var snabb att uppfatta och efterkom enkelt hjälperna.

Så jobbar en skicklig och prestigelös tränare, den imponerar med kunskap, känsla och enkelhet.

Marina Mattsson, beridare hos Hannell rider här på Quatermain.

Jag tror inte att någon av åskådarna på clinicen eller ryttarna tänkte att hästarna medvetet gjorde fel eller "satte sig till motvärn". Jag personligen tror att alla hästar alltid försöker göra det det vi ber dem om. Blir det rätt har vi lyckats och om det mot förmodan blir något annat har vi väl missat något? Hästen har inte valt att delta och vet ju inte ens varför den är där den är, det är våra villkor som gäller.

På många vis kan man tänka att ridning är som pardans. Ryttaren för, ger hjälperna och hästen följer  och vi dansar i takt och harmoni. När vi lyckas alltså.

Men om jag lyssnar omkring mig låter det ibland som om hästen under ridpasset beskrivs mer som en motståndare på en brottningsmatta än danspartner. Eller som om den hade en egen hemlig agenda att kämpa emot och sätta sig på tvären

Jag citerar en ridhandbok jag precis köpt och utökat min samling med, så ni förstår hur jag tänker:

"Att rida en volt.

 - När något mer än halva volten är passerad vill hästen gärna tränga ut mot spåret med yttre bogen före och förböjer sig då i halsen. Det kan också hända att hästen vill gena och går nästan snett igenom volten."

Som jag ser det är det ryttarens uppgift att se till så hästen klarar av att vända runt på volten. Hästen vet väl inte vad den VILL med en volt? Genar hästen beror det på avsaknad av guidning eller på att hästen fått en uppgift den inte klarar av.

Här är några av de vanligaste beskrivningar av felaktigheter hästar gör:

"Han/hon blir alltid så spänd, särskilt på tävling."

"Han/hon blir gärna för kort i halsen och springer runt med näsan bakom"

"Han/hon vill gärna förböja sig till vänster." 

"Han/hon fattar alltid fel galopp i höger varv."

"Han/hon tappar alltid takten i öppnorna."

"Han/hon sladdar alltid ut med bakdelen i volterna."

"Han/hon vill inte ställa igenom till höger."

"Han/hon skjuter alltid ut ytterbogen, särskilt i höger varv."

"Han/hon ska alltid springa och gapa så fort jag sätter lite mer press."

När jag hör sånt här brukar jag fråga: "Och varför blir det så tror du?"

(Om jag får sladd på bilen i en kurva är det med all säkerhet inte bilen som kommit på att den vill ut på egen hand och välja väg. För hög fart i förhållande till väglag, dåligt omdöme eller bristande uppmärksamhet är de vanligaste orsakerna till bilolyckor.)

Resultatet av att hästarna inte gör "rätt" blir att det läggs många träningstimmar på att rätta till fel som de aldrig gjort. Jag är övertygad om att det inte finns en häst i hela världen som VILL springa runt böjd som en banan i vänster varv eller hänga sig fast i vänster tygel. Inte eller tappar den takten i skolorna för att den är lat eller har onda avsikter. 

Hästar VILL ha vatten, mat, lite kärlek och skydd mot väder och vind. Resten vill vi ryttare, det kan vara bra att tänka på. Bjud upp till dans och låt bli brottningsmattan. Det kommer an på oss om det ska bli ett bra resultat

Det finns olika ridhandböcker, i min favoritbok står många kloka ord:

"Av sätten att använda straff och belöning kan man även sluta sig till ryttarens själsliga läggning och karaktär."

                         Rid forsatt väl!  /Kajsa


Läst 37081 ggr




Fler inlägg

OKT
06
2021

Ansvar och kunskap ger god hästhållning.

Hästens väl skall alltid vara i fokus, för hästen har inte valt att delta i din verksamhet eller i dina drömmar.

Just det, tänk på det en stund ...

Hästen har aldrig valt att delta, det är vi som sätter hästen i den situation den befinner sig i. Uteslutande på våra villkor och utelämnade åt vårt omdöme och våra handlingar.

Av den anledningen har vi ett stort och 100 % totalansvar för att hästen har det bra. Alltid.

Vi kan aldrig skylla ifrån oss, lägga skulden på någon annan om det visar sig att hästen farit illa. Varför skriver jag om detta idag? Läs artikeln 

https://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/tavlade-med-preparerade-benskydd-stangs-av.htm

Vi kan inte säga: "Det var inte jag!" när vi till exempel ertappas med att rida med manipulerade, dubbförsedda bakbensskydd. Att utrycka sig så hamnar på sandlådenivån.

Det går inte heller att påstå att det skulle vara tillåtet att använda dubbförsedda benskydd  bara för att de gick att köpa hos handlaren.

Det handlar om ansvar, att ta ansvar för allt du gör, även det du gjorde men aldrig borde gjort. Tar du ansvar för ditt agerande framstår du i alla fall inte som en riktig ynkrygg med dumstrut på huvudet när du blir påkommen.

Att göra rätt alltid är nästan omöjligt, men mindre felbeslut och felsteg drabbar inte hästens välbefinnande. Otur kan alla ha och det kan vi inte heller styra över. 

Men, det är inte otur att använda förbjudna träningsmetoder, förbjuden utrustning eller övervåld. Det är inte tillåtet att försöka höja hästens prestation genom att tillfoga den smärta.

Detta gäller alla som i någon form håller på med hästar och hästsport, elit- som hobbyutövare.

Eliten har ett stort ansvar. De andra, amatörer och okunniga , gör gärna som de där framgångsrika gör. Strålande när det gäller allt som är bra för hästarna och total katastrof när det handlar om den andra delen.

Att hantera hästen väl gäller alltid, inte bara när någon utomstående ser. Det jobbet som funktionärer, stewards och överdomare har vid tävlingar, att se till allt allt går rätt till, det har du som ryttare alla dagar i veckan året runt.

Det finns inga förmildrande omständigheter, inte en enda om du bär dig illa åt mot eller tränar din häst med otillåtna metoder. Inte kändisstatus, pengar, kultur eller ens brist på kunskap.

Skulle du ha otur när du tänker och ta dåliga beslut så ha kurage att stå för de felbesluten när du blir påkommen. För påkommen blir den som håller på med den typen av fulspel mot hästar, förr eller senare. Dumstruten på och skäms, tänk om och gör rätt. Förhoppningsvis kan du.

Våld är aldrig rätt ...

 

                            En för dagen upprörd Kajsa


Läst 41303 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
17
2021

Galopp ...       

                    

                                                            Foto: T Thörnell

Jag brukar säga att få galoppera över en äng, att känna fartvinden tåra ögonen, det är då jag kommer ihåg varför jag älskar hästar och ridning. Att känna hur hästen och jag tillsammans tar oss fram med kontrollerad kraft och samspel.

Det där är drömmen, galopp kan också ställa till det för många ryttare. Tänk nybörjarna! Säger ridläraren "Galopp!" darrar nog både en och annan i sadeln och undrar hur det ska sluta. Själv var jag ingen modig ryttare i början, jag ville gärna ha de snällaste ponnyerna. Galopp var inget jag hade behov av, helst av allt var jag i stallet och ryktade.

Hästen är fantastiskt bra på att galoppera, i allafall de flesta hästar. När vi klättrar upp i sadeln och ska börja bestämma, då kan det bli problem.

Galoppens naturliga tretakt är den vi behöver förvalta. Fotflyttningen yttre bak, samtidig inre bak/yttre fram, inre fram och sen det mytomspunna svävmomentet. Tadaa!

Nu är ibland verklighetens galopp inte riktigt där i tretaktens guldrytm och vad har hänt då?

Är hästen frisk, vilket alltid är det första att fundera över, beror rytmrubbning i galopp på felaktig ridning. Det finns undantag, till exempel om hästen är travare. De har sällan galoppen kvar som naturlig gångart. 

Fyrtaktsgalopp är aldrig hästens påfund utan något hästen får ta till då vi sätter den i en balansmässigt omöjlig situation. Svävmomentet i galoppen försvinner för hästen upplever att den har dålig balans och behöver ha sina ben i marken. (Litet undantag är fyrsprångsgalopp, den som galopphästar använder.)

Islandshästar har fler gångarter än den vanliga hästen. En fyrgångare har tölt som tillägg och en femgångare har också pass på sin repertoar. Galopp är nog den gångart de använder minst.

Jag har till och från under åren jobbat lite med islandsekipage. Det är en utmaning för mig som tränare och väldigt intressant. Just galopp blir ofta en stötesten, för många islandshästar kan inte galoppera i normal fart. Det är oftast full fart, i affekt ...

Eftersom jag är nyfiken har jag försökt sätta mig in i tänket hur islandshästar tränas och tävlas. Jag har läst den litteratur som används vid utbildningar och snokat lite överallt. När jag lyssnade på en podd, Nattfari hörde jag för första gången uttrycket "galoppångest". 

Galoppångest är alltså något hästen drabbas av, inte ryttaren som man skulle kunna tro. Det låter dramatiskt men är inte så farligt och går att rätta till om man tar sig tid och en allvarlig funderare på hur man tränar sin häst. 

Hög fart löser sällan eller aldrig problem. Högt tempo i galopp är långa språng, kort tempo är korta språng. Rytmen ska vara samma, tretakten får aldrig gå förlorad. Hästen behöver tid för att korta och länga sprången med bibehållet svävmoment och den behöver använda sin hals att balansera med. Ryttaren ska som alltid vara en tillgång för hästen, aldrig en belastning på ryggen.

Just nu har jag tre islandsekipage bland mina ryttare. Två som tävlar, på olika nivåer och en hobbyryttare. Ingen av de hästarna har kunnat galoppera med bärighet och svänga i balans. Hos en av hästarna har vi nu lyckats bryta "galoppångesten", eller snarare lärt hästen att bära ryttaren i ett balanserat tempo. Häromdagen kunde den hyggligt lugnt fatta galopp och bär sin ryttare med godkänd lugn tretaktgalopp, rakt ut och igenom två hörn. 

Hästen grundläggande utbildning, oavsett ras eller i vilken ålder utbildningen startar går ut på att hästen i samtliga gångarter ska förstå och acceptera utrustningen, vikten på ryggen och ryttarens inverkan. Den ska kunna arbeta avspänt och med god lösgjordhet, oavsett ras eller gren.

Det går inte alltid enligt handboken och vissa hästar kan sätta den skickligaste utbildaren på prov men då får vi tänka ett varv till och inte göra hästen till problemet!

                                       Hopp i galopp!  // Kajsa


Läst 66391 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
30
2021

OS i Tokyo, EM och SM i alla de former, Unghäst-VM och inte minst 

Para-OS i Tokyo. Bilden är från dagens Kür-final. 

Stora evenemang i ridsporten med fina prestationer har duggat tätt ett tag. Vi har kunnat se de mest otroliga hästar uträtta mästerverk med sina ryttare. Stort, stort.

Ett lite mindre evenemang, Lag-SM i dressyr reds i helgen i ett regnigt Östergötland, närmare bestämt på Kimstads RF.

23 lag var anmälda i år. Det är bra att vi kan få ihop så många lag på den nivån! Tävlingen rids idag i MSV:A / St.Georg och Intermediaire I.

Det är klubbar som har haft med lag sen jag red Lag-SM när det var nytt i ridsporten och andra helt nya klubbar. Idag kan distrikt sätta ihop lag, så alla ryttarna i ett lag behöver inte rida för samma klubb längre. Det är också bra för då får fler chansen. Att tävla i lag är både roligt och nyttigt för oss individualister inom dressyren.

Läste på precis på fb att till exempel Fagersta RK hade med ett lag för första gången i världshistorien. Den som lyckligt skrev om det var deras lagledare Lena Svensson. Hon har varit med länge, bland annat som landslagsryttare, tränare och domare. Jag lärde känna henne på Strömsholm för många år sen, jag gick RIK I och hon var andra eller tredjeårs elev. Vad jag beundrade henne och hennes Quick.

Idag jobbar hon i Svenska Ridsportförbundet, med den äran.

Ett annat av lagen var Västergötlands Distriktslag. Hur det kom sig att ryttarna bestämde sig för att sätta ihop ett lag vet jag inte. Men vad jag vet är att de lite i sista sekunden rekryterade en av mina ryttare Elin Gustavsson/Bollebygds RF då de var en man kort. Det behövs egentligen fyra ryttare men kan gå med tre.

Elin frågade mig vad jag tyckte, tanken var att hon skulle vara den som red Intermediaire I vilket hon bara gjort en gång innan! Kör sa jag, en erfarenhet och ett roligt äventyr!

Nu hann det hända lite innan tävlingen gick av stapeln. Förbundet hade uppmärksammat att Elins kval till Intermediaire inte ridits ihop på rätt vis. De nya kvalreglerna är något svåra att tolka ... Resultatet blev att hon inte kunde starta i laget och inte hade hon några giltiga kval heller. Resultatet från debuten i klassen, som reds i juli, ströks också. Pyspunka på roligheterna kan jag säga.

Men ryttare är oftast av gott krut och allt löste sig. Distriktslaget ställde upp med sina tre återstående ryttare och Elin åkte med, hejade på sitt lag och red kringklasser. Laget kämpade lite i motvind och hamnade inte i den översta halvan men fick en rolig (fast regnblöt) helg. 

Elin bet ihop, red sina kringklasser så fracken stod rätt ut och åkte hem med placering och två nya giltiga kval!

Så lilla orten Bollebygd, knappt 4 mil öster om Göteborg, med sina ca 6000 innevånare kan ståta med en ridklubb som haft två svårklassryttare med i Lag-SM  2021, även om en fick lämna w o.

De två, Fanny och Elin har följts åt i sina ryttarkarriärer sen ponnyårens Elitlagstävlingar. Nu har de varsin stor häst som de ridit och utbildat sen de var unghästar. Fanny har studerat i det civila och jobbar som ingenjör, Elin har studerat ridning och jobbar som unghästutbildare.

Så i det lilla sammanhanget ute på landet finns det också stora ryttare. De som för det mesta i det tysta kämpar på för att komma uppåt och framåt. De som när lika stora drömmar som alla andra. Heja alla er i de lite mindre sammanhangen, kämpa på!! 

Grattis också till Louise Etzner - Jakobsson som just idag red hem en silvermedalj i Para-OS!

Ridsport-Sverige har fullt med kämpande ryttare, det ska vi alla vara stolta över!

                                         Jag tar av mig hatten! //Kajsa


Läst 77480 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 5

– TEMA: Hästen i trafiken
– Porträtt: Lotta och Kajsa Björe 
– Tömkör som Bo Jenå

– Sveriges charmigaste stallmaskot
– Det viktiga beterinärbesiktningen
– Hoppövningar med Victoria Almgren
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Avtalet avgör vem som blir ansvarig när ett föl skadar sig
Eva Johansson svarar
Vem blir ansvarig om någon skadar sig på anläggningen?
Eva Johansson svarar
Häst som blir stressad vid uppsittning
Elke Hartmann svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.