Kajsa Boström - Det är 47 år mellan uppsittningarna
JUN
13

Det är 47 år mellan uppsittningarna

Ridskolans roll i framtiden, den funderar jag ofta över. Varenda vettig människa inom ridsporten inser säkert att utan ridskolan har ridsporten ingen framtid, i allafall ut det folksportsliga perspektivet.         Jag ska nog förtydliga, det är min personliga åsikt och många jag känner tycker likadant.

Läste ett blogginlägg som spädde på de tankar jag haft om ridskolans viktiga roll. A-tränaren och ridläraren med mastergrad, B.Tibblin har en blogg där han vädrar sina tvivel och åsikter om dagens ridsport i Sverige. Han är djupt bekymrad över den i hans ögon ytterst bristfälliga tränarutbildningen/tränarkåren vi har idag och även över ridskolans och ridlärarnas roll som bevarare av god hästhållning och klassisk ridutbildning. Du kan läsa inlägget om ridskolan här

Ridskolan är idag tämligen långt ifrån hur den var när jag började rida i slutet på 60-talet och det är tur. Hästarna har det bättre idag och personalen också. Däremot tror jag att vi elever upplevde en mycket större frihet än vad som finns idag.

Ridlärarutbildning idag kan se ut på fler sätt, det som jag kan tycka är oroande är att antalet yrkesverksamma år när utbildningen är klar är ganska få. Allt för många byter bransch ganska snart.

Ämnet ridskola var högst aktuellt för mig i helgen som gick, jag hade en väldigt givande dag i lördags och den gick verkligen i ridskolans tecken.

Vi hade en återtäff på min gamla ridskola,  Nääs mellan Göteborg och Alingsås, och där fanns representanter från både då och nu. Jag fick en inblick i en luttrad ridlärares vardag som nytillträdd verksamhetschef. Som tur är för honom delar han uppdraget med sin fru för det ska till mycket kraft för att dra runt det projektet.

Den lördagen, den kommer ha sin plats i mitt hjärta och jag kan dela med mig...

                                                 - - - - - - - -

Tre ridlärare varav en också är hopptränare, en är också dressyrtränare och den tredje driver även frisersalonger. Dessutom en banktjänsteman, en barnmorska, en förskolelärare, en gymnasielärare, en busschaufför samt en säljare, vad kan de ha gemensamt. Jo sin historia, i form av uppväxt och gemenskap på samma ridskola.

Ett helt fantastiskt gäng människor (tjejer) som fortfarande efter snart fyra årtionden kan samlas kring ridningen och hästarna, en lunch eller runt en koka-kolakastrull när det närmar sig jul. Vi har lika roligt varje gång, ordet är fritt, det är oändligt högt i tak, skratten flödar och det är fullständigt prestigelöst...

Idag var vi tillbaka där vi tillsammans startade våra olika resor ut ilivet. Vi var på Nääs Ridcenter med det vackra Nääs slott i fonden och vi fick verkligen en dag att minnas. Solen sken på oss när red iväg på tur runt sjön, det var mentalt fritt fall tillbaka till förlängesen och intet öga var torrt.

Vid picnic-lunchen i slottsparken efter att hästarna var tillbaka i stallet dryftade vi ridskolans värdefulla roll för ridsporten. Vi jämförde förr med nu och kom fram till att det i mångt och mycket var annorlunda att vara ridskoleunge idag. T o m ordet ridskola var uppe till diskussion, är det ordet omodernt?

Oavsett så var det ren lycka att se denna gamla kärntrupp (stallmaffia ♥)galoppera runt på ridbanan som de inte gjort annat sen jag såg dem senast. Jag är deras ur-ridlärare och stallchef och det är jag stolt över.

Jag vet många verksamhetsledare på ridskolor idag som gör fantastiskt bra jobb med sina "stallungar" och även vuxenryttare. Om det är i privat eller föreningsdriven regi spelar ingen roll, om det är rätt människor som som undervisar. Vi har ett arv att förvalta, ridskolan i Sverige är unik och jag hoppas innerligt att den får fortsätta att utveckla och ta hand om många, många fler ryttarämnen.

    

  Det är många år mellan bilderna men det är samma stallplan och det som började på ridskolan blev början till resten av mitt liv.                                          

                


Läst 34053 ggr





Fler inlägg

DEC
09

Med buller och bång

Vad gör jag en ledig lördagsmorgon? Tittar på dressyrtävling ... Denna morgon hittade jag livesändning från World Cup-tävlingen i Salzburg och fastnade vid skärmen. 

Det är intressant att se(för mig)lite nya ekipage, till exempel en ryttare från Grekland. Hon var överlycklig efter avslutad ritt. Ett annat ekipage som var roligt att se var Morgan Barbancon/ Sir Donerhall II som nu representerar Frankrike. 

Benjamin Werndel som samlade ihop många procent sitter så stilla i sadeln, spikrak i ryggen, att jag undrar hur han får till det. Patrik Kittel var där och startade en häst jag inte sett innan. De hade en del kommunikationsproblem och var inte med i toppen.

Men efterhand som jag satt där och tittade kom jag på att det dånade i marken när hästarna gick. Det var egentligen det jag skulle komma till med inlägget. Lite olika mycket men fullt märkbart på alla hästar. Vad är det för underlag?

Någon sa en gång att när en häst är korrekt eftergiven och går med fjädrande ledgångar hörs den inte. Det är säkert en sanning med modifikation och när underlaget hårt och stumt hörs alla. Tänk trav på en asfaltväg ...

Det funderade jag på under resten av klassen. Det var en stor tävling med klasser igång i flera arenor. Går hoppning och dressyr på samma underlag? En reflektion från en som undrar över det mest i hästväg. 

På kvällen dök hela klassen upp på Youtube så varsågod att lyssna!  //Kajsa


Läst 2728 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
26

Hur det går att förgylla en måndagskväll

Måndagskväll i november. Det är lite råkallt och absolut kolsvart ute när jag svänger in på parkeringen vid Kungsbacka ridklubb. Där är knökfullt med bilar...?

Jag är inbjuden av ridskolans instruktörer för en mini-clinic, att prata om och demonstrera ridning på elevernas teoripass. Ibland kan teoripasse ha en aning glest med besökare. Jag var inställd på det och blev faktiskt lite ställd när jag kom in i ridhuset och tittade upp på en fullsatt läktare. De satt som packade sillar.

Då gäller det att sträcka på sig, suga in luft och prata tydligare än annars. Fortfarande, fast jag gjort denna typen av uppdrag i ganska många år nu, är det en aning hisnande att prata för en fullsatt läktare. Kungsbacka har en stor läktare ...

Med engagerade instruktörer gick kvällen som en dans. Vi tjuvtränade lite förra veckan så jag hade fått möjlighet att se ekipagen en gång innan. Instruktörerna hade var sin skolhäst och ämnet för kvällen var "Utbildningsskalan".

Det är roligt att se skolhästarna när deras vanliga arbetsplats, ridhuset, är pyntat med blommor och läktaren full med folk. Ännu roligare var det att se hur de hanterade applåderna. Tjejerna red och kämpade med att visa det jag ville. Hästarna visade sig från sin bästa sida, fast det gör de ju alltid.

Det är väldigt roligt att se hur stort intresset är för att lära sig mer. Jag gillar att prata ridning, i alla format och på alla nivåer. Jag gillar att kunna påverka, att förklara hur lite det är som gör att hästarna får de bästa förutsättningarna att ha en bra tillvaro.

Jag tycker också om tanken att kunna "sprida ringar på vattnet". Att dela med mig för att andra ska kunna sprida vidare. Ridinstruktörer på ridskolorna gör ett fantastiskt jobb för att vår sport ska ha en stabil grund av kunnande.

De gör också att det finns en plats för alla. En möjlighet att få umgås och lära sig rida utan att kraven på prestation är för höga. Vi har en unik ridskolekultur i Sverige och den ska vi vara väldigt rädda om.

Tack Emma, Lollo, Louise och Marina för en rolig kväll i utbildningens tecken och inte minst för ett bra initiativ. Kämpa på nu, det är ju två steg kvar i skalan!

                                                                             Foto: Saga Kwarnmark

                                                           


Läst 9748 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20

Dåligt väder, då behövs bra kläder.

November ....

En fundering, vem uppfann november? Grått, grått, grått som fortsatt går mot mörkare tider. Lera upp till knäna och det som är kvar av kroppen ovanför leran dränks av regn. Muntert ...

Men det finns ljuspunkter. Idag såg jag solen eller iallafall en blå flik av himlen i säkert en hel minut. En annan större ljuspunkt är att det finns fantastiskt bra kläder för att vistas ute i denna gråa, kalla och blöta tillvaro.

Ridhus har inte alltid varit en del av min värld så jag är van att vara ute. Dessutom är jag ute i ur och skur när jag utövar min hobby golf. Det finns definitivt inga "golfhus". Den mesta träningen och allt spel och tävling är utomhus.

I jobb som hobby prioriterar jag bra kläder. I dagens väder, 6-gradigt duggregn och mer duggregn var jag tacksam för min vinterfodrade, vattentäta, rymliga och nästan fotsida rock från Mark Todd. Idag räckte det att toppa med en fleecemössa.

Vid behov, hällande regn, trycker jag på en sydväst från märket Galvin Green. Sydvästen hör annars till min regnutrustning för golfspel. Där är regnkläderna, av samma tillverkare, garanterat vattentäta. Har aldrig blivit blöt under dem om det så hällregnat hela golfrundan. Den kan kan vara upp till 5 timmar vid tävling.

Hästarna struntar i att det regnar eller om de får klafsa igenom stora vattenpölar. De är tränade på att jobba ute och funderar inte över vädret. Så vi fortsätter att vara ute när det behövs. Det går att vid behov träna bra utomhus, även i november. När frosten kommer får de jobba inne, det finns gränser när det gäller underlaget även för oss.

                                          Hej å hå i klafset ...  //Kajsa


Läst 17567 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv