Kajsa Boström - Det är huvudsaken
DEC
07

Det är huvudsaken

Ridsportförbundet tar ett steg mot framtiden och bestämmer att alla dressyrryttare ska bära hjälm vid tävling. Reaktionerna låter inte vänta på sig, hittills har jag läst att två manliga landslagsryttare tycker det onödigt och en kvinnlig tycker förslaget ligger helt i tiden. Vi är alla olika...

Jag tycker beslutet känns ganska självklart, säkerhet är ett ledord i vår sport. Jag kan i viss mån förstå den landslagsryttare som hävdar att tvång känns onödigt p g a att ingen svårklassryttare i dressyr ramlar av på en tävlingsbana. I väldigt viss mån, för jag vet inte om det hänt än i Sverige, men den gången det händer kanske den där "påtvingade" hjälmen räddar livet på en frackbärande ryttare. Vetskapen om det gör det enkelt att ta på hjälmen tycker jag.

Jag har själv i en GP-start varit nära ögat att ramla av. Då hade jag nog hamnat på läktaren i det ridhuset och högst sannolikt klappat i huvudet. Hatten hade inte dämpat fallet, det är jag övertygad om.

I min generation ryttare har det varit långt ifrån självklart med hjälm vid ridning. Min första hjälm var visserligen inte av papp, som en del hade, men av glasfiber med svart sammet på utsidan ett tunt rött skumgummi-fodrat silkestyg på insidan. Om den hjälpte när jag åkte i backen vet jag inte för hjälmen ramlade alltid av före mig. Gummibandet som skulle sitta under hakan var mest för syns skull och det satt ofta ovanpå hjälmen.

Förr var det vanligt att svårklassryttare i hoppning efter avslutat runda fick be banpersonalen att hämta hjälmen. Den kunde åka av redan vid hinder nr 3 eller så.

Det var fräckt eller helt normalt att rida utan hjälm, ALLA gjorde det. Alltså la jag också oftast hjälmen på hyllan. Vi begrep inte bättre.

Min pappa var inte ryttare men motorcykelpolis och han hade därför fattat det där med att hjälmen kunde rädda liv. Han blev väldigt irriterad om han såg mig rida utan hjälm. Vid en hoppträning, där han egentligen inte skulle sett mig, bar jag naturligtvis inte hjälm och då blev han trött och arg på riktigt.

"Jaa Kajsa, det behövs inga tak på tomma lador" sa han med hög och klar röst.

Alla hörde, oerhört pinsamt tyckte jag då men idag kan jag le åt minnet. När jag rider nuförtiden har jag alltid hjälm på mig, ett löfte till min sambo och faktiskt till mig själv. Vem vill skylta med "en tom lada" liksom.

Gjorde för mig själv en jämförelse med bilkörning. Där blev det lag om bältet-på redan 1975. Det finns säkert de som kör utan även idag men det säger mer om dem än om lagen.

Jag har suttit fler timmar i bilen än på hästryggen och har varit med om EN enda olycka. Kanske var det bilbältet som klarade livhanken på mig den gången. Det är mer sannolikt än att jag hade tur.

ETT tillfälle på alla tusentals timmar jag åkt bil. Ändå skulle jag aldrig drömma om att köra bil utan att bältet är på, risken är för stor.

Det kanske är en haltande jämförelse, bilkörning vs ridning, men jag skulle inte chansa. Bältet på och hjälmen på känns som ett enkelt sätt att öka sina chanser.

taggar


liknande webbartiklar


Läst 79725 ggr





Fler inlägg

SEP
16

Sitt!

Mysteriet med att få den perfekta lodräta sitsen är en evighetshistoria. Det kommer nya rön hela tiden om hur det ska gå till för att placera ryttaren i sadeln på bästa vis.

Det pratas generellt mycket sits nu. Det är allt från forskning och analyser, avsutten sits-träning som yoga och gym till tröjor och jackor med linjer på rygg och mage. Allt för att få ryttaren att hamna rakt eller ändamålsenligt i sadeln utan spänning.

Jag läste om IAP (intra abdominal pressure). Sug på den!

Ni ska ska få ett tips, det handlar om ryttarens bålkontroll. En stor del av den kontrollen handlar om rätt andning (och styrka naturligtvis).

Enkelt förklarat: En god ryttare kan hålla bäcken och ländrygg lodrätt för att ta upp hästens rörelseenergi.

Rätt utfört, bra och stabil sits.

Fel utfört, till exempel med ett vickande bäcken ger en instabil sits med följdfel. De kan yttra sig som klämmande skänkel, bakåtlutande kropp med flaxiga armar eller kanske ett guppande huvud.

När det gäller klämmande skänkel funderar jag över sadlar med väl tilltagna "lårstöd". Hjälper det eller döljer och stjälper det ryttarens utveckling? Tål att tänkas på ...

Har du som ryttare inte fått rätt hjälp att från start lära dig sitta korrekt på rumpan, mitt i sadeln, ja då blir det svårt att göra resten rätt. Ryttarens bål hjälper till att styra upp armar, ben och huvud. Är det fel på mitten ökar problem ju längre ut från mitten du kommer.

Det är den enkla sanningen, det är i bålen det händer.  Det är där du tar över kontrollen av din kropp. Sen är resten ett samarbete mellan dig och hästen. Om hästen rids i rätt tempo och en korrekt form blir den behaglig att sitta på. En häst med sänkt rygg/ svag överlinje går inte att sitta rätt på hur mycket du som ryttare än tränat bålen.

Slutsatsen av detta blir att om du har problem med att sitta bra i sadeln, träna både din kropp och din ridning. Ingen häst kommer att arbeta i en bra form bara för att du går på gymmet, du måste veta och förstå hur du ska använda din vältränade kropp i sadeln.

Som bekant finns det få eller inga genvägar så träna på nu!

                               Hej hopp /Kajsa


Läst 16973 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
06

Ombytta roller

Fredagar är roliga dagar på Kastanjegården ute på Onsalalandet. Vi kör ombytta roller, hopphästarna trimmar dressyr och dressyrhästarna hoppar. Unghästutbildning när den är som bäst, hopp- och dressyrtränare i bästa samarbete.

Idag hade vi två femåriga dressyrhästar och tre hopphästar, en fyraåring och två som är fem.Två av hopphästarna är bröder, men olika som natt och dag. 

Vi är oftast mycket fler människor än hästar. På läktaren finns fika och trivseln är god. Idag kom fyra nyfikna unga killar från skolan intill och frågade om de fick titta på träningen. De ville nog egentligen bara klappa på hästarna och några av dem vågade när de fick.

Hästar förenar, långt över gränser.

Det är roligt att se hur en 100%-gt dressyrstammad häst tar sig an hoppningen. Första gången funkade ingenting. Den unga damen hoppade rakt upp och ner över mark-bommarna med raka ben. Vi fick några riktigt goda skratt!

Idag, gång tre hoppade hon lugnt och fint i både trav och galopp, flera hinder efter varandra. Med böjda ben... Amazing är en klok häst med god arbetsvilja.

Min favorit, den fyraåriga hopphästen Luccarelli, är en riktig stjärna. Känslig och med en räv bakom örat försöker han samla ihop sin stora galopp och hålla balansen i traven. Det är svårt att vara fyra år ibland! 

Alla hästar som är med i vårt "utbytesprogram" har en god utvecklingskurva. Alla är inte med varje gång men tillräckligt ofta så vi ser hur de utvecklas i sina ombytta roller. Vi människor har roligt, vi hinner avhandla mycket under de där morgontimmarna i ridhuset!

Vi har så roligt att det har spridit sig. Jag fick ett samtal från en av hopptränaren Ulrikas kollegor, hon ville också starta nåt liknande hemma i sin verksamhet. Så förhoppningsvis får vi till det och jag kommer att bege mig till Småland för att sätta hopphästar där i lite mer dressyrarbete.

Samarbete är ett magiskt sätt att utveckla både sig själv och hästarna. Om ni inte redan håller på så pröva! Det är bara att leta reda på en likasinnad i en annan disciplin, sen får man jobba fram ett koncept som funkar. Vi har hållit på några år nu och det blir bara roligare. 

Vem vet, rätt som det är kanske någon av hästarna kommer ut på "fel" tävlingsarena!

Jag tackar mina elever, hästar och min(enbenta?) kollega för en alltid lika trevlig fredag i ridhuset!

                                    Hej hopp / Kajsa


Läst 23672 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
29

Jag firar!

Det där med att fylla år kan vara olika roligt. Idag har jag haft en rolig födelsedag och har blivit alldeles lagom uppvaktad i verkliga världen. I den andra världen,nätvärlden, har gratulationerna fullkomligt rasat in och det värmer. Tänk så många människor jag lärt känna under mina 27 år! (Eller var det 59?)

Jag är ingen kalas-människa men idag firar jag något stort och värdefullt, jag firar 50 år på hästryggen. De absolut 50 bästa åren i mitt liv. När jag fyllde nio år fick jag lov att börja på ridskolan och sen har det gått av bara farten. 

Tänk så många hästar jag haft ynnesten att få träffa och hur många fler människor! Jag känner människor i hela Sverige och delar av Europa som jag träffat genom hästarna. 

Tidigt i morse, när dagens första häst galopperade runt på banan i fin form funderade jag på hur många människor jag lärt att rida under alla dessa åren. Jag tänkte också att det är fortfarande lika roligt att se när ett ekipage hittar rätt i ridningens svåra konst.

Från ängslig ridskoleunge till Grand Prix-ryttare, vem kunde ana det den där lördagsmorgonen för 50 år sen? Jo, jag vet en som anade. En som var min största supporter i karriären och stod bakom mig när jag valde att ha hästarna som yrke. Min pappa ...

Jag blev ryttare, ridlärare, tränare och har varit lycklig för det i alla år. Tack pappsen!

Med detta inlägget vill jag tacka ALLA som tagit sig tid att gratulera mig idag. Många träffar jag sällan och några ser jag ofta. Jag hoppas innerligt att vi kommer fortsätta att ses, på ena eller andra viset. 

Jag fortsätter som innan, vill ni mig något står jag säkert på en ridbana nära DIG, förr eller senare. Stort tack alla, ni har förgyllt min dag!

                                 Hej hopp!  /Kajsa


Läst 31194 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv