Kajsa Boström - Det är skillnad på att kämpa och att kämpa
JAN
09

Det är skillnad på att kämpa och att kämpa

Ridsporten är för alla, de orden hörs ofta. Du kan om du vill och ingen mer än du sätter ribban. Bit ihop och kämpa så lyckas du...    

Ibland när jag läser om de som har lite andra förutsättningar för sin ridning än många av oss andra kan jag känna att ordet kämpa har olika innebörd, väldigt olika. 

Jag skummar då och då olika nätforum och fb-grupper för att känna av hur "vinden blåser" i ridsporten och det är emellanåt riktigt intressant. Idag blev jag nästan lipfärdig när jag läste om en kämpande, då menar jag kämpande ryttare.

Tjejen som skrev inlägget heter Kristina och jag blev så gripen av det jag läste att jag kontaktade henne för att få veta lite mer om "livet på landet" eller "långt-bort-i-stan".

Kristina är född och uppvuxen i Göteborg men bor nu i en liten by som heter Straumen utanför Mo i Rana i Nordnorge.

Om jag sätter mig i bilen här utanför Kungsbacka och styr norrut längs E20 i 16 ½ timme så kommer jag dit. Ungefär 132 mil, sista delen i nästan väglöst land och jag är framme. Där bor Kristina med  familj och två fjordingar.

Två fjordingar, den ena fick hon som sällskap och den hade inte varit omhändertagen eller skodd på 4 år. Ingen ridbana, tre mil till närmaste ridhus och tre timmars körning till närmaste ridanläggning med tränare. Vintertid är det inte körbart med hästekipage för färden går över fjällvägar med allt vad det innebär. Tjohoo!! Eller nåt...

                                                                          Foto:Privat

Så här skrev Kristina i sitt inlägg, jag har saxat lite:

"Nästan oavsett fråga så får alla rådet "ta hjälp av en bra tränare" även när man frågat något specifikt. Nu har ju jag ett problem och det är att jag inte har tillgång till någon direkt tränare under vintertid (inte något proffs sommartid heller men åtminstone någon som ger lite tips). ---- Hon (hästen) är väldigt stark i munnen men det har blivit tusen gånger bättre sen jag slutade hänga i tyglarna och håller still händerna. Men allt sånt här övar jag själv på, läser och kollar youtube och försöker här ensam i skogen  Men, ge mig era bästa tips! Vi ska göra en första start i juni (L:B, min anm.) så inte mycket tid för tränare (kanske en-två gånger i månaden från mars) och vill bygga upp och inte förstöra!"

Detta är något jag tycker alla ryttare i lite mer bebodda trakter ska tänka på när träningstiderna t ex inte finns tillgängliga just på tisdagar kl 18 när det passar dig bäst eller när det råkar stå ett hinder du måste rida runt i ridhuset. Kanske behöver du köra till ridhuset 20 minuter bort, på platt väg?

Jag är idag ganska bekväm med min ridning och skulle inte gilla att träna ensam på en snöig åker hela vintern, men vi är bortskämda. När jag var ute på tur idag, för att komma till denna dagens jobb 25 km nordost passerade jag inte mindre än 15 ridhus varav ett aldrig är ens använt. Jag kan ha missat att räkna något och det är endast? 5 som hör till olika typer av ridskolor, resten är privata.

Så mitt tips är, sluta gnäll över något som kanske går dig emot i ridningen och tänk på hur det är att kasa runt i snö och is i Nordnorge utan tränarhjälp 8 månader om året.

Heja dig Kristina, jag hoppas du hittar din röda tråd och förhoppningsvis någon som kan hjälpa dig. Dagens tekniska lösningar kanske kan vara till nytta för dig. Det är roligt att rida! 

                                                                   /Kajsa 

                                                                                  Foto:Privat


Läst 66210 ggr





Fler inlägg

DEC
09

Med buller och bång

Vad gör jag en ledig lördagsmorgon? Tittar på dressyrtävling ... Denna morgon hittade jag livesändning från World Cup-tävlingen i Salzburg och fastnade vid skärmen. 

Det är intressant att se(för mig)lite nya ekipage, till exempel en ryttare från Grekland. Hon var överlycklig efter avslutad ritt. Ett annat ekipage som var roligt att se var Morgan Barbancon/ Sir Donerhall II som nu representerar Frankrike. 

Benjamin Werndel som samlade ihop många procent sitter så stilla i sadeln, spikrak i ryggen, att jag undrar hur han får till det. Patrik Kittel var där och startade en häst jag inte sett innan. De hade en del kommunikationsproblem och var inte med i toppen.

Men efterhand som jag satt där och tittade kom jag på att det dånade i marken när hästarna gick. Det var egentligen det jag skulle komma till med inlägget. Lite olika mycket men fullt märkbart på alla hästar. Vad är det för underlag?

Någon sa en gång att när en häst är korrekt eftergiven och går med fjädrande ledgångar hörs den inte. Det är säkert en sanning med modifikation och när underlaget hårt och stumt hörs alla. Tänk trav på en asfaltväg ...

Det funderade jag på under resten av klassen. Det var en stor tävling med klasser igång i flera arenor. Går hoppning och dressyr på samma underlag? En reflektion från en som undrar över det mest i hästväg. 

På kvällen dök hela klassen upp på Youtube så varsågod att lyssna!  //Kajsa


Läst 3120 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
26

Hur det går att förgylla en måndagskväll

Måndagskväll i november. Det är lite råkallt och absolut kolsvart ute när jag svänger in på parkeringen vid Kungsbacka ridklubb. Där är knökfullt med bilar...?

Jag är inbjuden av ridskolans instruktörer för en mini-clinic, att prata om och demonstrera ridning på elevernas teoripass. Ibland kan teoripasse ha en aning glest med besökare. Jag var inställd på det och blev faktiskt lite ställd när jag kom in i ridhuset och tittade upp på en fullsatt läktare. De satt som packade sillar.

Då gäller det att sträcka på sig, suga in luft och prata tydligare än annars. Fortfarande, fast jag gjort denna typen av uppdrag i ganska många år nu, är det en aning hisnande att prata för en fullsatt läktare. Kungsbacka har en stor läktare ...

Med engagerade instruktörer gick kvällen som en dans. Vi tjuvtränade lite förra veckan så jag hade fått möjlighet att se ekipagen en gång innan. Instruktörerna hade var sin skolhäst och ämnet för kvällen var "Utbildningsskalan".

Det är roligt att se skolhästarna när deras vanliga arbetsplats, ridhuset, är pyntat med blommor och läktaren full med folk. Ännu roligare var det att se hur de hanterade applåderna. Tjejerna red och kämpade med att visa det jag ville. Hästarna visade sig från sin bästa sida, fast det gör de ju alltid.

Det är väldigt roligt att se hur stort intresset är för att lära sig mer. Jag gillar att prata ridning, i alla format och på alla nivåer. Jag gillar att kunna påverka, att förklara hur lite det är som gör att hästarna får de bästa förutsättningarna att ha en bra tillvaro.

Jag tycker också om tanken att kunna "sprida ringar på vattnet". Att dela med mig för att andra ska kunna sprida vidare. Ridinstruktörer på ridskolorna gör ett fantastiskt jobb för att vår sport ska ha en stabil grund av kunnande.

De gör också att det finns en plats för alla. En möjlighet att få umgås och lära sig rida utan att kraven på prestation är för höga. Vi har en unik ridskolekultur i Sverige och den ska vi vara väldigt rädda om.

Tack Emma, Lollo, Louise och Marina för en rolig kväll i utbildningens tecken och inte minst för ett bra initiativ. Kämpa på nu, det är ju två steg kvar i skalan!

                                                                             Foto: Saga Kwarnmark

                                                           


Läst 10140 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20

Dåligt väder, då behövs bra kläder.

November ....

En fundering, vem uppfann november? Grått, grått, grått som fortsatt går mot mörkare tider. Lera upp till knäna och det som är kvar av kroppen ovanför leran dränks av regn. Muntert ...

Men det finns ljuspunkter. Idag såg jag solen eller iallafall en blå flik av himlen i säkert en hel minut. En annan större ljuspunkt är att det finns fantastiskt bra kläder för att vistas ute i denna gråa, kalla och blöta tillvaro.

Ridhus har inte alltid varit en del av min värld så jag är van att vara ute. Dessutom är jag ute i ur och skur när jag utövar min hobby golf. Det finns definitivt inga "golfhus". Den mesta träningen och allt spel och tävling är utomhus.

I jobb som hobby prioriterar jag bra kläder. I dagens väder, 6-gradigt duggregn och mer duggregn var jag tacksam för min vinterfodrade, vattentäta, rymliga och nästan fotsida rock från Mark Todd. Idag räckte det att toppa med en fleecemössa.

Vid behov, hällande regn, trycker jag på en sydväst från märket Galvin Green. Sydvästen hör annars till min regnutrustning för golfspel. Där är regnkläderna, av samma tillverkare, garanterat vattentäta. Har aldrig blivit blöt under dem om det så hällregnat hela golfrundan. Den kan kan vara upp till 5 timmar vid tävling.

Hästarna struntar i att det regnar eller om de får klafsa igenom stora vattenpölar. De är tränade på att jobba ute och funderar inte över vädret. Så vi fortsätter att vara ute när det behövs. Det går att vid behov träna bra utomhus, även i november. När frosten kommer får de jobba inne, det finns gränser när det gäller underlaget även för oss.

                                          Hej å hå i klafset ...  //Kajsa


Läst 17932 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv