Kajsa Boström - Det gäller att komma ihåg viktiga saker
MAJ
13

Det gäller att komma ihåg viktiga saker

Mitt minne är gott, emellanåt något kort men hästar är så viktiga att jag oftast kommer ihåg dem många år efter vi mötts. Jag kommer inte alltid ihåg vad de heter men jag minns oftast härstamning och jag glömmer aldrig deras specifika egenskaper.

Jag gillar nästan alla hästar och de fåtal jag inte gillar glömmer jag. Vem behöver minnas sånt? Visserligen ser jag alltid ett möte med en häst som en erfarenhet men någon enstaka gång känner jag att just den där hästen är inte min grej, den läggs i facket för värdelöst vetande.

Ibland smäller det bara till och det säger "klick", kärleken slår till direkt och ibland utan att jag direkt inser varför. Det kan vara en särskild blick, ett speciellt sätt de rör sig på eller hur de uppträder. Det är som när jag träffade min sambo, hans röst (i telefon) fick mig på direkt fall innan vi setts i verkliga världen.

I hästvärlden blir jag förälskad ofta men sällan riktigt kär. Jag har många favoriter men bara en handfull av de jag kallar hjärtehästar. Luccarelli, till vardags Lucas är en sån. Vi träffades första gången förra året, tidigt på våren innan han skulle på treårstest. Han vimsade runt på longerlinan, in i mitt hjärta och blev kvar. En hopp-avlad häst som lite senare kom hem från sitt treårstest med dubbla diplom. Så det var inte bara jag som såg att det var en fin häst och att han kunde röra sig.

Nu träffas vi, Lucas och jag på ridbanan igen och jag har kommit på varför jag föll pladask för honom. Han är lik Charlie! Jag berättade detta för Ulle, Lucas ryttare och ägare och hon tittade konstigt på mig: " Jag minns knappt vad den första killen jag blev kär i hette (jo det gör jag Boris A om du eller någon nära dig skulle läsa detta) men Charlies namn sitter ristat i mitt hjärta."

Charlie fanns på min ridskola och var en Connemara med de varmaste, bruna ögon man kunde tänka sig. Han snäll att rida på och inte minst snäll att leda. Jag var länge rädd för att leda hästar efter att blivit stämplad på foten av en fjording som hette Åman. Kontentan blev att jag alltid älskat Connemaror och tittat snett på Fjordingar.

Charlie tog mig elegant in i ett livslångt hästberoende. Jag vann uppsatstävlingen i mellanstadiet med berättelsen: "Charlie, den bästa häst som finns!" Så jag kan säga att den ponnyn verkligen gjort avtryck i mitt liv. Jag gjorde ett besök på min gamla ridskola igår och fick en nostalgipromenad i stallet. Inte ett öga var torrt! 

                                                                     Charlie och jag...

Nu tittar lag kärleksfullt in i Charlie-Lucas bruna ögon och tänker att de är allt bra lika, fast Lucas är lite mer välfriserad. Jag ser med spänning framåt och vem vet, jag kanske rapporterar uppifrån sadeln vad det lider... 

                                           Hej hopp // Kajsa

                            Luccarelli  e. Elliot VDL - Levantos II


Läst 37513 ggr





Fler inlägg

DEC
09

Med buller och bång

Vad gör jag en ledig lördagsmorgon? Tittar på dressyrtävling ... Denna morgon hittade jag livesändning från World Cup-tävlingen i Salzburg och fastnade vid skärmen. 

Det är intressant att se(för mig)lite nya ekipage, till exempel en ryttare från Grekland. Hon var överlycklig efter avslutad ritt. Ett annat ekipage som var roligt att se var Morgan Barbancon/ Sir Donerhall II som nu representerar Frankrike. 

Benjamin Werndel som samlade ihop många procent sitter så stilla i sadeln, spikrak i ryggen, att jag undrar hur han får till det. Patrik Kittel var där och startade en häst jag inte sett innan. De hade en del kommunikationsproblem och var inte med i toppen.

Men efterhand som jag satt där och tittade kom jag på att det dånade i marken när hästarna gick. Det var egentligen det jag skulle komma till med inlägget. Lite olika mycket men fullt märkbart på alla hästar. Vad är det för underlag?

Någon sa en gång att när en häst är korrekt eftergiven och går med fjädrande ledgångar hörs den inte. Det är säkert en sanning med modifikation och när underlaget hårt och stumt hörs alla. Tänk trav på en asfaltväg ...

Det funderade jag på under resten av klassen. Det var en stor tävling med klasser igång i flera arenor. Går hoppning och dressyr på samma underlag? En reflektion från en som undrar över det mest i hästväg. 

På kvällen dök hela klassen upp på Youtube så varsågod att lyssna!  //Kajsa


Läst 10312 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
26

Hur det går att förgylla en måndagskväll

Måndagskväll i november. Det är lite råkallt och absolut kolsvart ute när jag svänger in på parkeringen vid Kungsbacka ridklubb. Där är knökfullt med bilar...?

Jag är inbjuden av ridskolans instruktörer för en mini-clinic, att prata om och demonstrera ridning på elevernas teoripass. Ibland kan teoripasse ha en aning glest med besökare. Jag var inställd på det och blev faktiskt lite ställd när jag kom in i ridhuset och tittade upp på en fullsatt läktare. De satt som packade sillar.

Då gäller det att sträcka på sig, suga in luft och prata tydligare än annars. Fortfarande, fast jag gjort denna typen av uppdrag i ganska många år nu, är det en aning hisnande att prata för en fullsatt läktare. Kungsbacka har en stor läktare ...

Med engagerade instruktörer gick kvällen som en dans. Vi tjuvtränade lite förra veckan så jag hade fått möjlighet att se ekipagen en gång innan. Instruktörerna hade var sin skolhäst och ämnet för kvällen var "Utbildningsskalan".

Det är roligt att se skolhästarna när deras vanliga arbetsplats, ridhuset, är pyntat med blommor och läktaren full med folk. Ännu roligare var det att se hur de hanterade applåderna. Tjejerna red och kämpade med att visa det jag ville. Hästarna visade sig från sin bästa sida, fast det gör de ju alltid.

Det är väldigt roligt att se hur stort intresset är för att lära sig mer. Jag gillar att prata ridning, i alla format och på alla nivåer. Jag gillar att kunna påverka, att förklara hur lite det är som gör att hästarna får de bästa förutsättningarna att ha en bra tillvaro.

Jag tycker också om tanken att kunna "sprida ringar på vattnet". Att dela med mig för att andra ska kunna sprida vidare. Ridinstruktörer på ridskolorna gör ett fantastiskt jobb för att vår sport ska ha en stabil grund av kunnande.

De gör också att det finns en plats för alla. En möjlighet att få umgås och lära sig rida utan att kraven på prestation är för höga. Vi har en unik ridskolekultur i Sverige och den ska vi vara väldigt rädda om.

Tack Emma, Lollo, Louise och Marina för en rolig kväll i utbildningens tecken och inte minst för ett bra initiativ. Kämpa på nu, det är ju två steg kvar i skalan!

                                                                             Foto: Saga Kwarnmark

                                                           


Läst 17330 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20

Dåligt väder, då behövs bra kläder.

November ....

En fundering, vem uppfann november? Grått, grått, grått som fortsatt går mot mörkare tider. Lera upp till knäna och det som är kvar av kroppen ovanför leran dränks av regn. Muntert ...

Men det finns ljuspunkter. Idag såg jag solen eller iallafall en blå flik av himlen i säkert en hel minut. En annan större ljuspunkt är att det finns fantastiskt bra kläder för att vistas ute i denna gråa, kalla och blöta tillvaro.

Ridhus har inte alltid varit en del av min värld så jag är van att vara ute. Dessutom är jag ute i ur och skur när jag utövar min hobby golf. Det finns definitivt inga "golfhus". Den mesta träningen och allt spel och tävling är utomhus.

I jobb som hobby prioriterar jag bra kläder. I dagens väder, 6-gradigt duggregn och mer duggregn var jag tacksam för min vinterfodrade, vattentäta, rymliga och nästan fotsida rock från Mark Todd. Idag räckte det att toppa med en fleecemössa.

Vid behov, hällande regn, trycker jag på en sydväst från märket Galvin Green. Sydvästen hör annars till min regnutrustning för golfspel. Där är regnkläderna, av samma tillverkare, garanterat vattentäta. Har aldrig blivit blöt under dem om det så hällregnat hela golfrundan. Den kan kan vara upp till 5 timmar vid tävling.

Hästarna struntar i att det regnar eller om de får klafsa igenom stora vattenpölar. De är tränade på att jobba ute och funderar inte över vädret. Så vi fortsätter att vara ute när det behövs. Det går att vid behov träna bra utomhus, även i november. När frosten kommer får de jobba inne, det finns gränser när det gäller underlaget även för oss.

                                          Hej å hå i klafset ...  //Kajsa


Läst 25091 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv