Kajsa Boström - Dit drömmarna bär
SEP
16

Dit drömmarna bär

Beridare på Spanska Ridskolan i Wien, det är en av de drömmar jag hade i början av mitt hästliv. Men det fanns ett oöverstigligt hinder. Jag hade fel kön...

På den tiden, vilket kan kännas som stenålder var antagningskraven ungefär så här:

Du skulle vara man, eller snarare pojke. Lagom lång, tror det fanns en maxlängd angiven på 1.70cm (lippizanerhästar är som små vita köttbullar) Du skulle vara mörkhårig, finlemmad och ha långa ben. Säkert kollade de också att du hade rätt temperament. Det är var lång och slitsam elevtid som skulle genomlevas och det var/är? ett strängt herarkiskt system på Spanische Hofreitschule. Ridkunskapen var nog av mindre betydelse, alla fick börja från noll. Stallarbete, rida på lina osv osv.

Alltså föll min dröm på att jag inte var kille och dessutom alldeles för lång. Vilket kanske var tur, när jag idag ser med lite andra ögon på ridningen som sport. Nu är tack och lov isen bruten och den första tjejen har fått sin beridarbehörighet.

Men jag är fortfarande oerhört fascinerad över vad de gör där på Ridskolan i Wien och har suttit på en träbänk timmevis och glott på deras morgonträning. Sambon, stackarn, var inte lika intresserad men höll sig vaken!

Det var faktiskt så att jag aldrig drömde om att rida OS eller andra stora mästerskap. Min dröm var att bli ridlärare för de var de som red bäst, i min värld. Jag ville bli bra på att rida och bra på att lära ut och ha hästar som jobb. Med inga pengar var tävlingsryttarens värld inget alternativ så det fick bli ridlärare

Så från drömmarna hos en ridskoletjej om att bli ridlärare, beridare i Wien samt en snabbt övergående tysk breidardröm till att bli ridlärare/tränare och Grand Prix-ryttare i Sverige har min resa gått. En väldigt rolig och spännande resa!

Jag träffar många ridlärare när jag åker runt i landet och har träningar.. De flesta har en liknande bakgrund som jag och de kämpar ofta med en egen mer eller mindre blygsam tävlingskarriär vid sidan det dagliga ridlärandet.

De flesta av dem lägger oändligt med ideella timmar, utöver sina scheman, på sin ridskola för att skapa möjligheter för eleverna att få en bra utbildning samt att få vara delaktiga i en bra förening. De är verkligen eldsjälar och hängivna i sitt yrke.

Precis en sån tjej lärde jag känna för kanske 10 år sen. Hon jobbade på en stor klubb, var en drivkraft, en "riktig" klassisk ridlärar på jobbet och hon försökte hinna med sin egen ridning vid sidan av. Hoppryttare men alltid med när det var dressyrträning. Hon flyttade senare runt sin egen häst lite grann på olika stall men var noga med att hålla kontakten för att få hjälp med sin ridning.

Hon drabbades två gånger med några års mellanrum av den förhatliga cancern men kom tillbaka och var snabbt tillbaka i sadeln.

Förra året, när hon drabbades en tredje gång var det värre och det blev ännu värre. Nu i dagarna gick hon bort.... 

Det var ett tungt besked att få och jag känner för hennes nära och kära.

Det är så lätt att glömma alla de människor som lägger hela sin själ i sitt arbete med hästarna. Utan att de någonsin får stå överst på någon betydelsfull prispall eller förekomma i någon resultatrapport.

Självklart är det roligt, men vissa dagar nästan övermäktigt, att läsa om vem som vinner ett championat, en medalj eller vilka som har köpt nya kanonhästar för satsningar inför framtida mästerskap.

De där andra, som år ut och år in jobbar på i skuggan för att t ex ge våra ridskoleryttare en chans att få rida en timme i veckan, borde också få erkännande av större dignitet.

Utan bredd ingen topp sas det förr. Idag kommer få av toppryttarna från det riktigt breda lagret men jag hävdar envist att ridskolan är väldigt viktig, för den ger ridning åt alla.

Och för att som sagt inte tala om ridlärarna...

 

taggar


liknande webbartiklar


Läst 47447 ggr





Fler inlägg

SEP
16

Sitt!

Mysteriet med att få den perfekta lodräta sitsen är en evighetshistoria. Det kommer nya rön hela tiden om hur det ska gå till för att placera ryttaren i sadeln på bästa vis.

Det pratas generellt mycket sits nu. Det är allt från forskning och analyser, avsutten sits-träning som yoga och gym till tröjor och jackor med linjer på rygg och mage. Allt för att få ryttaren att hamna rakt eller ändamålsenligt i sadeln utan spänning.

Jag läste om IAP (intra abdominal pressure). Sug på den!

Ni ska ska få ett tips, det handlar om ryttarens bålkontroll. En stor del av den kontrollen handlar om rätt andning (och styrka naturligtvis).

Enkelt förklarat: En god ryttare kan hålla bäcken och ländrygg lodrätt för att ta upp hästens rörelseenergi.

Rätt utfört, bra och stabil sits.

Fel utfört, till exempel med ett vickande bäcken ger en instabil sits med följdfel. De kan yttra sig som klämmande skänkel, bakåtlutande kropp med flaxiga armar eller kanske ett guppande huvud.

När det gäller klämmande skänkel funderar jag över sadlar med väl tilltagna "lårstöd". Hjälper det eller döljer och stjälper det ryttarens utveckling? Tål att tänkas på ...

Har du som ryttare inte fått rätt hjälp att från start lära dig sitta korrekt på rumpan, mitt i sadeln, ja då blir det svårt att göra resten rätt. Ryttarens bål hjälper till att styra upp armar, ben och huvud. Är det fel på mitten ökar problem ju längre ut från mitten du kommer.

Det är den enkla sanningen, det är i bålen det händer.  Det är där du tar över kontrollen av din kropp. Sen är resten ett samarbete mellan dig och hästen. Om hästen rids i rätt tempo och en korrekt form blir den behaglig att sitta på. En häst med sänkt rygg/ svag överlinje går inte att sitta rätt på hur mycket du som ryttare än tränat bålen.

Slutsatsen av detta blir att om du har problem med att sitta bra i sadeln, träna både din kropp och din ridning. Ingen häst kommer att arbeta i en bra form bara för att du går på gymmet, du måste veta och förstå hur du ska använda din vältränade kropp i sadeln.

Som bekant finns det få eller inga genvägar så träna på nu!

                               Hej hopp /Kajsa


Läst 9908 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
06

Ombytta roller

Fredagar är roliga dagar på Kastanjegården ute på Onsalalandet. Vi kör ombytta roller, hopphästarna trimmar dressyr och dressyrhästarna hoppar. Unghästutbildning när den är som bäst, hopp- och dressyrtränare i bästa samarbete.

Idag hade vi två femåriga dressyrhästar och tre hopphästar, en fyraåring och två som är fem.Två av hopphästarna är bröder, men olika som natt och dag. 

Vi är oftast mycket fler människor än hästar. På läktaren finns fika och trivseln är god. Idag kom fyra nyfikna unga killar från skolan intill och frågade om de fick titta på träningen. De ville nog egentligen bara klappa på hästarna och några av dem vågade när de fick.

Hästar förenar, långt över gränser.

Det är roligt att se hur en 100%-gt dressyrstammad häst tar sig an hoppningen. Första gången funkade ingenting. Den unga damen hoppade rakt upp och ner över mark-bommarna med raka ben. Vi fick några riktigt goda skratt!

Idag, gång tre hoppade hon lugnt och fint i både trav och galopp, flera hinder efter varandra. Med böjda ben... Amazing är en klok häst med god arbetsvilja.

Min favorit, den fyraåriga hopphästen Luccarelli, är en riktig stjärna. Känslig och med en räv bakom örat försöker han samla ihop sin stora galopp och hålla balansen i traven. Det är svårt att vara fyra år ibland! 

Alla hästar som är med i vårt "utbytesprogram" har en god utvecklingskurva. Alla är inte med varje gång men tillräckligt ofta så vi ser hur de utvecklas i sina ombytta roller. Vi människor har roligt, vi hinner avhandla mycket under de där morgontimmarna i ridhuset!

Vi har så roligt att det har spridit sig. Jag fick ett samtal från en av hopptränaren Ulrikas kollegor, hon ville också starta nåt liknande hemma i sin verksamhet. Så förhoppningsvis får vi till det och jag kommer att bege mig till Småland för att sätta hopphästar där i lite mer dressyrarbete.

Samarbete är ett magiskt sätt att utveckla både sig själv och hästarna. Om ni inte redan håller på så pröva! Det är bara att leta reda på en likasinnad i en annan disciplin, sen får man jobba fram ett koncept som funkar. Vi har hållit på några år nu och det blir bara roligare. 

Vem vet, rätt som det är kanske någon av hästarna kommer ut på "fel" tävlingsarena!

Jag tackar mina elever, hästar och min(enbenta?) kollega för en alltid lika trevlig fredag i ridhuset!

                                    Hej hopp / Kajsa


Läst 16607 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
29

Jag firar!

Det där med att fylla år kan vara olika roligt. Idag har jag haft en rolig födelsedag och har blivit alldeles lagom uppvaktad i verkliga världen. I den andra världen,nätvärlden, har gratulationerna fullkomligt rasat in och det värmer. Tänk så många människor jag lärt känna under mina 27 år! (Eller var det 59?)

Jag är ingen kalas-människa men idag firar jag något stort och värdefullt, jag firar 50 år på hästryggen. De absolut 50 bästa åren i mitt liv. När jag fyllde nio år fick jag lov att börja på ridskolan och sen har det gått av bara farten. 

Tänk så många hästar jag haft ynnesten att få träffa och hur många fler människor! Jag känner människor i hela Sverige och delar av Europa som jag träffat genom hästarna. 

Tidigt i morse, när dagens första häst galopperade runt på banan i fin form funderade jag på hur många människor jag lärt att rida under alla dessa åren. Jag tänkte också att det är fortfarande lika roligt att se när ett ekipage hittar rätt i ridningens svåra konst.

Från ängslig ridskoleunge till Grand Prix-ryttare, vem kunde ana det den där lördagsmorgonen för 50 år sen? Jo, jag vet en som anade. En som var min största supporter i karriären och stod bakom mig när jag valde att ha hästarna som yrke. Min pappa ...

Jag blev ryttare, ridlärare, tränare och har varit lycklig för det i alla år. Tack pappsen!

Med detta inlägget vill jag tacka ALLA som tagit sig tid att gratulera mig idag. Många träffar jag sällan och några ser jag ofta. Jag hoppas innerligt att vi kommer fortsätta att ses, på ena eller andra viset. 

Jag fortsätter som innan, vill ni mig något står jag säkert på en ridbana nära DIG, förr eller senare. Stort tack alla, ni har förgyllt min dag!

                                 Hej hopp!  /Kajsa


Läst 24132 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv