Kajsa Boström - En lång historia som fortfarande inte är slut...
MAJ
27

En lång historia som fortfarande inte är slut...

Det kom en gång för länge sen ett par hästmänniskor nerdimpandes i Göteborg, deras resa hade startat i nordligaste Norrland och med i bagaget hade de en häst. Vid ankomsten ansåg de att en ny tränare var av högsta prioritet, den förre hade de lämnat kvar vid sin mellanlandning i Stockholm. Det var så jag kom in i berättelsen.

Något år senare, när paret var i Falsterbo på tävlingar och hade lite tråkigt, muntrade de upp sig med en tur till en uppfödare i Skåne och vips fanns det ytterligare en häst i deras ägo. Den var ganska ung och skulle stå på tillväxt och så blev det för även familjen visade sig vara på tillväxt. Den unga hästen behövde dock ridas så jag ”lånade ut” en elev som var en fena på just unghästridning. Hon var också hovslagare, faktiskt kompis med min hovslagare så då var även hovslagerietför familjen ordnat.

Det blev dags för Regional kvalitetstävlan i Borås och av påkommen anledning, yster och vildsint häst, kom det plötsligt på min lott att rida gångartsprov! Hovslagarna försökte i allmänhet göra nytta, hålla i en yster häst, visa för hand och rida hopp-prov.

Vi hade faktiskt en vildsinthäst till med oss i Borås kom jag på, men den red inte jag utan den ena hovslagaren. Men jag vann gångartsprovet med min och ena hovslagaren sprang hem en väldig massa poäng med samma häst på visning för hand och vips var vi på väg till Elmia.

Väl där blev det för tufft, yr häst, halvtjock bedömning och vi åkte hem för att satsa mot 4-årschampionat.

Vi vann det kvalet och vips var vi på Malmö Arena på Championat för 4-åriga hästar. Där försökte jag rida, hovslagarna hjälpte till att styra upp det pågående kaoset och sydde flätor. Paret från Norrland låg sjuka på sitt hotellrum med sjukt barn, den unga hästen galopperade i boxen i ett dygn, visade något sämre galopp på arenan, vi missade precis finalen och åkte hem. I FULL STORM, 25 mil har aldrig känt så långa. Efter det var vi slut, både hästen, hovslagarna, ägarparet, bebisen och jag.

Under samma höst hade paret från Norrland av oförklarlig anledning köpt den unga hästens helsyster, bara obetydligt yngre men väldigt mycket högre!

Något år senare var det dags för ny kvalitetstävlan med hovslagarna som oumbärliga medhjälpare vid hopp, manflätning och visning för hand. Jag red men vann inte, inte vad jag kan minnas. Däremot minns jag att det var hundslagsmål på läktaren under gångartsprovet...

Sen växte familjen från Norrland ännu mer. Fler barn, många föl och vips så ackorderades alla hästar ut och familjen från Norrland bytte hemland för några år. Adjöss med dem, trodde jag…

Den beridna hovslagaren, min elev, har med åren blivit en briljant unghästuppvisare. Hon har under de åren vi jobbat ihop ridit 8 hästar till diplom på treårs-test. Några hopp- några gångarts- och något dubbeldiplom. Ett mycket bra resultat för en som inte är ryttare till yrket. De senaste två åren har hon toppat formen och vunnit kvalen med riktiga högpoängare, båda har varit vackra ston. (Ett 40-tal hästar har vi hunnit igenom tillsammans under åren...)

2015 i Svenljunga med Caramia                                                           2016 i Plönninge med Terresana

Varför berättar jag den här historien? Jo, för att vi gör det här tillsammans och har ett sammansvetsat team där alla ställer upp med det vi kan och är bäst på, när det behövs. Vi har bra hästar att jobba med och framförallt har vi roligt tillsammans!

Jag kom på den här historien idag när frun i familjen från Norrland ringde,  hon behövde råd och hjälp. Jodå, de har sedan några år åter sin adress i Sverige och sina hästar i hemmastallet.

Nu var det lite kris i butiken för jag har en annan elev som håller på att blanda sig i våra affärer, som tilltänkt hästköpare. Nu är hon på väg hit, från jättelångtbort för att se och kanske provrida den näst yngste av den unga (nu i 20-års ålder) hästens avkommor. Hon är tre år, lika yster som hennes mor en gång var och för dagen även i behov av en ryttare. 3-åriga damen har vilat sig i form efter en liten olyckshändelse i samband med inridningen och är nu tämligen vig i sprången. Frun i familjen från Norrland kände sig inte riktigt frestad av uppdraget, dagsformen på henne är inte den bästa så hon ringde för att få råd. Det slutade med att vi förenas igen. Familjen från Norrland, hovslagarna, jag och snart även tilltänkte köparen.

En sak till, spekulanten på lilla hästen har ett mål: att tävla höga klasser, tex i solen på Rivieran. Blir det kanske gruppresa med familjen från Norrland, hovslagarna, tränaren, hästen och spekulanten om sisådär 10 år?

Åhh, en sak till i denna långa historia! Jag har fler elever som är hovslagare och en av dem har köpt den unga hästens siste avkomma. Den ende hingsten av alla föl den unga hästen satt till världen. Vem vet, de kanske också åker med till Rivieran?

Här är vi, den unge mannen och jag förra sommaren


             

                 Hej å hej  /Kajsa

               

taggar


liknande webbartiklar


Läst 37825 ggr





Fler inlägg

OKT
21

Tävling tävling.

Måndag morgon och jag ska starta upp efter en veckas semester i sol och värme. Det har varit golf och bad på en ö i annat hav än det iskalla västerhavet. Jag har legat och flutit på rygg i det salta vattnet och tänkt på ingenting. Underbar återhämtning efter en period med tuff arbetsbelastning.

Eftersom jag kom hem i fredags har jag haft helgen på mig att "landa mjukt". Har hunnit köra tvättmaskin, prata med ryttare och kollat på tävlingsrapporter och resultat. Dessutom har jag i ett anfall av nyfunnen energi börjat röja i gamla högar. Jag är expert på att "lägga i högar". 

I en av dessa högar hittade jag delar av min barndom, den hästrelaterade barndomen. Nostalgin flödade och det var många minnen och ansikten som dök upp i högen. Tävlat hästar har jag gjort sen jag var 11 år insåg jag. 

Eftersom jag är en samlare, vilket jag utvecklat till "lägga i högar" finns det smått och gott att le åt idag. Till exempel propositionen från min första tävling. På den tiden var dressyr något oupptäckt i min värld. Rida fort på ponny var grejen, med eller utan sadel.

Som ni kan se var min första tävling inte dressyr och inte hoppning. Det var en Ponnysteeplechase! Jag är tämligen övertygad om att vi som åkte dit inte riktigt visste vad vi gav oss in på... Men för den facila insatsen av fem kronor i anmälnings- och ytterligare fem kronor i startavgift var vi med. (Det har blivit något dyrare att tävla))

På plats, vid en rundbana med sandbotten och hinder i form av utlagda halmbalar insåg säkert någon att vi inte hade de snabbaste ponnyerna. För det gällde att rida så skjortan stod rätt ut! Så här i efterhand, lång efterhand undrar jag varför vi ens fick lov att åka? Vi red ju på ridskoleponnyer, de var inte riktigt tränade för uppgiften kanske.

Men roligt hade vi och som tur kunde min pappa både köra och backa med släp. Det var inte så många andra föräldrar som kunde insåg vi på tävlingsplatsens parkering. Men som den polis han var stod min pappa större delen av dagen och dirigerade och backade ekipage på en blöt åker. Alla kom efter tävlingen ut från parkeringen och det var en seger i sig!

Till något helt annat, det har tävlats i Word Cup Dressage i helgen. Svenska ryttarna hade inte sin bästa helg men en del danskar fick glänsa i Århus. Speciell guldglans hade Catherine Dufour med sin "nya" häst Bohemian. Hon vann både GP och GP Kür, där hon klämde till med över 88%. Lysande insats!

                                                                           Foto: Julia Brente

Alla deltagare var som sagt inte lyckosamma och två ekipage blåstes ut av domarna under den inledande  GP-klassen. Ett ekipage på grund av "blood rule" och ett för hälta/orenhet. Bra med alerta domare, de ser nu för tiden fler orena hästar. Eller blåser oftare..

En häst som startade i Grand Prix Special hade ett annat uppenbart problem, den hade tungan hängande ut ur munnen under i princip hela programmet. Den belönades av domarna med över 69%.

"Unfortunately showing the tongue all the way" refererade en skribent på plats i Århus arena. Det tål att funderas över en längre stund. 

Läser jag TR Dressyr framgår det tydligt att tungfel inte är ok. Felet ska belasta varje bedömningsgrupp där det visar sig. Det jag har svårt att förstå att det gjordes när jag läser resultatet. Är det möjligt att uppnå 69% i Grand Prix Special med avdrag på nästan alla bedömningsgrupper? Kanske någon inte såg inte tungan.

Hur som helst, tävling är oftast roligt. Oavsett disciplin eller svårighetsgrad.

                                               Kämpa på därute!  //Kajsa

                               


Läst 2842 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
03

Äntligen!

Dagen L, första Långkalsongdagen för höstsäsongen 2019. Mössan har redan varit på vid flera tillfällen men när långkallingarna åker på då är det kallt. Äntligen? Nää ...

Att vara i ridhus höst och vinter är inte njutbart. Jag kan jämföra med att föda barn, det är tur att kvinnan glömmer mellan barnen annars skulle det bara bli ett. Hade jag inte haft så dåligt minne och glömt vintern i mars varje år hade jag ALDRIG valt mitt jobb.

De här första kalla dagarna är jobbiga, jag har fullt upp med att låta bli att reta upp mig på småsaker. Ett exempel som kan få mig riktigt sur är om någon säger: Kallt nu? Det är ju plusgrader, vänta tills det är tio grader minus, då kan du gnälla!"

Det är värst NU, för när det är januari, i meter snö och minusgrader har jag vant mig. Förlikat mig och börjat räkna dagarna till vårdagjämningen. Så funkar jag och jag fryser NU.

Men som tur är finns det guldkorn även en sketkall dag i oktober. Solen sken idag till exempel, iallafall utanför ridhus nummer två. I dagens båda ridhus sken ryttarna upp miljön med sin närvaro och sitt engagemang. Det värmer en kall tränare.

Efter det träffade jag en väldigt söt men ängslig nykomling i landet. Hon anlände häromdagen och vet nog inte riktigt vem hon ska gilla. Men hon kom fram och åt morot ur handen på mig, det värmde ända in i hjärteroten. Dessa fantastiska hästar.

Sen ÄNTLIGEN!

Kyra kommer och håller clinic för vetgiriga ryttare och andra (frusna) människor.

6 november på Flyinge, kom ihåg! Jag har biljetter i tryggt förvar.

Detta lyste upp hela tillvaron. Ibland känner jag att jag behöver någon att lyssna på, någon som har kunskap. Nån som med sans och balans kan berätta och förklara. Jag kan vara tyst, luta mig tillbaka och njuta av kvällen. Jag säger det igen, ÄNTLIGEN!

                                  Håll er varma! Hej hopp /Kajsa


Läst 15857 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
16

Sitt!

Mysteriet med att få den perfekta lodräta sitsen är en evighetshistoria. Det kommer nya rön hela tiden om hur det ska gå till för att placera ryttaren i sadeln på bästa vis.

Det pratas generellt mycket sits nu. Det är allt från forskning och analyser, avsutten sits-träning som yoga och gym till tröjor och jackor med linjer på rygg och mage. Allt för att få ryttaren att hamna rakt eller ändamålsenligt i sadeln utan spänning.

Jag läste om IAP (intra abdominal pressure). Sug på den!

Ni ska ska få ett tips, det handlar om ryttarens bålkontroll. En stor del av den kontrollen handlar om rätt andning (och styrka naturligtvis).

Enkelt förklarat: En god ryttare kan hålla bäcken och ländrygg lodrätt för att ta upp hästens rörelseenergi.

Rätt utfört, bra och stabil sits.

Fel utfört, till exempel med ett vickande bäcken ger en instabil sits med följdfel. De kan yttra sig som klämmande skänkel, bakåtlutande kropp med flaxiga armar eller kanske ett guppande huvud.

När det gäller klämmande skänkel funderar jag över sadlar med väl tilltagna "lårstöd". Hjälper det eller döljer och stjälper det ryttarens utveckling? Tål att tänkas på ...

Har du som ryttare inte fått rätt hjälp att från start lära dig sitta korrekt på rumpan, mitt i sadeln, ja då blir det svårt att göra resten rätt. Ryttarens bål hjälper till att styra upp armar, ben och huvud. Är det fel på mitten ökar problem ju längre ut från mitten du kommer.

Det är den enkla sanningen, det är i bålen det händer.  Det är där du tar över kontrollen av din kropp. Sen är resten ett samarbete mellan dig och hästen. Om hästen rids i rätt tempo och en korrekt form blir den behaglig att sitta på. En häst med sänkt rygg/ svag överlinje går inte att sitta rätt på hur mycket du som ryttare än tränat bålen.

Slutsatsen av detta blir att om du har problem med att sitta bra i sadeln, träna både din kropp och din ridning. Ingen häst kommer att arbeta i en bra form bara för att du går på gymmet, du måste veta och förstå hur du ska använda din vältränade kropp i sadeln.

Som bekant finns det få eller inga genvägar så träna på nu!

                               Hej hopp /Kajsa


Läst 40433 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv