Kajsa Boström - En smula Alzheimer?
MAJ
28

En smula Alzheimer?

Ibland undrar jag på riktigt om hästar kan ha Alzheimer, eller kanske någon annan allvarlig störning i minnet? Det händer att jag träffar på hästar som vid lite närmare granskning visar sig ha glömt allt eller en stor del av det som någon, ägare, ryttare eller annan näsrtstående, vid tidigare tillfälle påstått att hästan kan.


Glömskan kan gälla allt från det mest grundläggande, som att stå still när rykt och sadling ska göras till hur hästen ska bära sin ryttare på bästa vis.

En relativt nyinriden häst jag träffade häromdagen hade totalt glömt hur det skulle gå till när tränset skulle på. Huvudet rakt upp i stalltaket och ett springande fram och tillbaka i linorna var vad den kom ihåg från sin nyss avslutade utbildningsperiod. Det var den enkla delen i minnets fördunkling hos den hästen.

Den lite svårare delen var att den inte heller kom ihåg att den skulle stå still vid uppsittning vilket resulterade i att ingen kom upp i sadeln den dagen.

Då är ridning mindre kul, dvs när man inte lyckas komma upp på hästen. Eller när det står klart att det mer skulle likna våldtäkt att kasta sig på den och vidare upp i sadeln. Det sättet att sitta upp på en häst är inte min grej, jag vill att hästen ska visa förtroende och vara med i matchen, som en medlem i mitt lag. Särskilt när det gäller en ung häst i början av en lång karriär.

Katapultstart med vidhängande ridning i racingtempo kan inte betecknas som ett tecken på att hästen är välutbildad.

Jag har träffat äldre hästar som också glömt. En häst sades vara klar för star i Msv B men hade totalt glömt att galoppombyten ska göras på hjälpen och med alla benen i rätt ordning. Helst varje gång...

En annan hade glömt hur den skulle gå på tygeln, den mindes att huvudet skulle ner om den fick på ett kandar sa handhavaren. Det funkade också att sätta på en gramantygel för att minnet skulle komma åter.

Jag har träffat hästar som glömt att de är trafiksäkra, lättlastade och lätta att sko, allt det där som gärna nämns som fördelar i saluannonser.

Människan i hästens närhet är ibland också glömsk. Gamla skador kan vid direkt fråga ha raderats ut helt och hållet ur minnet liksom andra störande detaljer som krubbitning, tungfel eller dåliga luftrör.

Saker en del hästar minns väldigt bra kan vara att människan är något de ska passa sig för och när jag träffar en sådan häst blir jag ledsen. För att inte tala om hur ledsen jag blir när jag träffar på de hästmänniskor som glömt hur viktig en hästs grundutbildning är.

Hästen ska kunna stå still vid hantering och uppsittning och sen lugnt skritta iväg, det är steg 1. Sen är det "bara"resten kvar.

taggar


liknande webbartiklar


Läst 46413 ggr





Fler inlägg

JUL
08

Jag föll pladask!

Allting i ridvärlden handlar nu om Falsterbo. Är det inte rapporter om tävlingar så är det uppdateringar på sociala medier om shopping, mat och vad folk gör som inte tävlar.

Igår läste jag att en tveksamt god bakad potatis i Falsterboområdet kostade 109 kr, svenska bönder som säljer bakpotatis måste gå i taket av det kilopriset! (Jo jag vet att de inte får ta del av Falsterbo-kakan ...) En kopp kaffe kostade runt 35 kr och en flaska vatten lika mycket. Det är ungefär samma prisnivå som på en internationell flygplats. Fast där behöver du inte betala för att sitta ner.

Jaja, hoppas det blir ett bra Falsterboår för alla närvarande.

Jag är kvar hemma och jobbar på någon vecka till innan jag stänger för semester. Det har varit körigt på jobbet ett tag och hjärnan behöver vila sig tillbaka i god form. Min fina altan är nyskurad och vi behöver bara skruva i ca en miljard skruvar för att sen kunna sitta och jäsa i våra nya utemöbler. Är någon sysslolös går det bra att komma hit och aktivera sig!

Söndagen här var ingen vilodag. Jag började med att inspektera det nya fölet som kommit hos mina kompisar. Jag var och tittade på föl nummer ett för några veckor sen och nu har föl nummer två kommit.

                        Nr.1 Zigge Fürst e. Fürstenlook med mamma Zuraya Bonali

Jag föll pladask, det var den finaste lilla fölunge jag sett. Det var det säkert inte förresten, men denna lille Zabatier tittade med sina sammetsögon rakt in i mitt hjärta. Han gick rätt fram till mig och la sin lilla haka i min hand och ville bli klappad. Klart jag smalt som en smörklick.

             Nr.2 Zabatier e. Vivaldon med sin mamma Zsa Zsa Gabor

När den lilla underbara varelsen sprang runt med sin mamma försökte jag ta på mig de neutrala glasögonen för att se hur han såg ut på riktigt. Allt jag såg gillade jag, precis som han var. Jag tycker det är svårt att se på ett föl och bedöma hur framtiden ska bli men jag tycker allt att Zabatier är rätt ihopskruvad framifrån och bak. 

Någon har sagt till mig att: "Titta på fölet efter tre dagar, tre veckor och tre månade så vet du hur den kommer se ut som färdig häst." Jag brukar följa det rådet och de föl jag sett och gillat har det gått bra för. Zabatier var fem dagar igår men man får ju inte vara så knusslig...

                         Kusinträff ...

Jag har följt denna Z-familjen sen urmodern Zarah köptes. Det gjordes under en regnig och lite långtråkig Falsterbovecka för många år sen. Jag har ridit och tränat många av dem och de är väldigt fina individer. Några gillar jag bättre än andra och kanske är denna Lill-Z den som kommer segla upp som favorit. Lycklig den som köper honom.

                      Mamma Zsa Zsa först och barnen Zelma och Zabatier efter.

Nu önskar jag att alla får lite bättre sommarväder än det som varit hittills, bad och sol är aldrig fel. Jag tänkte "blixtblogga" ett tag, korta och förhoppningsvis kärnfulla inlägg om det som rinner upp i hjärnan då och nu. Var med från strand och hängmatta! (Eller ridbana ...)

                           Vilsam sommar önskar jag!    Hej hopp  /Kajsa


Läst 10726 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
09

Att återanvända ligger i tiden

Släng - sortera - eller återanvänd, vi behöver ansvarstagande mot naturen!

Miljötänk, det är något vi behöver fundera över varje dag. Om du skall slänga, gör det på rätt sätt och i rätt kärl. Jag brukar plocka upp burkar och flaskor som "någon" slängt rakt ut i naturen. Hur tänker du som dricker ur en aluminiumburk och sen bara slänger iväg den över axeln? Oerhört korkat är det mildaste omdömet på det beteendet.

Ridsporten är en prylsport, generellt sett. Gå in i en ridsportaffär så förstår du. Eller  sport över huvud taget. Gå in i vilken sportaffär som helst och det är nya årstider, nya prylar i olika kulörer. Köp, köp och köp!

Ridstövlarna till exempel, är något som hamnat i fokus hos trendsättarna. Från att har varit fot med skaft i svart, undantagsvis i brunt har utvecklingen verkligen blommat ut. Det finns inte längre någon gräns för hur en stövel ser ut. Härligt med mångfald eller fullständigt onödigt?

Stövlarna gör trendsällskap med hjälmar och faktiskt också ridjackor, alltså den typen av plagg för överkroppen som bärs vid tävling. Det som i blått eller svart var ridjacka eller frack, med tydliga gränser i utseendet, har utvecklats i färg och form. Nu kan det se ut ungefär hur som helst, fast med några regler. Sprundens utseende och antal är tydligt reglerade i TR.

Utbudet av modeller och färger på ridjackor är nästan obegränsat. Det är bling både på höjden och längden. Helst ska nog ingen jacka eller frack användas mer än en säsong. Ny häst, ny färg på jackan eller fracken.

Blått har varit min färg, så fort jag insåg att den svarta ridjackan fanns i blått stod den högt på önskelistan. Till sist hade jag faktiskt blå jacka, blå frack, blå hjälm, blå hatt och faktiskt ett tag även blå stövlar, även om de var väldigt mörkt blå.

Vid en prisutdelning väste en dålig förlorare en gång till mig i mungipan: "Man får inte tävla internationellt i blå stövlar!" 

Jag svarade:"Det är möjligt och när så blir fallet, att jag ska rida internationellt kommer jag att ha svarta." Ingen av oss gjorde nån riktigt stor internationell tävlingskarriär vare sig med eller utan otillåten stövelfärg.

Tillbaka till överkroppen och jackorna. Min första ridjacka var en omsydd dräktjacka jag ärvt av mamma och den var svart. Den hängde med på hoppbanorna i tonåren och funkade alldeles utmärkt. Sen skulle jag tävla dressyr och fick en svart "riktig" ridjacka med rött foder i julklapp, tack tomten!

Min första frack, den var också en ärvd och omsydd historia. Det har jag nästan förträngt... Svart var den iallafall och den den ska få ett eget inlägg. Det var en duktig frack!

Sen kom den goda fen, den bästa supportern och sponsorn genom hela min karriär. Min nära och kära vän Berit Bräutigam ställde sin häst hos mig för träning och så småningom tävling. Detta uppdrag kröntes med en eftermiddag på anrika Haglunds Sadelmakeri i Göteborg där jag fick prova ut en riktig frack. En Pikeurfrack i blått ylle. Jag grät av glädje ...

Fracken har sen följt mig hela vägen. Bland annat har den ridit tre Lag-SM med tre medaljer, två individuella SM och lite andra spännande tävlingar. Den har varit med om många fina hästar och  oförglömliga ögonblick. 

                         Harley Davie, fracken och jag på Strömsholm

 Efter lång tid i garderoben fick fracken för några år sen hänga på Sofie Relander när hon gjorde sina första starter i frack-klasserna. Det gick ju alldeles lysande för den ryttaren sen, om det berodde på fracken kan man fundera på...

Nu i dagarna gjorde den come back med en annan av mina elever. Det säger en del om kvalitén, det går inte att se att fracken är gammal. Med lite omtanke och kärlek kan den säkert följa fler nya ryttare de första stapplande och nervösa rundorna.

Det är att spara på resurserna!

Det har diskuterats de senaste åren om det är otidsenligt att tävla dressyr i frack. Åsikterna går isär men jag tycker det är stil och elegans. En ryttare i turkos vindtygsjacka hade inte gjort samma intryck.   

               Hej hopp!  //Kajsa


Läst 21954 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
01

Znipp Znapp Znut, nu är treårstestet slut.

Mitt förra inlägg handlade om treårstest och bedömning. Det gör detta också, lite grann. Ni som följer mig och läser mina inlägg har sett Zurprise, även kallad Prinsessan eller ibland "Den lilla röda" Zurpise är efter Sir Donnerhall I - Caprimond - Zephyr - Cavalotti.

Denna rödpälsade unga dam har sett till att vi alla i hennes närhet har hållit oss alerta denna våren. Förr användes ett smeknamn på busiga yrväder, de kallades "sprakfåle" och det passar henne precis. Zurprise är temperamentsfull, viljestark, vig och tydlig i sitt kroppsspråk. Hon arbetar ärligt, gör alltid sitt bästa. När hon bestämt sig för att hon tycker det är en bra idé ...

Jag har faktiskt sett hennes sen dagen efter hon föddes och hon var charmig redan då.

Lite senare samma sommar var jag med på fölvisningen och Zurprise såg ut som en liten plutt. De fanns föl som var både två och tre månader äldre än hon. Min gode vän K - H Heimdal som dömde fölen gjorde ett bra jobb men kunde inte gärna skicka upp poängen nåt vidare i höjden den dagen. Men hon var fin och visade upp sig och sin mamma riktigt elegant.

Sen såldes hon och där kunde vi sagt hej och tack för alltid.

Men så i våras sammanföll en massa saker och Eva, min eminenta unghästryttare/utbildare fick en lucka i sitt tajta schema. Vips slank den lilla röda in i stallet i börja på mars. Fanns det en chans att hinna till treårstesterna? Då var hon bara sutten på barbacka vid något tillfälle.

Eva kavlade upp ärmarna och satte fart. Vi gillar inte att ha bråttom med hästarna och forcerar aldrig, det finns inget "häftigt" i att snabb-inrida en häst. Men det märks ganska snabbt om hästen är kvick och med på noterna.

Ridning, löshoppning, uppvisning vid hand-träning. Miljöträning i andra ridhus, skoning och mer ridning. Det mesta gick galant, även om Eva och Zurprise emellanåt gick varandra ganska hårt på nerverna. Jag som bara såg Zarah, Zurpise mormor i henne log mest överseende och sa: "Det går över, sen ..."

Mormor Zarah och jag hade våra duster när hon gick sin unghästperiod. De är som två bär.

I onsdags tittade jag sista gången på Zurprise. Hon var väldigt färdig för sin uppgift. Ridbanan stod under vatten men hon bara jobbade på. Det vi inte riktigt hade hunnit få fullt i ordning var ändå för dagen fullt godkänt.  

Idag kl.15.30 var det dags och innan kl. 16.00 satt gångartsdiplom med 50 poäng som ett smäck. En halv poäng ytterligare på galoppen så hade även ett hoppdiplom varit på plats. Hon fick 48,5 som hopphäst.

                                   

                                Foto: Privat

Jo, den som har gott minne kommer säkert ihåg Zig Zauerr jag skrev om förra året. Han blev tvåa i sin test då med 49 poäng vill jag minnas. Så Eva har gjort det igen, med sitt team bakom sig!

                 Nu väntas strax två nya små Z:or, vem vet hur det blir?  //Kajsa


Läst 28642 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv