Kajsa Boström - Ett bra möderne underlättar.
JUL
27
2021

Ett bra möderne underlättar.

#OlympicEquestrianTokyo2020 

I tre dagar har jag suttit och tittat på olympisk dressyr och det har varit lärorik. Det är sällan eller aldrig så långa tv-sändningar att jag får se alla deltagare. Det nya olympiska formatet, med färre ryttare tyckte jag fungerade utmärkt, i alla fall från min åskådarplats.

Henrik Johnsson och Pether Markne har hållit låda från tv-studion under tiden, uppgiften att göra dressyren förståelig för alla och en var är svår!

Min ohästiga sambo som tycker hästar är fina har tittat in då och då. Hans klockrena repliker om kommentatorssnacket ger mig tankeställare och goda skratt emellanåt.

"Svårt att se att hästen går i uppförsbacke, arenan ser ju platt ut?"  Sagt med glimten i ögat.

"Den jobbar över sin rygg och är uppe i halsen ..."     Kan ni se sambons bild? 

"Bakhaserna... finns det framhaser också?"  Lite exteriörlära kan han, min käre sambo.

Jag får gräva djupt i ridläran för att förklara, mellan skrattattackerna. Vi borde tänka lite mer på  hur vi pratar ute bland vanligt folk. Men roligt blev det, tack Henrik och Pether!

Nu kommer jag till min rubriksättning, om bra möderne.

Det är förhållandevis många av dagens ryttare som har sin mamma bland de gamla olympierna eller i ridsporten i allmänhet. Det är säkert en fördel att mamsen vet hur en häst ska dresseras och skötas.

Ett exempel på framgångrikt möderne har Marlies Van Baalen som red i Nederländernas lag. Hennes mamma, Coby Van Baalen red i landets lag för så där trettio år sen. Jag såg henne tävla i Aachen på Olympic Ferro. Jag höll på att ramla av stolen när hon piafferade rakt framför där vi satt. Jag var stum av beundran säkert en halv dag och det händer ytterst sällan. 

Ferro var som en Barbie-häst, ett svart muskelpaket och världsbäst på piaff. (Tyckte jag då)

            Överst Coby i Aachen och under Marlies i Tokyo

På samma tävling, alltså Aachen såg jag Isabell Werth för första gången, då red hon Gigolo. Det hon imponerade på mig mest med var galoppökningarna. Hon satte fart längs medellinjen och det var fullt blås! Sen satte hon ner rumpan i sadeln och gjorde en piruett framför näsan på domaren. Bara så där ...

Fast jag tror inte Isabells mamma har varit olympsk ryttare, så det kan inte vara endast det genetiska påbrået som avgör.

Idag såg jag Isabell bli omkörd av sin egen lagkamrat, det händer också sällan. Men eftersom alla fick medalj idag kan hon säkert leva med det.

Imorgon rider de Kür och gör upp om de individuella medaljerna. Det får de göra utan mig för nu har jag sett det jag vill. Jag tycker ridning till musik är vackert men Grand Prix och framförallt  Grand Prix Special är mina favoritprogram. Imorgon ska jag spela golf.

På tal om framgångsrika mammor, en av USA:s välridande silvermedaljtagare, Adrienne Lyle, hennes mamma hade varit med i det alpina landslaget i USA. Landslag i modersmjölken verkar bra!

För oss andra med annat möderne gäller det att kämpa vidare. Tänk på Isabell Werth, hon fixade det. Jag stjäl Henrik Johnssons kommentar:

"Isabell har ensam tagit fler medaljer än hela svenska ridsporten tillsammans..."

                                  Träna på, allt går om man vill!  //Kajsa

taggar


Läst 41204 ggr




Fler inlägg

AUG
30
2021

OS i Tokyo, EM och SM i alla de former, Unghäst-VM och inte minst 

Para-OS i Tokyo. Bilden är från dagens Kür-final. 

Stora evenemang i ridsporten med fina prestationer har duggat tätt ett tag. Vi har kunnat se de mest otroliga hästar uträtta mästerverk med sina ryttare. Stort, stort.

Ett lite mindre evenemang, Lag-SM i dressyr reds i helgen i ett regnigt Östergötland, närmare bestämt på Kimstads RF.

23 lag var anmälda i år. Det är bra att vi kan få ihop så många lag på den nivån! Tävlingen rids idag i MSV:A / St.Georg och Intermediaire I.

Det är klubbar som har haft med lag sen jag red Lag-SM när det var nytt i ridsporten och andra helt nya klubbar. Idag kan distrikt sätta ihop lag, så alla ryttarna i ett lag behöver inte rida för samma klubb längre. Det är också bra för då får fler chansen. Att tävla i lag är både roligt och nyttigt för oss individualister inom dressyren.

Läste på precis på fb att till exempel Fagersta RK hade med ett lag för första gången i världshistorien. Den som lyckligt skrev om det var deras lagledare Lena Svensson. Hon har varit med länge, bland annat som landslagsryttare, tränare och domare. Jag lärde känna henne på Strömsholm för många år sen, jag gick RIK I och hon var andra eller tredjeårs elev. Vad jag beundrade henne och hennes Quick.

Idag jobbar hon i Svenska Ridsportförbundet, med den äran.

Ett annat av lagen var Västergötlands Distriktslag. Hur det kom sig att ryttarna bestämde sig för att sätta ihop ett lag vet jag inte. Men vad jag vet är att de lite i sista sekunden rekryterade en av mina ryttare Elin Gustavsson/Bollebygds RF då de var en man kort. Det behövs egentligen fyra ryttare men kan gå med tre.

Elin frågade mig vad jag tyckte, tanken var att hon skulle vara den som red Intermediaire I vilket hon bara gjort en gång innan! Kör sa jag, en erfarenhet och ett roligt äventyr!

Nu hann det hända lite innan tävlingen gick av stapeln. Förbundet hade uppmärksammat att Elins kval till Intermediaire inte ridits ihop på rätt vis. De nya kvalreglerna är något svåra att tolka ... Resultatet blev att hon inte kunde starta i laget och inte hade hon några giltiga kval heller. Resultatet från debuten i klassen, som reds i juli, ströks också. Pyspunka på roligheterna kan jag säga.

Men ryttare är oftast av gott krut och allt löste sig. Distriktslaget ställde upp med sina tre återstående ryttare och Elin åkte med, hejade på sitt lag och red kringklasser. Laget kämpade lite i motvind och hamnade inte i den översta halvan men fick en rolig (fast regnblöt) helg. 

Elin bet ihop, red sina kringklasser så fracken stod rätt ut och åkte hem med placering och två nya giltiga kval!

Så lilla orten Bollebygd, knappt 4 mil öster om Göteborg, med sina ca 6000 innevånare kan ståta med en ridklubb som haft två svårklassryttare med i Lag-SM  2021, även om en fick lämna w o.

De två, Fanny och Elin har följts åt i sina ryttarkarriärer sen ponnyårens Elitlagstävlingar. Nu har de varsin stor häst som de ridit och utbildat sen de var unghästar. Fanny har studerat i det civila och jobbar som ingenjör, Elin har studerat ridning och jobbar som unghästutbildare.

Så i det lilla sammanhanget ute på landet finns det också stora ryttare. De som för det mesta i det tysta kämpar på för att komma uppåt och framåt. De som när lika stora drömmar som alla andra. Heja alla er i de lite mindre sammanhangen, kämpa på!! 

Grattis också till Louise Etzner - Jakobsson som just idag red hem en silvermedalj i Para-OS!

Ridsport-Sverige har fullt med kämpande ryttare, det ska vi alla vara stolta över!

                                         Jag tar av mig hatten! //Kajsa


Läst 11900 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
20
2021

"Hjälp, hästen passar i skritten!"

Ve och fasa, lite skämmigt och hopplöst läge ...  Eller?

Skritt är nog den av hästens gångarter som det finns flest olika teorier om hur den ska behandlas. Förr sa de kloka att skritten inte skulle ridas(arbetas)alls för då förstörde man den. En inte så genomtänkt teori kanske.

Läser jag i Ridhandboken 1, den nya omarbetade utgåvan:

"Skritt är en gående, fyrtaktig rörelse" osv. Lite längre ner i samma stycke står:

"Förutom en ren fyrtakt är det ett grundkriterium för samtliga skrittempon det avslappnade gåendet (rörelsen genom kroppen - huvudet gör nickande rörelser framåt - nedåt). Samtidigt ska emellertid energin behållas."

Plättlätt!?

Skritt är precis samma som de andra gångarterna, olika lätt hos olika individer men ofta underskattad att använda. Jag har funderat i flera dagar på vad det är som händer i hästkroppen när den bestämmer sig för att gå från fyr- till tvåtakt. Det är väldigt svårt att se eller förstå sig på.

Slängde ut min fundering i ett inlägg på fb men det blev som jag misstänkte inte rätt. De flesta läste in att jag frågade efter varför hästen började passa eller hur jag skulle komma ur det. Fel, jag var mer ute efter vad det är som kuggar ur i hästkroppen och hur det tekniskt går till.

Sen ngt år tillbaka har jag en häst i träning som verkligen är befäst i sin pass. Den har en tämligen lång tävlingskarriär bakom sig där den haft med sig sin pass och det har varit och är frustrerande för ryttarna.

En vanlig anledning till passartad skritt är brist på eftergift och det är nog de flesta medvetna om. Därför blir det lite skämmigt ...  Nu kan det ju finnas fler anledningar och det gäller att vara flexibel i tanken. Leta lösningar som både häst och ryttare kan hantera. 

Idag när tack och lov de flesta kommit på att ridbanan inte behöver frekventeras så fort det ska ridas ökar möjligheterna att hjälpa hästen. Till exempel skritta i lite oländig terräng där hästen behöver se var den sätter fötterna.

Passartad skritt finns på alla nivåer. Vid en tävling jag var på nyligen såg jag hästar med tveksamt ren skritt i alla olika klasser som reds där. Såväl lätt som medelsvår och svår klass.

Passartad skritt är ett problem att jobba med, inte ett problem att generat gömma och hoppas att ingen ser. Att skuldbelägga ryttaren gör ingen skritt bättre och hästens fel är det definitivt inte.

När OS-dressyren reds i Tokyo fanns passen också närvarande. Till exempel Isabell Werths Bella Rose ligger farligt nära tvåtakten i skritten, vem skulle säga att Isabell rider med tveksam eftergift?

Så jag slår ett slag för skrittarbete utomhus, off-road och inte bara på hängande tygel. Eller använda bommar i övningar som inte krånglar till det för hästen.  Det går oftast att hitta lösningar.

Kom ihåg, misstänker du att hästen har fysiska problem då är det bums till veterinärkliniken. Sen kan du öva på igen.

                          Skritta lugnt!  //Kajsa


Läst 23522 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
04
2021

Svenska hopplaget i Tokyo-OS, jag tar av mig hatten. Fantastisk ridning på ännu mer fantastiska hästar, rätt igenom laget.

Dressyrfinalerna som avgjordes förra veckan imponerade stort, jag har aldrig sett så bra ridning. Nu, i hoppfinalen om de individuella medaljerna var jag lika imponerad, det var så hög klass på ridningen. Och vilka hästar!

I den vanliga världen, här hemma händer också roliga saker. Min bästa hoppryttare Ulrika Strandberg har varit på meeting med sina hästar, halvbröderna Dogajolo och Luccarelli.

De är på väg upp i klasserna och ligger väldigt väl i fas med sin ålder och ryttarens plan. Med på resan var också Tant A, som alla här runtomkring känner samt chaufför och supergroom Tessan. Dessutom slöt kompisen/kollegan/eleven/superlöshopparcoachen till Ulrika upp, han heter Tony. Han hade med sig sin tävlingshäst och naturligtvis sin vapendragare tillika fru.

Denna gruppen har kämpat många år tillsamman, med olika hästar och i olika faser i livet. Det är härligt att se hur det berikar att utvecklas tillsammans. 

Ännu roligare är att alla har ridit för mig...  I dåtid och/eller i nutid, kort eller länge. Eller nästan alla, Tant A hon har inte ridit för mig men jag har känt henne lika länge som alla de andra.

Ridsporten är så beroende av teamet. Alla runt ett ekipage har stor betydelse för utvecklingen. Det har vi fått bevis på nu under OS, alla ryttare framhåller sina team och då särskilt hästskötarna.

Det går som sagt bra för detta ganska sammansvetsade gänget nu. Så bra att det ryktades att det har ingåtts ett avtal, ett löfte, Jag har bildbevis!

Nu vet jag var och när dessa ambitiösa ryttare ska infria sitt löfte. Jag vet hur högt de satsar. Jag vet också att de har kapaciteten om allt får gå väl och hästarna fortsätter vara friska och kvar hos sina ryttare. Begåvade hästar är hårdvaluta, buden kan hagla!

Jag har också en plats i detta, någon ska ju ta hand om markträningen för Ulrikas hästar. Höga hinder kräver vältränade hästar. Snabba, smidiga, välbalanserade och lättvända, det är min uppgift att fixa. 

Det är bara att kör, uppåt och framåt. Kanske hinner vi tävla lite dressyr på bröderna också för det ingår också i vårt projekt. De är som sagt begåvade, på det mesta.

Uppdatering lär följa!  Nu håller vi tummarna för alla, först för hopplaget i OS de kommande dagarna.

                                                 Hej å hopp  // Kajsa


Läst 32701 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 4

– TEMA: Avmaskning
– Reportage: Fem stjärnor på fyra ben
– Hoppa studsserier med Tovek

– Päls av och täcke på – eller?
– Checka hästen inför hösten
– Juristens råd inför hästköpet
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Häst som är rädd för att gå i hage
Elke Hartmann svarar
Hjälp, hur ska jag hantera min häst?
Elke Hartmann svarar
Tips för att få stabil hand i hoppningen
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.